Helg, i alla fall nästan.
Det känns som om det var igår jag skrev om den här känslan när det blir helg .., att den ändå lever kvar, trots att man varit arbetsbefriad i snart sex år och trots att jag ju ändå har arbetat varannan helg under hela mitt yrkesliv. Men nu .., kanske för att pv då inte blir inringd på extrajobb på morgonen .., nej, nu får han sova ut och inte ligga på "ohåga", utifall att någon hör av sig från personalpoolen.
Mycket har hänt idag.
Besök på Vårdcentralen i Getinge för pv (alla prover ser bra ut, blodtrycket var lägre än någonsin - förstås - men ett besök hos läkare blir det likväl om någon vecka eller två, så får vi väl se vad han säger, ja, det är en han) ..., fortsatte med grönsaksinköp i Ugglarp, hämtning av grannen Annelie vid tåget i Halmstad, inköp av virke som fick trängas med mig i bilen, en sväng på Hemköp för att handla Arvid Nordquist-kaffe på annons ..., och sist av allt: ett dopp i havet för mig.
Idag ingen ångest-för-att-nedsänka-min-lekamen. Tog det lugnt. Andades långsamt. Doppade hela mig, men låg kvar i havet, med händerna ovanför vattenytan. U n d e r b a r t. Gick barbent till bilen. Inte tillstymmelse till kyla. Termometern visade knappt + 14 i havet, såväl som i luften.
Idag var vattenståndet ungefär som vanligt. Ingen kråka spatserade i leran.
Kajor på taket i Ugglarp. Kajor lär hålla ihop livet ut och jag tycker att det är så härligt. Sitter ofta två och två.
Fick inget mejl från min - om en knapp månad 80-åriga syster - i Australien igår och nu på morgonen kom förklaringen. Det märks att hon var inutistressad när hon skrev, i brevet blandar hon ihop engelskan med svenskan mer än vanligt. Detta var i alla fall vad hon berättade om och bilden från walkaboutSweden Guys bild från Arvidsjaur får väl illustrera hennes känsla av hur kroppen krackelerar.
"Ja, det är skit med ålderdomen, men det värsta var nästan i går och det var därför jag inte skrev något mail. Jag var nog i någon slags chocktillstånd.
Eftersom jag är så intresserad av allt vad sjukhus och behandlingar rör sig om, googlade jag bums. Aha, det handlar om gula fläcken och det kan fordras mer än en spruta i ögat. Ja, ja. Det låter jag henne sväva i ovisshet om.
7 kommentarer:
Det där med helgkänsla tar jag vara på, även om en vanlig tisdag kan vara kul också.
Helgkänslan lämnar mig aldrig trots många långa år utanför arbetslivet. Det är något speciellt med fredagskvällar och det ligger lite vemod över söndagskvällarna.
Bert Bodin och Gunnel: tack för era kommentarer! Visst är det ändå underligt att det sitter i så pass länge efteråt? Och det där med vemodet över att helgen är över likaså! /Elisabet
Jag har samma känsla för helgen och särskilt för fredag kväll. Kanske för att jag i många år alltid jobbade då. Och lördag morgon… kanske lite sovmorgon… ellem
Ja det går utför. . .
Här i vårt hus så bor det många äldre personer i olika stadier av ålderdom.
En kvinna (89 år) brukar jag prata med lite extra med och ringa om något särskilt har hänt, fallolyckor, ambulanstransport o.dyl.
Gillar henne.
Hon är ensamstående och är så trött på allt vad det gäller sjukdomar och vårdbesök.
❤️
PS
Den där bilden säger väl allt och jag förstår att du tror att den kom från Guy (vi har ju lite liknande stil), men just den här har jag tagit.
DS
WalkaboutSweden
Jag har kommit tillbaka till den här bilden för att jag tycker mycket om den. Så läste jag din kommentar. Du har rätt. Jag kunde ha tagit den.
Walkaboutsweden: Men FÖRLÅT ..., men nu förstår jag ju varför jag trodde det var Guys ,-). Ni har samma sätt att ta bilder på!
Skicka en kommentar