Det som är kvar ...
Rabatterna slokar. Jag sliter upp bruna, torra ormbunksblad och slänger i komposten ..., ångrar alltid att jag planterat daggkåpor som blir så risiga och humlen är bara att ta ner.
Men ännu blommar Ingrid-Bergman-rosorna .., den ena vackrare än den tredje .., och gurkört torde vara det frodigaste som funnits i våra rabatter! Nu är dessa inne på andra eller tredje blomningen, men är utan besökare.
En Mårbackapelargon blommar ännu i den gröna lådan närmast ytterdörren .., och i de tre övriga kämpar dom här små skönheterna till vänster, ja, för att klara sig någon vecka till. Eller kanske flera veckor.
"Klipp ner dem rejält!" skrev Bert i Luleå och det gjorde jag. Inte är dom som i sin ungdoms fägring, men fina ändå.
I slänten, ner mot vägen till, upptäckte jag en enda kärleksört som blommar .., och i slänten hos grannen (nedanför muren) blommar ännu någon slags vädd. Mot havet till: renfana .., om än inte så högrest som tidigare i somras.
Så ser det ut här hos oss i Stensjö, just idag den 21:a oktober.
(Ringde min syster i Australien. Sprutan i ögat hade inte vållat henne minsta bekymmer. Allt hade gått bra.)
2 kommentarer:
Härligt att mina föreskrifter följs. ;-)
Det kan herrn tro! 😉 /Elisabet
Skicka en kommentar