På väg till badrummet. Första duschen efteråt. |
Om någon frågade mig om jag skulle vilja delta i en undersökning, så där för att veta vad jag kom att tycka om dom fyra dagarna på sjukhuset här i stan, så skulle jag mer än gärna säga "ja!"
På raden för egna reflektioner (om där nu fanns någon), skulle jag skriva följande:
1. Det gör inget om det i ett badrum för ortopedpatienter finns en duschskrapa till golvet.
Finns ingen sådan och inget duschförhänge (det kan jag förstå, det kanske är för att hålla undan bakterier) blir ju följden av en dusch att golvet svämmar över av vatten!
När nästa patient kommer in, är det således vått på golvet och hur enkelt som helst att dråsa i backen!
Nu menar jag inte en liten duschskrapa som till fönster, för går man med kryckor har man svårt qatt hantera en sån, utan en längre variant som man "kara undan vattnnet med".
2. Det vore också bra om sittdelen till toalettstolen verkligen höll sig på plats och inte lossnade och ramlade ner på det våta golvet. (Efter viss påtryckning byttes ringen ut, mot en ny som lossnade).
Gunnars säng flyttas till vardagsrummet. Såja. Och harry tror att det är för hans skull. |
3. När patienter ligger på uppvakningen (jag räknade till sexton stycken, det kan ha varit flera) och har en kräkpåse som sitt bästa sällskap, vore det skönt om irritationsmoment personalen emellan diskuterades någon annanstans. Man har nämligen fullt upp med att vara sjuk och vill mest av allt ( i alla fall undertecknad, jag pratade med AP om detta, hon ville ha full fart omkring sig!) ha lugn och ro. Det kanske är åldersbetingat?
4. För övrigt var allt bra.
Underbar personal .., vänliga och duktiga städerskor som verkligen höll rent i såväl salar som korridorer/badrum! Daglig städning var det. Trevliga läkare som tog sig tid att prata med varje patient, det bästa bemötande jag har fått, tror jag. Rara, unga sköterskor på väg till Norge ..., en Gökboet-syster som meddelade att vi inte fick göra sängen till ett bo (men har man inte sovit på två dygn, ville man gärna hålla till i boet) ..., nattpersonal som kom direkt när klockan ringde och var som änglar .., ja, och så utsikten från åttonde våningen över stan och världen.
Och flöjtande från herr koltrast var morgon!
Och nu börjar jag minsann piggna till, allt medan pv:s blodtryck har skjutit i höjden och vållar honom huvudvärk, ja, om det nu är på grund av trycket?
Tänk, att man kan må så bra! |
Mycket har hänt på fem år, ja, sedan den förra operationen.
En ny sorts plåster ..., och var sin tjusig stödstrumpa får vi också - och innan man har lyckats trä den över foten har illamåendet kommit med ilfart - och nya mediciner är det också.
Jag har inte ens en tiondel så ont som jag hade 2009 och känner mig - frånsett tröttheten - så otroligt pigg. Rör mig nästan obehindrat.
Det lilla, lilla rivsåret på höger fot, höll på att stoppa alltsammans, men bedömdes inte skulle utgöra någon fara för operationen.
Såja, nu har jag svarat på enkäten ,-
Tack för alla vänliga ord från inläggen som varit .., jag orkar bara inte just nu sitta och tacka var och en av er! Nu ska jag ta mig an sjuklingen i rummet.
På eftermiddagen (torsdag kanske ...?) vaknar jag av att chefens fru Bodil sitter vid sidan av sängen och ser så varmt mot mig.
Vilken glädje det var.
"Du sov så gott när jag kom Bettan, så jag gick ut och satte mig i dagrummet och väntade så du skulle få vila ut innan jag gick in ...", sa hon leende.
Och den nyblivna friherrinnan dyker också upp och sprider glädje!
Hon var iklädd underbara Gudrun-Sjödén-målarrocken från några år tillbaka och vi pratar om att försöka fixa till något liknande till oss båda.
Och i mobilen ligger hjärtevärmande sms och strålar som små diamanter .., tack för dem alla, ni som höll handen och var med rent själsligen!
Nu ska jag göra kaffe!
9 kommentarer:
Välkommenhem Bettan!
En utvärdering efter sjukhusbesök vore en god idé. Det brukar man ju få fylla i efter hotellbesök och semestrar så varför inte efter sjukhusbesök!
Krya på dig!
I det här landstinget får man i alla fall enkäter i parti och minut, så... ;)
Den där rocken är ljuvlig! Funderar ni på att sy upp något dylikt, då är även jag en spekulant.
Välkommen hem!
Ja det där med duschdraperiet och bakterier stämmer. Men varför inte ordna en duschvägg på ena sidan duschen? En skrapa kan ju inte vara svårt att fixa,
Skriv till avdelningschefen på vederbörande avdelning. Det brukar sätta fart på sånt.
Skönt att du mår bättre denna gång. Tycks värre med PV?
Ha det så gott och även om det inte blur kaffe i just det köket i det huset så ska det bli kaffe i ett annat kök! Löfbergs såklart ;-))
Bra idé att släpa in "min säng" till TV-rummet - de gillar jag ;-)
Men så roligt att läsa dina rader! Överansträng dig icke! Skriv då du har lust! Vi läsare/följare finns där alltid ändå!--- Undrar varför pv har ont i knoppen? Har du inte uppskattat fönsterskrapan? (Som man kan använda i köket också!) Hoppas han kryar på sig. Hälsningar från oss och Ronja hälsar Harry.
Välkommen hem med ditt nya knä nu Elisabet! Sköt om dig och Pv!
Låt allt ta sin tid...jag har höfproteser höger och vänster och lärt mig att bemästra tålamodet och inse att allt /det mesta/ kanske inte går i vanligt tempo så där alldeles efter ett op!
Simma lugnt!
Ta det lugnt! Både du och pv.
Härligt att allt gått bra. Gläder mig mycket åt det.
Ja, fönstertvättaren ja, minns att jag en gång fick en sågbock på min födelsedag. Hade klagat på att det var svårt att såga ved som låg nere på marken i mitt tillstånd, dvs mitt i graviditeten. Så en sågbock fick jag.
Ja det var väl nån form av kärlek det också :))))
Kul att har höra att du mår bra! När jag åkte hem från Lunds Univ.sjukhus efter vad jag trodde skulle bli en lite nätt operation, men som blev så mycket mer, så fick jag fylla i ett formulär om hur min vistelse varit!
Och jag sällar mig till ovanstående talare. Ta det lugnt och stressa inte fram något!
Skicka en kommentar