Ho-ho ...!!
Vi pratar jobb och detta att söka nya arbeten.
Och då tänker jag att så här skulle jag vilja göra: jo, jag skulle vilja skriva en annons som lyder ungefär så här.
"Här finns en 56-årig madame som gärna vill arbeta och gärna som någon slags mormor i ett företag .., att få göra frukost och fint och skriva ut papper som ska skrivas ut och ta emot kunder eller gäster och pyssla om och svara i telefon, typ nån slags receptionist .., och hade yrket sjukhusvärdinna funnits nu, hade det varit PERFEKT, det är jag helt övertygad om.
Och nej, jag kan inte ha miljoner bollar i luften, men jag har andra goda egenskaper, ja, om jag nu får säga det själv.
Jag tycker om att ge service, faktiskt så älskar jag den biten!
Och jag är ganska snabb av mig; det händer att jag har för bråttom, jo, det ska erkännas.
Och så är jag rätt snäll också, mellan varven.
Heltid behövs inte alls, men minst halvtid.
Svar till 56-årig madame allt uti landet Halland."
onsdag 11 augusti 2010
Rummet är bäddat och klart ...
Ikväll får pensionatet gäster.
Bloggvännegäster.
Då kommer nämligen den här rara madamen och hennes vän.
Hon är på flykt; ja, undan det eviga regnandet i Västergötland.
Vad hon inte vet, är att det just nu ösregnar även i landet Halland.
Nåja, vi ska trösta henne med räkgryta, vitlöksbröd .., och lite annat smått och gott.
Kanske en uppvärmd giffel till kvällskaffet?
Det blir nog bra.
Ikväll får pensionatet gäster.
Bloggvännegäster.
Då kommer nämligen den här rara madamen och hennes vän.
Hon är på flykt; ja, undan det eviga regnandet i Västergötland.
Vad hon inte vet, är att det just nu ösregnar även i landet Halland.
Nåja, vi ska trösta henne med räkgryta, vitlöksbröd .., och lite annat smått och gott.
Kanske en uppvärmd giffel till kvällskaffet?
Det blir nog bra.
Idag ...
Bed & Breakfast för en person ...
Gästrummet .., snart färdigt.
Ååå, pv har stora planer för det gula huset på kullen!
"Vi kan bygga två större Friggebodar och hyra ut .,. ha kajaker och cykeluthyrning och ...!" säger han lyriskt.
Och jag säger att vi kan ha Bed & Breakfast också.
Lilla gästrummet blir idealiskt för en person och det som har varit Hildas rum, det kan man fixa till så det blir för två .., och så blir det frukost med hembakat bröd och ägg från bonden en bit härifrån och ...
Och blir man trött, kan man slå sig ner i rottingfåtöljen, inköpt på loppis i Ystad.
Där brukar sigge nilsson sova lunch.
Det jättestora bruna skåpet åker nog ut; där blir det bokhylla - ett smörgåsbord för den läshungrige - så att säga.
Nåja, ännu återstår lite att fixa med.
En matta ska inhandlas .., sänglampan sättas på plats.
Och kuddarna, ja.
Lite sånt.
Jo, men det blir nog bra.
Och ....
... medan människor dränks av lera i Kina och Pakistan
och hundratusentals människor har förlorat sina hem
letar jag efter ett försvunnet strykjärn.
och ....
medan röken från skogsbränderna närapå kväver människor i Ryssland
berättar Aftonbladet
- på gårdagens löpsedel -
att Leif GW Persson anser Björn Ranelid vara girig.
... medan människor dränks av lera i Kina och Pakistan
och hundratusentals människor har förlorat sina hem
letar jag efter ett försvunnet strykjärn.
och ....
medan röken från skogsbränderna närapå kväver människor i Ryssland
berättar Aftonbladet
- på gårdagens löpsedel -
att Leif GW Persson anser Björn Ranelid vara girig.
Människor som vågar ...
Annika, hon har en förmåga att i cyberrymden hitta små glittrande guldkorn.
Och till alla människor som ibland - eller ofta - tycker att "nä, nu har jag fått nog!", kan såna här guldkorn bli till rena medicinen.
Synnerligen upplyftande läsning är det hur som helst.
Här hittar ni dem!
Det handlar om Steven och Jenny
Annika, hon har en förmåga att i cyberrymden hitta små glittrande guldkorn.
Och till alla människor som ibland - eller ofta - tycker att "nä, nu har jag fått nog!", kan såna här guldkorn bli till rena medicinen.
Synnerligen upplyftande läsning är det hur som helst.
Här hittar ni dem!
Det handlar om Steven och Jenny
Dagens fönster ...
Hej Elisabet!
Under denna fantastiska sommar har vi kuskat runt i sthlms skärgård och besökt ett stort antal öar.
Från Utö i syd via Möja i mellanskärgården och slutligen Arholma, slutpunkten för norra skärgården.
Och just på Arholma ö finns dessa fönster, närmare bestämt på Arholma båk, ett fast sjömärke byggt 1768.
Det sägs att man, från båkens topp, vid klart väder kan se ända bort till Åland.
Vi åkte med div Waxholmsbåtar, drack vin och åt gott. Och satt och mindes alla gånger vi utforskat skärgården med egen båt!
Kram kram
Hemifrån-Kerstin och S-G
tisdag 10 augusti 2010
En tisdag i augusti ...
På eftermiddagen tar jag bilen in till Halmstad och hämtar upp pv.
Det har varit varmt, rent av hett i skolans lokaler, och nu vill han få sig ett dopp, men först blir det en tur till Grötvik där hans dotters mamma hyr en liten stuga - ja, mitt inne i skogen - och där har det fällts träd (av pv) och när vi åker därifrån, finns det gott om björkved i bagageluckan.
Piprankan .., så vacker!
Inte långt från stugan finns ett stenbrott med en liten "sjö" i mitten och från branta klippor kastar sig oförvägna ungdomar rakt ut i luften och ner i vattnet.
(Länk nr 2 .., spola fram till 3.01 ..., jag blir kräksjuk!)
"Usch, så hemskt ...!" säger jag som är höjdrädd när vi passerar och jag ser klipporna och markeringarna som någon har gjort längs stupsidorna.
Allt slutar inte heller lyckligt.
För en tid sedan omkom en ung man just vid ett sånt här hopp.
Men Grötvik är inte bara stenbrottet, utan också en liten båthamn, och där finns små, små, små stugor inte långt från vattnet och här och var sitter solbrända människor och dricker kaffe eller leker med barnbarn.
Vi badar .., och vattnet är varmt, säkert tjugotvå grader!
Inte en manet så långt ögat når.
Ljufvligt .., är bara förnamnet!
"Om en vecka åker vi till Samos, ja, det var väl där ni var i fjol ..?" säger mannen som vi träffar på piren.
Jaha, det är han .., han den pratglade mannen som är med i samma kör som pv och som ringde och pratade Grekland med mig i vintras, då, när jag hoppade omkring med kryckor och råkade svara i det gula husets telefon.
Hans son står intill och väntar ., dom ska bada och jag tar en bild på en av sonens många tatueringar.
"En samuraj, det är en samuraj ...", säger han.
Intill Rotundan.
Inte långt från trädet sitter ett ungt par och slår världsrekord i mun-mot-mun-metoden.
Sist av allt kör vi in till stan igen .., parkerar nära en vacker park, äter thai-mat och går därefter och sätter oss vid Rotundan, där Hilda och några av hennes klasskamrater från Fridhems Skrivarlinje i Svalöv, ska idka högläsning av egna alster.
Och så är det Hildas tur.
Ååå, så nervös jag skulle vara om det hade varit jag som skulle stå på scenen!
Till vänster om mig sitter Hildas pappa med knäppta händer.
Säkerligen omåttligt stolt över sin dotter.
Flyglektion ... del 1 och 2.
Idag var det flyglektion för hundratals små svalor!
På den första lektionen var det lågflygning som gällde, ja, fram och åter och upp och ner mot det stora rapsfältet!
Efter en liten rast då alla sval-eleverna sitter uppradade på luftledningar och småpratar och berättar om hur läskigt det hela var, - ja, men tänk, snart ska man flyga till Afrika också .., ååå, det nästan pirrar i magen!" - blir det ny lektion, nu på högre höjder.
Då må ni tro att det skriks det ännu mera!
Förmiddag i landet Halland ...
Yesterday .., when I was young ...
... så ljuvligt bara.
Vilka bilder!
(Monsieur Aznavour, min store/lille favorit sjunger ...).
Dagens fönster ...
"Här kommer ett fönster från Fattigskogens Vildmarksby ( i Avradsberg söder om Malung, Dalarna).
U n d e r b a r plats!
Kraaaaaaam från en trött men lycklig en, nyss hemkommen från stickläger på ovan nämnda plats. :-)
Ulrika."
// Det här med stickning .., det tycks vara nästan som en frälsningsupplevelse, tänker jag som aldrig har lika många maskor på det tjugonde varvet, som på det första. Och då är det inte meningen att det ska utökas. Ja, för den delen kan jag ha färre maskor också, hälsar Elisabet.
Igår ....
... berättade jag om hur Anna och Bernie kom och hälsade på och hur vi - ja, inte Bernie, han satt mest och tiggde kattmat - , satt här vid slagbordet och tittade på olika webbsidor och när vi kom till en av dem, blev det totalt tyst här inne .., ja, rent av andlöst tyst.
Jag hade tidigare, men det var flera år sedan, läst hos "Silverfisken", en svensk kille - Jonas Peterson -, som i alla fall då, arbetade på en reklambyrå i Australien .. men så tappade jag väl bort den helt enkelt ..., och nu var det just den sidan som Anna klickade fram och det visade sig att den lilla fisken som alltid hade så oerhört många kommentarer på varje inlägg, hade förvandlats till bröllopsfotograf med hela världen som arbetsfält.
Han hade liksom sprattlat sig ut ur akvariet och simmar nu omkring i stora havet.
Och vi satt där och tittade på just ett av bröllopen där han hade tagit bilderna och det blev verkligen andlöst tyst i rummet.
Idag när jag öppnar mailen, finns där en liten hälsning från herr fotografen där han berättar att bruden från just det bröllopet som jag länkade till, hon har en egen blogg .., nämligen den här.
Och när man har man klickat in sig där, så förstår man .., att den vackra kvinnan som "köpte en enkel biljett till andra sidan jorden" .., hon som stod brud i Svärdsjö i Dalarna, ja, hon har minsann blivit mamma.
Så kan det gå.
Och nu ska jag, som bor i ett gult hus på en kulle i landet Halland och med havet inom dofthåll, göra mig frukost.
I sängkammaren, på var sin säng, ligger två katter och sover.
Livet känns bra.
// Jonas sida finns här.
... berättade jag om hur Anna och Bernie kom och hälsade på och hur vi - ja, inte Bernie, han satt mest och tiggde kattmat - , satt här vid slagbordet och tittade på olika webbsidor och när vi kom till en av dem, blev det totalt tyst här inne .., ja, rent av andlöst tyst.
Jag hade tidigare, men det var flera år sedan, läst hos "Silverfisken", en svensk kille - Jonas Peterson -, som i alla fall då, arbetade på en reklambyrå i Australien .. men så tappade jag väl bort den helt enkelt ..., och nu var det just den sidan som Anna klickade fram och det visade sig att den lilla fisken som alltid hade så oerhört många kommentarer på varje inlägg, hade förvandlats till bröllopsfotograf med hela världen som arbetsfält.
Han hade liksom sprattlat sig ut ur akvariet och simmar nu omkring i stora havet.
Och vi satt där och tittade på just ett av bröllopen där han hade tagit bilderna och det blev verkligen andlöst tyst i rummet.
Idag när jag öppnar mailen, finns där en liten hälsning från herr fotografen där han berättar att bruden från just det bröllopet som jag länkade till, hon har en egen blogg .., nämligen den här.
Och när man har man klickat in sig där, så förstår man .., att den vackra kvinnan som "köpte en enkel biljett till andra sidan jorden" .., hon som stod brud i Svärdsjö i Dalarna, ja, hon har minsann blivit mamma.
Så kan det gå.
Och nu ska jag, som bor i ett gult hus på en kulle i landet Halland och med havet inom dofthåll, göra mig frukost.
I sängkammaren, på var sin säng, ligger två katter och sover.
Livet känns bra.
// Jonas sida finns här.
måndag 9 augusti 2010
Annas vänstra hand ...
Det här är alltså Anna från Helsingborg, men som numera bor i Linköping.
Bloggerska sedan länge!
Anna är tjugonio år , fyller år i oktober (är alltså Våg) och arbetar sedan fem år tillbaka som brandman.
Hon är storasyster, har sambo (D) och hund (Bernie, 3 år).
Hur hon ser ut?
Tja, hon är 1.83 lång, har tjockt, ganska rödfärgat hår och så har hon gott om fräknar på armarna.
När jag frågar henne vilken egenskap hon själv tycker är mest kännetecknande för henne, så svarar hon ganska genast ..."det är nog envisheten".
Eller att hon helt enkelt är målmedveten, kanske?
(Och om man har en mamma som är barnmorska och en pappa som är narkossköterska, då tror jag att man får något slags mod med i modersmjölken ., för båda dessa yrken fordrar ju utövare som har en slags grundmurad tillit till sitt eget kunnande -, så måste det vara.)
Jämsides med brandmansyrket är hon fotograf, och det sist nämnda vill hon satsa mycket, mycket mera på.
Hon är, i mina ögon, enastående duktig!
Och så har hon tävlat i undervattensrugby och nästa år blir det brandmans,- och polis-VM i New York ("jag ä l s k a r New York!" säger hon lyriskt ..), där hon ska springa 1 mil.
På den där skalan från ett till tio, hur bra hon trivs med tillvaron just nu, svarar hon ..., "åtta och en halv".
"Jo, men jag trivs, det gör jag .., det är KUL just nu, ja, med firman (fotograferandet)", säger hon leende.
Just så var det med Anna, som förresten har höger tumme upp.
Och här är för övrigt Bernies vänstra tass.
Bernie som är en Fransk Bulldogg och 3 år gammal eller ung.
"Han är född i Ljungsbro ..,. du vet, där Cloettafabriken ligger ...", säger Bernies matte.
Nä, se det hade jag minsann ingen aning om.
Anna & Bernie ...
Annas vänstra hand.
Nej, jag vet inte när Anna började läsa på min sida eller tvärtom, men i många år har vi tittat in hos varandra och när hon, som lätt kunde vara min dotter, ringer och säger att ..., "nu tycker jag faktiskt det är på tiden att vi träffas ..", då blir jag lite nervös.
Tänk, det är ju så stor åldersskillnad och om hon stannar flera timmar .., ja, men vi kanske inte har nånting alls att prata om?
Sånt tänker jag på.
Bernie.
Men när hon väl kommer vid tolvtiden och har Bernie med sig, då är det förstås precis som det är alltid är när man träffar en bloggvän ., det bara flyter på.
"Jaha, här är du, ja .., ja, vad trevligt!"
Hon är längre än vad jag trodde och väldigt vacker.
Och så utstrålar hon ett l u g n.
Det ska sägas att sigge nilsson fick sitt livs chock när han - glad i hågen - sprang in i köket och där mötte denne krabat! Om jag säger att sigge hoppade rakt upp, minst 2 dm, och i ordets rätta bemärkelse hade stå-päls .., då överdriver jag inte.
Och vi går på promenad - den vanliga - mellan sädesfälten och in i hagen och där är hästarna och Anna fotograferar och jag norpar mig mogna björnbär och Bernie, han skuttar på.
En bra stund stannar vi nere vid vattnet.
Ååå, så han skuttar och har sig i vågorna, men fy, vad han tycker att det är läbbigt med all tång!
"Han ser ut och låter som en liten gris!" säger Anna och jag protesterar.
Men när jag tittar på bilden, så här efteråt, är det nästan så att jag håller med.
Och det blir lunch ute på altanen - under det gröna parasollet - och allt möjligt pratas det om.
Efteråt visar Anna - som inte bara är brandman, utan också en helt underbar fotograf - (hur ofta har jag inte länkat till hennes sida ..?!) fotobloggar och bröllopsfotografer och vi sitter i matrummet som förresten mer är ett datarum .., och tittar och kommenterar.
När vi kommer till detta, blir det nästan andlöst tyst i rummet.
Och tänk .., det blir en såååå trevlig dag!
Om den rödhåriga Anna, ska jag berätta lite senare .., när jag fixat middag till pv.
Ett extra-måndagsfönster ...
"hej,
jag fotograferar ju nästan aldrig fönster så mycket bilder jag tar.
Men häromveckan så hittade jag de här skojiga fönstrena med "boktapet" i Simrishamn!"
// Och eftersom det ena fönstret bara var med till hälften, så kapade bloggmadamen helt sonika bilden .-)
Ännu mera upphittat ..
Kortets framsida.
I går diskuterade vi vykort, Hilda, Patrik och jag själv.
Men se detta, det kan man väl säga är ett vykort med handling ...
Röjer och städar så där lite allmänt.
Hittar ett stort, vitt kuvert med en massa vykort, fyllda med text från fröken Göransson.
En ung liten fröken .., 11 år, tror jag, på utflykt i Skåne.
På Österlen.
Och så baksidan.
"Här är sjögräs som inte är halt, det är mjukt som farmors matta under vardagsrumsbordet."
Och så lyser solen fel också.
Guldkorn ...
Bilden från DN.
T a c k Christina och Härs och Tvärs, för tipset om Pija Lindenbaums sommarprogram.
Ååååå, så ljuvligt, underbart, härligt bra!
Så m ä n s k l i g t!
Så mycken klokskap!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)