Efter dagar av regn och ännu mera regn, blir allt plötsligt lugnt och stilla.
Molnen spricker upp.
Så vi går på promenad, harry och jag ..., och jag upptäcker hur många mördarsniglar som helst på vår uppfart och grannen Göran kommer till undsättning och agerar snigelmördare .., det är verkligen så äckligt, så där så man nästan blir spyfärdig.
Och längs lilla vägen förbi lagården, där hästen står och nästan-sover i sin hage, där vimlar det av ännu flera sniglar!
Eckes rhododendrom har börjat blomma .., längs hela bäcken växer enorma bestånd av just såna buskar!
Tar sikte mot kustvägen, men att gå med kryckor och ha harry i koppel, nä, det går inte.
Halvvägs mot stora vägen (som är liten, men ändå) vänder vi och går tillbaka.
Tar en titt i växthuset.
Nästan inget gör mig så glad, som vinrankan.
Nu skjuter den verkligen fart!
Och blomlådorna som jag fixade för någon vecka sedan, tar sig också.
Under inköpsrundan var jag totalt slut på och tog vad som fanns .., brydde mig inte så mycket i hur det skulle bli ..., och ler när jag upptäcker alla petunior .., då tänker jag på madamen, hon som avskyr såna.
Men jag är nöjd.
Nästa år (har jag sagt i fyra år nu ...) ska jag be att pv bygger blomlådor i trä och målar/laserar dem i en vacker grön färg.
Innan vi går in, tar jag en titt på pElles grav.
Där prunkar nu kattmyntan som han fullkomligt älskade .., men även maskrosor, violer i mängder och nån slags nunneört.
pElle .., på den tiden det begav sig.
4 kommentarer:
Jag saknar pElle!
;)
Det är bara hemma hos mig som dom är bannlysta!
Monica i Lysekil: det gör jag med!
Kattis: ,-)
Ja, men var gång jag ser dem, tänker jag på dig och det är ju i och för sig väldigt trevligt ,-)
Ens djur lämnar verkligen tomrum efter sig. Jag saknar min lilla Virka varje dag.
Härligt med så mycket grönska! Det grönar på sig snabt hemikring mig med. Fast just nu är jag i Ramnäs och här har det inte kommit lika långt.
Skicka en kommentar