Hemma i en veckas tid ...
Det är knepigt det här, ja, att det är så svårt att liksom få kläm på tiden som var innan jag hamnade på sjukhus och än knepigare är det att få ihop tiden efteråt -.
"Ja, men du kom hem i torsdags för en vecka sedan ...", säger pv.
Däckade helt igårkväll.
Somnade på soffan .., gick i säng tidigt .., kände att jag hade feber .., tog Alvedon. Hela natten har jag snurrat av och an i sängen .., nattskjortan - den ljusblårandiga som är så fin - var våt av svett. Håret bångstyrigt.
Men det blir bättre.
Så ringer dom - återigen - från Folktandvården och jag blir nästan galen.
Nej, det finns inte på kartan att jag lägger mig raklång och försöker hålla igen hostattacker. Kvinnan, som väl bara gör sitt jobb, säger att hon flyttar fram besöket en månad.
Lite över sju på morgonen ringer äldsta dottern, nu på väg hem efter en ny omgång nattpass. Först fyra nätter på raken, så en hel ledig dag och så på det hela igen.
Hon låter skör.
Den som planerar schemaläggningen vill att hon ska arbeta i Huddinge, men där har hon varit i fem veckor innan jul och vill inte alls.
Och påskledigheten kan hon se i stjärnorna efter.
Kanske kan dom vara på landet, hos svärföräldrarna?
För övrigt?
Väntar fortfarande på svar angående utslaget under bröstet (det är inte bältros i alla fall) och halv två är det blodtryckskoll på vårdcentralen, mitt i skidskyttet.
Nu väntar påfyllning med fågelfrö (jag har ångrat mig, såklart att dom ska få lite mat och ännu har ingen råtta uppenbarat sig i huset sedan pv tätade så noga) och så hoppas jag hitta riktigt fina vårblommor som ska planteras i blomlådan, den som pv byggde och som sitter till vänster om ytterdörren. Nog måtte väl detta var ett tecken på tillfrisknande .., att man ser framåt.
Jo, det tror jag.
5 kommentarer:
Tror din prognos är rätt.
/Dr. Bodin
♥
Får ont i magen när jag läser om din dotter...
FÖR tufft.
Befarar att Sverige kommer att få en epidemi av utmattad vårdpersonal p.g.a. allt detta med Covid. Många lämnar säkert yrket också - har redan läst om flera som sagt upp sig.
Å så blir det ännu mer ont om personal och en ond cirkel.
♥
Hej
Läste det du skrev om utslagen. Jag fick 3 kliande utslag på vänstersida av magen i midjehöjd. Jag blev livrädd att det skulle vara bältros. Men efter någon dag försvann dom. Efter ytterligare någon dag dök det upp tre kliande utslag under vänster bröst. Även dom försvann efter en eller två dagar. Det låter ju som det är ytterligare ett konstig symptom av detta märkliga virus.
Hoppas att dina utslag också försvinner.
Hälsningar
Marianne Ekwall
Bert Bodin: det var inte illa! ,-)
Walkaboutsweden: ja, visst blir man beklämd. Jag hör ju hur energin går ner hela tiden.
Marianne Ekwall: det här var JÄTTEBLAFFOR, säkert stora som två handflator och illröda. Min första tanke var att det handlade om blodförtunnande .., att det på nåt vis barkat åt skogen. Och det doftade så hemskt. Läkaren sa genast att han INTE trodde på bältros och det visade sig senare - när dom tagit prov - att det var det inte heller. Nu, flera dagar senare, är nästan allt borta. Jag kunde liksom skrapa bort hud ..., det var som ...,ja, det var väldigt konstigt. Nu känner jag ingenting och det syns knappt.
Tack som delar med dig av dina erfarenheter. Det betyder mycket.
Oj. Det var skillnad. Mina var små som vattkoppor i storlek. En annan rest efter Covid är att då och då hackar ett andetag till.. lite svårt att beskriva men lite som en hickning. Det stannar liksom till i övre delen av bröstet. Det händer någon gång per timma.
Marianne
Skicka en kommentar