Trettondagen ...

Ja, vi sitter mest och väntar på att åka till järnvägsstationen i Falkenberg, men ännu är det en timme kvar. Pv eldar och eldar .., minus tio ute gör att golven blir iiiiskalla och i badrummet ställde jag in en liten varmluftsfläkt, så där så man inte får frostskador i rumpan. 

Strålande solsken ute. 

Har tittat på Babels deckarspecial på SVT med intressant intervju med Christoffer Carlsson, krimförfattaren från Halland .., fåglarna har fått ännu mera frön och koltrastherrar försvarar varenda liten äppelskiva som jag förärat dem till frukost. Skivorna sprids ut, så att även honorna ska få lite äppelbitar, men det är svårt ändå för dem ..., genast kommer då den gulnäbbade trasten dit och schasar bort dem!

År 2025 ..., maj månad.

Den tionde maj fyllde lillpigan Anna till vänster - hon som själv klippt sin lugg och var så nöjd med den saken - jo, då fyllde hon 49 år. Här med storasyster Maria. 

Maj månad. Blåsipporna kommer alltid upp på samma ställe; vid syrénhäcken hos Ecke och Britt, alltså här på Ejdervägen. 

Och den gymnastiske Sigge hade ännu en månad kvar att leva. 

Under ett besök hos vännerna Ecke och Britt någon gång i maj, upptäcker jag den här härliga tavlan på deras vägg. Det visar sig vara barnbarnet Saga som agerat konstnär. Jag förstår att affischen kom upp på väggen. 

I maj månad  har de flesta båtarna kommit på plats i Skallkroken och då dyker även gästbåtarna upp. Jag hade just badat när jag såg det här danska paret lägga till längs långsidan och när allt var klart, gjorde dom high-five med varandra och tycktes så lättade! 

Jag berättade om glädjen jag själv kände, då, när jag förstod att jag inte är ensam som upplever den där outsägliga lättnaden när allt har gått bra. Den är nästan euforisk.

Och så blev det en massa prat. Den unga kvinnan visade sig heta Sara och hade för två år sedan lärt sig sticka och nu gjorde hon just inget annat på sin lediga tid. Såväl hennes som pojkvännen Davids (kanske maken) tröja, hade hon förfärdigat. Rara människor. Och David hade precis blivit morfar.

I maj månad blommade penséerna så fint, dom som inhandlades i april hos My Feldt på Skolberget i Oskarström. 

Detta såg jag i maj. Men var ...?

"Du ska ......", skriver mannen som har sina rötter från England och kan tänka sig att ha en kvinna som är tjugofem år yngre, ja, tio år yngre går också bra. Och så ska hon vara flyttbar. 

Och Blåregnet blommade i maj, men hade ljusare blommor än förr om åren. 

Den köptes som liten planta hos Åbergs Trädgård i Ystad och  har sannerligen givit valuta för pengarna.

Det händer att även jag själv fångar fönster, det här t.ex.

Den 26:e maj hade vi Eva och Ulf på middag i uterummet - det var laxsida med färskpotatis och annat gott - och innan gästerna kom; när jag hade dukat och gjort klart och förberett, blev jag så innerligt trött. 

Lade mig raklång på soffan Ektorp och vilade en stund. Drog djupa andetag. Det hjälpte. 

I fyra timmar blev vi sittande där ute och pratade om allt och inget. 

"Allt möjligt diskuterades. SVT-serien om andra världskriget i vårt land, där Ulf och jag själv hade helt olika åsikter. Att det är vanliga svenskar som skickat in sina filmer eller bilder, tycker jag är hur intressant som helst och det är nog minst lika mycket just den biten jag vill ta del av, medan Ulf saknade mer fördjupning i det hela. 

Vi pratade även om svårigheten att sälja ett hus i södra Frankrike (god vän till dem i en vacker stad mellan Marseille och Nice, efter trettio år utomlands ...), om elpriser, vindkraftverk, solceller, lägenhetsförsäljning i Halmstad respektive Partille, dieseltanken i segelbåten, barnböcker (Eva är expert på att hitta bra barnböcker på loppisar!, böcker som jag får och skickar vidare) .., ja, det var surr om allt möjligt."

Det var maj månad det.

Året 2025 ..., april månad. 

Å, april är väl ändå en alldeles övermåttan ljuvlig månad!  K a n  vara, i alla fall. Den här månaden i fjol besökte vi kyrkogården i Steninge kyrkby och där var så vackert, så vackert! Texten på gravstenen längst uppe till höger .., bara sååå läcker! Och att komma på den kulören på texten ...! 

Och i april hände detta.

På väg till eller ifrån kyrkogården i Steninge Kyrkby passerar man huset där Sven-Åke bodde. Sven-Åke var min chefs svärfar - Bodils underbare pappa - och vilken glädjespridare han ändå var! 

När jag började 2011 började arbeta på Hemköp, var Sven-Åke ofta där och hjälpte till med det mesta. En slags allt-i-allo och en så VARM människa var han! 

En som satte avtryck.

Den 2:a april fyllde Elliot 6 år. Oj, vad åren susar iväg. Det skiljer tre åroch fyra månader mellan honom och Viggo och jag förundras ofta över vilken omtänksam storebror Elliot är. 

I april besöker vi en loppis utanför Båstad. Innan vi steg in i butiken, tog vi del av meddelandet från ägaren till det hela. 

Mycket fint fanns att titta på. 

I april blommade vitsipporna. 

Min syster Rigmor förärade oss ett så fint påskkort .., Hilda fyllde 38 år och tillsammans med Hilda, Edvin, Martin och Mymmel firade vi detta på restaurang i Norrvikens Trädgård utanför Båstad .., min systerdotters dotter Nathalie fyllde också år .., liksom min mamma skulle ha gjort, om inte om hade varit. Nunneört, krokus och gullvivor blommade här hemma. 

I mitten av april blev det middag i uterummet tillsammans med Eva och hennes man från Tyresö, samt deras dotter Maja, hennes make Ted, dottern Karin (som klättrade högst upp i vår ek, ungefär som Tarzan!), samt hunden Gunnar. 

Det blev ett knytkalas och så mycket gott det bjöds på! 

Tårtan hade Maja gjort, plus en silltårta som inte var av denna världen.

I april tittade jag återigen på en av mina favoritfilmer alla kategorier - "En alldeles särskild dag" - med Sophia Loren och Marcello Mastroianni i huvudrollerna. 

Den italienska titeln är "Una giornata particolare" .., å, så härligt att uttala dom orden!

Hedgrenskan i Trelleborg är också en av dem som ofta har fönsterhåven med sig. Som här .., ett fönster fångat på The Scottish Pub i närheten av Rådhusplatsen i Köpenhamn. Tack Kerstin! Det får också bli Dagens Fönster. 

Trettondagsafton ...

Och pv har givit sig av till Rataryd utanför Ljungby, i akt och mening att lämna skidorna hos en god vän som tar sig an skidvännernas längdskidor och grundvallar dem inför Vasaloppet. Skidorna samlas ihop och så tas dom med när det är dags för Ljungbygänget att åka buss till Sälen eller var dom nu ska bo. Så hinner pv samtidigt hälsa på delar av släkten också. 

I morgon bär det av norrut igen för pv. 

Dagens fönster fångades på tåget från Edinburgh till London, året var 2016.

Mannen i rosa skjorta hade ett sjå med korsordet .., intill oss satt ett ungt par och spelade kort .., och herrn och kvinnan snett mitt emot tog sig en kopp te.

Och just nu, i skrivande stund när det skrapas Triss i tv 4, vinner en mormor eller farmor 2 miljoner 500 tusen kronor. Hurra, så glad hon blev!

År 2025 ..., mars månad.

Mars månad kändes som en månad som bara försvann i ett huj.

Solhagas semlor inhandlas lite då och då, men inte så ofta som förr. Överjordiskt goda, kan man lätt säga att semlorna är. Eller det är mandelmassan som är så magisk.

Mars månad .., det var då för 1 år sedan som Harry lämnade oss. 

Så var det Vasaloppet förstås  och pv åkte i mål på 9:44 och berättade om dåliga förhållanden, men var ändå nöjd. 

Vinnare bland herrarna blev Alvar Myhlback och Stina Nilsson var bästa kvinna!  Själv var jag salig av glädje; sååå spännande det var!

I mitten av mars kändes det som vår. 

Vi besökte My Feldts "Skolberget" i Oskarström (gissa, vem som valde semlan ....) och det var just i Oskarström som Hilda tillbringade hela sin grundskoletid och då bodde med Mymmel. 

Ja, varannan vecka dock hos pv, som under elva år arbetade som högstadielärare just där, men bodde i Stensjö. 

Skolberget - väl värt ett besök om någon har vägarna förbi - visade sig bli en succé och där var fullt med folk och svårt att få plats ute i solskenet. 

Jag inhandlade tjugofyra små blå penséer, vilka skulle bli till stor glädje i flera månader framåt. 

En webbshop finns också. 

En av de soliga dagarna i mars tog vi paus i det som en gång var en hästhage. 

Hur bra känns inte livet såna gånger ...?

Eftersom det finns gott om orm i naturreservatet, kan jag garantera att man kollar noga innan man slår sig ner på marken.

Turtlan/Annica i Karlstad är ännu en som så generöst fångar fönster från alla möjliga håll och kanter och så kommer dessa susande genom rymden och hamnar här på bloggen.

Det här, till exempel. Tack Annica för att du så ofta tar dig tid! 

Och i mars månad såg jag - till min oerhörda glädje - flera ejdrar nere i havet! För sexton år sedan när jag lämnade Ystad för Halland, kunde man se stora sällskap med ådor med ungar i släptåg; därefter har det varit betydligt färre besök av dessa ljuvliga sjöfåglar! 

Så här kan det låta.

Det här var en stilig edjerhane - en guding -. 

Det var mars månad det.

Ändrade planer ...

Ja, undertecknad tillhör uppenbarligen den delen av mänskligheten som lätt kan ångra ett beslut. Nä, nä .., inte skulle jag sammanställa något från året som gått inte .., det tog två dagar - eller så snart alla högtider var överstökade kom livsglädjen susande - och då gick det minsann bra att ändra sig. Tror jag att detta är något som den som eventuellt tittar in är intresserad av? Inte mycket. Men det här är ju ändå som min dagbok. 

Och för några dagar sedan kände jag inte för att återigen åka upp till Malå. Tänkte på tågresor i all oändlighet och sitta nära och kanske bli sjuk igen. Nja. Kanske bättre att bli hemmavid. 

Men pv tyckte att det kändes trist att inte se sambon på åtta veckor och erbjöd sig schangdobelt att betala flygbiljett om jag ångrade mig. Vi kollade flygpriser, jämförde med tåg. Jämförde även restider, det vill säga hur lång tid det skulle ta med respektive färdsätt. Igårkväll blev det bokning av flyg, från Halmstad till Skellefteå. Priset för t o r blev 1769:-. Flyget går klockan 06:00 på morgonen från Halmstad och jag är framme i Ske-å 9.45. (1 timmes väntan på Arlanda). Därefter väntar buss till Malå och om jag hinner med första bussen, är jag i Malå klockan 13.00. 

Förra uppresan såg ut som följer: Körde bil till Falkenberg. Väntan på tåget till Göteborg. En knapp timme på tåget. Ny väntan, i nästan två timmar. Så tåg till Sthlm:s Central. Knappt fyra timmar tog den resan. Tog därefter tunnelbana till Mörby Centrum, där jag hämtades upp av Emma. Morgonen därpå kom Anna vid 7-tiden från Ekerö och skjutsade mig till Arlanda. Ny väntan i någon timmes tid. Därefter flyg till Skellefteå Airport. Flygbuss in till Ske-å. Ny väntan i nästan 2 timmar. Så buss till Malå som tog 3.5 timme. Gissa, hur trött man var vid ankomsten.

Ja, så kan det gå när man har lätt för att ändra sig.

Året 2025 .., februari månad. 

Ett litet utdrag ur någon av Gerda Anttis böcker som jag lånade just i februari. Så här känner jag det ofta. Ibland får jag dåligt samvete, då jag tycker att andra människor hela tiden är på språng eller har tusen saker på gång. Ofta när jag sitter i solstolen och tittar på småfåglarna, ser jag människor passera nere på Ejdervägen och det händer att dom tittar upp och hejar lite eller lyfter handen till hälsning. "Men dom tror väl att jag är från vettet .., sitter här så ofta och bara tittar ...?" tänker jag då. 

Den här månaden tog vi oss in till Halmstad och promenerade längs Nissan. Plötsligt passerade vi Söderfamiljen som är en liten hörnrestaurang och det var som att komma till himlen nästan! 

Detta var första gången vi slog oss ner där och vilken underbar soppa vi bjöds på! 

"Hit ska vi gå flera gånger!" sade vi unisont efteråt. 

"Flera gånger" har ännu inte blivit av, men i vår, då!

Och från den fortfarande flitiga madamen i Porto kom det här fönstret, det som faktiskt får bli dagens variant. Ett reprisfönster.

Aha, en man som sitter och väntar på att tvätten ska bli kvar. Under tiden läser han i sin bok. 

I februari månad upptäckte jag en ljuvlig artikel i DN vilken handlade om konstnären Pierre Bonard. 

Mest föll jag för sättet hur sidan redigerats och så förstås själva målningen av kvinnan som bara skymtar så där till hälften, knappt det. 

Och färgerna!

I februari fick vi besök av småpojkarna från Skåne. Viggo gjorde mig sällskap till affären och med hjälp av isskrapan skrämde han  alla småspöken. vilka gömde sig i buskarna vid kustvägen. 

Oj, så spännande det var! 

"Titta! Där i buskarna ser jag minst tio stycken!" kunde jag säga och då förvandlades plötsligt skrapan till ett vapen. 

"Pang, pang!" ropade han och så var spökena borta.

Och i slutet av den här månaden förärades jag en så vacker tulpanbukett av herr pv. Själv var han på väg till Vasaloppet i Sälen och kände sig väl aningen euforisk. Den allra sista dagen i februari fyllde ellem i Skellefteå 70 år ..., och alla med namnet Maria och Maja hade namnsdag.Det var februari det.

Året 2025 - en sammanfattning, 1 månad i taget -. 

Januari. Maria skickar bilder på familjechatten och visar hur vackert det är hemma i Malå. 

I början av januari hittar jag en bok som handlar om Malå Sjukstuga och just här berättar den före detta barnmorskan Maud Lindberg (Maud följde med i bårtaxin de 13 milen, då, när jag skulle föda Anders i juli 1986, det kändes  t r y g g t!)

Flitigaste fönsterfångerskan annannan i Porto, fångade den här bilden och med en liten hund i fönstret .., ja, då blir man ju bara så lycklig! 

Och den 25:e januari har jag på Söndrums bibliotek lånat Sune Jonssons bok "Bilder från den stora flyttningen". Boken gavs ut 1964 och bilden visar änkefru Olga Gavelin, (född 1881), i Aronsjö i trakten av Vilhelmina i Västerbotten. Jag fullkomligt älskar Sune Jonssons bildspråk.

// Egentligen hade jag bestämt mig för att i år skippa någon slags sammanfattning över året som gått. Men jag ångrade mig. 

Igår kom nämligen pv och jag själv att prata om Riga och Vilnius och vi kom absolut inte ihåg namnen på hotellen där vi bodde. Då skrev jag bara in respektive land i bloggens sökruta och helt plötsligt fick jag upp resorna till Lettland och Litauen och det blev verkligen som en tidsmaskin. Och jag kom ihåg sådant som helt fallit i glömska; som den där underbara nepalesiska restaurangen alldeles intill hotellet som vi bodde på i Vilnius; hotellet hette för övrigt Rinno. Hotellet i Riga hette Monica. (Detta går, som ni förstår, under avdelningen onödigt vetande). 

Lördag ...

Ja, så har vi plötsligt som en liten snödriva på altanen och där (utom synhåll) står trädgårdsbordet och stolarna, då vi mest hela vintern kan sitta där och dricka kaffe om solen strålar. Det gör den inte idag. 

Piassavakvastens stickade strumpa fick jag i födelsedagspresent av min rara kusin Ingalill! Ingalill, född 1 år efter mig och som bor utanför Vilhelmina, är moster Lisbets mellanbarn och har, precis som sina systrar, ett hjärta av guld. 

Så fint det blir med snö.

På min inköpslista idag fanns ..., just det, mus, - och råttfällor. När Tommy och Karin var här, fick dom veta av K:s dotter (som med pojkvän tänkte tillbringa helgen på landet i Bjäresjö) att en stor råtta synts idka löpträning på övervåningen. Något mer mysande blev det då inte; nej, tack och hej och hem till Malmö igen.

Och under vår diskbänk hade ju antingen ett antal möss eller en råtta haft kalas och frossat i matrester, men nu ska det förhoppningsvis vara slut på det roliga. 

Dels har ju pv tätat hålet med plåt och borrat fast det rejält. Men idag inhandlades såväl rått, - som musfällor och alla är nu laddade. Själv kommer jag inte att använda dem när pv har åkt iväg - min stora, stora rädsla är att den som fastnat i fällan inte drabbats av ögonblicklig död, utan tvingats ligga där och plågas. Nej, hu, så hemskt! Åtta veckor ska jag väl ändå klara av. Jag får stålsätta mig och det gick ju bra tiden innan jul, när han var borta.

Inköpslistan blev inte komplett. Skivade plommon brukar jag ha i morgonyoghurten, tillsammans med små bitar av frusen mango. Nu har jag inte hittat plommon vare sig på Hemköp eller Willys och inte jordgubbar heller, ja, det får gå ändå. Man kan ju skiva äpplen i små bitar också. Marmeladen är pv:s - ost och marmelad är vad han tycker bäst om. 

Så här såg det ut i morse, när pv varit ute och skottat snö. Så fina gångar han gjort, såväl till vedboden som till fågelautomaten. 

Själv köpte jag tösalt ute på Biltema, ty skifferstenarna på gräsmattan har en benägenhet att bli onödigt hala när det fryser på. 

För övrigt? President Maduro i Venzuela är nu tillfångatagen och jag upphör aldrig att förvånas över vad den amerikanske presidenten tar sig för! 

Nåja, åt detta kan jag intet göra, inte det minsta, bara konstatera fakta.

Dagens fönster ...

Så här ser det ut här i Stensjö idag. Vitt-vitt-vitt! Minus fyra utomhus.

"Jaha, nu blir det till att ut och skotta ...", sa pv för en stund sedan. 

Så snällt, ty efter tisdag är det jag själv får sköta den biten. 

Ingen Lykke i huset längre, då Tommy och Karin kom från Västerås igår (hade tagit lång tid att köra, då det bland annat varit en bilolycka i trakten av Kungsbacka), åt middag här och därefter gav sig av söderut. Vid Hallandsåsen blev det ännu mera snömodd och halka.

Och jag säger: hu, så tomt utan en fyrbening!! 

Har på morgonen lyssnat till USA-podden, nu med vikarierande programledare - Esmeralda Egerup -. Det kan inte vara det enklaste att axla Sara Stenholms mantel, men det gick bra, tycker jag. Den alltid så trygge Roger Wilson, samt Karin Henriksson (lika trygg i sig själv, verkar det) och Simon Isaksson  var andra medverkande.

Detta var det sexhundranittionionde (!!!) avsnittet av USA-podden och jag har missat hur många avsitt som helst det sista halvåret, men ändå .., vilken långkörare och programmet lär hålla på länge till, med tanke på stundande mellanårsval och allt annat som händer i USA.

Så här såg det ut igårkväll, efter en knapp halvtimmes snöande! Jag tycker mig höra att det blåser friskt ute ..., det är eld i kaminen och en skön lördagmorgon.

 Idag har Moder Svea namnsdag ...

Andra januari. Å, så jag tycker om månaden januari och också själva ordet .., ja, januari känns som ullfilten från Klippan, den som pElle låg och sov på, då för fjorton år sedan när pv var krasslig på jullovet, så där som det ofta har varit. 

Svea har namnsdag idag. Två kvinnor med det namnet har jag träffat: Tant Svea Johansson som var vår närmaste granne i Malå när jag växte upp (hon som hade små porslinskatter på en byrå och alltid glansiga karameller i en skål intill) .., och så Svea Granwall (alltid i vitt förkläde) som var hembiträde hos jägmästare Wretlind. 

Hembiträdet Svea kände jag egentligen inte; hon fanns där liksom bara som en trygg skugga, då när jägmästarens barnbarn Karin kom på sommarbesök från Oxelösund och vi då lekte tillsammans. På en av mammas super-8-filmer kan man se denna Karin  hjula på vår gräsmatta .., hon är då iklädd en ljusblå balettdräkt med liten volang nertill och själv är jag klumpig, har kort, vågigt hår och kan absolut inte hjula. utan faller mest omkull på snedden.

Min storasyster Birgitta kunde också hjula och ha sig på gräsmattan och fortfarande, vid dryga åttio år, gymnastiserar hon dagligen och gör diverse yogaövningar. Ja, det är i alla fall vad hon säger ,-).

Och fredagmorgon är det. Jag dricker kaffe som är hetare än vanligt - det är nog avkalkningen av bryggaren som står för detta - och morgon-tv visar bilder från det hemska som hände i Schweiz och som påminner om den förfärliga diskoteksbranden i Göteborg för många år sedan. Oj, vad det ska väcka minnen hos överlevande och anhöriga - arma människor -!

Och från Malå kom den här bilden på morgonen .., Maria hade nämligen mött en stor, fin räv när hon rastade hundarna!

Ser ni räven?

Nej, den hann skutta iväg innan hon var redo med mobilen. Men här VAR den.

Och så ett eftermiddagsfönster från Skåne ...

För att slippa det värsta smällandet för hundarna, ja, då valde Hedgrenskan och hennes make att ta med sig fyrbeningarna på utflykt till Österlen, "lååångt ute på landet i närheten av Bjärsjölagård!", skrev hon. 

Så vackert ljus! 

Tack Kerstin! säger jag.

Väderprognosen för Malå nästa vecka ...

Pv reser alltså från Göteborg tisdag vid 17-tiden till Stockholm. Därifrån nattåg till Bastuträsk (framme vid 9-tiden på morgonen) och så sista biten buss till Malå, där han ska vara framme vid tvåtiden på onsdag.

Sevärt ...., för mig.

Först igårkväll tittade jag länge på dokumentären "Balettskolan", ett helt fantastiskt program om ungdomar som tränar och tränar och tränar, allt för att nå drömmen om att komma in på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. Vilket hårt arbete! Så intressant!

Det finns även ett "Vad-hände-sedan-program" om dessa elever och det ska jag titta på ikväll. 

I eftermiddag har vi njutit av Tom Alandhs  "Det sköra livet", där man får möta Pia Sjögren, hennes vansinnigt vackra mor Ann-Marie och ibland fler i familjen. Det första avsnittet täcker åren 2011 - 2014 och det andra 2014 - 2020.

Om danska - ofta äldre män - vilka söker lyckan i Thaliand, har vi också tittat på. Det handlade om lyckliga äktenskap och mindre lyckade och om mordförsök och allt möjligt annat. Länk här. 

Jag behöver väl inte säga att jag älskar dokumentärer mer än något annat i filmväg.

Mellan varven har vi slumrat till lite på var sin del av soffan Ektorp, den som verkligen borde bytas ut, men inte ännu. En bra eftermiddag har det varit .., med många mänskliga möten, om än via vår tv.

Första dagen på  2026 ...

Det blev ett vilsamt och himla trevligt avslut på det förra året. Knytkalas tillsammans med friherrinnan och Anne-Marie och friherrinnan hade stekt oxfilén så den var bara helt perfekt och allt var så bra och lättsamt. 

Katten Tiger - stor och grann och sååå fin - tyckte att friherrinnans fåtölj, den borde han faktiskt få ha för sig själv, men det fick han inte. 

Då blev han lite putt på sin matte och ville gå ut, även om det smällde av fyrverkerier. 

Eftersom Lykke löper och blodar ner lite, fick hon vara hemma i Stensjö. Tv:n var påslagen, så där så hon skulle höra röster och när klockan var halv tio, då var vi hemma. Stor glädje för den fyrbenta.

Och idag ...? Läser mejl från min syster i Australien som berättar att "idag är det  bara 30 grader varmt" och hon ska ta sig an någon av alla böcker som hon fått i julklapp. 

Själv har jag i dagarna två irriterat mig omåttligt på att vi inte prickar den bruna soppåsen under diskbänken! Det är andra dagen på raken som det ligger äppel, - och äggskal på golvet där inne, men nu upptäcker jag även att påsen är sönderriven! Aha! Efter en höst utan minsta  s p å r  av möss, har dom nu kommit in, då temperaturen sjunkit! 

Visar pv vad som hänt och vi upptäcker att mössen gnagt hål på den tjocka brädan som hållit dem borta. Nu har pv sågat en plåtbit som ska täcka hålet och vi har - på mitt initiativ - hällt ut chilipeppar i hålet .., ja, det blir inte roligt för dem att få det på små tassarna, men så är det. Så blev det. När Tour de Ski är över, då ska vi -även kolla till musfällorna hemma hos grannen Birgitta. 

Lyssnade igår till SVT:s  - i mina ögon - eminente korrespondent Bert Sundströms Vinterprat i P1. Den mannen skräder inte orden - håller inte tillbaka med vad han anser om t.ex Putin - och pv satt i sin fåtölj och jag i soffan och det visade sig bli ett intressant program och med härlig musik till. 

Claes Eriksson - en av medlemmarna i Galenskaparna - är också vinterpratare, men han pratar i rekordfart och likt en strid vårbäck eller mer som ett vattenfall, nej, jag gav upp! 

Ja, men vilken tur att doktorn rekommenderar lös resår .., allra helst nu när vi har kalasat på den godaste av julskinkor (Garants färdigkokta och så otroligt saftig!), lägg därtill Släppträskbröd hemifrån. Har även kalkat av kaffebryggaren och vilken skillnad det blev i hettan på kaffet! 

 Helt underbart är det med helgerna avklarade! S o m  jag njuter!