Vid havet ...
I juli månad är det elva år sedan jag lämnade Ystad och kom hit till Stensjö och Halland.
Fortfarande känns Skåne liiiite mera som "hemma", men man kan ju ha flera hem.
Malå är också hemma.
När mamma 1967 besökte New York, köpte hon en enda souvenir; en träskiva där det stod "Home is where the heart is". Hon sa själv att för henne spelade det rakt ingen roll VAR hon bodde, så länge pappa var med henne. (Vi var vuxna då).
Så känner jag inte det.
Jag kan inte tänka mig att bo var som helst, även om pv är med.
Men Halland är bra, ja, det mesta som har vatten i närheten är nog bra.
10 kommentarer:
Så vackert det är! Förstår att du trivs. Är det så länge sen du flyttade! Jag började följa dig medan du jobbade i den lilla butiken, nära där du bodde. Minna att jag hittat din blogg och skrev att jag saknade dina krönikor i Norran. Då fick jag ett så fint svar från dig. Sen har jag följt dina trevliga berättelser om ditt och datt och livet. Hoppas du fortsätter att skriva! ellem
Jag kan inte heller tänka mig att bo var som helst även om min man och mina barn flyttade med.
Jag har svårt för mörkret under vinterhalvåret och skulle inte kunna tänka mig för långt norrut. Min syster bodde några år i Kiruna. Det skulle jag inte klara. Numera bor hon i Kalmar. Fick jag med mig barnen och min man skulle jag kunna tänka mig att bo där. Själv har jag bott i Stockholmsområdet i hela mitt liv. 😊
ellem: ja, tänk så glad man blev då när det kom en hälsning hemifrån och tänk, så glad man blir nu, snart trettio år senare! Tack!
Marianne Ekwall: efter att ha vuxit upp i Malå/Lappland och därefter tillbringat fem år i Kungsängen och så flyttat hem igen (pappa dog, vi köpte huset), då visste man ju plötsligt om nånting annat! Kastanjer, ek och bok! Och vintern som aldrig tog slut hemma. Min syster flyttade till Lund och i februari/mars satt hon ute i trädgårdsmöblerna och drack kaffe. Själv skottade jag snö. Men det är ju fint hemma också. Till Jämtland KANSKE jag kunde tänka mig, bara det fanns en sjö i närheten.
I Norrland har jag aldrig bott, men på alldeles för många ställen i Svealand och Götaland. Inte ens när jag blev vuxen och gifte mig, har jag haft svårt för att bryta upp, jag följde gärna med när maken klättrade i karriären. Men - nu är vi rotade i Söderköping. Jag skulle nog kunna flytta på mig, kyrkokörer finns överallt, men maken vägrar att ens överväga den tanken. Karriärklättrandet är slut sedan länge.
Jag tror det var -07 som vi var på sommarturné i Skåne och träffade dig första gången och åt wienerbröd på Fritidsbaren.
Kanske inte helt rätt men kom att tänka på denna låttiteln med tanke på ämnet. ”- Wherever I lay my hat, that’s my home ...
En åttiotals klassiker.
Hemma är i Solastan för mig! Uppväxtorten är inte alls hemma!
Men hemma kan också vara ett hotellrum på en resa. Det blir lätt att man säger så efter en dag på vift. - Nu går vi hem.... till hotellrummet.
Mm, blå himmel!
Egentligen skulle jag nog kunna flytta igen, men själva flyttandet är rätt slitigt men packning upp och ner, bärande, städande. Nej, jag blir nog kvar i Norrköping ett tag till i alla fall.
Bloggblad: jag hade inga som helst betänkligheter att som nybliven mamma flytta till Sollentuna som nittonåring och inte till Skåne heller, men att flytta från Ystad - och då ensam - det tog tid att vänja mig vid tanken. Då kändes steget mycket större.
Turtlan: Verkligen på pricken när det gäller hotellrum! Eller lilla, oanseliga stugan vi hyrde i Bohuslän - utan toalett och dusch - den blev snabbt vårt "hem".
Vonkis: aha .., bor du i Norrköping! Är du uppvuxen där också?
Bloggblad igen: jo, det kan ha varit då ni hälsade på. Och vi har ju även suttit vid ert bord i Söderköping! Härligt med bloggvänner som varit med länge.
Ofattbart - 11 år !!!
Minns att jag började följa dig när du bodde i din etta i Ystad.
Vad hände? ;) (med tiden alltså...)
Skicka en kommentar