 | |
| Allsång på Skansen .., vi såg nästan ingenting. |
... för arton år sedan, blev jag mormor.
Då var jag fyrtiotre år och min egen minsting var tio - skulle fylla elva om några månader - och jag kände mig inte alls mogen för mormorsrollen. Jag tänkte att det där fixar jag nog inte?
 |
| Min egen mormor, Anna Fransiska Elisabet. |
Min egen mormor träffade jag bara några gånger per år ..., farmor var död långt innan jag föddes och min egen mamma hade en annorlunda mormorsroll - hon susade iväg till Sydamerika - och visserligen höll hon bra kontakt med barn och barnbarn, men det var liksom inte som andra mormödrar som bodde i närheten.
 |
| Mina barns mormor skrev brev och spelade in kasettband och berättade om Josef i brunnen |
Och efter någon eller några veckor tog jag tåget till Stockholm och där möttes jag av den nyblivna mamman - min äldsta dotter - som stod där och väntade med barnvagnen och där låg alltså det lilla livet. Nej, jag kände mig inte som mormor. Inga himlastormande känslor som vällde fram!
 |
| Fredagkväll, stort partaj i Väsby .. |
Och vi åkte hem till Upplands Väsby i den lilla lägenheten och den nyblivna mamma kom med den nyfödda och lade henne i min famn och då började det picka lite i hjärtat och sen så var ju allt som vanligt - eller ovanligt -, man blir mormor ändå.
Och det bästa är att man får vara som man är.
Den som läser här vet att mormorsglädjen, den kom verkligen!
Åååå, sicken glädje den tösen har givit mig!
 |
| Semester tillsammans i Grekland ... |
Alla resorna tillsammans .., vandrarhem och grekiska öar och London och kortspel och hårborstning och gå vilse och hitta hem och den där kvällen på Skansen och Allsång och hur vi gick tillsammans därifrån och jag hade en liten hand i min och nere vid en bro stod en man och spelade saxofon och vi blev hämtade av tösens mamma som skjutsade oss hem till Väsby.
Att livet kan vara rikt även utan barn och barnbarn, därom råder förstås inga tvivel, men om man nu har råkat få dem - dom där sistnämnda - då kan jag i alla fall säga att åååå, vilken glädje och lycka det blir!
Så därför vill jag säga t a c k underbara, rara, fina, goa Emma för att du är den du är .., för att du är så omtänksam och mjuk och för att jag fick förmånen att bli din mormor.
Och stort grattis på artonårsdagen!
(Allt detta gäller såklart även hennes fine lillebror, men han fyller inte år ännu. Han är kräfta.)
5 kommentarer:
Vilka vackra barnbarn du har! Själv har jag inga och vet inte om det kommer några heller. Men det blir som det blir. Och jag kan förstå din glädje över dem.
Eva på Frösön: allt blir som det blir. Det är enda trista är ju att man bor så långt borta från dem. Just därför har tillsammans-resorna betytt så oerhört mycket!
Ja man vet ju aldrig hur man blir som Mormor elker hur man känner.För mig känns det alldeles underbart.Mycket större än jag trodde.Var rädd attkänslan inte fanns då det var bristvara på det hos mina barns mormor och min egen.Men se hela ❤️ Är fullt avkärlek till den lilla damen
Med de egna var lyckan stor, men tröttheten och vaknätterna skymde sikten ibland. Med barnbarnet är det bara roligt. Jag var såld redan dag 1 då jag fick höra lite gurgel i telefonluren.
Så gulligt du skriver - som vanligt!
Babsan: ja, din mormorslycka kan man minsann inte ta miste på ,-) Synd bara att det är så långt till Oslo.
Bloggblad: det är ju en gåva både med barn och barnbarn .., verkligen en gåva. Med barnbarn är det ju så också att man har bara den där härliga delen - uppfostran får föräldrarna sköta om ,-)
Skicka en kommentar