Fredag ...

.. och vi kör in till stan och köper regelvirke, glasfiberväv och tapetserarborste, plus lite annat förstås ..., och så svänger vi förbi Willys, ty där utanför, i en slags husvagn, står fiskförsäljaren.

Tanken är att jag ska köpa två färska sillar till pElle och sigge nilsson.

"Nja, sillen var inte så fin .., så vi avstod helt enkelt ..", säger den unge försäljaren bakom disken, men rekommenderar i stället vitling, det blir inte så dyrt.

Okej, säger jag.

Två vitlingar kostar 14 kronor och det blir festmåltid för två kattherrar, det kan jag lova.

Nu sitter sigge och pElle och stirrar upp mot spisen ..,mot kastrullen med fiskarna.

Snart ..., vankas lunch.

Egentligen ...

... har jag inte råd att prenumera på tidningen Vi.

Men ännu mera ... har jag inte råd att vara utan densamma.

För så är det, att en enda artikel i den tidningen, uppväger åtminstone halva prenumerationskostnaden.

En sån artikel läste jag häromdagen.

Den är skriven av Ingrid Carlberg, journalist och författare, för övrigt gift med Per Nuder.

Artikeln upptar två sidor.

När jag hade läst den, var jag alldeles tagen och alldeles uppfylld och så rörd, så rörd.

Har ni inte tidningen .., läs den på biblioteket .., köp den på Pressbyrån .., låna av någon god vän!

Det är augustinumret, nr 8.

Morgon i landet Halland ..

Kl. 8.00.
sigge och pElle har varit ute hela natten.
Nu är det vila och återhämtning som gäller.


På soffan Ektorp ligger sigge nilsson och sover som bäst, medan pElle har fått ta loppisfåtöljen.

Det är sigge som bestämmer.

Där kommer dom att bli liggande några timmar .., allt medan vi tar bilen och susar iväg till stan för att köpa glasfiberväv till lilla gästrummet.

Det finns faktiskt inte ord för den tacksamhet jag känner över två kattherrar.

Att ha djur omkring sig, berikar livet.

Att sitta i soffan och titta på tv och plötsligt ha en stor, tjock katt i sitt knä .., en som vill bli masserad i nacken eller bara pillad på så där i största allmänhet .., ååå, vilken lycka!

Nu fattas bara en hund.

I nordvästra Skåne har lundafarmor varit på vift, bland annat har hon besökt Borgeby slott där konstnären Ernst Norlind bodde.

Mer om Borgeby slott finns att läsa här.
(Himla intressant läsning om paret Hanna och Ernst!)

Bild av slottet finns här.

Kvällsdopp ...

Och vis av ko-filmseländet .., där vinden var det enda som hördes, försöker jag här att vara aningen tystare ...

Visst är det vackert!

Man får gå kanske 30 meter ut för att kunna simma lite .., fullt med decimetertjockt lager av tång från land .., och när jag låg och simmade som bäst, upptäckte pv en brännmanet.

Då tyckte jag att det var lika så gott att gå upp.

På båtköparresa ...

Mitt på dagen åker vi norrut, mot Varberg.

Där, på Getterön, ska vi titta på den båt som pv har hittat på nätet.

Under resans gång ser vi massor med vindkraftverk.

Ja, så är det, att Falkenberg och Laholm - enligt pv -, är suveräna när det gäller vindkraftverk, medan Halmstad ligger långt efter.

"Ser du den som det står Liseberg på? Den ägde vår vindkraftsförening, men så ville Liseberg gärna ha en som var väl synlig, så vi sålde den till dem ...", säger chauffören.

När vi passerar det här fältet, räknar vi till nitton stycken!

Dom här danska Vestas är gracila ..., med vingblad, som åtminstone på långt håll, ser ut att nå nästan till marken!

Ändå, det ska jag villigt erkänna, skulle jag inte vilja ha dem alldeles vid stugknuten.


"Men såå sjösjuk blir man väl inte i en sån här liten krabat ..?" frågar jag.
Jo du, det kan man verkligen bli, säger pv.
Ojdå.

Och så framme på Getterön och småbåtshamnen.

Båten är nog fin .., men masten finns inte på plats - det tycks för övrigt lite osäkert om den alls går att få fatt i ? - och likadant är det med seglet.

Ägaren, som har haft en stroke och går med stavar, ber flera gånger om förlåtelse för att det blev lite galet.

"Ja, men det är inga bekymmer .., vi tar det som en utflykt ...", säger pv.

Det är såna gånger jag vet varför jag tycker så mycket om pv .., han är så otroligt vänlig mot andra människor!

Dagens fönster ...

... finns i ett litet, litet hus beläget nästan vid havet, i landet Halland.

Och när man står med näsan mot fönstret och tittar in .., upptäcker man att detta har nog varit ett Riktigt Hus.

Där inne finns en liten öppenspis .., en bäddsoffa - modell sliten -..., och på en hylla står ett svartvitt fotografi av en fiskare.

Det är väldigt lågt i tak och där finns grova takbjälkar.

Utanför växer röllekor .., blåklockor .., och trift.

Och där kommer han körande ...

... ja, det är vad jag tänker på, när jag promenerar här mellan fälten.

Det är nästan så att jag hör pickupen komma körande.

Och så ...

... blir det ett sedvanligt kvällsdopp vid åttatiden.

Först får man vada i tång i kanske 25 meter .., men sen .., kan man njuta av havet.

För mig finns ingenting i världen som går upp mot att sakta simma under ytan.

Efteråt .., skuttar endorfinerna runt, runt i kroppen.

Och i själen.

Nya tider ...

Bilden visar en av stockrosorna här mot husväggen.
Den är så vacker så det är inte sant.


I högstadiet skulle det bli uppsjungning för vår musiklärare, vars namn jag har förträngt.

En och en skulle vi gå in i lektionssalen och sjunga upp, medan övriga klasskamrater stod utanför och väntade.

Det var i gamla träskolan i Malå.

Och det blev min tur och läraren sa att jag skulle sjunga "Billy Boy" (ohh, where have You been Billy Boy, Billy Boy, oh, where have You been, charming Billy ..?" och jag svarade att aldrig i livet, det kunde han glömma, ty jag var blyg och visste att bakom dörren stod Johnny och Dan och de övriga och lyssnade i smyg.

"Jaså, på det viset, du vägrar att sjunga ..?" sade läraren.

Jag sa att just så var det.

"Då ser jag ingen annan utväg än att du får sänkt betyg i musik, du får en 2:a ...", sa magistern och jag sa att då fick det bli så.

Sjöng, det gjorde jag inte.

Och en tvåa fick jag.

Men nu, fyrtio år senare, sitter jag i ett gult hus på en kulle och nynnar på en sådan vacker melodi och plötsligt tittar pv upp och säger ..."men du .., du kanske skulle gå med i kören .., du sjunger ju riktigt fint och tänk, du håller tonen också."

Hur tror ni, kära läsare, att det känns att höra något sådant?

Ska jag berätta för er?

Nä, jag tänkte väl det.

Det behövs inte.

Melodin, som ljöd så vacker från min strupe ..?

Den här.

"Klicka-här!"

Det är just innan middagen som jag kommer på en sak som jag måste berätta för pv.

Jo, så här var det .., att uppe i högra hörnet på Facebook, så såg jag en liten ruta där det stod att "Nej tack, inga Sverigedemokrater i riksdagen" eller något liknande och innan jag visste ordet av, så hade jag klickat på den rutan.

Sen ångrade jag mig.

Och jag gick och tänkte en hel del på det där klicket och varför jag gjorde det, för egentligen tycker jag inte alls om såna här "klicka-och-tyck-grejer", men nu hade jag gjort det.

Och jag tänkte och sa till pv, att om nu fem eller sju eller nio procent av vårt lands befolkning, - de som får rösta -, tycker att SD är ett bra parti och deras åsikter värda att lägga sin röst på, då tycker jag visst att det partiet ska få komma in i riksdagen.

Att jag sedan inte delar det partiets åsikter - vilket parti det än månde vara -, är en helt annan sak.

Men komma in i riksdagen, javisst.

Det är väl det som är demokrati?

Har övriga partier så till den milda grad varit dåliga på att argumentera för sin sak .., då är det upp till dem.

Alltså meddelar jag nu att jag ångrar klicket.

Och jag vet inte ännu vad jag ska rösta på - SD blir det inte -, men jag respekterar åsikten hos dem som gör tvärtom.

På bilden sitter pv och studerar valmanifestet från Falkenbergs Moderater.

Det kom med posten idag.

Och nu blir det ett kvällsdopp!

Ajöken, sa fröken.

Halvvägs hem ..

... slår vi oss ner på en gammal trädstam och tar fikapaus.

Hembakade bullar och vinbärssaft.

En ko(-rt...)film till qi ...

Så himla imponerad blev jag häromkvällen när det visade sig att den rara qi kom ihåg att jag hade gjort (läs: producerat) en ko-film.

Ja, det var för två år sedan, tror jag .., och visar ju vilket synnerligen gott omdöme minne den bohusländska madamen har.

Just därför, bara därför, har jag nu gjort ännu en kofilm.

Vem vet .., kanske blir det Cannes nästa?

Och idag ...

.... promenad igen .., nu lite längre .., mot Ugglarp till.

"Det spelar ingen roll hur jag än berättar .., det spelar ingen roll vilka bilder man tar .., det går ändå inte att förklara ...", tänkte jag när vi gick där längs havet.

Men om ni känner för att ta en titt i paradiset .,. så kan ni klicka här.

Dagens sommarpratare ....

... är den här madamen.

Och jag tänker a b s o l u t lyssna!

Ny dag ...

... ny giv.

"Ring P1" .., (burka eller inte .., "fy för svordomar i radion ...", säger 82-årig före detta SAS-pilot ...) frukost under ett grönt parasoll ..., och därefter promenad längs havet.

Ja, så är det.

Det är bara att tacka och ta emot.

Onsdagsfönstret ..

..., ja, riktigt var det kommer ifrån vet jag inte, men jag vet att det är Christer från Trelleborg som har tagit bilden.

Ni vet .., Christer som en gång för flera år sedan sms:ade följande: "Björkäng ligger vid Varberg. Upplysningsvis".

Den som varit med här på sidan i en tre, fyra år .., kanske kommer ihåg det?

Och att bilden togs under en av sommarens heta dagar .., undgår nog ingen.

Överallt denna humle!

Så värst överförtjust över mina humleplanteringar, det kan jag kanske inte påstå att pv är.

Men jag tycker ju att humle är minst lika vackert som kaprifol eller klematis och har därför ordnat med ett humle-BB intill rosorna och så har jag planterat ut plantor lite här och där.

Helt ärligt hade jag glömt att dofta-gott-hörnan vid stentrappan fått humle som sällskap, men nu vet vi minsann .., ty allt det gröna har slingrat sig runt kaprifolgrenarna och nu är den gula väggen så grön och fin och jag smajlar glatt och lyckligt var gång jag passerar, men det gör inte pensionatsvärden ...

Men visst är det fint!

Och klematisen som vi klippte ner till botten i våras, alldeles för sent - trodde vi -, blommar nu överdådigt, ja, vackrare än någonsin förut! Bild kommer vad det lider.

Sommar ...

klick-klick-klick ...

Och även en liten insekt med de allra vackraste vingar, får kämpa för brödfödan.

Ja, det gör ju inte jag direkt.

Men ändå.

Och jag gnolar vidare på den där vackra melodin ..

En sak är säker .....


... takmålare ska jag i alla fall inte bli.