Idag såg jag den här ljuvliga filmen där man får följa sju olika katter i Istanbul.
Det bästa med filmen ..., (Den heter Kattfilmen) det var nog att man återfår tron på mänskligheten; att det finns goda människor.
Hitler lär ha varit djurvän (högst osäkert om jag minns rätt) och det vet man ju hur det gick ändå ..., men i det stora hela tror jag ju att människor som bryr sig om djur har ett gott hjärta.
Här finns en länk till filmen, som för övrigt kan ses fram till den 5:e augusti.
Det är bråttom alltså, om man inte vill missa den!
6 kommentarer:
Fantastisk film. Såg den på Folkets bio förra hösten. Sedan såg jag om den när den gick på SVT i vintras.
Rekommenderas.
Underbar film.
Bert Bodin och bettankx: ja, helt ljuvlig var den!
Helt underbar film, har tittat på den ett flertal gånger :-)
Och, ja!, jag tokgillar katter :-)
Jag tyckte så mkt om den och härligt att se så många söta gubbar, det fick mej lite att återfå tron på den delen av mänskligheten ;)
Det är nåt visst med katter. De får en att känna sej utvald, som om det är en gåva att få vara snäll mot dem. Och just så verkar det vara också! Gubben på slutet som läkte av att mata dem t ex. Så fint.
Steel City Anna: det var precis det jag tänkte på .., att jag blev så glad över att männen tog sig an katterna med sån ömsinthet. Och vad det kom att betyda för mannen med psykiska problem!
Skicka en kommentar