Halv fem stiger vi upp .., ger oss iväg en timme senare .., och då ligger dimman tät över den lilla plätt av världen där vi råkat hamna. Jag släpper av pv i stan och tittar på gps:en ..., där står att det tar 1 timme och 38 minuter att ta sig till Hässleholms sjukhus och då räknar jag ut att det blir brått att hitta parkering och ta sig till rätt ingång.
Efter ett par hundra meter börjar bensinlampan att blinka!
Svänger in på en obemannad mack, snabbtankar och ber en bön att den där fyrvägskorsningen - för närvarande utan trafiksignaler - inte ska vara så hårt trafikerad, då, när jag ska svänga vänster.
Rejält bönhörd blir jag!
Passerar Laholm och tänker på f.d. grannarna Ebbeståhls från tiden i Malå.
Svänger vänster .., tvärs över Skåne liksom .., kör på 2-1-vägar ..,. småbyar och större susar förbi .., tänker att kyrkan i Hörja - den ligger på höger sida av vägen - nog är den vackraste jag har sett.
Sååå enkel och så fin!
Kommer fel till parkeringen vid sjukhuset och gps-damen säger ideligen "sväng höger!", "sväng höger!", "SVÄNG HÖGER!" och jag blir galen ..., lyckas inte få tyst på eländet och för första gången i mitt liv uppmanar jag en människa att hålla käften .., och när det inte är många minuter kvar hittar jag en annan parkering, struntar i avgiften .., kommer precis rätt på ortopedmottagningens entré (K) .., anmäler mig på en slags dator, ungefär som på Svensk Bilprovning och blir slutligen röntgad av Niklas som bara har arbetat där i 1 år och har röda kinder.
Sen ortopedmottagningen, som ligger kloss-i-kloss med röntgen.
En ny tavla (eller har jag bara aldrig lagt märke till den tidigare ...?) har kommit upp och konstnären, som heter Stina, har blandat friskt - kvinnor och män, mörka och ljusa -, hårfagra och skalliga.
Jag läser Femina och gläds åt att någon tänkt till rejält; ty mellan sofforna står en bytta med kulspetspennor .., aha, det är nog till alla korsordslösare. Smart!
Och den danske läkaren som opererade mig, han tar emot och tar sig tid .., inte en enda gång tittar han på klockan .., han sitter bredbent mitt emot mig .., säger att nej, han är inte nöjd med utfallet av den här operationen .., protesen har liksom glidit undan lite och jo, han förstår precis varför jag fick så överdjävulskt ont när vi var i Malmö och jag inte kunde belasta benet och jag säger att någon operation i år är inte att tänka på, för dels väntar Ghana och så är det svåra sjukdomar och ny knäled på jobbet och allmänt kaos i schemaläggningen och jag var hemma hela förra sommaren, i alla fall halva, nej, men sen kanske, om vi inte får till det.
"Jo, men det ska nog bli bra Elisabet...", säger han på mjuk dansk/svenska och stryker med handen över kinden.
Det känns som om jag vill gråta av tacksamhet.
Och nu behöver jag inte besöka Halmstad och den alltid så stressade läkaren, nej, nu har herr Sörensen mig under sina vingars beskydd.
Efteråt ...., tar jag en annan väg hem ..(jag säger till GPS-damen att jag inte menade att vara så arg .., förlåt, jag var bara så stressad!), väljer 21:an som är långt mindre trafikerad och hela tiden tänker jag att Skåne är så vackert, så vackert!
Ser ni väg 21?
Den korsar helt enkelt Skåne rakt av.
Stannar till i Väla utanför Helsingborg, köper inom loppet av tio minuter två likadana blusar/tunikor, men i olika färger (en turkos, en rosa), en hallonröd klänning (allt i linne), en sån här tub-scharf som är limefärgad, solglasögon (!!!, har jag bara haft en gång i mitt liv, det var när vi körde till Frankrike) och en strandväska som nog ska följa mig på andra ställen än på stranden.
Hemma efter tolv.
Halvslumrar i solstolen .., hundarna intill mig .., huvudvärk .., men tacksamhet.
12 kommentarer:
Ja, det var din dag i en sammanfattning
Friherrinnan
Väg 21 är också vägen till Klippan där min mamma bor med vidunderlig utsikt mot Söderåsen. Själv snart nittio tar hon just nu hand om sin 98-årige skröplige man med demens och benbrott och nytillkommen kräksjuka och feber. Ambulans hemma inatt men de åker tillbaka efter att ha konstaterat 39 graders feber och kanske "vinterkräksjuka".
Lika bra att han får vara hemma tycker hon för hon orkar bara inte sitta på akuten till tre på natten och sen betala 900 kr för att kunna ta taxi hem. Vi är på väg till Sverige och inte vet jag om vi kan vara till nytta när vi kommer. Men jag blir under tiden helt VANSINNIG på denna svenska sjukvård som lämnar gamla människor på det här sättet. Alla flickor som kommer är sååå snälla och hjälper till sägs det och kommer när man larmar. Men vem har huvudansvaret? Min mamma som igår efter alla kräkattackerna överallt i hemmet själv fick störtblödning i näsan. Får det vara så här?
Friherrinnan: det kan man säga.
Monet: men helt ärligt förstår jag inte varför kvinnor kämpar för att hålla sina svårt sjuka eller dementa män hemma, i stället för att få in dem på ett boende? Nu kanske din mamma har försökt sig på den biten, men annars förstår jag det inte?
Jag har en mycket god vän, något yngre än din mamma, som i många, många år vårdat sin sjuke man hemma och jag har - vid sidan om -, kunnat se hur allt tröttare hon blivit och till sist har jag tänkt att .., hon kommer att stupa före honom!
När han nu, äntligen, kommit in på ett för honom vettigt boende, töms hon på all uppdämd kraft.
Hur önskar du Monet att det hade sett ut, för din mammas del, menar jag.
Självklart önskar jag att hon för länge sedan ordnat med ett bra och trevligt boende för honom. Det finns, det vet vi, ungefär som din mammas Ejdern.,
Men indikationerna från kommunen är att de gamla ska vårdas i hemmet så länge det bara går och min plikttrogna mamma går på det. Utan henne klarar han sig i två timmar så det är anhörigvårdare hon är utsedd till.
Så fort han är på sjukhus eller korttidsboende deppar han ihop och vill bara hem och ringer och kräver att hon ska hämta honom och hon klarar inte att stå emot detta. Dessutom tror jag att hon är orolig för att "mista" hans pension och att det blir för dyrt med dubbla boenden. Försöker jag prata med henne blir hon till slut arg på mig också och säger att det här kan hon och hon bestämmer själv. På ett plan hade det varit lättare om de båda varit i samma sits som din mamma där jag förstår att det var ni barn som bara såg till att det blev som det blev. Så har inte jag det.
Monet: ja, då förstår jag. På ett plan var det också PRECIS så här för min väninna. Mannen ville till varje pris bo kvar hemma och hon slets med sitt samvete. Till slut gick det inte längre .., hon drabbades av en mindre stroke och då fanns inte längre någon utväg ..., då blev det verkligen ett boende för den andre parten.
Ja, det är svårt sånt här och det ligger säkert mycket i din sista rad.
DEt första fotot, morgonbilden, är vacker!
Vackert, upptäcker folkskolläraren att det ska stå!
Nu se man verkligen hur nära allt är där nere i söder! Hela Skåne är som Skellefteå kommun ungefär. ellem
Och jag tänker mest på att du är makalöst bra på att skriva! Göra det lättläst och ändå stilistiskt och lyfta fram precis de detaljer som gör texten så levande.
Just så.
vilken innehållsrik dag du hade och så underbart för dig att vara under dr Sörensens vinge.
Jag blev väldigt nyfiken på dina klädinköp. Det låter som de perfekta Ghanakläderna. Kan man få se lite bilder?
Jag vill också se kläderna!!!
Skönt att den danska läkaren var så rar o lyssnande.
Vilken lång resa!
Guy: ja, men det är lite trist med enbart dimma ,-)
ellem: när vi flyttade ner till Skåne var jag alltid orolig att köra vilse när jag hade varit till min syster i Lund eller .., ja, du vet ., men det upptäckte jag snabbt, att det var helt riskfritt, för det finns nya städer och byar i nästa krök och möjlighet att vända ,-)
mossfolk: oj, tack för vänliga ord!
Ruta Ett och Eva, nu hemma i Tyresö: nja, jag tror inte att dom är perfekta, dom kan bli för varma, tror jag och jo, jag ska lägga ut nån bild ,-)
Skicka en kommentar