Igårkväll när pv kom cyklande från jobbet, hämtade han samtidigt posten.
"Du har fått brev ,...", sa han och jag kände inte riktigt igen handstilen på kuvertet och funderade vad det kunde vara.
Det var det här.
Kan ni förstå glädjen?
Jo, det tror jag.
Nu ska jag leta fram en lagom liten ram och så ska Noahs teckning få sitta på väggen i hallen.
Jag har nu på morgonen skickat ett tack-kort till den här härlige grabben, men jag vill också säga tack till snälla mamman som agerade sekreterare!
3 kommentarer:
Åh, då blir han glad. Han kikar varje dag i brevlådan i hopp om att ha fått post. Det är förstås ytterst sällan där faktiskt är något adresserat till honom.
Och för övrigt är du synnerligen högaktuell i hans värld just nu. Igår lekte han kalas och räknade upp gästerna. Det var (låtsas)kompisarna Anna och Elsa, nästan grannen och grannen och Örebrokompisen och mormorn. "Men inte Elisabet för hon och jag skickar ju bara post till varandra... och sådär."
Kortet på hunden i grävmaskinen sitter på kylskåpet och nåde den som rör det ;)
Kul med oväntad post!
mossfolk: ja, men det är ju så himla roligt!
Ruta Ett: alltid!! Men det händer inte så ofta numera.
Skicka en kommentar