Elisabet

Grekland, dag 3 ...

Mycket handlar om stranden och bad och ännu mer bad!

På kvällen middag och igår blev det en restaurang som inte ligger direkt längs "Storgatan", utan mera uppöver. 

Det var som en liten park - en oas - med olivträd .., en lekhörna och grekisk musik som spelas lagom högt och långbord för tio personer. Intill oss ett holländskt par som tycktes följa med i vårt surr och skratt. 

Vi gick hem vid tiosnåret och då hade Viggo somnat i vagnen sedan ett bra tag tillbaka. 

Elliot övernattade hos Anna och Micke och sov länge. 

Idag onsdag .., lika hett som igår, men oj, vad det har blåst! Simmade ut till gula bojen, men hade det närapå svårt att ta mig hem igen. Inte för att det var strömt, men för att vågorna blev höga. Därefter blev det till att hålla sig på grundare vatten. 

En stor glädjekälla under dagarna är alla småkatter som finns här i närheten. Högbenta och magra. Den här har nog ungar, eller har nyss haft och hon kommer alltid jamande så snart någon närmar sig. Viggo har lärt sig att vara försiktig med djur och klappade så försiktigt. Så här såg det ut i morse när vi var på väg till frukostserveringen. Såväl Viggo som Anders hälsade på den fina kissen. Älskar att ens barn och barnbarn är djurvänner!

Senare idag. Anna, Micke, Anders, Maja och pojkarna tar taxi in till Chania. Vi blir kvar här på stranden. Då upptäcker vi hur de tryker lite från Platanias - det är dit som delar av familjen ägnar sig åt powerwalks - och efter en stund blir det allt mera rök och så kommer en helikopter och vattenbombar och vi hör siréner från brandbilar .., det börjar kännas olustigt. Många ligger och halvsover .., andra bryr sig inte alls .., men exet säger. "Hör ni, har vi någon strategi ...?" Jag tar i alla fall mina saker och går upp till lägenheten .., då har det börjat lukta rök och man vet ju hur snabbt en skogs/gräsbrand kan sprida sig, allra helst som det blåser förfärligt mycket. 

Efter ett tag plingade det till i allas mobiltelefoner och det visade sig vara ett typ grekiskt VMA - viktigt meddelande till allmänheten - där de som befann sig  närhetena av branden, ombads åka västerut - mot Gerani - (där jag och emil bodde på hotell för tolv år sedan ...). 

Kanske tog det två timmar innan elden tycktes ha släckts ordentligt?  

Stannar till och pratar lite med en finsk familj från Ekenäs utanför Helsingfors .., det känns skönt .., tänkte att så kanske det blir, att om det blir oroligt, så håller man sig till de man kan prata med?

Nu är det kväll. Vi fyra över femtio har ätit gott - återigen - på restaurang Petra och när vi kom hem och satt alla fyra på vår balkong en stund, ser vi hur någon tanklös människa skjuter upp ett fyrverkeri mitt emot hotellet. Å, så smart .., när det är kruttorrt ute!!

I morgon tar jag sikte på kyrkogården här i Aghia Marina. Det besöket ställde jag in, då, när brandbilarna kom med siréner. 

För övrigt kan jag meddela att danska turister på stranden, de som hyr solsängar och beställer snacks och annat från den lilla baren här intill, är urdåliga  på att ta med sig skräpet. Lämnar bara allt rakt av och tackar för sig och detta när det blåser så mycket. Önskar att jag hade tagit med mig plasthandskar, så skulle jag ha plockat upp även annat, papper och sånt som ligger i sanden. 

Så har det varit. Nu lugnt och fridfullt. Ajöken, sa fröken. 

Ps. Mitt emot vår lägenhet huserar en familj från Själland. Deras två pojkar vill alltid hälsa på Viggo som ju är betydligt yngre, men är en gosse med god självkänsla.

"Haj Viggo! Haj Viggo!" ropar pojkarna så fort de ser honom och idag vid frukosten hörde vi Viggo svara dem på samma vis. "Haj!" Vi loooog så här mycket. Ds.