tisdag 3 mars 2015

Mitt eget bästa ...


Å, det måste vara morgonens promenad med hundarna upp på toppen av hästhagen .., med utsikt mot fabrikör Johanssons underliga byggnad och havet till vänster om oss och Falkenberg rakt norrut.

Doft av vår!


Och harry och nelly som springer och skuttar hit och dit och letar små, små korvbitar som jag gömt.
Idag hinner harry före ..., och törstig blir han också.
Bestämmer mig för att ta med kaffe i termos och gott fika och gå upp på toppen nån ledig dag när solen visar sig. Utsikten är bedövande.


Nelly har svårt att vänta på "kom-och-sök-ordet" ..., nej, hon låtsas noooosa på allt annat och försöker få mig att tro att hon är ute i helt andra ärenden än korvspaning och ligga bra till när det jag väl ropar.
Ideligen får jag platsa henne, ja, så snart jag vänder ryggen till har hon smugit sig fram någon meter.
Harry, han sitter där och tittar ut över havet.

På väg hem tror jag mig höra gulsparven.



Räknade ut att det varje dag går åt sex liter solrosfrön.
Nu är jag inne på femte säcken på 20 kg.


Fullt med besökare är det som flyger av och an.


Och tänk, riktigt fin är den ju, den lille blåmesen.

6 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Närmare 200 kilo går åt hos oss på Rånlandet. Kan man få försörjningsbidrag, månne?

Eva i Tyresö sa...

Härligt men på sista tiden kommer inte alls lika många fåglar!

Anonym sa...

6 liter frön om dagen, det låter dyrt! Håller med Bert, det borde utgå någon form av omtänksamhetsbidrag. :-)

Elisabet. sa...

Bert Bodin: ja, era fåglar behöver nog mer bistånd än beståndet här nere i söder. Börjar man mata, blir man ju nästan besatt. Var gång vi åker till Sälen - en vecka per år - är jag orolig att det ska bli en rejäl köldknäpp.

Eva i Tyresö: här är det full fart!

norbergianblue: förvisso .. men jag tycker alltid att det känns hur absurt som helst att man bär ut en 20 kg:s säck med fågelmat till bilen, allt medan tiggaren sitter utanför butiken.

Bert Bodin sa...

Elisabet: Nu behöver du i och för sig inte vara orolig för att du lämnar dem en vecka, eller till och med två. De hittar alternativa restauranger.

När vi kommer till stugan efter att ha hoppat över någon helg, är det förstås tomt i fröautomaterna. Talgbollar och liknande kan däremot finnas kvar.

Men det är som att fåglarna ser när bilen är på plats och förstår att det vankas påfyllning. Och vips så är det full fart igen.

Elisabet. sa...

Bert: jo, jag vet, och jag ser ju också att dom kilar in fröna i barken på en del träd, så dom har väl fyllt sitt skafferi ,-)
Men ändå ... man har liksom tankarna på dem ändå.