Tack Galaxen ....
Varje dag tog jag en bild av lunchen och middagen.
Nu ska jag visa i alla fall några av dem.
Här nån slags fiskpudding med rikligt med gröna ärter och rivna morötter.
Särskilt fiskrätterna var ljuvliga!
Spansk paj med oliver, brytbönor och sallad till.
Och här var det "ängsfärsbiff" (tror jag namnet var) med potatisgratäng.
Vanlig pannbiff med grönsaker, snittgurka och god sås.
Här bjöds vi på stekt sej med grönsaker, en underbart god sås till, ja, resten ser ni ju.
Ett enda klagomål på maten hörde jag - det var en norrbottning som ringde sin son som kom med pizza eller sushi -, nej, han tänkte verkligen inte äta sjukhusmaten, sa han, pappan.
Att god och vällagad mat betyder mycket när man är sjuk, är nog tämligen naturligt.
Dagarna fylls av provtagningar och en massa tid när inget händer.
Man bara väntar.
Många är oroliga.
Då blir luncher och middagar liksom en källa till glädje mitt i all tristes och leda.
När jag väl kommit hem, slog jag en signal till sjukhusköket (som heter Restaurang Galaxen) och tackade för all underbart god mat och berättade vad det betydde - i alla fall för mig -.
Vilket viktigt arbete dom utför!
Hörde av någon att på Akademiska Sjukhuset i Uppsala finns det fyrtioåtta rätter att välja mellan, men det tycker jag är på gränsen till vansinne. Det måtte ju bli ett enormt svinn?
Vi fick välja mellan två olika rätter och det tyckte jag var fullt tillräckligt.
14 kommentarer:
Njae, det blir väl inte mer svinn pga 48 rätter? Man beställer ju dagen före, och så förutsätter jag att köket inte lagar till mer än vad som beställts. Samma här i Västerås och på Akademiska i Uppsala.
Känns ju inte som att pizza är direkt den bästa maten när man ligger på en hjärtmottagning; känns ju lite mer som att det kanske är pizzorna som är orsaken till att man ligger där... ;-)
Rexxie: nja, kanske inte svinn, men det måste ju fordra mycket mer personal! Håller med om pizzorna. Obegripligt.
Tänker att det kanske inte är 48 olika rätter utan 48 olika kombinationer av olika saker. Tex till korven kan du välja mos, potatis, gratäng, ris, pasta etc…. Ungefär så.
Kul att maten smakade bra! Å ännu härligare att du ringde och berättade det! Delad glädje är dubbel glädje!
Turtlan: så kan det också ha varit, det låter ju mer troligt!
Precis samma som min svärmor tyckte om maten under sin vecka på strokeavdelningen.
Varje gång vi pratade om maten så var hon lyrisk. Tony och jag skrattade högt åt hennes uppskattning av maten.
Hon har länge uttryckt att det där med att tänka ut vad man ska handla, åka till affären och sedan laga till maten - det började bli jobbigt för henne.
Så nu har hon varit på vilohem ;) och kommit hem som en gladare person.
Nu har hon bestämt med kommunen att de skall få matportioner hem. En stor lättnad för henne. Hennes make är ju nu i Alzheimer-landet och går inte längre att ha vanliga dialoger med och inte kan han hjälpa till i köket heller.
Vi ska stötta mer framöver också och handla det som behövs, utöver de färdiga middagarna.
♥
Walkaboutsweden: när mamma ännu kunde bo i egen lägenhet, fick hon matleveranser från en firma, men problemet var att hon sällan var hemma när dom kom - hade ju ingen koll på tider osv - så det blev mer som kaos. Men din svärmor är nog piggare. Hoppas att det kommer att fungera!
Och jag tappar totalt aptiten i sjukhusmiljö. Efter nio dagar på en diet bestående av dropp hade jag gått ner flera kilo. Inte blev det bättre av att de kom in och skrev hur mycket/lite jag ätit efter varje måltid. Det var som paradiset att komma hem och äta makens makens mat tillsammans med familjen. Gick upp kilona nästan lika fort som jag tappat dem :)
Minns inte exakt, men gissar att det var runt sex rätter att välja på.
Jaha - då fick man skämmas för att vara norrbottning. ;-)
Men där var andra som var såå trevliga! Norrbottningar, alltså. ❤️
Mossfolk: men du var nog sjukare än vad jag själv var! Jag tappar nästan aldrig aptiten. Tyvärr ..,-)
Men åh, vilket fint inlägg. Jag blir nästan lite rörd. I vanliga fall hör man bara elände om mat på sjukhus så det här inlägget skänkte mig lite ljus och glädje i kvällsmörkret.
Vonkis: och nu gjorde du mig glad! Tack!
Skicka en kommentar