.... innan jag är människa igen.
I arton dagar har jag varit ledig och inte en enda minut har jag haft krångel med mina ben eller knän, sen börjar allt med åtta timmar i mejerikylen och fyra pallar med varor och hur många burar som helst och mejeribackar i parti och minut, staplade fyra eller fem på höjden och butiken sprängfylld med sommarjobbare som likt myror pilar av och an mellan hyllorna och det är knappt att man känner igen en enda kund - nu är det verkligen sommar i Haverdal -!
När klockan är tre tar jag moppen och åker hemåt.
Det är knappt att jag tar mig in i huset och sen ligger jag fyra timmar nonstop på soffan och tänker att jag m å s t e klara det och tack och lov att jag är ledig i morgon, sen är det fem dagar på raken och bara en vecka till i mejeriet och så ytterligare en vecka i augusti.
När jag vilat, återvänder jag till brottsplatsen och handlar det jag glömde.
I kassa 1 står underbara, mjuka, rara, goa Noeline, vars far är fransman.
Och i entrén träffar jag den här rara människan som har promenerat flera kilometer och nu kalasar på en glass.
Jag vet få människor som utstrålar sådant l u g n som Lena och för mig hade hon varit en dröm att ha som lärare!
8 kommentarer:
:-) Det är alltid kul att träffas. 4,6 km blev det till slut.
Åhhh! Stackars dig Elisabet. Vet vad du menar... När man varit ledig och kroppen liksom har hittat sin rytm. Den som är så som det borde vara och så kastas man in i jobbstressen... Men det blir bättre, kroppen hittar jobbrytmen också...
Men så kämpigt med dina knän Elisabet! Här borde det nog också göras någon operation i knäna....men sjutton vet om det inte är försent att fixa till dem.
Vad roligt att Lena finns i dina trakter. Skulle gärna träffa henne också igen.
Lena: du såg hurtig ut ,-)
leina: nej, jag kommer aldrig in i jobbstressen, för det är inte den som är hemsk, det är att mejeriet (eller charken, men där är jag ju inte ...) är så tungjobbat! Nåja, det är inte för alltid.
Tankevågor: det är aldrig för sent, Lisbet ,-)
Verkligen trist läge, med dina knän. Finns det ingen möjlighet att du kan slippa de där hemska mejeripassen?
Mian: det är bara två veckor, det ordnar sig och jag vill inte ha nån slags ......., ja, då känns det som om jag lurade dem när jag sökte jobb där.
Nej, det får gå ,-)
Schemat är upplagt så att jag är ledig varannan dag .., av den anledningen ..., idag känns det bra!
Ja inte ger du dig precis.....Jag förstår att du vill och vill....
Vad säger röntgen om knät?????
Kraaam tänk aldrig hade jag ett så slitigt jobb på det sättet. Men stressen tog illa tidvis....den också. Skolan är ett stressigt ställe -----men ibland var det tacksamt.
Eva: och det är ju inte bara mejeriet som är tungt .., tänk, charken!
Åååå, såna leveranser dom hade igår och det är trångt och tungjobbat; det är nog det som är minst lika kämpigt; att det aldrig finns plats!
Det är PRECIS som det där spelet man hade som liten, när man skulle flyta siffror från ett till tio på en platta ,-)
Skicka en kommentar