fredag 3 december 2021

Som allra vackrast ...


Man får njuta av vinterdagarna så länge dom varar. Promenaderna med Harry blir tyngre, ja, verkligen jobbigare .., då det på många ställen ännu är oplogat. Hade planer på en runda längs havet, men ångrade mig .., gick uppför Margretbacken (flera dm djup snö) och så en runda tillbaka. 

Nu, med spårsnö, är det väl som att läsa tidningen för Harry. Sååå många spår att sätta nosen i! 

Kollar postlådan, men där är enbart brev från olika hjälporganisationer vilka vill ha ekonomisk stöttning och somliga bifogar julkort färdiga att skriva en hälsning på och från Mun,- och Fotmålares förlag får jag några stycken varje år, precis som mamma också fick. Julkort helt gratis finns - eller fanns i alla fall - vid postdisken på Hemköp och Matöppet. Riktigt fina brukar dom vara.


Så här ser årets julfrimärken ut, ja, i alla fall ett av tio. 
Maria Trolle heter illustratören och ett häfte med tio frimärken kostar 110 kronor. 
Mitt sista år på affären såldes inte längre julfrimärken styckevis (vi fick dem på rulle), och ville man t.ex endast skicka två julkort, så valde dom flesta kunder att då köpa två vanliga inrikes frimärken, i stället för att ha ett helt häfte som bara blev liggande.
(Julfrimärken kan såklart användas till ordinarie brev, men då får man köpa ett tilläggsmärke så det blir samma pris som vanliga inrikes).

Ett inrikesporto kostar numera 12 kronor (upp till 50 gram). 
Ett utrikesporto går på det dubbla - samma vikt -. 

Skickar du julkort med julfrimärken är 15:e december sista dag att posta dem på, om man vill vara riktigt säker på att dom kommer fram i tid. 
Utrikes brev inom EU, då är 10:e december sista dag och utanför EU, den 5:e december.


Har börjat lite smått med julkorten. Det här är första året jag alls funderat i att göra som så många andra - skriva digitala hälsningar - men nej, jag tycker ju verkligen om att ägna mig åt just det här. Jag ger ju ändå var månad till daghemmet i Ghana och andra organisationer och behöver inte ha dåligt samvete om jag en av tolv månader lägger pengar på julhälsningar. 

Många av vännerna som fått en hälsning under årens lopp, är inte längre i livet. 
Tora och Arne Hellsten, t.ex. 
Dom var kunder från Ica i Malå och precis varje år kom ett julkort från dem, trots att vi aldrig hade umgåtts, annat än i affären. Så otroligt vänligt! 

Och Lurvig ...,, vars matte var mossfolk, springer förhoppningsvis omkring i någon paradisisk hundhimmel. 


En tomte och en stövare. Karo, hette hunden. 
Det kortet kom från en av pv:s kollegor och vänner - Pelle -. 
Sedan ett par år tillbaka finns inte heller han. 


Trodde först att den här bilden visade min lista med skickade kort, men den här bilden har nog kommit från Eva i Tyresö .., kanske under rubriken "Det bästa". 

Sånt funderar jag över. 
Julkorten, alltså. 

Så länge tar jag mig en kopp kaffe.

Dagens fönster ...


Fredagmorgon. 
Några minusgrader ute ..., och snö-knarr under skorna när jag går ut för att fylla på med solrosfrön till ekorrar och småfåglar. 

Och från vardagsrummet hörs "Marcus från Carglass"berätta om torkarbladen som dom bjuder på när man byter bilruta. Tala om att man kan den reklamen utantill.

torsdag 2 december 2021

Tidig morgon i landet Halland ...


När jag i morse kom ner från övervåningen, så var detta vad jag såg. Och jag fylldes av en värme inombords .., kanske var det igensnöade fönster som gjorde det (så var det aldrig hemma i Malå) eller elden i kaminen .., eller att Sigge hållit sig inne i natt och tycktes sova så gott. 

Pv, som i vanliga fall ger sig av vid sextiden på morgnarna, får idag ta bussen in till Halmstad. Dom första turerna är inställda, så det blir till att missa den första lektionen. Klockan tio ger han sig av. 
Idag ska jag nämligen ha bilen, då det - äntligen - är dags för influensavaccinet i Slöinge. 

Efter frukosten har jag suttit i soffan och tittat på nyheterna. Ann Linde berättade om OSCE-mötet i Stockholm, med en hel svärm av utrikesministrar på besök. Jag gillar verkligen Ann Linde och hennes skånska dialekt.


Foto: Adam Wrafter

Nu på morgonen har vi på familjechatten fått flera små filmer från Skåne. 
Någon ska nämligen för första gången i sitt liv få sitta i ett flygplan - inte länge, bara 50 minuter kanske - för att sedan få hälsa på sina kusiner, då julen blir lite splittrad i år (någon arbetar julafton). Vilket äventyr!! 

Det allra bästa med att ha småttingar i sin närhet, det är ju att man ser världen genom deras ögon. Deras glädje blir också ens egen glädje! 

Och inte har den här bilden med dom irländska barnen egentligen nånting att göra med den där minstingen, förutom att jag blir själaglad var gång jag ser den. Titta på flickan som står som nummer tre från vänster .., det är nog en som vet vad hon vill! Hon kan nog också tänka sig att bli utrikesminister när hon blir vuxen.
U n d e r b a  r t! 
Jag har för övrigt tappat bort namnet på fotografen, men ska försöka leta igenom här på bloggen och finna det. Jo, nu hittade jag det.

Dagens fönster ...

Tänk, att Sigge varit på holiday i landet Portugal och där tagit sig in - eller kanske inbjudits - hos någon vänlig familj/människa som kanske gått på jobbet och så fick han sitta där och titta ut över en helt annorlunda värld, ja, än den i det gula huset. Vilket äventyr!

Och tänk sån tur att annannan råkade passera och upptäcka honom!

Tack! säger jag.

onsdag 1 december 2021

Första dagen på nya jobbet ....

När Annika Strandhäll (s) igårkväll intervjuades i något av nyhetsprogrammen och då fick diverse olika frågor, kände jag hur det knöt sig i magen. Det var liksom så att man anade att snart läggs ett annat agn ut och det gjorde det också - det handlade om obetalda räkningar - eller fakturor som gått till kronofogden, men så var där också nåt slags quiz där hon skulle svara på frågor som gällde hennes nya arbete som miljöminister. 

Det senare gick ganska bra.

Men hela tiden tänkte jag på mina egna äventyr. Första dagen på ett annat jobb. Och jag tänkte på hur vanvettigt hemskt det skulle vara om jag första dagen skulle kastas in i hetluften, intervjuas i tv och inför miljoner människor granskas med lupp. Jag tänkte på hur jag garanterat hade kräkts efteråt. 

Nu är den stora frågan .., hur blir det med Annika Strandhäll? 

Ikväll var det någon annans tur från den nya regeringen, nämligen Khasayar Farmanbar. Denne man - ursprungligen från Iran, men uppvuxen i Boden i Norrbotten - har fått äran att ta hand om energi, - och digitaliseringsfrågor. 

Och jo, jag kände samma olust inombords .., hjälp, hur ska det här gå? För min inre syn ser jag hur redaktionen gnuggar sina händer av förtjusning, ja, om dom på något sätt kan snärja en osäker - och nybliven - minister. 

Det gick -enligt mitt sätt att se det - hur bra som helst för den intervjuade, ja, han var i mina ögon rent av på gränsen till karismatisk och Aktuellts intervjuare kom av sig nästan och avslutade många frågor med "jag förstår!". Enda gången det blev knepigt, gällde det debatten om  vindkraftverk i Nacka där Farmanbar tydligen bor. Det hade han varit emot, han som nu förespråkar rejäl utbyggnad av just vindkraft. Vad tyckte han nu?

Ja, ja. Återstår så att se vad framtiden har i sitt sköte. Intressant är det hur som helst.

Och en sak vet jag: politiker hade jag i alla fall aldrig velat eller kunnat bli. Å, så hemskt. 

S o m jag beundrar dig Christel i Åbarp som i alla fall tidigare ställde upp och engagerade dig!

Någon annan som tittar in här, som arbetar politiskt - eller har gjort det -?

Uppdatering: när jag idag läser kommentarer på Twitter, kan jag konstatera att jag väl är  den enda i Sverige som tycker att denne Farmanbar skötte sig tämligen bra för att vara ny på jobbet. Ler när jag skriver det. 

Och så blev det som dom sa ...


Ja, inte riktigt. SMHI hade gått ut med varningar om upp emot en halvmeter snö och även om det mitt på dagen idag har blåst och snöat (snödrev är rätta ordet), så såna mängder lär vi inte få. Men oj, vilket busväder! 

Pv har nyligen varit ute och skottat (saknar träskottan vi hade i Malå, världens bästa .., avlång med rejält trähandtag) och Harry har inte fått smäll - det kan man ju tro - nej, han vill skynda sig in och är väl orolig att husse ska skotta just då. 
Han har verkligen inte starka nerver den här Harrygubben. 


Nere vid vägen vänder jag blicken uppåt mot grannens hus. 


Och tänker att det verkligen kan förändras fortare än man tror. 
Ena dagen så här. 


Och nästa så här. 
Å andra sidan är det en tjusning i det också. 


Någon lång promenad har det i alla fall inte blivit för mig idag. 
Mest tidningsläsning. 

Lyssnade till nya skolministern Lina Axelsson Kihlblom i programmet "Min sanning", med Anna Hedenmo som programledare. Intressant program (sändes i februari och således långt innan L.A.K blev minister) och vilken kvinna till att veta vad hon vill! 

Läser man vidare på twitter kan man konstatera att många tycks väldigt nöjda med just den utnämningen!
Här finns en länk till programmet (tack för tipset AP!) om någon är intresserad.


Mitt emot mig sitter pv och rättar trettio prov i naturkunskap, ja, han kanske är färdig med den biten nu? Och från spotify hörs Tony Bennett sjunga om "Walking in a winter wonderland".

Mörkret har fallit. 
Advenststjärnor lyser. 
Och Harry ligger utsträäckt på golvet framför kaminen.
Sigge i soffan. 

Intill mig - här på ekbordet - kanske tio färdigskrivna julkort. 
Hittade julfrimärken från 2013, men finns där ingen valör på frimärket, är dom lika mycket värda som julfrimärken köpta idag. 
Perfekt! Nu vet ni det. (Om någon funderat över den saken).

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: "Lite eftermiddagssol lyser upp på Roslagsgubbarna. Den andra tavlan är mig också, så kär, Rådhustorget i Piteå. Kram, Babsan."

Tack! säger jag.

tisdag 30 november 2021

Tisdag ....

Ja, då har jag tid för röntgen av min vänstra hand klockan 10:20 och en timme senare träff med kirurgen Maria som opererade eller i alla fall assisterade när frakturen skulle lagas. 

Inte mycket folk i röntgens väntrum. På väggen en tv som visar vår nya statsminister och regeringsförklaringen. Vi som väntar på vår tur sitter tysta med blickarna mot tv:n. 

Innan dess lite prat om halkan och all snömodd. Ett par i min ålder har kommit från Kungsbacka och är tacksamma att det var Resam som skötte bilkörningen. 

Tio mil enkel väg, kanske?


Det är inte så många fler patienter i ortopedmottagningens väntrum, men två kunder från affären sitter där och det är ju himla trevligt. Två män. Den ene har agerat färdtjänst åt sin granne .,. och chauffören visar sig vara sjuttiosju år men ser tio år yngre ut och berättar att han fortfarande är yrkesverksam! 

En timmes väntan utan fungerande tv i väntrummet känns drygt, men det går över förväntan och när klockan är lite över tio kommer läkaren och ropar upp mig, ja, patienten före mig har helt enkelt inte dykt upp. 

Efter att handleden undersökts och böjts och sträckts och jag berättat att den numera känns  okej - om jag inte anstränger den alltför mycket - så frågar jag om det möjligen går att få se röntgenbilderna? Så himla intressant det skulle vara! 
"Jodå, inga problem!" säger doktorn som heter Maria. 
Här är bilden från det första besöket, den där måndagen efter brottet. 
Jag minns ännu den djävulska smärtan, ja, aldrig har jag upplevt nånting som gjort såå ont.


Och här, en vecka senare när jag varit inne på verkstadsavdelningen. 
Ja, bilden togs idag. 


Därefter en sväng till golfrestaurangen på Ringenäs (öppet sista veckan för i år) där vi äter lunch. Pv väljer viltfärsbiffar med potatis och rårörda lingon, själv tar jag fiskgryta med saffran och aioli. Lägg därtill en salladsbuffé som visar sig vara gudomlig! (Bland annat en grönkålssallad med granatäpple och valnötter ...., så god!)
Och när vi går ut till bilen, så ser det ut så här när vi närmar oss parkeringen och går med pyttesteg för att inte ramla.


Så en sväng förbi Skallkroken för att kolla hur det går med bygget av ett trängre inlopp till hamnen (mindre vågor och inte så ofta muddring). Alltså det är samma inlopp/utlopp, men den ska skyddas från höststormar och annat.


Det ser hotfullt ut från väster ..., är det månne detta som ska komma över oss i morgon?
Och  s o m  jag älskar (och kan sakna!) det här blå ljuset. Jag förknippar det ofta med annandagens juldagens morgon när julottan är tillända och vi går hemåt .., där mamma har frukosten klar och alla är lyckliga - tror vi i alla fall -.
Kanske får pappa och Rigmor kaffe och anisbröd eller så blir det skinkmackor med apotekets starka senap? På apoteket arbetar då på 60-talet Fred och Britta Holmlund och det är dom som är senapsproducenter. Britta är född i Malmö och pratar skånska, vilket är ovanligt i Malå på den tiden. 
Och senapen är så stark, så har man nästäppa, räcker det med en omgång senap på mackan så är det öppna spjäll! 


Det blev tankeflykt det. 
Sen hemåt på Ejdervägen igen och utsikten över grannens tomt och där är Ecke och Britts gula hus, vilket står tomt nu vintertid. 
Såååå vackert det är ute med all snö!

För övrigt? Pv har precis bokat julbord på Skepparstugan nästa torsdag. 
Härligt! Få se om vi lyckas locka Sonja att göra oss sällskap.

Dagens fönster ...


Bilden togs vid halvåttatiden, då, när pv varit ute med harry på promenad och jag själv ordnat med frukosten. Detta, all snön, gjorde Harry alldeles sprallig och det var knappt att han ville äta sin mat som alltid väntar i skålen när han kommer hem igen. 

I morgon lär det ska komma ännu mera snö, men knappast dom mängder som SMHI varnat för. Vi får väl se. 

måndag 29 november 2021

Näst sista ....


... dagen i november. 

Tänk, om det hade varit den näst sista dagen i ens liv - om man hade vetat om det -! Vad hade man då gjort ..?  Vilken ångest. 

Tog Kvarntorpsrundan på morgonen. Isande kyligt, men sol och ljust-ljust blå himmel. 
Havet spegelblankt och blått. 
Sjöfåglar en bit ute till havs. 
I norr - silhuetten från en silo i Falkenberg -. 
Och en ö som tycks sväva ovanför havet, men kommer i håg namnet på den gör jag inte. 
Nu vet jag! Pv har kommit hem från Getinge och influensavaccineringen: Marsten!
"Där har vi firat midsommar, min bror Tommy, samt kusinerna Ann och Mats!" säger pv.


Halvvägs hemma. 
Då har man haft uppför ett långt tag och svingat sig över en A-stege - Harry får gå före mig - och jag hinner tänka att risken finns ju att man snavar, fastnar med foten i ett av trappstegen och faller pladask ..., mer som en fällkniv. 
Men det gör jag inte. 
Allt går bra. 

När jag tog bilden och sen kom hem och tittade på den, upptäckte jag ett jättelångt vitt strå på vänster ögonbryn. Det var det värsta! tur att man då enkelt kan kapa ansiktet rakt av. Tjopp, så var det gjort.

Måndagsfönstret ....


"Pinfärska bilder på skyltfönstret hos en illustratör jag går förbi ibland. Påminner lite om Matisse, tycker jag."

Nu har det gått några dagar sedan fönstret var alldeles pinfärskt, men det gör ju ingenting. 

Tack annannan! säger jag. 


söndag 28 november 2021

Idag ....


 ... blev det konstutställning i Lilla Stensjö, som ligger bara tvärs över kustvägen. Själva lokalerna är nog ett gammalt stall eller möjligen en lagård och dom här tavlorna var så finurligt upphängda, ty bakom dem var väggen välvd, jaha, då fick dom liksom fästas upp på en smal stång! Under tavlorna är det som en .., ett jättestort cementkar.

Här är det målningar av June Montana Lorentz och vilka härliga färger! När jag skrev om detta på instagram, berättade Gerd i Norsjö att jodå, i Norsjö av alla ställen, där finns en  tavla av denna Montana! 

Så här skriver hon: "June Montana Lorentz har bott i Norsjö. Hon har målat en enorm tavla av Storgatan i juletid. Den hänger i danssalen på Folkets hus!"

För att inte tala om dom här!! 

Flera utställare.

Här en detalj av en målning av Olle Agnell  (1923-2015), helt obekant för mig, men välkänd här i Halland, ja, inte bara här! Hans son Per berättade att efter Olles hustrus död, ja, det var då Olle målade den här tavlan och då målade han nästan som besatt, ja, långt upp i åren! Agnells tavlor var så vilsamma .., jag hade känt ett lugn om jag haft dem här hemma. En konsthandlare i Tyskland har köpt upp många av Agnells verk. 

Galleriägaren själv - Pelle Svensson - bor i huset där utställningen pågick och här är en tavla som han målat och som jag tycker så mycket om. Det är mycket hav, stora vågor och dramatik i hans bilder och då får jag nästan lite ångest, men den här skulle jag gärna ha hemma. Bilden är från Pelles instagramkonto pelle.svensson.pos

I galleriet. Mängder med levande ljus. Det bjöds på glögg och pepparkakor. Termoslocket till glöggen hamnade fel och pv spillde på golvet. 

Sen hemåt i duggregnet. Pv gick före mig .., han skulle duscha och göra sig i ordning inför adventskonserten och så är det ju repetition innan det hela tar sin början - ja, den har börjat nu -. 

Och så här satt husets herre i väntan på att en av körmedlemmarna (hon som är förstasopran och sjunger gudomligt!) skulle komma från en närliggande by och lifta med honom. Att se herrn i kostym hör inte till vanligheterna. Den är för övrigt hans fars bröllopsstass (i ylle) från 50-talet. 

Babsan i Uppsala (numera utflyttad till landet) noterade genast dom prickiga strumporna. Det gjorde jag med och sa "du vet om att du har tagit på dig prickiga strumpor?" 

Jodå. Det visste han. 

När han tog på sig skorna syntes dom inte längre. 

Ja, så har den här dagen varit.

Hörvärt ....

Låg kvar i sängen i morse - harry vid min högra sida - och lyssnade till Vetenskapspodden i P1. Det handlade om hotet från asteroiderna, ja, vem vill vara med om att en asteroid av större storlek krockar med vår jord? 

Inte jag. 

Här är en länk till programmet om någon skulle bli sugen.

Dagens fönster ...


Så vackert! tänker jag direkt. 
Färgen på huset och själva fönstret.

Det var ellem - på besök hos en väninna i Ersnäs (Norrbotten) - som fångade det hela. 
Tack! säger jag.

lördag 27 november 2021

Lördagsfönstret ....


... finns i ett gult hus på en kulle och där finns även den lilla ängeln som förstås borde hängas upp, men nu trivs den så bra där i krukan, så den får vara kvar på plats. Jag brukar småprata lite med henne var gång jag laddar kaffebryggaren eller gör mig en macka. 

Träbiten närmast i bild, den upptäckte jag under en promenad med harry i hästhagen. 
Den påminde om ett djurhuvud - osäkert vilket -. Kanske ett får?

Och allra längst uppe till vänster - lite rött så där - skymtar julstjärnan som jag köpte för någon vecka sedan. 
Det var  i n t e  kallgrader när jag bar den till bilen från affären, likväl har den snart tappat alla sina blad. Kanske köper jag en ny blomma, men bara kanske. Jag är egentligen inte sååå förtjust i vare sig röda eller vita julstjärnor.

(Läser ett mejl från min syster i Australien. Inte kan man tro att vi är syskon!! Jag vill ha så lite julpynt som möjligt .., HON har redan julgran på plats och miljoner tomtar och detta i högsommarvärme! )

fredag 26 november 2021

En fredag i november ...


Kylig morgon övergår till ännu kyligare eftermiddag. 
Glashalt nere på vägen mot havet till. 
Håller mig i gräset vid sidan om. 
Och aldrig någonsin har jag sett så många svampar på träd och stubbar som i höst! 


Men kyla betyder högtryck och strålande solsken. 
Och ännu porlar lilla bäcken, den som slingrar sig ner mot havet. 


Från klockan tio och flera timmar framöver tittar jag på sprinten i  Ruka i Finland. 
Först prologen och då hinner man knappt resa sig från soffan och hämta ett glas vatten, förrän det är över. 

Å, jag tycker verkligen om sprinttävlingar, men lika roligt med längre lopp. Och tänk, att Kläbo fick pisk av den unge ryssen! Om de svenska damerna säger jag bara: heja, vad ni är bra! 
Nog kändes det ovant att inte lyssna till Jacob Hård och Anders Blomqvist, men nu är det som det är och bara att tugga i sig. Man vänjer sig kanske.


Så här ser renfanan ut numera. 
Vacker ändå, tycker jag. 
Mot förgängligheten går den och jag tänker på kända kvinnor som inte längre vill visa sig på bild då dom anser sig inte vara vackra nog. Inte som förr. 
Men fröken renfana är om möjligt ännu finare nu, tycker jag.


Sista promenaden med harry, sedan tar pv vid när han kommer hem. Vi har knappt något gatlyse längs vägen och det är verkligen becksvart ute om kvällarna, nej, då får pv ta vid. Han går längs hala klippor och stenar i kolsvarta mörkret. 
Det gör inte jag.

Dagens fönster och lite furu ....


I onsdags firade ellem i Skellefteå och hennes man trettioettårig bröllopsdag och då slog man till och tog in på nybyggda Sara kulturhus - tillika The Wood Hotel by Elite - i ovan nämnda stad. 

Så här skriver fönsterfångerskan: "Som du ser har det kommit till några höghus i stan sen du var här sist, och flera åt väster också."




Och så i dagsljus. 


"En lysande timmerstock i receptionsdisken!" skriver hon. 


"Och sängborden på The Wood hotel är stubbar i de för övrigt trärena rummen."

// Tack för bilderna ellem och lycka till i fortsättningen med äktenskapet! 

torsdag 25 november 2021

När jag mötte Kasper ....


Åtta eller nio veckor och bor på andra sidan kustvägen. 
Så go att man nästan kan äta upp honom. 

Liiiite försiktig i början .., gömde sig bakom den vita stolpen till höger .., men vågade sig fram till sist. Ja, inte  r i k t i g t  ända fram, men nästan. Och jag tänkte att .., finns det nånting charmigare än en labradorvalp?


Ser ni honom ...? Lite till vänster om den snart helt utblommade rosen?
Jag vet nog ingen som har en mer prunkande trädgård än Kaspers matte och husse och det lär vara Husse som sköter om det hela. 


Men Moder Natur är inte så pjåkig heller. 
Sååå vackert det var i hästhagen idag! 


Och här .., bäcken där Nelly trillade ner från den lilla bron. 


"Växer vid vatten". Två bokstäver. 
Just det.

I centrifugen ....


Tänk, om man vore en kråka och slapp bekymra sig över det något stormiga läget i världen i allmänhet och det politiska läget i vårt land i synnerhet. 
Nästan hela gårdagen tillbringades vid tv:n eller nära P1. 
Och så slutade allt i ..., ingenting. 

I det stora hela tycker jag ändå att Magdalena Andersson skötte det hela värdigt. Om man - som jag själv tittar in på Twitter så där tämligen sporadiskt, blir man (jag) beklämd över den råa aggresiviteten bland många som skriver. Igår var det kommentarer om miljöpartietes Per Bohlund som fick mig att må illa. Så mycket gränslöst hat! Och har någon en avvikande åsikt, så ombeds den att fara käpprätt åt helvete! Nej, jag förstår det inte.

Sen tänkte jag på alla små och större töser i vårt land vilka säkerligen känt sån glädje över att vi nu fått en kvinnlig statsminister - lååååångt efter våra grannländer - och så blev det hela som en ballong där luften pyst ut. Säkert finns det män som sitter och gnuggar händerna nu. "Jo, jo .., det förstod man väl ...".


Sen finns det ju inlägg som får en dra på munnen. 
Som läkaren som skriver: Hade sett fram emot att återgå till min favoritfråga för att bedöma orienteringsgrad hos patienter, "vem är statsminister idag?", men jag ser att svenska politiker inte bryr sig om konfusoriska tanter. 

Eller den här: Löfven googlar: avbokning fritidsresor

Eller den här, med en bild av Löfven där han sitter med mobilen mot örat och ringer: "Är det flyttfirman? Ni kan bära in allt igen."

Läste också förre utrikeskorrespondenten Daniel Allings twitterinlägg gällande vad som hände igår. Sååå saklig. 

Nå. Nu är det ny dag - torsdag - och pv blir borta till halv tio ikväll, så harry och jag själv får roa oss bäst vi kan. Lyssnar till julmusik (är någon förvånad), just nu Felice Navidad med José Feliciano. Oj, så jag spelade den skivan någon gång i slutet av 60-talet!

Dagens fönster ...

Förra helgen reste ellem till Ersnäs i Norrbotten och hälsade på sin väninna Maria. Bilden här är från väninnans hem och akvarellerna på staffliet är verk av just denna Maria. 

"Hon är konstnärlig och kreativ", skriver ellem. 

På bordet ligger ett blått linnetyg. Det ska bli en tunika/klänning som ellem syr, med stöd och hjälp av väninnan Maria.

Och jag säger  t a c k ellem och hoppas att du och maken - igår var det väl? -  fick en fin bröllopsdag på hotellet i Skellefteå!