Så blev det alltså ... ..
Och det var inte oväntat.
Medan jag stod och jobbade med växthuset och de nyinköpta plantorna, upptäckte jag Sigge som satt så underligt och tyst på gräsmattan och vad sysslade han egentligen med ...?
Gick dit.
Jo. Han knaprade på en liten död ekorrunge.
Huvudet först - eller enbart -.
Det är så det brukar vara.
Och jag minns åren i Ystad när vi i tvättstugan (med kattlucka) hittade huvudlösa ekorrar liggandes på golvet. Avrättade.
Pv blev vansinnig på Sigge, men det kan man ju inte bli .., vi äter själva kyckling, ungnöt, jag har ätit hästkött, harpaltar, älgkött, tjäder och ripa och en hel drös med fiskar, så vilka är vi att döma Sigge för att han tar en ekorrunge, om än aldrig så fin?
9 kommentarer:
Men hur kan han bli arg?
Ja det går ju liksom inte att styra. Vi blir så glada när våra katter tar någon av de stora sorkarna. Inte lika glada när de kommit med hackspett eller ekorrsvans…
När jag var liten lyckades vår taxvalp få tag i svansen på en ekorre och dra ner den från tallstammen den var på väg uppför. Med dödlig utgång förstås. Min pappa som hade ett hetsigt humör såg hur upprörda vi fyra flickor blev och klippte till hunden som sen blev instängd som ”straff” i garaget i många timmar. Det sista upprörde mig mest - ekorren begravde vi på barns vis men min pappas orättvisa och hårdhänta behandling av valpen glömmer jag aldrig. Detta var vid Bolmen, nära Ljungby. Djur är djur med instinkter, de kan man ju aldrig råda över! Monet
Ja, säg det! Han har ju månat så om ekorrungarna! Det är väl det förstås., men ologiskt! 😉 / Elisabet
Nej, det är just det ..., eller småfåglar. Men har man katt vet man ju .../Elisabet
Monet: kunde ha varit min pappa, som också kunde ha häftigt humör, hur snäll han än var annars. /Elisabet
Babsan, Monet och mossfolk: ska säga till pv:s försvar att han gjorde inget med Sigge, men rejält förgrymmad var han! Själv berömde jag väl inte direkt Sigge, men föste iväg honom och FÖRSÖKTE hålla honom inne några timmar. Idag har han varit ute som vanligt. Önskar att ekorrungarna skulle hålla sig hos någon kattfri granne, ja, för deras egen skull. /Elisabet
Egentligen tillhör katt inte vår fauna. Borde alltså inte få vara utomhus.
Men det får man väl inte säga.
Bert Bodin: Jo, det får man säga. /E
Skicka en kommentar