onsdag 14 mars 2012
Innan jobbet ...
.. går vi Kvarntorpsrundan.
Det är varmt ute .., så där varmt så jag längtar efter att gå barbent!
Hela tiden hör vi lärkor och tofsvipor ..., och ute på åkern, mot kustvägen till, ser jag några strandskator.
Nere vid havet pågår pålning av stängselstolpar.
I sommar ska hästarna inte få härja fritt nere vid klipphällarna eller på grusvägen, vilket säkerligen tacksamt tas emot av dom flesta som brukar promenera där nere.
Det är underbart roligt med en flock islandshästar, men det finns säkert människor som inte uppskattar att tjugoåtta hästar kommer springande rakt emot en!
Mitt i det vi går hör ett schwoschande.
Just så låter det.
Schwosch - schwosch!
Och jag rycker upp kameran ur fickan och på bilden ovanför ser ni vad jag såg.
"Ursäkta, vet du vad klockan är ...?" frågar jag en av männen från "Farmartjänst"; det är dom som slår ner pålar till stängslet.
"Halv tolv ....", säger mannen som plockat upp sin mobil ur byxfickan.
Det är nya tider nu.
Ingen som tittar på sitt armbandsur.
Halv tolv.
Alltså har vi gott om tid på oss, harry och jag själv .. ,minst en och en halv timme kan vi vara nere på stranden, innan jag måste göra mig i ordning.
Så där sitter vi på en klipphäll och tittar ut över världen.
I Oskars Hamn finns två båtar vilka aldrig togs upp i höstas.
En av dem är pv:s.
Nu kan bara segla iväg om han vill, ja, lägga ut nät och kanske kan vi få färsk spätta till middag.
Och överallt prunkar snödropparna .., det är som en liten skog av vita blommor!
Tänk .., att nånting kan bli vara så vackert!
Förmiddag ....
Och det blir morgonpromenad i hästhagen - där inga hästar ännu är -.
Jag gömmer Frolicgodis .., trär upp dem på små trädgrenar och harry springer av och an och letar, ivrigt viftande på svansen!
Ingenting är så roligt som detta!
Och jag hör bofinken och tar upp kameran för att fånga ljudet, men då tystnar förstås herr Bofink omedelbart, men lärkan är ihärdig och alla andra småfåglar förstås.
I ett träd nära Eckes gula hus, ser jag en Gärdsmyg.
Och vi möter en kvinna som har arbetat åt Försvarsmakten (ekonomiavdelningen), hon är kund i affären och säger "jaha, bor du här, det visste jag inte?" och vi står nere på vägen och småpratar en stund, allt medan hamnkaptenen kommer körande i sin vita pickup och han vinkar så glatt och efter en stund kommer de andra karlarna, dom som var morgon träffas nere i hamnen och sitter där och pratar strunt nån timme eller så.
Som ett litet rally är det.
Och nu är det flödande vårsol och innan det är dags för jobb, ska jag hinna med en timme eller så nere vid havet.
På klipphällen ska jag sitta och speja ut mot ejdrarna.
Ja, jag ska sitta där och filura över hur härligt livet kan vara så här en vanlig onsdag i mars.
Dagens fönster....
tisdag 13 mars 2012
Om man bor på Ejdervägen ...
.... och möts av den här synen, en alldeles vanlig tisdag i mars ..., då anar man kanske varför vägen har fått sitt namn.
Och alldeles ljuvligt var det att höra skrockandet från ejdrarna .., det där typiska.
Fram och tillbaka simmade dom.
Luften var ljummen, på gränsen till varm.
En bit därifrån låg en död fiskmås.
Och harry lekte med en fågelvinge.
Tidig morgon ...
Det första jag lyssnade till när jag vaknade, var P1-prat om vapenaffären i Saudiarabien.
Och vådan av att äta kött .., att livet förkortas med många år.
Och en debatt om Rinkeby.
Smatterord.
Korta svar och irritation.
Ifrågasättande.
Till sist stod smattrandet mig upp i halsen.
Så jag tryckte på knappen och tystnaden bredde ut sig.
Fönstret ställdes på glänt.
In kom havsljudet - det där avlägsna dånet som aldrig riktigt upphör - och långt bortifrån .., koltrastens flöjtande.
Det första jag lyssnade till när jag vaknade, var P1-prat om vapenaffären i Saudiarabien.
Och vådan av att äta kött .., att livet förkortas med många år.
Och en debatt om Rinkeby.
Smatterord.
Korta svar och irritation.
Ifrågasättande.
Till sist stod smattrandet mig upp i halsen.
Så jag tryckte på knappen och tystnaden bredde ut sig.
Fönstret ställdes på glänt.
In kom havsljudet - det där avlägsna dånet som aldrig riktigt upphör - och långt bortifrån .., koltrastens flöjtande.
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet!
Vi har en skylt på postfacket där det står: Pas de publicité s.v.p.
Alltså: Ingen reklam tack, fast på franska.
Ibland kan jag ångra det för det är lite kul med reklam ändå, det säger en del om landet det också. Jag ska lägga ut lite bilder från dagens skörd på min blogg - reklamutdelaren mötte Bengt och övertalade honom att ta emot en binge broschyrer så jag tog lite bilder på olika saker.
Det är vår och renoveringstider också i Provence.
Vi har en skylt på postfacket där det står: Pas de publicité s.v.p.
Alltså: Ingen reklam tack, fast på franska.
Ibland kan jag ångra det för det är lite kul med reklam ändå, det säger en del om landet det också. Jag ska lägga ut lite bilder från dagens skörd på min blogg - reklamutdelaren mötte Bengt och övertalade honom att ta emot en binge broschyrer så jag tog lite bilder på olika saker.
Det är vår och renoveringstider också i Provence.
Så fort jag såg fönstren tänkte jag på dig - där ser man vad en blogg kan göra med ens seende!! Så varsågod, det här är fönster det också!
Tre inköpslistor från Västerås ...
måndag 12 mars 2012
Idag kom det orangefärgade pensionskuvertet ....
Ja, man kan ju säga som så .., att blodpudding i alla fall är himla nyttigt.
Och lättlagat.
Och om man vill kan man ju odla potatis på det som nu är gräsmatta.
Tänk, så mycket gott man kan tillaga av potatis!
Och har man tur finns det väl några fiskar kvar i havet.
Det behöver inte nödvändigtvis vara rödspätta.
Sill går också bra.
Ja, man kan ju säga som så .., att blodpudding i alla fall är himla nyttigt.
Och lättlagat.
Och om man vill kan man ju odla potatis på det som nu är gräsmatta.
Tänk, så mycket gott man kan tillaga av potatis!
Och har man tur finns det väl några fiskar kvar i havet.
Det behöver inte nödvändigtvis vara rödspätta.
Sill går också bra.
Spridda skurar från en ledig dag ...
Det är inte bara Rexxie som fyller år idag .., det gör även grannen Göran.
Nu är det ett bra tag sedan vi såg rök från deras skorsten och ååå, så roligt det är när den närmaste omgivningen återigen börjar befolkas.
Göran blir för övrigt sjuttiofyra år.
Andra som är födda just den 12:e mars är Liza Minelli, bloggerskan Cosifan, Leif GW Persson, Janne Loffe Carlsson, Evert Taube, samt Julia Lennon - mamma till John Lennon -.
När bilden tas håller grannen på att sprida ut kalk på gräsmattan .., den där gräsmattan som mest liknar en golfbana .., så grön och fin är den!
Harry, han är också glad att Göran är tillbaka.
Och även Ecke har dykt upp!
Här är han i trädgårdslandet och Harry kan inte bärga sig, utan bara måste hälsa på och Ecke lägger sekatören åt sidan och böjer sig ner och klappar om den där svarte krabaten.
"Hej Harry, ja, du är fiiin du .., och så stor du har blivit!" säger Ecke, som är uppvuxen i Ystad och för övrigt nästan helt blind.
Det är fönstret på Eckes lilla gula stuga som jag ofta fotograferar.
Så här såg det ut idag.
På väg hem igen, det tar tio sekunder kanske, möter jag en kvinna som är kund i affären.
En bra stund blir vi stående och pratar om allt möjligt .., lite om harry förstås, men också om vikten av vänliga ord och vad sånt betyder.
Ja, vikten av att bli sedd .., att mötas av vänlighet, helt enkelt ..., och innan vi skiljs åt säger jag att .., även såna här - till synes obetydliga och inte alls så viktiga samtal - gör hjärtat glatt.
Det pratet slutar med en varm, varm kram.
Sen sätter jag mig vid söderväggen och väntar på postbilen.
Dom tre gröna paketen ska skickas iväg idag.
Och så kommer bilen - det är inte den vanliga chauffören, utan en blond, nästan vithårig ung kvinna - och hon tar emot och hon lämnar ut.
Ojdå!
Ett grönt paket i retur!
Handstilen är mig helt främmande.
Men det visar sig vara från den rara ellem i Skellefteå - ellem som är en flitig kommentator här på sidan -.
Så roligt!
Och i paketet ligger världens minsta bok, men med gott om innehåll!
Där är nämligen mängder med klokskap som handlar om katter!
Och den som någon gång har haft en katt i sin närhet, den känner igen och l e r.
Ett litet brev har hon också skrivit och där står bland annat följande:
"Måste erkänna att jag blev liiite skadeglad över snöbilden. Än tycker jag att det är för tidigt med vår hos er. Här har vi 65 - 70 cm snö och blåis på trottoar och gångbanor ...".
Jo, jo.
Skadeglad, var det, ja.
Då lägger jag in den här bilden en gång till.
Den togs alltså för en timme sedan.
Now we´re talking "skadeglad", ellem!
Stor kram på dig och tack för såväl bok, som rader och tidningsurklippet om AP!
Om någon timme ...
... kommer postbilen och då går dessa tre gröna paket iväg, för att - hopefully - landa hos respektive vinnare.
Det är Tankevågor i Stockholm, Biggan B i Hudiksvall och Monica i Sjöbotten (utanför Skellefteå) som nu kan invänta snäckor och lite annat smått och gott, bland annat en dvd-film skänkt av Monica i Frankrike, samt ett vackert akvarellkort från Eva i Östersund.
Den filuriga bruna tejpen, den kommer från Portugal och den här madamen.
Tack igen! säger jag.
Och än en gång: grattis till vinnarna!
Ps. Fourmum .., om du inte mejlar mig din adress nu, så blir det en lugg i håret ..,.-)
Och Inga i Vännäsby och Tessan .., halllååååååå! Ni har vinster att inkassera! Ds.
Idag fyller Rexxie år!!
Rexxie - som egentligen heter Anders - är en sann livlina för oss bloggare!
Det han inte kan gräva fram fakta om, ja, det tror jag inte finns!!
Och dessutom är han snäll, rar och generös och har ett stort, varmt hjärta!
För evigheter sedan visade vi upp våra kylskåpsinnandömen och även om kylskåpet hos Rexxie numera kanske ser helt annorlunda ut, så får ni ändå ta er en titt!
Här ...., kommer en stor grattiskram härifrån!!
Rexxie - som egentligen heter Anders - är en sann livlina för oss bloggare!
Det han inte kan gräva fram fakta om, ja, det tror jag inte finns!!
Och dessutom är han snäll, rar och generös och har ett stort, varmt hjärta!
För evigheter sedan visade vi upp våra kylskåpsinnandömen och även om kylskåpet hos Rexxie numera kanske ser helt annorlunda ut, så får ni ändå ta er en titt!
Här ...., kommer en stor grattiskram härifrån!!
Nästa gång jag besöker Skåne ....
... då skulle jag vilja titta in här.
Ann Janssons icke-krusidulliga stengodsalster går nämligen rakt in i mitt hjärta.
(Se pilen längst uppe på bilden .., skålen är gjord av just Ann Jansson).
Men jag skulle också kunna tänka mig att besöka Bissa Sergersson och när jag ändå är i faggorna, ja, då skulle jag nog titta in i Märta Måås - Fjetterströms butik/ateljé på Agardsgatan 9 i just Båstad.
Råkar jag komma in närheten av nordöstra Skåne, då blir det ett besök hos Maria Brusewitz, vars lergods i grönt gör mig så l y c k l i g!
Titta bara på hennes olivskål!
Eller varför inte ta en titt i Örnahusens Snickeri?
Deras 2 meter höga sjömärken vore väl nånting för den som har havet inom hörhåll.
För mig är allt detta helt underbar konst!
Blir man glad ...?
Måndagsfönstret ...
söndag 11 mars 2012
Nu sinar det i skålen ...
Fyra nya vinnare blev det i ett huj!
Först Tankevågor som vann förstapriset, den där skylten med lyckoreceptet nedskrivet.
På hennes blogg finns alltid underbara bilder .., och hon berättar ömsint om barnbarnsglädjen, om kärleken till Hufvudstaden, till djuren ..., till skärgården och till stugan på ön.
Tröstpriset (servetter och ett kakmått i form av en Golden Retriever) gick till Tessan, som för mig är helt okänd och det priset får ligga här och vänta på att hon hör av sig och meddelar sin adress, och samma sak är det med Inga i Vännäsby.
Ny dragning igen igår!
Då blev vinnaren Monica i Sjöbotten, utanför Skellefteå.
(Priset: ett ulligt prydnadsfår, samt ett ljuvligt kort målat av Eva på Frösön!)
Så här skriver Monica:
"Hej Elisabeth och tack igen för vinsten.
Fick som jag berättade förut åka och snusa på mitt sistfödda barnbarn och häpnade återigen över ett fenomen som återkommit varje gång jag träffat en ny familjebäbis:
De nyfödda flickorna har haft stora likheter med sina pappor och pojkbäbisarna med sina mammor. Det var likadant den här gången.
Vår nyfödda älskling är en direkt kopia av sin moder!
Lite kul tycker jag.
Idag har vi sol här i Sjöbotten ,så det kan bli nån liten skotertur med grillning.
Vi får se.
Monica."
Tröstpriset går till Biggan i Hudiksvall.
Det blir en dvd-film som Monet i Frankrike så generöst bjuder på, samt ett fat med musslor från Halland. (Ja, musslor och snäckor skickas nu runt till de här pristagarna, då det äntligen har tinat upp ute och snön/isen försvunnit!)
Stort grattis till er alla fyra!
Jag minns precis första gången ...
Mamma i Bolivia.
Kanske var hon i 70-årsåldern när bilden togs.
Ja, jag var kanske femton, sexton år och min bästa kompis var hemma hos mig och så - plötsligt - bad hon att få prata i enrum med min mamma.
Det var bara mamma och kamraten och jag ville - kanske av någon slags stolthet - inte fråga vad det hela handlade om och mamma sade inte ett knyst.
Inte kamraten heller, för den delen.
Det var första gången som jag upplevde min mamma som nånting annat än bara just "mamma", ja, mer som en självständig individ, frikopplad från föräldraskapet.
För någon tid sedan fick jag ett brev från Åsa.
Åsa var lillasyster till Lasse som var min lekkamrat och nu hade Åsa hade upptäckt min blogg och skrev långa mejl och berättade om minnen från tiden i Malå, men allra mest berättade hon om min mamma.
Hon vittnade om hur hon - Åsa - hade legat på vår soffa och att min mammas händer hade kommit att betyda "Trygghet" för henne.
Det var andra gången det slog mig, det där att ens föräldrar inte bara är "föräldrar".
Kom jag själv ihåg nånting av det som Åsa berättade .., att hon legat på vår soffa och ofta hälsat på?
Nej, inte ett dugg!
I morse när jag öppnade min mejl, hade jag ett meddelande på Facebook från en man hemifrån.
Jo, jag har sett hans namn och hans kommentarer och små betraktelser och jag har ofta tänkt att ..., så lite man vet om andra människor, även såna som under en hela ens uppväxt funnits där i periferin .., som en pusselbit bland många andra i det som bildar ett samhälle.
Och jag läste hans rader och det var som om det blev korsdrag i själen och när jag hade läst klart, förundrades jag återigen, ty bara ytterst små fragment har jag av den då lille gossen, tre år yngre än undertecknad, jo, jag minns att mamma pratade så varmt om honom, men inget mera.
Såväl han, som den lilla tösen Åsa, hade alltså tillbringat dagar hemma hos oss och vad gjorde jag själv .., lekte cowboy och indianer eller drog den grå dockvagnen längs grusvägen?
Brevet från Åsa och raderna från Stig öppnade liksom en dörr till ett annat liv.
En glimt till ett parallellt liv.
Till mamma.
Så här skrev han:
"Hej Elisabeth!
Jag vet inte om du kommer ihåg, men din mor var en av dom som lärde mig redan i tidig ålder att det finns ingen bättre eller sämre, hon var som en extra mamma till mig då jag som 3-4 åring brände mig ganska ordentligt och blev omhändertagen av din mor på sjukstugan i Malå.
Jag hade svårt att släppa henne efter att jag behandlats färdigt, så jag var en hel del oss er då jag var liten. Och jag kan väl säga att trots den ringa åldern, så kommer jag ihåg hennes enorma utstrålning som jag är säker på att fler än jag fick uppleva.
Jag har burit hennes minne med mig genom livet och det känns som man öppnar en skattkista då man läser din blogg.
Vem var hon, vart kom hon ifrån?
Många av mina frågor har besvarats.
Mamma i kistan.
Hon skulle nog inte ha tyckt om att vi hade valt en så lång kjol.
Om jag anser att det är hemskt att visa en sån här bild?
Inte det minsta.
Döden är precis lika naturlig som livet.
Och mammas nylonstrumpefötter är precis lika fina, fast hennes hjärta inte längre slår.
Då jag såg kortet av hennes fötter efter att hon dött, ska du veta att hennes person svepte över mig igen, Det var en fantastisk kvinna, Ann Gerd, och i min fantasi hade jag hoppats att jag själv kunde säga till henne vad hon betytt för mig. Men som alltid så hinner tiden ikapp och förbi.
Men jag vet att mina två grabbar, 16 och 18 år gamla, indirekt har påverkats till att vara som din mor en gång lärde mig, så man kan väl säga att hon lever vidare på fler sätt än vad du kan tro.
Jag skickar med en melodi som jag sjungit in vid köksbordet hemma med ett glas rött och med tankarna till alla som lämnat oss, och i högsta grad så är det en låt från mig till din mor som betydde en hel del för mig då, och gör det än idag.
Tack än en gång för all information som du dokumenterat.
Stig."
Låten var den här, men jag fick lyssna till Stigs sång.
Några rader från pElle ...
Bilden togs i fjolsomras.
Nu är harry tämligen stor och jag har blivit ett år äldre.
"Hej alla vänner, det är pElle som skriver!
Ja, jag tänkte att ni kanske undrar hur jag har det?
Jo, jag har det bra.
Jag är ju som ni kanske vet en ganska gammal katt, kanske sjutton år .., matte vet inte så där jättenoga, ja, jag kan vara sexton också?
Idag har jag mest legat ute på altanen, precis så där som på bilden.
Husse har ryktat min päls och det är det bästa jag vet, då spinner jag allt jag kan och matte säger att det låter som en liten motor!
Husse har även ryktat harry, men jag lossar mer hår än harry och av allt håret blir det små bollar som husse sätter fast i äppelträdet eller i buskarna, så där så småfåglarna ska få nånting att bygga bo av.
Ibland norpar harry en sån där "tuss" och då blir husse arg och skäller på honom.
Vi har haft det så himla skönt idag.
Först åkte husse och matte till Ugglarp och plockade musselskal, och sen, när dom kom hem, satt vi ute på altanen (den byggdes som dansbana när husse fyllde 50, därför är den så stor och ja, husse älskar att dansa, men inte matte, hon är nämligen den som alltid för i dansen och det tycker inte alla karlar om, men det är då typiskt matte, för hon vill alltid bestämma!) och husse gjorde kaffe och värmde gifflar och sen satt dom där och tittade i en liten kikare och såg på småfåglar som inspekterade fågelholkarna uppe i slänten.
Matte fick en ny holk av Solveig och Roland som bor mitt ute i skogen, inte långt från Vansbro, och i den holken har en Blåmes varit och tittat flera gånger och matte blev så glad och sa att hon skulle ringa till Solveig och berätta just detta.
I den andra holken, som är mycket mindre, har en Pilfink flugit in och ut flera gånger.
Ni undrar kanske var sigge nilsson är?
Han ligger mest i pannrummet och sover i sin korgstol.
För en stund sedan, när husse, matte, harry och jag själv var ute på altanen, då lutade sig matte bakåt och sa ..."tänk, att man kan få ha det så bra .., ett så stillsamt liv och sitta här och titta på fåglar och höra fiskmåseskrin från havet och ha kaffekoppen i ena handen!"
Då sa husse att han också tyckte att det var ett bra liv.
I eftermiddag ska dom elda ris.
Det är matte som har hittat på det.
Liiiite synd tycker jag att det är om husse, för matte hittar på så mycket och det är nästan alltid husse som får göra det hon hittar på, men då säger matte att så är det här i livet och så är det bra med det.
Förresten berättade matte att dom sett Strandskator på stranden i Ugglarp.
Det är nog ett sånt där vårtecken, tror jag.
Nu vet ni det mesta.
Jam, jam från er vän, pElle."
Landet Halland ...
... där det krasar under skorna när man går på stranden.
Ja, i alla fall på stranden vid Ugglarp, några kilometer från det gula huset på kullen.
Och det är en vidunderlig vårdag .., harry hämtar pinnar som slängts ut i havet ..., människor promenerar .., en svettig man joggar ..., och jag plockar musselskal som ska hamna i trakten av Stockholm, i Hudiksvall och i Sjöbotten.
Sen kaffe.
Det vill säga, just nu blir det kaffe vid söderväggen.
Dagens fönster ...
"Det var ett tag sedan jag skrev och sände dig fönster!
Här ett från den närbelägna kyrkan S.t Nicolai i Lidköping.
Tjocka nischer ...och ljuset är tydlig morgonsol.
Hälsningar Marie-Louise."
Fönsterfångerskan säljer även vykort .., här kan ni se hennes alster!
Och här en annan av hennes bloggar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)