Kväller.
Det har varit en bra dag.
Ett besök i affären och Elin kramar om och säger att nu arbetar hon sin sista dag för i sommar; nu väntar studierna i Örebro. Emma är överlycklig; hon har fått egen lägenhet med inflyttning den första september .., Annika står i kassa 1 .., Viktor i kassa 2 och det känns som om man hälsar på sin familj.
Sen blir det en snabbvisit hos friherrinnan som var trött och slut på och det är ju inte underligt, hennes tillvaro har gått i turbofart det senaste året, eller i alla fall så har det hänt en hel del och när man sedan kommer till ro, kanske tröttheten slår till.
En liten stund står vi och småpratar, medan Shejken sover under parasollet.
Pv har körövning och kommer inte hem efter jobbet.
Och jag blir trött och somnar på soffan .., sover djupt och vaknar av att ena handen domnat av.
Vid halvåtta tar jag cykeln och susar iväg ner till stranden.
Jag tänker att egentligen är det inte så dumt, det där med badrock, det som jag så ofta raljerat över.
Som det nu är cyklar jag alltid hem i våt baddräkt och klänningen över bara, nej, det vore ju onekligen praktiskt med badrock och så bara iväg! (Men kanske är det den där Samlade Troppen av vita frottérockar som jag funnit så fånig ...).
Det är bara jag själv och en fiskmås nere på stranden, ja, och några sädesärlor också.
S o m jag älskar dom små ärlorna! Så uthålliga .., stannar längre än många andra och den som håller till på baksidan av affären .., ååå, vad den gör mig glad!
Efter simturen (det är lite knepigt att gå ut när det skymmer lite .., det är svårt att se stenarna som ligger närmare stranden och lätt att falla och har man då livlig fantasi .. och ibland är det ljuset som slår mot vattnet som gör att det blir svårt med sikten) går jag upp på klipporna och sätter mig en stund. Fiskmåsen, som suttit på en sten och hållit lite koll på mig hela tiden, sitter kvar.
Från fågelholmen hörs skrin av andra måsar och då svarar den här ensamma pippin, ja, eller i alla fall hojtar den också.
Utblommad trift ....det måste det väl vara?
Åååå, det är så vackert där nere!
Och ständigt, ständigt översköljs jag av tacksamhet över att jag råkade hamna just här.
(Sen hemåt igen .., gjorde mig kaffe, tog ROSTAT BRÖD - ja, håll i er - till kvällsfika och hjälp, så gott det var!! Kände mig lycklig. Och nu har pv kommit hem från kören.´).
23 kommentarer:
Vad är det som är så fånigt med ”en samlad tropp av vita morgonrockar”? Det är väl Torekov du - och för den delen alla andra - syftar på när det gäller att beskriva någon slags odefinierad överklass. Kan bara berätta att jag tillbringade hela min barndom där under femtiotalet - i hyrt hus på flera ställen men mest i det gröna hörnhuset precis mitt i byn vid parken ner mot Morgonbryggan. Det var just en praktisk självklarhet att man, inte bara på morgonen, utan efter varje bad just gick hem i badrock. Mamma som haft flera svåra urinvägs- och bäckenbottensinfektioner var mån om sina fyra småflickor och vi fick inte gå hem i våta baddräkter utan just i badrockarna. Känns tråkigt med detta raljerande både kring det här fenomenet men också hur den sk överklassen i form av Mr Eving i skånska hamnar verkar bete sig.
Monet: nej, det är ju det jag skriver, att det kanske inte är så dumt ändå? Men jag vidhåller att för MIG blir det aningen ...,ja, inte fånigt, men närapå, när en hel tropp kommer promenerande i nån slags vit frottéuniform på ett givet klockslag.
Mr Ewing, ja, men såna finns ju verkligen! Jag har mött dem i affären här och i Ystad .., människor som är noga med att framhålla sin position i samhället och som till viss del ser ner på andra. Jag har mött dem i kassan och på andra ställen. Min bild av "mr Ewing" - mannen i hamnen - förändrades ju också efter hand och det skrev jag också om.
Jag säger enbart att vilka ljuvliga bilder! Havet, det är magiskt.
Kram på dig, älskade Elisabet.
Ulrika: ja, visst är det! Och tack, snälla för alla bilder som kom susande genom rymden ikväll! Helt fantastiska!
Även innan jag jobbade bort min vattenskräck älskade jag att vara vid havet. Det ger en sån go känsla i själen.
Det kommer fler bilder, men jag fick ont i mobiltummen så det fick bli lite paus, haha. :)
Jag har inte heller nån badrock, men när jag badar har jag nästan alltid klänning på mig så jag åker hem i den och inget mer. Så kan ju du också göra. :-)
Klänning är himla praktiskt.
Badrock har jag inte förstått heller. När man badat byter man om. Pronto. Punkt. Annars får man urinvägsinfektion.
Små barn kanske man kan svepa in i en badrock när de är nakna efter badet för att få upp värmen. Ligga där på stranden och dåsa.
Vuxna människor i badrock offentligt är suspekt. Kan eventuellt tolereras om det är på egen tomt eller på spa.
Men visst kan man gå ner till stranden i badrock om man bor på gångavstånd. Gör folk på många stränder på Österlen, och varken i samlad tropp eller i vit badrock. Min dröm att bo så. Men det är nog inte så bra att cykla i badrock.
Jag bor på springavstånd till havet, så jag har en liten ryggsäck med torrt ombyte och så badkläderna som underkläder på vägen dit. Och en tunn bomullsjal att skyla mig med när jag byter om.
Det viktigaste är att man får bada!!
Du bor på den underbaraste av platser, vilken dröm att ha så nära till havet.
När jag var nere hos Barndomsvännen fick jag låna en gammal randig badrock och i varsin sån strosade vi ner till stranden. Vännen min utan sitt ljuvliga hår och jag själv fylld av tacksamhet av att få en stund tillsammans med henne.
Jag förstår dock vad du menar.
Härliga bilder och varma ord, älskade Låtsassyster. <3
Cecilia N: här var det ord och inga visor ,-) Själv byter jag ALDRIG om när jag badat och blir kvar på stranden och har aldrig haft någon UVI. Älskar känslan av en våt baddräkt; det är ju därför jag badar!
annannan: jag tror - att för mig - handlar det om förvåningen när vi flyttade ner, besökte nåt litet samhälle på västkusten och en strid ström av vita frottérockar kom till bryggan på nästan exakt samma tid och därefter gick somliga av dem till bageriet, även då i badrock. Det var nåt så totalt främmande; ja, det fanns inte på kartan att man skulle ha upplevt nåt sånt hemma! Jag fick ett meddelande på messenger angående den här diskussionen och den personen skrev att "kanske signalerar det ett slags ägande", ja, kanske och att man då kände ett slags utanförskap? Nu har jag ju vant mig, även om jag själv bara cyklar ner med en klänning eller sarong över baddräkten när jag ska bada.
Pernilla: å, så fint du skriver!!
Nu blir jag ju orolig över klättrandet över hala stenar och klippor och ser framför mig hur du ligger där med en bruten lårbenshals allt medans vågorna sköljer över dig... :-O
UVI var mitt normaltillstånd som liten. Låta baddräkten torka på kroppen var helt förbjudet för mig.
Nu bor jag nära vatten, på gångavstånd, men det är bara hundar och båtar som går i på den stranden, full med sprängsten.
Havet fem minuter bort har haft badklåda i sommar.
Kvar är havet en mil bort. Det blir inte så ofta.
Cecilia N: ja, allt är ju beroende vad man har för erfarenheter! Har jag nu klarat mig från uvi i alla år, så är det kanske inte så underligt att jag fortsätter att sitta i våt baddräkt ,-) Och vice versa.
Rexxie: den tanken slog mig också, men klipporna var torra och fina och jag när jag skulle ner igen (det är inte så högt) backade jag och höll i mig. Jag är ju som bekant, ingen gymnast ,-)
UVI har jag haft men aldrig av våta badkläder eller av att sitta på trappen med morgonkaffet osv osv.
En del myter lever envist kvar. Man skulle inte äta före badet heller...
Tillägg: alla läkare jag frågat ang. detta med väta/kyla och UVI säger att det är nonsens, det finns inga bevis för den kopplingen.
Just sayin'...
Bada på! :-)
Ulrika: nu kommer du nog att få mothugg ,-)
Mycket möjligt, det är bara att hugga på.
Pratat med många läkare om detta och de sa samma sak allihop. Good enough for me. Samma angående att dricka tranbärsjuice för att bota UVI.
Jag tänker att den som ofta drabbas av UVI är känsligare för de bakterierna och då kommer det förstås att "sammanfalla" med ev våta baddräkter och dylikt, helt enkelt för att man drabbas ofta. Nånting kommer det ju då att sammanfalla med. Förr gjorde man den kopplingen, den görs inte numera.
Förr varnades man ju som sagt för att bada direkt efter man ätit också. Också nonsens.
Inga hugg. Men det var ett tag sen jag var liten och sen har vanan hängt i, kanske pga sträng fostran i saken.
Om inget annat så från de obehagliga upplevelserna med våt baddräkt/bikini över bröst som har ammat. Det tog många år innan de slutade vara kinkiga.
Cecilia N: ,-) Ja, var och en blir salig på sin fason. Jag lär fortsätta med baddräkten på och andra lär ta sig av den. Inget att hetsa upp sig för.
Nej verkligen inget att hetsa upp sig över. :-) Var och en gör som man vill. Världen är bra på det viset. :-)
(Men också bra att slå hål på myter.)
Själv går jag och längtar efter höstbad nu. Kalla bad är dom bästa!
Vilken härlig diskussion om badrockar :-)
Vi ”på andra sidan vägen” verkar iaf göra klokt i att låta badrocken hänga kvar i badrummet om vi tolkat våra iakttagelser rätt vid stranden i sommar ;-) Badrock - väster om vägen, ingen badrock - ost om...
Men när det var riktigt varmt tassade vi fram och tillbaka i badkläderna med endast en tunn tischa el tunika över. Det var liksom ett sätt att hålla sig sval tills man kom hem ;-)
Hoppas det kan bli fler goa bad innan höststormarna tar i.
/Maria
Maria, öster om vägen: du har rent forskat lite ser jag, ja, i detta med badrockars vara eller inte vara! Det är nog väldigt praktiskt med badrock, men vad jag reagerat över .., jo, men det är när stora horder liksom kommer på ett bestämt klockslag och alla har likadana badrockar, det blir som en ...., ja, som en "klan". Och sdå var det väl det här att det var så totalt främmande för mig när jag flyttade söderut. Det finns inte en karl hemma i Malå som skulle gå klädd i badrock och handla bröd på Dungers bageri.
Nej så är det Elisabet! Lite märkvärdigt är detta fenomen allt... läste artikeln i GP om Torekov och log lite i mjugg. Skulle inte heller falla mig in att traska i badrock till Ica hemma i Götet där vi har vårt andra hem ;-)
/M - ”Öster om vägen”
Skicka en kommentar