Så här såg det ut när mamma Ann-Gerd var på jobbet.
Femtital. Mamma längst till höger.
Som jag älskade när hon hade sjuksköterskeuniformen på sig.
Som jag minns hur hon stärkte kragen och som jag minns broschen som ofta låg på byrån i sängkammaren!
Och min egen.
Så många hemska utstyrslar man tvingats bära under årens gång.
Värst var en kycklinggul tröja med svarta muddar, hemsydd av chefens fru i Malå.
Bäst var ett ljungfärgat förkläde med knytband i sidorna; man bara trädde förklädet över huvudet.
Stora fickor var det också.
Den här orangefärgade tröjan går an .., men jag bär a l d r i g såna privat och trivs inte i den.
Men .....
... jag ska inte klaga.
Så här ser äldsta dottern ut när hon är på jobbet.
3 kommentarer:
Tack för leendet! ♥
Som sagt: Allt är relativt.
Barbro/walkaboutsweden
Barbro: ja, jag ska aldrig beklaga mig mera - över arbetskläderna - :)
Sååå gräsligt varmt det måste vara under allt detta! ellem
Skicka en kommentar