Snart slut på augusti ...

En vanlig lördag.
Pv river brädor på baksidan (eller framsidan, hur man nu ser det .., mot vägen till) av huset och på bordet ligger spikar i mängder!
Nya fönster ska komma till veckan; till Gunnars Rum och till pannrummet, som väl får betecknas som Sigges Rum. Åtminstone vintertid är det där han - Sigge - mest håller till, nu, när det är sommar och gräsligt hett där inne (vattentankarna är heta av all solfångarvärme), kurar han på toppen av en karl-johan-soffa i garaget och kommer bara jaaaaamande var morgon och vill ha kokt fisk, ja, ibland på kvällen också.

Och vi dricker 11-kaffe på altanen .., knåpar med DN:s lördagskryss .., planerar för taket som ska byggas över halva altanen .., och vi pratar om körkortsfrågor och jag kollar på nätet och ser att hälften av alla som kör upp blir kuggade. Otroligt. Bäst klarar sig körkortselever i Örnsköldsvik! Jaha, ja.

Mellan varven plockar jag bort vissna blommor och tömmer krukor på jord,.
Luktärterna har gjort sitt - farväl - och en sista bukett hamnar i köksfönstret.
Rosorna blommar återigen! Stora, röda, frodiga!

I växthuset trängs en miljon bin runt druvklasarna; man kan tro att en liten motor är igång, så brummar det! Små tomater är äntligen ätmogna .., och vi konstaterar att årets skörd av såväl gurka som tomat är långt sämre än fjoårets!

Och snart vankas jobb.
Ikväll tillsammans med Hampus; han som tänker sig att bli läkare.l
Det blir nog bra.

Dagens fönster ...

Å, ni underbara fönsterfångare!

Igår kom fönster från såväl Vålådalen, Höga Kusten som Frankrike!
Det här är just från Frankrike och det är "dubbelörn" - min namne Elisabeth - född i Norrbotten men numera boendes på Söder i Stockholm, som hade håven redo.

Franska fönster, således.
Men oj, vilket sjå att putsa alla dessa små rutor!

Tack Elisabeth! (som för övrigt inte tycker om att bada i kallt vatten ,-)

Det gäller att ta vara på ...

Det är som att ha varit lite utomlands, dom här tre dagarna av ledighet.
Igår i sällskap av Eva från Tyresö och hennes Långe Make och idag solokvist.

Med mig hade jag dock DN:s fredagskryss (korsordet, alltså) som jag inte löste fullt ut.
Mellan varven (som var korta) badade jag  l ä n g e.
Önskade att jag hade tagit med mig snorkel och cyklop, men så långt hade jag inte tänkt.

Läste ett inlägg på Instagram om gurkmejans fantastiska egenskaper ..., upptäckte på samma ställe att arbetskamraten Pernilla skurit bort en liten bit av tummen, jo, jo .., vi har fått ny klinga på skärmaskinen och den är  v a s s ..., och så ser jag - också på Instagram - att pv:s barndomskamrat eller ungdomskamrat från Steninge .., att hon och maken har ett företag där dom bland annat säljer förstoringar av hans fjärilsbilder.

Just så mycket mer upptäckte jag inte.
Nu har pv kommit hem och cyklat ner för ett dopp i havet (han åkte rullskidor från  jobbet och hem till Stensjö och det var svettigt ...) och ikväll väntar trerättersmeny hos friherrinnan och hennes syster - min namne -.

Det ni.

Dagens fönster ....

Om det nu inte var så att jag visste vem som fångat det här fönstret, så hade jag  gissat på Guy i Arvidsjaur.

Men se, så är det inte!

I Fällsviken, vid underbart vackra Höga Kusten, finns fönstret .. och det var Karin - bonusmamma till mina barn - som var redo med håven!
Tack snälla! säger jag.

För, - och nackdelar ...

Utan stress i loppisfåtöljen, tittandes på Gomorron-tv.

Under sommarens tre månader har mitt schema inneburit enbart kvällsjobb.
Jag cyklar eller kör bil hemifrån vid två, börjar halv tre och är hemma vid halv tio.
Fyra kvällar i veckan och varannan helg.
Så länge pv hade sommarlov, hann vi prata med varandra, men nu, sen skolorna börjat, blir det nån halvtimmes surr - knappt det -, ty vid tio är han - som stiger upp fem på morgnarna och cyklar iväg en timme senare - rejält trött.
Själv är jag tämligen speedad och har svårt att komma i säng före midnatt.

Det är en nackdel, förstås.

Men fördelen är att jag på morgnarna kan ta det l u g n t.
Jag tittar lite på morgon-tv hos SVT .., äter frukost .., tar hundarna på promenad .., vattnar i växthuset och pysslar om dom snart bedagade blomstren på altanen .., läser det dagliga mejlet från min syster i Australien ..., ja, lite så.

Detta sammantaget är en enorm fördel och alldeles underbart för mig.
Rejält med egen-tid.

Och varannan vecka - då, när jag har jobbhelg - är jag ledig tre dagar på raken.
Som nu.
Det här är den sista av dom tre och timmavis har jag suttit på stranden eller simmat i havet och bara njutit av sensommarvärmen.

Just det ämnar jag göra prick nu.

Dagens fönster ...

I Lund, från ett fönster i närheten av BB, ja, där tog vännen Torun fram håven.
Ni vet, Torun från Umeå, men som sedan länge bor i skånska Staffanstorp.
Det här är resultatet av fångsten.
Visst är det alldeles omåttligt vackert!

Och så säger jag grattis till fina och generösa Torun, för hon har blivit mormor!

Denna dagen, ett liv ...

Ledig dag två av tre.
Otroligt varmt redan vid nio på morgonen.
Tar hundarna på lillrundan, men upptäcker att där jag i vanliga fall går - vid lagården - där är det nu avspärrat, där har man hästarna, allt medan en ny, jättelik hage görs klar.

Det blir till att ta johanssonrundan (upptäcker att där, på tomten, växer mängder med havtorn, men det är bevakat med stängsel och kamera, så det är bara titta ...)  och det är nu ännu varmare och stackars Nelly lullar på i sakta mak, tungan hänger mot marken och vi väntar och väntar.
Liiite fortare går det när vi går ner för ...ja, ner mot havet till, med blommande ljunghedar på ömse sidor om stigen.

Och så vänster nere vid havet .., jag ser en kvinna som har simmat lååångt ut i vattnet och jag tänker att så snart jag kommit hem och duschat hundarna, ska jag cykla ner till stranden.

Möter ett ungt par med var sin solstol och badväska .., i en vindskyddad "grop" sitter ett äldre par och äter frukost.., flugor surrar - det är himla irriterande - överallt är dom!

Vid parkeringen finns en kran där man kan hämta vatten, så jag blaskar av båda hundarna rejält, ja, mig själv också.

Ännu doftar poppeln ...

Och nu hemma.
Hundarna i soffan - jag lade dit ett svalt lakan - så känns det kanske skönare efter all värmen.

Tittade på Gomorron-Sverige i SVT i morse och på något sätt kändes det som dålig stämning i studion ..., betalade räkningar (däribland SL-biljetterna från i juli .., och kom ihåg den underbara båtturen ut till Finnhamn) ...., och slutligen kom ett alldeles omåttligt glädjande sms: någon har idag klarat teoriprovet för körkort! Så underbart!

Dagens fönster ....

.... finns i Cornwall, någonstans längs vägen "hem" till Millbrook.

Snopet ...

"Moraklockan" i Old Struan, Skottland.

Den första av tre lediga dagar.
Bästa-veckan, utan tvekan.

Men jag hinner bara in i affären, så får jag veta att M är sjuk och kan jag möjligen ta kvällspasset?
Jo, det kan jag, även om jag inte är sugen.
Det måste ju lösas, det är ju bara så.

Fram till dess ämnar jag klippa gräset som växer värre än värst .., kanske hinner jag bada lite .., hänga tvätt och köra nåt varv med dammsugaren?

Tittar på nyheterna och inser att man bor på rätt ställe här i världen.
Jordskalv i Italien.
Raserade hus .., och människor som klämts fast och inte längre har nåt liv.
Vilken fasa!

En stund senare läser jag hos mossfolk att lille Hugo nu har kommit till världen!
Så underbart roligt! 

Jo, så är det verkligen .., hullerombullerlivet.

Såg förresten igårkväll programmet "Kumbh Mela, hinduernas vallfärd" i kanalen Axess (för övrigt suveränt bra kanal!)
För hinduer är Kumbh Mela deras viktigaste vallfärd. Miljontals människor samlas då längs floden Ganges för att renas. När Kumbh Mela firades i Allahabad besöktes staden av 70 miljoner människor under en två månader lång festival. 

Jag, som likt pv, närapå fick panik under en sommardag i London när världen tycktes översvämmas av turister (där vi såklart ingick) bara  g a p a d e  när jag i programmet såg den vettlösa trängseln när alla dessa horder av människor trängdes för att kunna bada i floden Ganges!
Och inte bara det! 
Alla ritualer innan .., munkar som smorde in sig i aska .., ja, det var så ofattbart annorlunda!

Programmet sänds för övrigt kl. 13:50 idag, tisdag.

Snopet ...

"Moraklockan" i Old Struan, Skottland.

Den första av tre lediga dagar.
Bästa-veckan, utan tvekan.

Men jag hinner bara in i affären, så får jag veta att M är sjuk och kan jag möjligen ta kvällspasset?
Jo, det kan jag, även om jag inte är sugen.
Det måste ju lösas, det är ju bara så.

Fram till dess ämnar jag klippa gräset som växer värre än värst .., kanske hinner jag bada lite .., hänga tvätt och köra nåt varv med dammsugaren?

Tittar på nyheterna och inser att man bor på rätt ställe här i världen.
Jordskalv i Italien.
Raserade hus .., och människor som klämts fast och inte längre har nåt liv.
Vilken fasa!

En stund senare läser jag hos mossfolk att lille Hugo nu har kommit till världen!
Så underbart roligt! 

Jo, så är det verkligen .., hullerombullerlivet.

Såg förresten igårkväll programmet "Kumbh Mela, hinduernas vallfärd" i kanalen Axess (för övrigt suveränt bra kanal!)
För hinduer är Kumbh Mela deras viktigaste vallfärd. Miljontals människor samlas då längs floden Ganges för att renas. När Kumbh Mela firades i Allahabad besöktes staden av 70 miljoner människor under en två månader lång festival. 

Jag, som likt pv, närapå fick panik under en sommardag i London när världen tycktes översvämmas av turister (där vi såklart ingick) bara  g a p a d e  när jag i programmet såg den vettlösa trängseln när alla dessa horder av människor trängdes för att kunna bada i floden Ganges!
Och inte bara det! 
Alla ritualer innan .., munkar som smorde in sig i aska .., ja, det var så ofattbart annorlunda!

Dagens fönster ....

... kommer från ett hus i skogen och den som höll i håven var Ulrika.

Tack snälla!

Lilla huset på .....

Promenad med hundarna.
Nelly lullar som vanligt på lååååångt efter oss och vi väntar och väntar och lockar och lockar.
Alltid hittar hon nånting! Små, små pinnar som måste undersökas .., en död liten humla .., och var är hästarna förresten?

Vid korsningen till grusvägen, den som går antingen till ljungheden och ner till havet, eller rakt mot kustvägen, möter vi en glatt vinkande man som har vevat ned (vevar man öht ner någon bilruta längre ...?)  bilrutan. Det är Pjotr, mannen från Polen som nu har återvänt efter tre veckors semester hemmavid.
Pjotr arbetar åt Erland som äger åkrarna, hästhagarna och mycket av marken här intill.
Jag frågar om han vet vilket sädesslag som såddes häromdagen, mot Lilla Stensjö till?
Nej, han förstår inte frågan och säger att "Erland, you go Erland".

Denne man från Polen som tillbringar mesta delen av året långt från fru och barn, ja, det var han som en gång hjälpte mig att kicka igång mopeden. Han ser så glad ut; som ett solsken!
Och jag tänker på hur oändligt mycket det betyder, det där att en människa stannar till och pratar lite .., frågar hur man mår och om allt är okej

Till vänster om det lilla fallfärdiga huset på bilden, rinner en bäck som mynnar i havet.
På andra sidan bäcken, där bor Britt och Ecke.

När vi är på väg hem igen, kommer Ecke försiktigt gående mot soptunnan.
Det är inte mycket till syn som han har kvar, men han märker att harry närmar sig och Nelly, som vet att Ecke brukar ha hundgodis i ena shortsfickan, börjar vifta på svansen.

Det var Ecke som en gång i sin ungdom lade gatsten i New York.
Och det är Eckes fru Britt som är en av de vackraste kvinnor jag vet.

Dagens fönster ....

Kanske någon undrar hur herr och fru Undulat framlever sina dagar i ett annat land?
Ja, från livet i en brun pappkartong i Skottland, till en fönsterbräda i landet Halland.

Jo, tack .., det går bra.
Dom har acklimatiserat sig över förväntan och har nu, tack vare KFIF - kvitter för invandrade fåglar -
lärt sig en hel del svenska uttryck. Jag är djupt imponerad.

När hemlängtan blir för svår - för så är det förstås, att ibland drömmer dom om regniga dagar i Skottland - låter jag dem titta på brittiska Antikrundan, så där så dom i alla fall får höra lite välbekant prat. Ibland hörs till och med lite kvitter.

Nu vet ni.

Efteråt ....

Först middag i Haverdal hos Eva från Tyresö och hennes Långe Make.
Renskavsgryta som var himmelskt god och ett lika gott vin till - Cycliste - vilket ju var passande med tanke på pv.
Mycket prat blev det; om allt möjligt.
Om halländska och östgötska ., om västerbottniska .., om naturkunskap och om Sven Gillsäter.
Och Eva var lyrisk över Skärfläckan som hon läst om, men aldrig vet sig ha träffat.

Efteråt svänger vi ner längs Båtsmannenns väg, rakt mot havet.
Jag badar i ett kristallklart vatten, pv väntar på land,.

Snäll är han som hämtar min lilla Canon som vilar i baksätet.
Bra skärpedjup blir det inte, men bättre än med mobilen.
Som ni ser har små sädesärlor tagit paus .., kanske sover dom på ännu solvarma stenar?

Se hemåt.
Ser en get med två kid ..., och nästan hemma ännu en, med ett mindre kid.

Det är varmt och skönt ute; nästan ofattbart ljuvligt så här i slutet av augusti.

Idag ....

Kanske två timmar på stranden i Särdal.

För övrigt kan inga ord beskriva vad jag känner just där.

Dagens fönster ...

Ulrikas fönster känns igen .., jag ser det direkt när dom kommer!

Tack snälla! säger jag.

"Vad då ...skulle jag ...?"

"Nej .., jag bara hittade den här förpackningen på golvet, tro inte att jag hade tänkt ta om det verkligen hade varit bacon i den ..., nej, jag ville bara ta upp den från golvet .., ja, men vad tror ni om mig egentligen ...?!"

Dagens fönster ...

Det här är mitt barndomshem.
Här bodde jag dom första sjutton åren och hit återvände jag efter fem år i Kungsängen och här bodde vi i totalt femton år, mina barns pappa, jag själv och barnen. Maria var sex år när vi flyttade hem till Malå, Anna var två och Anders var sju när vi sedan flyttade till Ystad.

Från vardagsrummet kunde vi se solen gå ned över bergen på andra sidan ån .., sommartid simmade jag i solstrålarna.

Det tog - och tar - bara några sekunder att gå ner till sjön .Där hade pappa båten .., där försökte vi småungar fånga fiskyngel och lyckades aldrig. I vassen simmade storgäddan.

Inte är det underligt att man vill bo i närheten av vatten - om det så är hav eller insjöar eller som här en å -.

När vi för några år sedan besökte Malå och allt detta, förmådde jag knappt ta en enda bild.
Jag gick nerför slänten - pv stod kvar på gräsmattan och pratade med dom nuvarande ägarna - och när jag gick upp igen och hade allt detta bakom ryggen, kunde jag inte prata. Å, jag grät hejdlöst!

Varför ...?
Förmodligen för att alla känslor från förr fullkomligt övermannade mig.
Alla minnen .., somrar som lillflicka .., pappa och mamma .., och sen .., åren med egen familj .., barnen som växte upp och blev tonåringar och grannar som inte längre var i livet.

Nu kom bilder från dom som nu är på besök och Karin skriver: "jag hörde av nuvarande ägarna att du hade svårt med känslorna Elisabet.., därför tog jag några bilder till dig."

Just så var det.

Tack Karin!

Lättnad .....

Häromdagen sa chefen, så där i förbifarten, att jag nu bara hade fyrtio dagar kvar, sedan skulle min postcertifiering vara inaktuell.
En gång varje år ska den göras och det är lika kämpigt varje gång.

För det är ju så, att vissa saker gör man utan att tänka på hur det egentligen går till, man bara klickar sig fram, men när man ska redogöra precis för gången och inte står vid datorn, då blir det annorlunda.

Tre delprov är det.
Ett handlar om att skicka paket, ett om hämta och så är det om .., ja, vad handlar det i mitten om .., jo, var man hittar information .., och det handlar om fullmakter, vem som får hämta ut paket (krångligt om ett litet barn får ett paket från sin mormor eller farfar och inte har legitimation ...) .., vilka paket som är lämpligast att skicka .., hur mycket får dom väga, det är tulldeklarationer, det handlar om postförskott, företagspaket, porton förstås, om en kund ska hämta ut ett paket till sin fru/make och inte har deras legitimation med ..., och små filmavsnitt spelas upp och alla som arbetar i butik känner garanterat igen situationerna.

"Ja, ja, men jag har handlat i den här butiken i tjugo år, nog känner du väl mig, inte behöver jag väl visa leg ...?  Jaså ., ja, kan du hämta chefen så ska du se att det ordnar sig ...".

"Va fan .., min fru har ju skrivit på avin, varför måste jag ha hennes legitimation med mig ..? Äh, kom igen  nu!"

"Jag väntar på ett paket från .., kan du kolla om det har kommit? Nej, jag har inte fått nån sms-kod och ingen avi, men du kan väl titta efter ändå .., jag ser er postbur med alla paketen, kan du inte titta om det finns där, det är viktigt!"

Just så är det.
Inte dagligen, men inte långt ifrån heller.

I morse bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen redan innan tiden var utgången.
Gjorde alla delproven och andades ut, men upptäckte att jag glömt klicka på "certifiering", så det blev till att börja om igen.
Mellan några av delproven kom min rödvitrandiga syster och hennes dotter på besök.
Vi åt surströmming/fläskfilégryta och pannacotta till dessert (björnbärspaj när dom kom) och efter ett par timmar, så där vid halv fem, satte jag mig åter vid datorn.

Nu är det fixat.
Ett helt år till är jag certifierad!

Ååå, så ljuvligt!

(Och nu återstår bara ytterligare två certifieringar, sen går jag i pension!)

Dagens fönster ....

Ett fönster från Jämtland - från Frösö kyrka -, jo, det fångades av Karin i Ystad.
(Karin, gift med mina barns pappa och hon har tillbringat en del av sin barndom i Östersund).

Tack snälla! säger jag.