Å tack tack tack! Det kanske var dina och andras tankar som gav mig kraft idag. Nästan en urkraft. Jag som oroat mig för att jag skulle tappa tråden, glömma saker och sånt.
Så blev det inte! Då i den stunden när jag fick sätta mig vid skrivbordet bredvid vår advokat med rättens ledamöter till vänster om mig och han den onde till höger framför mig. Ja då rann all oro bort när åklagaren sa sin fråga: - Kan du berätta vad som hände:
Efter de orden var det som om det bara var han och jag där i salen. Jag berättade, fick med känslor och synminnen. Höll mig lugn och pratade lugnt och i tidsordning. När vi kom till hur stämningen var inne på klädbutiken där vi flydde in så fick jag flera följdfrågor. Som om han var extra intresserad av det. Där stoppade jag sedan för set som skulle behandlas var det som hände före, under och direkt efter lastbilen passerat mig.
Jag fick inga frågor av försvaret vilket var skönt. Tittade inte en sekund mot han den där i gröna kläder. En bit bort från mig datt en yngre kvinnlig polis som alltid visiterade oss på väg in. När jag var klar gjorde hon lite diskret tummen upp till mig och log.
Senare så kom vittnesstödjaren fram och sa: - Vilket bra förhör du gjorde. Så samlat och mycket bra beskrivande. Likaså en person till sa så. Advokaten klappade om mig och sa Bra! Mycket bra!
Sen när vårt pass var klart så såg jag till att få gå ut sist så jag kunde stanna vid åklagaren och tacka honom. Jag sa tack och att det kändes som om det var bara han och jag som pratade. Fick det fina svaret: Tack, då vet jag att jag lyckades. Å så log han.
Tänkte att det är aldrig fel tacka gör sig och ge respons! Å Du Elisabet. Det är du som mycket lärt mig det!
Hur det slutade?
Jo han den lille i grönt erkände försök till mord och terrorbrott för mig och kollegan!
Nu sitter vi på tåget hem. Båda stolta och styrkta över vad vi klarat för visst måste man få säga att man varit bra och att styrkan fanns där! Som det heter: - Jag levererade!!!
Tack för support säger jag också! Å eftersom jag är blogglös så vill du så får du lägga detta som ett inlägg hos dig!
Under jord i Stockholms säkerhetssal var vi. Väl bevakat med både flertalet ordningsvakter och en grupp poliser. Ett ställe jag troligen aldrig mer kommer att besöka. Hoppas jag!
5 kommentarer:
Å tack tack tack! Det kanske var dina och andras tankar som gav mig kraft idag. Nästan en urkraft. Jag som oroat mig för att jag skulle tappa tråden, glömma saker och sånt.
Så blev det inte! Då i den stunden när jag fick sätta mig vid skrivbordet bredvid vår advokat med rättens ledamöter till vänster om mig och han den onde till höger framför mig. Ja då rann all oro bort när åklagaren sa sin fråga: - Kan du berätta vad som hände:
Efter de orden var det som om det bara var han och jag där i salen. Jag berättade, fick med känslor och synminnen. Höll mig lugn och pratade lugnt och i tidsordning. När vi kom till hur stämningen var inne på klädbutiken där vi flydde in så fick jag flera följdfrågor. Som om han var extra intresserad av det. Där stoppade jag sedan för set som skulle behandlas var det som hände före, under och direkt efter lastbilen passerat mig.
Jag fick inga frågor av försvaret vilket var skönt. Tittade inte en sekund mot han den där i gröna kläder. En bit bort från mig datt en yngre kvinnlig polis som alltid visiterade oss på väg in. När jag var klar gjorde hon lite diskret tummen upp till mig och log.
Senare så kom vittnesstödjaren fram och sa: - Vilket bra förhör du gjorde. Så samlat och mycket bra beskrivande. Likaså en person till sa så. Advokaten klappade om mig och sa Bra! Mycket bra!
Sen när vårt pass var klart så såg jag till att få gå ut sist så jag kunde stanna vid åklagaren och tacka honom. Jag sa tack och att det kändes som om det var bara han och jag som pratade. Fick det fina svaret: Tack, då vet jag att jag lyckades. Å så log han.
Tänkte att det är aldrig fel tacka gör sig och ge respons! Å Du Elisabet. Det är du som mycket lärt mig det!
Hur det slutade?
Jo han den lille i grönt erkände försök till mord och terrorbrott för mig och kollegan!
Nu sitter vi på tåget hem. Båda stolta och styrkta över vad vi klarat för visst måste man få säga att man varit bra och att styrkan fanns där! Som det heter: - Jag levererade!!!
Tack för support säger jag också! Å eftersom jag är blogglös så vill du så får du lägga detta som ett inlägg hos dig!
Kram från Turtlan på Tåget.
Ps... datt betyder satt.. å lite sånt. Det skalar här på tåget när man skriver.
...skakar!
Heja, Turtlan!
Tack Bert!
Under jord i Stockholms säkerhetssal var vi. Väl bevakat med både flertalet ordningsvakter och en grupp poliser. Ett ställe jag troligen aldrig mer kommer att besöka. Hoppas jag!
Skicka en kommentar