Vilken lördagkväll ...!!

Först spelar Sverige skjortan av Slovakien i en fartfylld handbollsmatch från Göteborg och sen blir det "Stjärnorna på slottet" och åååå, så jag njuter av människor som inte nödvändigtvis måste ta upp hela scenen själv, utan kan umgås som vanligt folk.

Det här tycker jag är den helt klart bästa serien av slottsbesöken som varit.

Och yes!, att jag beundrar såna som Marie Göransson som vågar visa sig helt osminkad och direkt från lagården, allra helst med tanke på hur mycket utseendet säkert betyder i skådespelaryrket.

All heder åt henne!

Någon som vet ...?

Ellem i Skellefteå säger:

Så har jag en fråga som kanske nån av alla fågelkunniga bloggare har ett svar på.

Vi bor i ett radhusområde och i vinter har det knackat på dörren varje dag vid 10.30 tiden.

Min man jobbar hemma så han har koll.

Och denna besökare är en skata!

Varför hackar den på dörren och hur lyckas den hålla ungefär samma tid?

Och det spelar ingen roll om fröautomaterna är fyllda eller tomma.

Tacksam för svar!

Inför vad som komma skall ...

... så tar jag bilen och kör till affären där mitt nya liv ska ta sin början, på måndag.

I fikarummet sitter chefen, hans mamma och hon som ska bli min arbetskamrat - en av dem -.

"Ja, jag skulle hämta plu-listorna ..., så där så jag har nånting att öva på i helgen ..", säger jag.

Tre blad får jag med mig, varje blad har två rader med plu-nummer och enbart brödavdelningen har s e x t i o å t t a för mig helt nya fyrsiffriga nummer!

Ha det i åtanke om ni står i en kassakö och kassörskan svettigt bläddrar bland hundratals nummer ..., allt medan kunderna suckar och pustar och himlar med ögonen.

Nu får jag inrikta mig på att lära mig de allra viktigaste .., semlor, baguetter, kanelbullar .., och i frukten det som går mest .., gul lök, morötter, potatis, gurka, tomater och ja, lite sånt.

Plunumren visar sig ha ett något annorlunda system än hos Ica.

Köper man en enda frukt, sätts en 7:a framför dom fyra siffrorna.



Chefen passade även på att visa mig hur V75 och annat fungerar och jag säger bara en sak: har inte jag migrän efter första veckan .., så får jag det aldrig.

Men ååå, så vänliga alla är och jag känner mig verkligen välkommen.

Nåja.

Nu ska här övas!

Ajöken, sa fröken.

Lördagmorgon ...

Och jag är som småbarnen och väntar med att öppna kuvert och paket som kommit några dagar tidigare .., så efter äggröra, bacon, färskpressad juice, samt ring-så-spelar vi (intresseföreningen hann väl med att notera ...?) så börjar jag sprätta kuvert.

Sicken glädje!

Och man ler för sig själv när den omtänksamme pensionatsvärden till sin moatjé - bland annat - har inhandlat vackra kalasbyxor - i en storlek som vore anpassad till en något anorektisk Barbiemadame.

Detta måtte tyda på att han antingen ser sin moatjé som betydligt magrare än hon är, alternativt ger en vink om att en drastisk minskning av omfånget vore önskvärt.



Och rara kunder hör av sig.

Ett finurligt arbetsschema finns med på Solbritts kort.
Det schemat ska jag minsann ta med till Hemköp på måndag.



Och tänk ..., från Ekerö kommer en svärm med dansande fåglar av den långbenta sorten ..,. och från Västergötland ..., en underbar liten rödhake!

Stort t a c k till alla raringar!!

Dagens fönster ...

Javisst, även detta kommer från Västergötland och från Mian.



Så här skriver hon på sin sida.

Bor man ute på landet, är det inte alltför gott om fönster att fånga.

Ni får mer än gärna ta fram er håv och ge er ut på jakt!

Maila i så fall bilden till bisse151@gmail.com.

Framför tv:n ...


Skavlan i 1:an och det diskuteras friskt.

En av oss tycker att Den Store Skådespelaren är enbart löjlig och har på gränsen till storhetsvansinne, nummer två tycker inte alls att det är så.

Och sen kommer Stieg Larssons sambo, Eva.

Då tror en av oss att den kvinnan nog är på gränsen till lika girig som herr Larssons far och bror och nummer två är inte fullt lika säker.

Om musiken tycker nummer ett och två ungefär likadant.

Nästan som ett ....

Hopefully .., är bilden klickbar.


... gammalt, ärrat sjölejon .., ser det ut, fågelön en bit ute till havs.

Och ett hundratal meter från land är det nu öppet vatten.

Av svanar eller änder ser jag inte skymten.

"Och flaggan får inte släpa i golvet ..."


"Har du sett att ditt x är i tidningen ?" säger hon som läser Skånskan.

Nej, det har jag inte.

Men nu har jag.

Och antar att han under sexton dagar kommer att vara världens lyckligaste man.

Han, som i tonåren spelade handboll i Lycksele IF, så småningom i Västra Frölunda, därefter i Sollentuna och en period med stockholmslaget Bolton, och så avslutade han det hela med att träna pojkar f.-86 i Ystad och sist av allt: ordförande i Ystad IF.

Om man säger som så .., så var det handboll för hela slanten, ja, mer än så!

Och nu ska han - i Malmö -hålla koll på små och större pågar under handbolls-VM.

Sicken lycka för den mannen!

Här är han.

Konsum i Vilhelmina ...

Ännu en bild från skattkistan!

Ja, vi är väl några bloggare som minns hur det var att handla över disk.

Och tänk, 1986 när vi besökte Belgrad, då såg det ut så här - men så oändligt mycket färre
varor - i diskarna!

/Fotograf var Åke Sörlin och bilden togs 1950 eller -51.

När allt brister ...


Och Anitha berättar om hur det är att spela teater.

Att inte blotta sig.

Medan tiden går ....

Ny film med en av mina favoritregissörer - Mike Leigh - och i Svenska Dagbladet läser jag en intervju som är bara så totalt (ja, nu kommer det!!): underbar!

Här är den.

Fredagsfönstret ...

Är det inte läckert, så säg!

Det var den rara madamen från Västergötland som skickade fönstret och som berättade att det tog ett tag innan dom förstod varför småfåglarna var så stirriga, den där sommardagen.

Om man tar sig en titt på vem som sitter i fönstergluggen .., så förstår man nog.

/Bilden är klickbar.

Mian sa...

Hej alla och tack!
Kattugglan satt ofta där i fönstret, när vi anlände med bil till Jans torp.
Nu är dessvärre den gamla ladugården riven och ugglan får hålla tillgodo med faluröda nysnickrade holkar.
Ofta sitter den i något träd ganska nära torpträdgården. Det är sällan något problem att lokalisera ugglorna: småfåglarna blir som galna och sitter och varnar i närheten hela tiden.

Fler bilder ...

"Lisa Ahlenius i kistan", är allt som står i bildtexten.

Och jag blir sittande och tittar mig omkring .., på dom kraftiga händerna längst till höger i bild, på kvinnan i den rutiga klänningen .., och på lillpojken, måhända ett barnbarn till den döda kvinnan?


Och efteråt.
Maken Kristian och sonen Henning på väg till Fatmomakke, Vilhelmina.
På släden, i kistan, ligger Lisa Ahlenius.
Inget årtal, inget om vem som var fotograf.

Det var just så min morfar fraktades på hästsläde från sjukstugan i Stensele, hem till Dikanäs.

Mormor hade suttit på en släde bakom och berättade om hur hon i många år kunde frammana ljudet av tyget som fladdrade runt kistan. Det var en iskall dag i början av januari och mormor hade bara några månader tidigare fått sitt tredje barn, en liten pojke vid namn Ivan.

Sånt tänker jag på när jag tittar på dom här bilderna, båda från Vilhelmina kommuns fotoarkiv.


mellansystern sa...

Vilket öde vår gemensamma mormor fick.
Det som hände sedan?
En stilig dräng kom från Tresund kom och tycke uppstod.
Min mamma föddes 1930 och fyra år senare föddes min moster.
Mormor berättade att min morfar sa att om du inte gifter dig mig mig så kräver jag 6 års obetald dränglön. Det blev giftermål och så småningom så föddes vår morbror. På ålderns höst gjorde vår mormor klart för oss att hon ville begravas tillsammans med hennes första man.
Mormor (Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson) dog 1980, 81 år gammal, och begravdes med sin första man.
Kram från kusinen

Viktväktarna nästa!

Ack ..., om man hade haft den figuren!

Jahapp, så har jag tittat in i affären där jag ska börja arbeta på måndag.

Byxor och tröja ligger nu på sängen i gästrummet och väntar på provning.

Till min fasa upptäckte jag att tröjan är insvängd i midjan.

Någon sådan - midja - har jag inte sett skymten av på flera år och nu blir det till att ge sig ut på skallgång.

Förhoppningsvis finns syrgastuber utplacerade lite här och där i butiken, utifall att man inte orkar hålla in magarna hur länge som helst och på så sätt tappar andan.

Detta blir en pärs.

Helt klart sevärd ...

Ikväll kl.20.00

SVT 1

"Maria Larssons eviga ögonblick" .., en film som jag tyckte var rent ut sagt jättebra!

Och aldrig hade jag sett Persbrandt bättre!

Lite mer om den här.
(I alla fall om människors eviga ögonblick .., härligt att lyssna till).

Och här berättar Jan Troell om sitt arbete med filmen.

Glimtar ur själva filmen ...

Middagsprat ...


"Och vad har du gjort idag då ...?" frågar jag moster Lisbet i Vilhelmina.

"Ja, jag har varit ute lite och de och sånt ...", svarar hon.

De och sånt.

Tre ord som värmer hjärtat.

Vid lunchserveringen ...

Men tro inte att ensillaget är populärt.

Äpplen däremot, är ju rena delikatessen!

I skattkistan ...

"Utanför ålderdomshemmet i Dikanäs byggdes en kåta, så att lapparna skulle känna sig hemma", står det som bildtext.


Precis som en outtömlig skattkista är Vilhelmina kommuns fotoarkiv.

I timmar kan man bli sittande och klicka sig fram bland tusentals och åter tusentals bilder från förr!

Kvinnan (övre bilden) i sköterskeuniform är föreståndarinnan Signe.




Ännu en bild från åldersomhemmet i Dikanäs.

Titta så vacker dörren är och snickerierna just ovanför dörren!

På pappas Amazon var registreringsnumret AC 40420.

Norrbotten hade BD.


Rumsmålaren ..., eller inte.
Erik August Vesterlund är det i alla fall, enligt bildtexten.
August som var bror till min morfar.
August - fjärdingsman i Dikanäs och gift med Hanna -, syster till min mormor.


"Tänk, så snäll min fars bror August var som målade mitt rum så vackert grönt!" sa mamma om och om igen, ja, det var den första tiden på gruppboendet.

Då, när Alzheimer ännu inte hade gjort henne stum.

"Men mamma ..., farbror August har varit död i många år!" sa jag alltid till en början.

Inte för ett ögonblick trodde hon mig!

En dag tänkte jag att jag skulle spela med .., varför hålla på och ideligen rätta henne?

"Ja, det verkligen snällt av farbror August att måla ditt rum ...", sa jag och kände mig ytterst vänlig och klok.

Då tittade mamma på mig med häpen min.

"Farbror August? Men lilla Eliza, han har ju varit död hur länge som helst!" säger hon då.

Ojdå, kära nån.

Dagens fönster ...

... kommer även det från Västergötland, från "väschötskan" Mian.

När jag tänker på Mian, då tänker jag på ordspråket "bättre än fågel i handen än ...".

Ja, nästan i alla fall.

Titta bara!

Det är nästan magiskt!

Och så tänker jag på grönt, för det tycker hon om.

Visst ser det härligt ut det här (bilden, menar jag ..), vilopaus och utsikt mot björken där fågelmaten hänger.

Kanal 4 Fakta


Dokumentär från Australien - en traumaavdelning -, svåra olyckor och allt möjligt kusligt.

Det är alltså sånt här man kan titta på, med alla nya kanaler.

Ont i magen får jag, men vill ändå se hur det går.

Och aldrig, för en miljon kronor i månaden, att jag skulle vilja arbeta på en akutmottagning!

(Men vilka hjältar som står där och tar emot alla patienter!)

Korsord ....


Sånt här gillar jag.

underhåller utan humor = renoverar

är känd för sin sving = rallaren

köra prickfritt = kora

är väl andakt i kupén = skenhelig

arkplats = arkiv (jag tänkte på Ararat, men det stämde ju inte med antalet bokstäver!)

Hallå, hallå ...


Å, jag älskar Anitha.

Jag älskar hennes sätt att vara.

Och jag tänker på hur olika människor reagerar.

Och kan - inom mig - höra hennes lugna, lugna röst.

Hos nabon ....


Någon som har besökt norska Röros ...?

Inte jag.

Men när jag tar vägen via Småland och ser detta, då kan jag nog tänka mig att åka dit.

Mer om Röros finns här.

Och här ... (man svimmar nästan!)

Steg för steg ...

pv:s fotspår i nyfallen snö

ingen liten sigge som hänger honom i hasorna

- från det gula huset till busshållplatsen -

nix pix

idag fick herr nilsson stanna hemma

jag upptäckte honom på soffan ektorp

aningen puttrig var han

Som ett Kinderägg ....


Idag fyller hon år, madamen som jag kanske kommer att träffa i affären i sommar.

Och idag fyller även hemifrån-Ulla år, denna till synes så energiska kvinna.

Och sist av allt: Sanna Tolstav, dotter till Malin, min f.d. arbetskamrat.

Men det finns flera ... norske skidåkaren Tor Arne Hetland och den amerikanska skådespelerskan Kirstie Alley, till exempel.

Grattis - grattis till er alla!

På dagens datum, den 12:e januari 2001 flög Sven-Göran Ericsson över till England för att tillträda jobbet som förbundskapten i fotboll, och den 12:e januari, men 1976, dör Agatha Christie.

Såja, nu vet ni det.


// När man sitter och skrollar i Wikipedia efter födelsedagsbarn på just det här datumet, då ser man tydligt vad som räknas här i världen: män och åter män!! Man får leta länge för att hitta kvinnor och jag hade god lust att skriva dit såväl Lena, Sanna som Ulla!

från DN på nätet ..

Sveriges första myrslok.

Mamman stod sig på ungen och rev med klorna.

Flera hundar ...!

Från den rara smulan kommer två bilder och jag faller pladask!

Stövare, såna som "Charlie i soffan", är vad jag växte upp med.

Jakthundar, rakt av, men även helt ljuvliga familjehundar. Glada, lättsamma och inte alls sönderavlade.

Och nånting mer sinnligt än att pillra på ett stövar-öra, det finns nog inte.

Så här skriver Anita:

"Jag vet att du gillar stövare och det gör ju jag med!

Egentligen gillar jag de flesta hundar - vi har alltid haft hund i mn familj.

Vi hade ett par lapphundar när jag var liten som var hel gudomligt goa!

Min syster har en bichon frisé som jag älskar!

"En gråhund skulle jag kunna tänka mig ..", säger pv.
"Aldrig! Dom är ju rena jakthundar och hårar nåt hemskt ..!" säger pv:s sambo.
I min uppväxt fanns gråhundar i många hem.
Hos farbror Mauritz, t.ex.
Oj, vilka historier det berättades om modiga gråhundar som "ställt" älgar.

"De senaste 25 åren har jag levt med norska gråhundar och finska stövare och just nu är det de som står mitt hjärta närmast.

Vi har haft många hundar och just nu heter stövaren Charlie och gråhundarna Ida och Pontus.

Ida och Pontus är de små valparna på fotot - deras mamma Ronja fick vi tyvärr ta bort för ett par år sedan."

Onsdagsfönstret ...

.... kommer från Västergötland.

Då anar ni kanske ..?

Just det.

En hel svärm med somriga och vintriga fönster kom susande genom rymden .., och såå glad jag blev!

En bok från förr ...


Tittar in hos Kerstin Kokk och fastnar vid ett av alla hennes inlägg, alla lika intressanta.

Fastnar vid ett.

Ååå, den boken hade jag som liten tös!

Och å, vad jag tyckte om den!

vid fyratiden ...


tittar på ett program

som handlar om Valentino

- modeskaparen -

det är ett liv så totalt annorlunda

mot för mitt eget

där är stora partyn och kindpussar

volanger och paljetter

filmstjärnor och blixtrande kameror

men också hårt arbete

och sömmerskor från Turin

ingen köttsoppa med klimp

ingen sigge nilsson

men en musa har han

och fem mopsar

Valentino

Amerikansk dokumentär från 2008. (Valentino - the Last Emperor)

Den italienske modeskaparen Valentino är en av modevärldens största.

Matt Tyrnauer är korrespondent på Vanity Fair och har gjort filmen om Valentinos karriär och liv, om hans förhållande med sin affärspartner och kompanjon Giancarlo Giammetti och om hans möten med Hollywood, politiker och kungligheter.

Helt klart sevärt!

Vänner ...

Alldeles omöjligt blev det för pv att promenera till bussen i morse, ty hela tiden hade han en liten kompis som lullade på där bakom honom ..., nämligen sigge nilsson.

Busshållplatsen ligger längs gamla kustvägen och, åtminstone morgon och kväll är den trafikerad mer än vanligt och inte alls lämplig för en liten sigge att springa på.

"Jag försökte att schasa iväg honom ...., ja, med allt, men det var omöjligt, han vägrade att gå hem!" sa pv.

Till slut blev det till att vända om .., och under hela tillbakavägen var sigge alldeles som förbytt och bet och hade sig på pv:s ben!

Ja, han ville förstås följa husse in till stan.

Och pv missade bussen och fick ta bilen och just nu ser det ut så här i det gula huset på kullen.

sigge och pElle som vilar sig på sängen i gästrummet.

Tisdagsfönstret ...

... finns i Blekinge, i ett gammalt kaptenshus.

Havet är nära.

Förstås.

Ett kalas som inte blev av ...

"Det här är min pappa, Anton, någon gång tidigt 40-tal.

Idag 110110 fyller han 100 år. Jag fick ha honom i livet till 1993.

Pappa arbetade som brandförman på Karlskoga brandkår och på fyrtiotalet hade alla brandmännen job-rotation.

Det var bränder, ambulansutryckningar, bilvård, fysisk träning och som på fotot: reception/växelbevakning.

Det var hit man ringde om det brann eller om det hänt någon olycka.
Så såg en modern telefonväxel ut då.

Visst är han stilig min kära pappa Anton i vit uniformsjacka!

Många hälsningar från Fru Grå."

// Underbar historia Fru Grå! Och ja, så stilig han var, din pappa!

Och du då ...?

Det här är en ras som jag själv gärna kan tänka mig.

Tuffa och ändå små.

"Kommer kallad, men ej strax,
ty född till slav, blev ingen tax".

Det säger nog allt om den rasen.

Ellem kommer ihåg ...
Vi hade en strävhårig tax en gång och den ligger mitt hjärta närmast. Mycket hund i liten kropp! tyvärr är jag numer allergisk mot pälsdjur så för mig är valet lätt: ingen hund alls. ellem


Ulrika säger ...
Å taxar är fina, sådana växte jag upp med. Vad de älskade att vara ute och jaga med husse kronojägaren. Idag flyttar sista taxen från föräldrarhemmet hem till min syster. Igår flyttade nämligen min mor in på ett demens-gruppboende. Lilla taxen saknar henne redan..




Madamen i södra Frankrike - Monet - håller förstås på pudeln!

Här lilla Desi som vilar i pv:s famn.

Så här, bland annat, skriver Monet i sin kommentar:

"Och pudel vågar man väl inte ens föreslå eftersom de har sånt tramsrykte i Sverige.
Men det finns ju mellanpudel om man nu vill ha lite större sort.
Vår förtjusning över denna intelligenta, lugna, tillgivna och lättskötta lilla franska mademoiselle har ju inga gränser och det hade man väl aldrig trott!"


Foto: matte.

Det här är - eller var - en borderterrier som tillhörde hemifrån-Dinah.
Tala om en tuffing .., såna här krabater kryper ju in i gryt och "hämtar ut" grävlingar eller rävar.


Och dom här små godingarna (Lagotto Romagnolo) kommer från Nikes kennel.
Uppfödare är samma Dinah, en f.d. klasskamrat till mig från malåtiden.

Karin på FOX säger...

Vilket underbart problem. Lycka till!

Jag är uppfostrad av en tax, har nästan hela livet levt med schnauzer, några år haft en begagnad irländsk setter och nu de senaste sju åren blivit charmad av vår lagotto.


Ännu flera lagottos från Nikes kennel ...

Karin fortsätter: hund är en ovärdelig del av tillvaron, men vilken sort är inte så avgörande.
Men jag lägger ändå en röst på lagotterna, som inte har överdriven jaktlust, är otroligt receptiva påhittiga och roliga att ha att göra med. Lagom stora också:)


Bilden från Evas sida.

Eva på Frösön tycker så här ...

Eftersom jag varit Goldenägare så ligger den rasen mig varmt om hjärtat.

Bilden visar Indra .., det är nog henne Eva tänker på.




Nej, detta är inte Assar.

Cecilia N (med världens bästa minne ..) säger ...

Och vi är inne på vår andra kleiner münsterländer.
Jag har som vant mig vid den sorten nu så jag kan tänka mig att det blir en sån nästa gång också. (Han fyller tio i mars, Assar.)
Men husse tjatar om att en taxfröken, det skulle han och Assar vilja ha. (Men då skulle hon ju bara kunna gå i stadstrafik halva året ju.)
När jag bodde hemma hade vi en westie.




Att cockrar är "toppenjyckar!", tycker även Benved.

Det här är hennes Midas, som tar sig ett dopp på Öland.




Gerd i Norsjö, min egen släppträskbrödleverantör - det tackar man för! - hälsar att för henne är Tibetansk terrier det självklara valet.

Precis som Tyson, deras hund. Han är just en sån.
Och det är Tyson som är på bilden.


Bild från nätet.

Marge_II säger...

Här hemma har en skaffa-hund-diskussion tagit fart det sista året.Mannen och sonen (han som i princip redan flyttat hemifrån...) vill att vi skaffar en Berner Senner, alternativt kan maken tänka sig en Bearded Collie. Själv vill jag ha en inte alltför stor hund (har haft en New Foundland i 12 år) men absolut inte någon liten, heller. Storleksmässigt från Lagotto till Golden, kanske. Men jag har otroligt svårt för att bestämma mig för vilken ras jag föredrar...



Bilden från nätet.

Sportigajenny i Skåne, hon drömmer om en Rottweiler, men även om en Golden.

Tala om kontraster, säger jag.





Mian i Västergötland, hon som stickade 52 mössor under ett år .., hon vet vad hon vill ha.

En Cairnterrier, förstås!
Och bilden från nätet.


Nätbild, här också.

Ruta Ett (som är en ytterst morsk madame, läs här och se ...), hon vill ha en dansk-svensk gårdshund, såna som ibland kallas för råtthund.

Rexxie är inne på samma sak, en sån här gårdshund.

Precis som taxen är den stor hund i litet format.


Elsa eller Otto, kanske .., inte min bild.

Och härs och tvärs, hon drömmer om en mops som ska heta Elsa eller Otto.

Den dagen hon får en hund, kommer hon att spricka av glädje, säger hon.






qi sa...

Border Collie kanske, för den verkar så smart och rolig!

Bilden från nätet.

Norpad bild.

Turtlan säger att hennes röst går på taxen.

"En favorithund hos mig!
Fina taxminnen av taxen som mina föräldrar hade.
Eller kanske en Schnauzer....?
Inte för stor hund bara är min tanke."

I väntan på det vanliga livet ...

Helt ledig dag.

Exakt en vecka tills jag ska lämna Utanförskapet.

Bestämmer mig för att njuta.

Så jag hämtar loppisfåtöljen .., tänder tre ljus .., och slår mig ner och klickar mig så fram till Stjärnorna på slottet.

Idag är det Niklas Strömstedts tur att vara värd och jag tänker, när programmet är slut, att hjälpas, vilken genomsympatisk människa han tycks vara!

Det gäller nog de övriga också.

Nu vet jag!

Förutom dom senaste sju åren, har jag alltid varit omgiven av hundar.

Min pappa hade kennel och var vår hade vi i källaren minst en kull med stövarvalpar!
Vilken ofattbar lycka!

Och under min uppväxt fanns stövarna Buster, Tina och Sessan i huset!

Därefter har det varit allt från långhårig tax (Snobben), till foxterrier (Marina), till labrador (Labbe)..., och sist av allt: en underbar liten herr cocker, (Linus, allmänt kallad Linte) ja, det honom ni ser på bilden här ovanför.

Då var han alldeles ny ..., och låg och sov på soffan bakom lillhusse.



Sista dagen i livet.
En snart tioårig och krasslig Linte-Pinte.

Liksom pElle lärde han sig att bo i lägenhet i stan och åka tåg till Helsingborg och tänk, han blev tuffingkillarnas kelgris mellan Malmö och Landskrona.

Alldeles förfärligt tomt blir det efter en hund eller katt - inte som när en människa dör - men tomt ändå .., och det är klart .., för den som kanske har levt ensam i många år med sin hund (eller fågel eller katt eller ..), så blir det kanske så där som en familjemedlem som inte längre finns.

Nåväl.
I tre månader stod Lintes hundkorg under mitt bord i Ystad - ja, rent hopplöst var det att plocka bort den - fast jag då inte längre hade någon hund.

Och när Anders pappa och hans fru köpte sig en ny hund, Meja, visade det sig att Anders i sin garderob hade sparat Lintes hundkoppel.


Prick en sån ...


Ganska ofta har pv och jag själv pratat om att skaffa hund.

Nu, när jag inte längre ska arbeta så långa dagar, skulle det äntligen fungera!

Men så kommer frågan: vilken ras?

"Ja, inte en som är för liten ...", säger pv.

"Gärna en strävhårig tax ...", säger jag.

Och så där har vi hållit på.

Idag såg jag den här bilden hos min före detta chef Bodil, som bor i Ammarnäs.

Då visste jag direkt!!

Just en sån hund vill jag ha!

Hundens matte säger ....

¨Jaa du !
Tyvärr finns inte Rosso kvar, vi fick rå om honom i 11 år o 8 mnd.
Han var en Ammarnäskorsning mellan Springerspaniel, Bordercollie och en liten uns Kelpi .
Fantastisk hund men dom varar inte för evigt
Vi kommer också att söka ny hund, men det måste ske på hösten annars hinner vi inte. Bodil."

mitt på dagen ...

bettankax


trött och less

och snuvig och hostig

då

ringer telefonen

"lund calling!"

i nästan en timmes tid pratas det

allt och inget

viktigt och oviktigt

porrsidor och depression

julrosor och tidsperspektiv

efteråt

känns allt som bäst

Vardag ...

solen ... som snart svingar sig ovanför kullen ....

då är klockan 11.00

och inte ett endaste rådjur i sikte!



och när jag ringer till tandläkaren i helsingborg

- för att få byta tid -

så säger den alltid så rara Marita

"å, toppen att du ringer Elisabet, tandläkaren är sjuk, kan vi möjligen flytta fram din tid?!"

ett slags andrum blir det

och mammografidamen meddelar att telefontiden endast avser tisdagar och onsdagar

för övrigt är allt avbockat

Fullt upp på jobbet ...


"Ja, vi går nu in i brandväggen och kontrollerar arbetstider och sånt och jämför med tiderna för porrsurfandet och på så vis kan vi få fram ...", säger en dam från Tullverket.

Jo, jo.

Nu finns det nog tulltjänstemän som får ont i magen av nervositet.

Måndagsfönstret ...

... finns på det enorma hus som Fabrikör Johansson låter bygga inte långt härifrån.

Så här är det ...


Det finns filmer.

Och så finns det filmer.

Alltsammans påminner mig om detta.

i det gula huset


skidåkning, skidåkning, skidåkning

skidor på längden

skidor uppför

skidor nerför

och skidor med gevär

sen blir det handboll

Söndag i ett gult hus på en kulle ...

En sak är ju säker: alldeles enkelt att hålla igen med kalorierna, det är det inte om man bor tillsammans med en bakglad herre.

Och noga är han med gifflarna, här görs minsann inget på en höft.

Men ajajaj .., titta där hur en av dem ser ut .., där har det sladdats med kniven!



Efteråt: å, gud i himmelen så gott!

Glasyr till .., och en kopp nybryggt Zoegas kaffe.

Från vardagsrummet hörs skidprat.


Den där vänstersidan var klart knepigast.
Skruvade blev roterade.


Mellan varven ägnar vi oss åt GP:s söndagskryss.

När jag, för flera år sedan skuttade runt på dejtingsidan, då hade jag skrivit att jag är en sån som löser korsord med kulspetspenna.

Man kan undra om det säger nånting om en människas personlighet?

Kanske att man inte är någon s t r a t e g ..., utan rätt impulsiv.

Att man tror sig klara av mer än man kanske gör ..:?

Eller helt enkelt att man aldrig har någon blyertspenna tillhands?

Det är bara att välja.

Lite senare: det tog tid, men nu är korsordet löst!

Att ett sto med ringformade fläckar är "apelkastat", det hade vi ingen aning om och när inte Taurus matte var tillänglig via mobilen, fick vi krångla oss fram.

Inte visste vi heller att Arekapalmen har frön som ger betel.

Men nu vet vi.