onsdag 9 oktober 2024

En bra dag ... 

Först ett besök på vårdcentralen i Slöinge i akt och mening att kalibrera vår blodtrycksmätare med deras. Jag som har så lågt blodtryck är orolig att vår ska visa fel .., oj, så ledsen jag då hade blivit. Pv, som under en längre tid haft - för honom - ovanligt  h ö g t  tryck, hoppas väl att det ska vara precis tvärtom, det vill säga att vår mätare visar fel och att han egentligen har mycket lägre tryck. Nej, så roligt var det inte. Vår mätare och vårdcentralens stämde överens närapå på pricken. 

Där utanför möter jag ett äldre par - Lisbeth och Håkan - på väg till sin bil. Ett kort möte, som gör mig så innerligt glad .., mannen är ursprungligen från Gällivare och hörde direkt att jag var norrifrån - han trodde Norrbotten - men det är ju okej ändå. Sedan 1963 har han bott i södra delarna av vårt avlånga land, arbetat som officer och kunde för sitt liv inte tänka sig att flytta norröver igen. Vid Gävle gick gränsen. Jag skulle nog - om jag blev ensam - kunna tänka mig att bo i t.ex Jämtland, ja, om jag bara hade vatten inom räckhåll, då menar jag någon sjö, alltså. Men helst vill jag ju bo här eller i Skåne. Hans fru Lisbeth var från Falkenberg.


Här står dom, Lisbeth och Håkan. Tänk, att några minuters småprat kan göra en så glad. Det var väl den där igenkänningen, antar jag, ja, glädjen att möta någon hemifrån - även om det ju var lååångt hemifrån - och för hans del mer än sextio år sedan och för min del trettioett år sedan flytten gick. 

Vägen från Slöinge och hem passerar lilla byn Vastad och där finns något som liknar en sjö, men som pv påstår inte alls fanns där för ett antal år sedan .., men vi kan ju säga en stor vattensamling, där det om vårarna brukar   v i m l a   av sjöfåglar! 

Hur många gånger som helst har jag tänkt stanna och ta några bilder just där, men vägen är smal och slingrig och det är inte enkelt att parkera säkert heller, men nu blev det av! Traskade iväg i det våta gräset .., sandaler är ju väldigt bra att ha på sig såna gånger  - eller inte - men jag kunde i alla fall fånga lite av det jag tycker är så vackert. 

Så hemåt. Kalasade på himmelskt god bulle från Solhaga bageri (ett björnbär fanns på bullen!) och nu är vi hemma och pv ringer runt och jämför olika försäkringar. Han har högtalarfunktionen igång på sin mobil och jag tänkte att så trevlig som mannen på If lät, så hade jag aldrig kunnat säga upp den försäkringen. "För att legitimera dig, tryck 2" .., "Numret verkar inte stämma, knappa in ditt personnumer och avsluta med fyrkant" .., så där låter det. 

Så har dagen varit hittills. Om en halvtimme ska vi skjutsa in grannen till järnvägsstationen i Halmstad, för vidare befordran till Stockholm. En ny fågelfrömatare ska inhandlas, det får vi inte glömma. 

Vaknade natten mot idag och hade lite svårt att somna om. Klockan var kring fyra. Öppnade fönstret och kunde då svagt höra den här fågelns siiiiirliga kvitter, men inte alls så högt som i länken. Men ändå. Helt otroligt, så glad jag blev! 

Så var det.

2 kommentarer:

mossfolk sa...

Bilden -så rofylld, sådär som det ju ofta är om hösten.
Praktiskt med en blodtrycksmätare hemma!

Elisabet. sa...

mossfolk: Jag håller med dig. Det är det bästa med hösten. Så kravlös. Så vacker. /E