Onsdag i början av maj ....
Och nu har poppeln fått blad och ni anar inte - eller kanske att ni gör - hur ljuvligt det doftar!
Jag smider planer på att gräva upp några rotskott att plantera i vår backe, eller nere mot vägen till, men när jag sedan läser på olika sidor om vilka förfärliga utlöpare poppeln skickar iväg och hur rötterna saboterar nedgrävda rör .., nja, då vet jag inte.
Men kanske uppe i slänten?
Nu sjunger vitsipporna på sista versen!
Egentligen har jag svårt för det här med En Skapare, men om nu allt bara är en slump .., ja, men hur kan nånting bli så vanvettigt vackert?!
Nere vid vägen, alldeles intill segelbåten (som i vår ska flytta till en riktig hamn och få en riktig båtplats)har boken ändrat färg.
Och på andra sidan bäcken, den som mynnar ut i havet, ser det ut så här.
Det lilla huset som snart tippar omkull (och som vi tror en gång har varit en kvarn) kallar jag numera för Rexxies hus. Han drömde ju om att få ta hand om det här och tänk, så trevligt det hade varit!
Uppe på berghällen till höger om huset, har jag sett en stor råbock som står där så majestätiskt och spanar ut över världen.
Vänder man ansiktet uppåt, är detta vad man ser ....
Och detta!
I flera dagar, ja, säkert en veckas tid, har jag sett hur herr Duva enträget uppvaktat sin käresta, men utan resultat. Nej, så snart hon kommit för nära och fastän han vippat på stjärten upp och ner och upp och ner, har hon bara puttat iväg honom. Men inte idag! Idag satt dom på en gren uppe i den gamla björken till vänster på bilden och det vänslades alldeles omåttligt!
Senare på eftermiddagen, när friherrinnan kommit tillbaka från läkarbesöket (mycket nöjd och belåten, alla värden var bra!) stämde vi träff nere på stranden i Steninge.
Jodå, jag hade baddräkten med mig, men tappade sugen när det visade sig att piren var nycementerad och avstängd (alltså inget dopp från stegen), nej, man skulle gå ut i det långgrunda vattnet och där, halvvägs till Danmark, nedsänka sin lekamen.
Det gjorde jag inte.
Men friherrinan tog ett hastigt dopp och kom upp och sa som alltid att det var såååå skönt i vattnet.
(Jag brukar säga att det är skönt efteråt ...).
Lite senare anslöt två andra kvinnor, varav den ena nog är halländsk mästarinna i att vara friskus när det gäller iskalla bad. Vi såg henne vinterbada en gång .., hon låg i och simmade som vore hon i det allra varmaste Medelhav!
Efteråt blev det prat om allt möjligt och eftersom friherrinan - som vanligt - inte hittade sina glasögon (det brukar vara bilnycklarna), handlade det mesta om vårt bristande närminne, ja, alla fyra hade vi samma bekymmer. Många skratt blev det om just detta.
Och jo, glasögonen fanns såklart i friherrinnans ryggsäck.
Hur prydligt som helst instoppade i ett elegant fack.
Nu är det eftermiddag, nästan kväll .., och jag ska ordna med middag till herr pv och i morgon har vi stämt träff igen, på stranden. Då ska nog även jag ta mig ett dopp.
3 kommentarer:
Ja nog har naturen kommit en bra bit längre hos er. Här är det grått och beigefärgat. Det där lilla huset skulle det kunna stå Eva på :)
Vi hade en poppel i grannskapet men det var nog nån annan sort för den doftade aldrig. Däremot var det ett elände perioden när den släppte sina fröparasoller. Det var vitt på gräsmattan, som om det snöat, och i sovrummet där fönstret stod öppet var det en vit matta under sängarna. Och det var inte mest damm! Satt man ute och åt hade man fröparasoller på maten. Så jag var tacksam när den höggs ner. ellem
Eva: att vi bor i ett avlångt land, det märks tydligt på alla sociala medier! Snö i norr, vitsippor i söder.
ellem: nåt sånt har jag inte ens märkt här .., det måste ha varit nån annan sort, kanske?
Skicka en kommentar