Dagens fönster ... och lite till. Eller mycket.
.jpg)
Och fönstret speglar sig i väggen och skänker ljus åt väggklockan - den som jag tycker så oändligt mycket om - så där så jag knappt kan tänka mig att lämna den till klockmakaren, herr Glamheden, i Falkenberg.
Det finns inte en pryl i det här huset, som jag är så förtjust i, som just klockan.
Tittade igårkväll på ett så intressant program på svt.play, "Kirurgi på liv och död" var titeln och det här var det första av minst tre avsnitt.
En varningstext om blodiga scener finns i början av avsnitten och det behövs nog, för här var det minsann djupdykning bland kroppens olika organ. Huvva, så många ruskiga sjukdomar man kan drabbas av! En man visade sig ha en elakartad tumör som vägde 7.5 kilo i sin buk .., en annan hade cancer i struphuvudet .., en kvinna en tumör i underlivet och som tittare fick man dels "lära känna" patienterna utanför sjukhusets väggar, men även följa med under själva operationerna.
%20(12).jpg)
Här syns sjukhuset - The Royal Marsden Hospital - beläget i London och lär vara ett av världens främsta cancersjukhus.
Det är alltså där operationerna utförs.
%20(9).jpg)
Och så här kan det ut se ut när den enorma tumören ska plockas ut - inte helt utan bekymmer -. Oj, så imponerad jag är av läkarnas mod och självtillit. Det k a n ju trots allt gå fel.
Att titta på ett sånt här program, är för mig lika fascinerande som när jag - sittandes på ryamattan i vardagsrummet hemma i Malå - bläddrade i mammas läroböcker från sjuksköterskeskolan. Där fanns även en stor, tung bok med färggranna bilder över all världens sjukdomar (tyckte jag i alla fall då, som åtta-nio-tioåring) och intresset har således hållit i sig.
Numera sitter jag dock inte på en ryamatta (designad av Ingrid Skerfe-Nilsson), utan i soffan Ektorp. Tänk, att man kan minnas namnet (på designern) så många år senare! Här finns en länk med bilder till hennes alster - eller i alla fall - hur hon tänkte sig dem. (Den mattan som heter "Slitrya" och går i blått, hade jag mer än gärna haft!) Ryamattorna vilka mamma "knöt", gick alltid i antingen blått eller grönt. Jag minns nålen; kraftig och böjd .., undrar varför det kallades att man "knöt" en ryamatta?
Här en länk som visar hur man "knöt" en ryamatta. Ja, nu förstår jag, det blir ju en knut.
Såja, då har man avverkat ett stycke tankeflykt också. Från Dagens Fönster till Vasalopp, till bukoperationer, för att avsluta med ryamattor!
Nu ska jag ta Harry på långpromenad i solskenet!
11 kommentarer:
Guuuuu ... va' rörig du ä.
🥴👍
Jag kan titta på operationer i tv, men om någon blir sjuk eller svimmar i min närhet, då blir jag totalt handfallen. När barnen var små och slog sig och blödde, reagerade jag inte utan gjorde det som krävdes, som väl var.
Det där att man numera pratarom vem som designat möbler och mattor m.m. var helt nytt för mig ända tills jag började se Antikrundan - våra fula och slitna möbler i de tjänstebostäder vi fick, måste väl också någon gång i forntiden ha blivit designade. Maken och jag har pratat om det här, han kommer från ett s.k. ”bättre” hem, men har aldrig hört talas om designers heller. I vårt hem finns inga namngivna designers till någonting.
Det känns som en stor lucka i min bildning …
Mamma knöt ett slags fuskryor men min svärfar knöt riktiga (annars utförde han ingen form av handarbete)
Jag önskar verkligen att jag var bättre på att ta hand om sjuka människor, men är urdålig på det. Har jättesvårt för när folk kräks och känner mig yr själv när någon svimmar eller på annat sätt blir väldigt dålig.
I hela mitt liv har jag känt av när andra människor inte mått bra nästan innan de upptäckt det själva.
När jag har suttit med lillebror på uppvaket har jag hållit i en kräkpåse… åt mig själv. Inte pga mitt barn utan andra arma människor som vaknat upp och mått dåligt. Och att ligga tio dagar på strokeavdelningen gjorde mig inte det minsta härdad. Turligt nog var jag ju så dålig då att jag inte riktigt orkade bry mig.
Är så innerligt tacksam över att det finns människor som vill och fixar att arbeta i sådana miljöer. Änglar och hjältar!
Att titta på operationer eller andra sjukhusprogram på tv skulle jag aldrig frivilligt utsätta mig för ;)
(Men när det gäller mina egna barn fixar jag märkligt nog allt och håller huvudet betydligt mer kallt än maken som blir svimfärdig av lite blod).
Nej, det är ingen sida av mig själv som jag är stolt över.
mossfolk: jag är också väldigt tacksam över att det finns så modiga och kunniga människor inom vården!
När jag jobbade i vården backade jag inte för nåt.Inte heller om nåt händer hemma med familjen men se blod och annat på,TV fixar jag inte.
Bert Bodin: alltid ,-)
Bloggblad: vill bara säga att Skerfe-Nilsson är det enda designbegrepp jag öht hörde talas om hemma :) Kanske kommer jag ihåg namnet eftersom "Nilsson" fanns med.
mossfolk: Det är en sak att se operationer på tv, jag vet inte om jag hade klarat att stå där och titta på. Det som verkligen fascinerar, är hur kirurger med sina instrument kan navigera så elegant i människokroppen. När jag praktiserade inom sjukvården, hade jag sååå svårt för snor, kräk och avföring, men man kanske vänjer sig?
Babsan: är patienterna bara sövda, så har jag inga problem att titta, men ska det dras en nagel, då tittar jag bort.
När jag fått min nya höftled, sökte jag rätt på en sån operation på nätet. Intressant att se hur det gått till! Men jag har lite svårt att se när man skär. ellem
ellem: innan jag fick min första knäprotes, satt jag och stirrade på min datorskärm där en sådan operation visades. Pv var på besök och vitnade nästan bara vid tanken .., han kunde för sitt liv inte titta på filmen!
Numera, efter att ha tvingats titta på alla Ambulansprogram, har han verkligen "tagit sig" :)
Skicka en kommentar