En sak kan jag i alla fall konstatera, den som vecka 15 hade ansvaret för matlagningen på Halmstad sjukhus, hade nog det tämligen kämpigt att få pengarna att räcka till.
Att maten ska såväl se aptitlig ut, som smaka bra, är väl en självklarhet.
Döm om vår förvåning när vi till middag en dag fick tre små kokta ljusgula potatisar, en stekt blekgul fisk, samt en lika blekt gul sås.
Jodå, det smakade bra, men ..., nog tyder det väl ändå på bristande fantasi?
Inte en grönsak så långt ögat nådde!
Onsdag till lunch fick vi - hör här nu -: tre torra, rökta skivor skinka (dubbelvikta), två vikta plättar, samt konserverade morötter, såna här räfflade. Allt det tillsammans!
Vi bara gapade och förstod liksom inte hur allt detta hörde samman?
Så småningom blev det bättre: en god thai-soppa serverades till lunch .., och en laxpytt igår (jag var den enda som tyckte om den, övriga tre lämnade allt) och till kvällsfika blev det kaffe/te/nyponsoppa/juice (välj själv), samt smörgås med pålägg och fräscha grönsaker.
För övrigt var sercicen på topp0!
10 kommentarer:
Och det psykologiska i att servera kräkfärgad mat på ett sjukhus ... :) det är sånt här som våra äldre får varje dag. Eller förmodligen värre. Blir oerhört arg när jag tänker på det.
Inte verkar det vara något för en diabetiker heller :-(
Steel City Anna: precis! Det hade ju inte kostat mycket att lägga på några morötter, gurkskivor, spenat .., citron .., ja, vad som helst som givit FÄRG! Det här kändes mest ..uppgivet, ungefär som när jag ger harry rester från igår eller förrgår.
Ruta Ett: jodå, man fick fylla i ett papper och kryssa i om man var diabetiker eller vegetatarian, osv. Då hade jag väl fått nånting annat.
Men ofta stämde det aldrig, det vi hade önskat ,-)
Som skolmat! Jag beundrar dock kostcheferna, som allt som oftast tvingas trolla med sina bara knän.
Otroligt så fantasilöst och trist...
Ibland är det trist mat, och den där blekgula tallriken var ju ett misstag. Jag har en nittioårig släkting som hamnade på sjukhus för något år sedan. Hon ÄLSKADE maten där, och då är hon ändå väldigt intresserad av matlagning själv och nyfiken av sig. Eller förresten, det var kanske just därför: De andra tyckte inte alls om maten som serverades, den var "konstig". (När B berättade var det just lite mer innovativa rätter, ja, till exempel som laxbytt, bönsallad och så vidare.)
Kattis: ja, man ska heller inte döma maten efter tre dagars ätande (eller brist på ätande), men på dom tre dagarna var en hel del underligheter. Ingen av oss tre på salen fick det vi hade kryssat i tidigare - det gällde frukosten -, och avsaknaden av grönsaker eller rotfrukter var total.
cruella: och jag tänkte, när jag var den enda som tyckte så mycket om laxpytten, att det måste vara hopplöst att göra alla nöjda; det går förstås inte.
Mian: ja, det var det jag tyckte också .., det var sån total brist på fantasi, såg mest uppgivet ut.
Väkommen hem Elisabet. Skönt att allt gått bra. Dröjer nog inte länge innan du springer omkring som en yr höna igen ;-)
Mat på sjukhus
Hur kan det komma sig att när man ligger på sjukhuset, nyopererad (eller nåt annat) och behöver få i sig energi för att återhämta sig så har de glömt bort matens betydelse. Den ska vara god, näringsrik och vackert upplagd. Nej, oftast är det någon formlös, färglös röra som serveras. Hur har de tänkt att patienterna ska kunna äta det med glädje och god aptit när de redan kanske inte är så matfriska?
Var själv med om detta för x antal år sedan. Låg i Umeå efter en operation. Maten som serverades såg närmast ut som något hunden eller katten hade lämnat tillbaka. Man visste inte om det var kött, fågel eller fisk som låg på tallriken. Kunde inte förmå mig till att äta om än jag visste att jag behövde, så jag levde dessa dagar på kex och mjölk. Till slut började de tro att jag skulle svälta ihjäl och kunde inte förstå varför jag inte åt eller varför jag åt så lite.
Tack och lov behövde jag inte ligga inne så många dagar, så då jag slapp ut sa jag till PE att nu far vi på kinarestaurang för jag håller på att svälta ihjäl. Beställde in mat, och alla som varit på kinarestaurang vet att portionerna inte är små. Slukade allt (åt mer än PE)! Fanns inte en gnutta kvar i skålarna! Då skulle de sett mig de som tyckte jag åt lite!
Nej, sjukvården måste tänka mer på maten och hur den serveras. Då kanske de får gladare, nöjdare patienter som dessutom tillfrisknar fortare.
Skicka en kommentar