Elisabet

Några timmar i Halmstad ...

Stil-ikonen på stadspromenad ....

Klockan 11.00 ska kören Västanvind ha liten konsert i Imanuelskyrkan med ett eller två m.
Pv kör moped in (det ska övas i två timmar innan det är dags ...) och jag tar bilen någon timme senare.

Om man bor på landet och är sextio år, då kan (obs. kan) det bli så att man inte tar den här klädbiten så värst allvarligt, eller så kan det vara så att man aldrig någonsin har gjort det, utan man går sin egen väg och någon stilikon är man inte heller, men det spelar liksom ingen roll.

Jag tror att det är en känsla av att dels vara trygg i sig själv och sen att inte bry sig om modet.

Fast .. när jag kliver ur bilen och upptäcker att jag har anorak, halsduk, fingervantar och mina Birkenstock på mig .., då ler jag.
Det var nog ändå inte meningen.

Ja, ja, det går det med.
Och inte fryser jag om fötterna heller, för även om det är lite blåsigt, så är det ingen kyla.
En enda människa tittar på sandalerna och hon är förlåten ..., jag säger "ajabaja .., inte titta så där!" och då ler kvinnan och så berättar jag om glömskan.

Här promenerar jag över floden Nissan.
F l o d e n.
The River.
Det outsägligt vackra biblioteket skymtar till höger.

Det blir en timmes trevlig underhållning av Västanvind och underhållningsorkestern.
En man spelar himmelskt på sin klarinett .., hans fru spelar tvärflöjt - också sååå fint -, Rock-Herbert - en tidigare idol i sin ungdom - sjöng Barbara Ann med kören som bakgrundssjöng ..., och allt var hur bra som helst!

Efteråt kommer en man fram och uttrycker sin beundran för underhållningen.
Pv tycks mycket belåten.