Utflykt ...

Här sitter han, husägaren.
Trött och slut på.

Vid femtiden tar vi lilla hyrbilen och susar norrut; mot Odarslöv utanför Lund.
Där, i ett hus med utsida av eternet och där totalt kaos råder inomhus, hittar vi pensionatvärdens lillebror, - han Peps Persson/De Niro .., han som är musiker -, i full färd med att fixa och dona i det nyligen inköpta huset; det som nog går under benämningen "ett hus för den händige" eller "renoveringsobjekt ...", eller ,. som vissa kreativa mäklare skulle skriva ..."ett hus fyllt av möjligheter ..., med svindlande utsikt över det öppna landskapet".

Lillbrorsan är precis lika målarfläckig som när han ägnade sig åt fönstermålning i Halland och nu är han dödens trött och slut på och visar oss runt .,. först i det som ska bli gäststuga och där han och Ines ska bo i väntan på att själva boningshuset blir beboeligt (i princip allt ska rivas ut ...).

I vardagsrummet har någon rivit av bitar av tapeten och där under döljer sig minst fyra lager av gamla tapeter, plus gulnat tidningspapper från gud-vet-när!



Och på andra ställen syns tegelväggen .., lertegel och lera mellan tegelpannorna!
"Jag tror att huset är från 1900-talets början ...", säger lillbrorsan.


Hunden Frida tar igen sig och pensionatvärden har glömt att knyta skon.
Oj, så mycket som återstår att göra i huset, vars gamla kök går i grönt.


Efteråt kör vi till husägarens lägenhet i Gunnesbo där han bjuder på kaffe och mazariner.

Det blir någon timmes surrande i köket .., om allt .., om svårigheten att sälja bostäder just nu .., om fonder hit och dit och den låga sparräntan .., om lyckan i att ha en son som är rörmokare och brorsöner som är utbildade elektriker och snickare .., och vi pratar om platt-tv och surroundljud och klinkers på köksgolv.

Sånt.

Och sedan åker vi söderut igen.

Duggregn mot bilrutan.

Varning för att viltstängsel upphör.

Och detta hörs från cd-spelaren.

Och så var det dagens skörd ...

Kanske är detta samma inköpare som den som skrivit listan näst längst ner?






Det märks att man bor i Skåne.

"Rökad korv ....".

Brunkål åt jag aldrig hemma i Västerbotten .., nu tycker jag att det är himmelskt gott!

Som efterrätt är förstås "risallamalta" inte så pjåkigt, tycker en del.

Här var det i alla fall ingen särskrivning.



Mina arbetskamrater är bara så helt underbara!

I mitt fack i personalrummet hittar jag dom här lapparna!

Lördagsfönstret ...

... är också mitt.

Liten Emil plockar stenar på stranden och lägger i sin mormors knä.

Till slut är där ett litet röse av vad han kallar "lakritsstenar".

Tavlan sitter på väggen ovanför soffan Ektorp och minner mig om vad som är viktigt här i livet.

Ett kvällsfönster från ...

"!Hej, ett julfönster från Hångsdala i Västergötland.

Den lilla Phan spelar med ljusstaken som akompanjatör.

Kram Marie-Louise."

Ett fönster från pensionatvärdens brorsdotter.

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster från pappas nya hus, Räften.
Det ligger vid Odarslöv utanför Lund.

Det är jättefint!!

Men man måste ha visioner säger far, och det stämmer.
Det är lite av ett renoveringsobjekt :-)

Man kan inte konstatera nog vilken tur han har som har en bror som är ingenjör och otroligt intresserad av allt som heter värme och energi, som i sin tur har tre pojkar i familjen med yrkena elektriker, snickare och rörmokare.

Dessutom har han ju en annan bror med massa byggnadsglädje, energi och hjälpsamhet.

Och så har han sig själv och sin egen son och vänner och bekanta som hjälper honom.

Fönstret är från gäststugan som nu inreds så att de kan bo där när de renoverar "riktiga" huset.

Härlig utsikt över riktigt Skånelandskap.

Hoppas du hade en jättetrevlig jul och får en god fortsättning.

Kramar,

Joanna."



Husägaren himself.

Bilden togs när han och sambon Ines i somras målade fönsterkarmarna hos husägarens mamma.
Av nån anledning kom lika mycket färg på andra ställen, däribland på mina svarta byxor .., ja, jag råkade sätta mig på gräsmattan och där var också färg!

// Det är Joannas pappa som är en blandning mellan Peps Person och Robert De Niro.
Det ni. Jag säger inte vem han liknar mest.

Ystad, annandagen ..., kl.14.01.

Jag står vid Fridolfs konditori och väntar på tåget.

Och ja, ni måste bara klicka.

Dagens fönster ..

.... är mitt och speglar sig i en gammal gulnad Vi-affisch bakom glas och ram.

(Om ni klickar på bilden, så blir den lite finare.)

Annandag Jul och vad gör man ....?

• Skjutsar hem sonen med hyrbilen, ja, den lilla Ford Fiestan ..., jag tar omvägen längs havet bara för att det är så vackert ..., solen flödar ..., lämnar av sonen vid det lilla huset som en gång var mitt hem .., vidare längs lilla slingervägen där jag så många gånger promenerade med vår cocker ..., havet till höger ..., och från cd-spelaren sjunger Sanna, Shirley och Sonja på spår nummer 5 och jag accompanjerar villigt .., höööögt sjunger jag!

• Jag skurar golvet i farstun - där grannens kompisar nog har tappat en hel drös med drinkar -; alldeles klibbigt är det och äckligt.
  

• Handlar ..., det är fullt på parkeringen då Elgiganten har stor-rea och kunderna har släppts in två och två ..., andra har fått köa och vänta på att två som handlat ska komma ut .., och så där har det fortsatt. Jag parkerar på baksidan av butiken och Magnus öppnar åt mig.
  

• Kokar fisk till pElle.

• Tar ut en fläskfilé ur frysen .., det blir gryta till middag.

• Kollar klockan. Snart ett. En timme kvar tills pensionatsvärden anländer med tåget.

• Njuter av att vara ledig.

• En gång till: njuter av att vara l e d i g.
  

Ännu mera upphittat ...

Livskvalitet ....


Står vid söderfönstret och ser Sven komma promenerande på frostig asfalt.

Tväröppnar fönstret och hojtar ..."God Fortsättning, Sven!"

Och han tittar förvånat upp om och ler så varmt.

"Detsamma till dig gumman!" ropar han och vinkar glatt med handen.


Mer behövs inte.

Grattis Micke!

Vi är tre Stenbockar i den närmaste släkten; min systerdotter, jag själv och så min yngsta dotters man, Micke.

Det är han som sitter där på bilden i min loppisfåtölj.



Micke är lillebror ..., därtill projektledare precis som sin fru (ni kan tro att det projekteras i den familjen ...), han kan fixa det elektriska om det behövs .., håller på med fotboll och är duktig på att laga mat.

Och så är han en jättefin måg!

Det är ju nästan det viktigaste av allt.

Idag fyller den gossen 37 år .., det är inte illa.

Och här kommer ett stort grattis från svärmor!


Kajsa på altanen ute på landet.
Vi satt och drack kaffe när hon plötsligt rusade upp från stolen och sprang likt en hundrameterslöpare nerför vägen ..., och vi hörde henne ropa ett namn och så kom hon tillbaka och med sig hade hon den här trevlige mannen.
Det visade sig att han under ett antal veckor i somras vikarierade som organist i den kyrka där Kajsa brukar spela trumpet (nu senast under midnattsmässan ..) och nu hade han tagit sig en cykeltur för att njuta av omgivningarna, då han plötsligt hörde en kvinna ropa hans namn!
Den cyklande organisten kom något häpen och slog sig ned vid bordet och det blev ett trivsamt surr med denne engelsman.
Som ni ser valde han te.

Buketten får även gå till pensionatvärdens brorsdotter Kajsa som också fyller år idag.

Kajsa bor på landet utanför Ljungby i Småland och är en tuff madame som i fjol gav sig på Vasaloppet, ivrigt påhejad av sin farbror pensionatsvärden .., och i mars är det dags igen.

Grattis till dig också!

Upphittat ...

I väntan på kommisarie Lewis ...

... tar jag en bild som visar utsikten från soffan Ektorp.

Grannen har fest (ny granne, nya fester .,. men den här grannen knackar på och frågar om dom spelar för högt och om dom stör och jag säger "näää, inte alls .. ha så trevligt .. jag är ledig i morgon .., bara ni inte blir osams eller nåt sånt och börjar slåss ...!" och så frågar grannen om han möjligen får låna en stol och det får han ...) och nu börjar programmet och jag känner mig så lycklig.

Så här blev det: världens liv..., polisen som kom .., (inte jag som hade ringt) och krossat glas på gatan.
Jo, jo.

Annas inköpslista ...

Så här är det.

Anna är en sån där kund som man blir glad av.

Hon är alldeles oerhört varmhjärtad, har glittriga ögon och hennes leende tycks äkta.

När hon igår kom in i affären stod jag vid mejeridisken och så brer hon bara ut armarna och säger .., ååå, kom ska jag ge dig en kram och av bara farten får man en kindpuss också!

Då förstår ni.

Anna arbetar också i butik - säljer presenter och sånt hos Sjögrens på gågatan - och hon är född 1970 .., är Våg och lillasyster.

"Ja, du .., ett riktigt sladdbarn är jag!" säger hon och smajlar.

När jag ser en sån här lista och kollar lite närmare ..,då tänker jag ungefär så här:

"Hmmm .., hon förkortar .., destillerat vatten blir dest v ..., och ladda mobilen blir "ladda mob" .., ja, prinskorven blir "prinsk" .., så antingen är hon förfärligt trött och slut på .., eller så är hon en rationell madame som inte klottrar i onödan.

Av min systerdotter Rita ...

..., Stenbock som sin moster, fick jag en sån fin julklapp .., tänk er en ståltråd som är kanske en meter lång med en liten krok längst uppe och längs tråden viras tre små glaskoppar ..,. (ja, titta på bilden så förstår ni kanske ...) och mellan varje kopp finns en eller två pärlor .., och så sätter man värmeljus i dom små glasen och ni skulle bara se så jättefint det blev i mitt djupa och höga fönster!



Så här.

Visst blev det fint?

En av dem är min .....

Nobelpris ...

Om det funnes ett nobelpris för konsten att göra sevärda dokumentärer, då borde filmaren Nina Hedenius få ett sådant.

Av en händelse råkar jag hamna rakt in i det här programmet när jag kommer hem från arbetet och jag fylls av en sådan otrolig glädje och tacksamhet över att det finns människor som tycker att en bondes liv faktiskt är något att bevara för eftervärlden.

Här föds små kalvar och killingar .., här sover bonden själv på kökssoffan med hunden på magen .., ja, det är så underbara bilder så det är inte sant!

Det var samma Nina Hedenius som gjorde filmen "Gubben i stugan".

Upplägget är likadant här .., ingen speaker .., ingen musik .., bara naturen som den är.

Går programmet i repris, så missa det inte!!!


Lite senare: när jag såg det här programmet blev jag så totalt uppfylld av glädje och jag ville att alla som jag känner också skulle titta och förundras!

Så jag ringde till Emma och sa ..."åååå, Emma .., det är ett jättebra program på tv .., det är en massa djur och sånt .., åååå, du skulle se det!", men hon satt just då vid datorn och jag sa att ..."ja, men vi kan kolla det på webben senare."

Sen tänkte jag på yngsta dottern och att jag önskade att hon med skulle titta.

"Fast nää, hon tycker nog bara att jag är fånig ...?" tänkte jag och ringde aldrig.

Men det gjorde jag nu, för att tacka för julklapparna.

Och så berättar jag om programmet och jag hinner inte säga mer än några ord, så utbrister hon: "ja, men åååå, visst var det helt otroligt!! man blev ju bara så l y c k l i g och g l a d och tänk vilken tur att det finns människor som bevarar det sättet att leva på och såg du ...?"

Sååå lite känner man sina barn.

Och såååå glad blir man när man får dela glädjen till något.

Juldagsfönstret ...

... är mitt.

Herr Tomte, inköpt i blomsteraffären där innehavarna kommer från Arvidsjaur, verkar trivas rätt så bra bland småänglarna och en och annan liten tomtefröken.


En halvtimme senare. Bilden är tagen 8.30.

Vacker musik till medan ljuset sakta återvänder.

Hjärtevärmar-mail ...

"Hej Kusin Elisabet!

Vi sitter här på Julaftonskvällen och väntar på att klockan ska bli dags för ett besök i Vilhelmina kyrka och Midnattsmässan.

Vi har dig i våra tankar och även vår Örjan och moster Ann-Gerd som inte finns hos oss längre.

Ha en God fortsättning på julen hälsar vi från oss alla i Vilhelmina!"


Vilhelmina kyrka.
Där är dom nu.

//Örjan var gift med min mammas lillasyster, Lisbet, och dog för några veckor sedan.
Om man inte har några föräldrar kvar .., då blir man så INNERLIGT glad för såna här rader.
Man känner att man är En Del Av Något.

Två sena julaftonsfönster, en disig bild från trakten av Höör .., och en julros från Skellefteå ...

"Den här bilden är tagen i kallfarstun, i min brors förra hus.
På 70-talet målade pappa glasdörrarna till vardagsrummet med färg som blev något som liknade det här fönstret. Tror nog fler kommer ihåg sån färg ...", skriver magalös.



Och ett änglafönster från den här madamen i norr.
Så här skriver hon.

"Det är från vår stuga vid Uddjaurs strand, söder om Arjeplog, förra påsken då det var minus 30 på nätterna.

(Men +29 inne - ibland)".



Ett fantastiskt julkort kom från Anitha och Per-Erik som test-bor i Skåne under ett år.
Detta är för mig sinnebilden av Skåne i november och december.

Och sist av allt en julros som kommit via rymden från vännen ellem i Skellefteå.
Hemifrån.

Julklappar?

Jodå.

Fastän jag varje jul säger "nej, men absolut inga julklappar i år!" så blir det likafullt så.

Det här finns på mitt stora slagbord nu.

Böcker ... ("Kärleksbrev från stora svenska författare" och en rar västmanländsk madame som avsändare .., "Barn skriver till Gud" .., Umberto Eco - Drottning Loanas mystiska eld .., samt Mord i Julklapp .., en hel drös juldeckarnoveller av olika svenska författare).

En mugg där det står så här inuti:"Du är en strålande stjärna. Du inspirerar mig till vad som är rätt. Du är en konstant vän genom mitt liv. Jag kan inte önska mig mer". (Från arbetskamraten Karina ..., ja, hon har kanske tänkt byta ledig dag eller nåt sånt ...,-)

Ett sååå vackert litet hjärta med en liten jämtländsk ängel på. Gissa vem som har gjort den.

Ljuslyktor som liksom hänger i rad på en ståltråd.(från Den Högklackade)

Ett rese-set med divsere krämer och en hopfällbar tandborste, så där så man kan hålla sig vacker även på resan ..-), från en dotter som tycker att mamma bör ta hand om sitt yttre.

"Världens bästa mascara ...", enligt min bestämda australiensyrra.

En ny-inoljad skärbräda.

Kaffelikörkulor i cellfofanpåse. Fair Trade. (från Den Högklackade).

Samt .,. en vitlökspress (väldigt finurligt rim .." inte till min lök" osv ...) samt ett vackert handblåst vinglas från ett glasmästeri glasbruk från Båstad ......, gissa vem som gav detta: jo, pensionatsvärden!

(Och vad fick han av mig? Jo, en stor väggkalender med bilder från året som gått .., lite Irland .., lite segelbåt och en tveksam ellis .., lite bystdrottningar som det såklart ska vara i en kalander ..., (Gerd i Norsjö och min Maria visar delar av behagen...) .., lite hans lillebror som spelar piano ..., lite kapten Lintott vid rodret .., lite Samlad Tropp och Midsommar ..ja, sånt. Samt en musmatta med bild från hans segelbåt .., själva seglet och himlen.)

Efteråt ...

Punschverandan där ute på landet ..
Bilden är från i våras, är det väl bäst att jag säger.

Hos störstasyster får man vara bara sig själv.

Utan minsta skam i kroppen kan man, medan hon stökar i köket, ligga raklång på hennes sköna hörnsoffa och där ligger man och pratar med systerdottern som sitter med benen i kors och har högklackade skor och tjusig svart klänning med spets nertill och man undrar om vi har en enda gemensam gen bland våra arsvanlag, men åååå, vad jag tycker om henne!

Vi pratar om året som har varit och om mormor och systerdottern blir alldeles blankögd och torkar tårar från kinden.

I alla rum har Den Högklackade pyntat så fint .., i en stor skål trängs röda julgransbollar och bland dessa bollar en ljusslinga .., och en annan ljusslinga är virad runt det vita trappräcket och på rumsbordet ligger den gröna julduken som min storasyster har broderat och som fanns hos mamma och pappa då det begav sig.

Överallt syns apår av det som har varit.

På väggen i vardagsrummet hänger en vepa som når från golv till tak - mörkblå botten, fransar nertill och hela tygstycket översköljt med blommor i milda rosa och blå nyanser - det är mina systrars mamma som har gjort alltsammans, ja, innan hon dog, bara 33 år ung .., och på matbordet står mammas röda Reijmyreglas som är såååå underbart vackra, - runda i formen och med som en rund kula som man håller i ... -, ja, det är som att ta ett skutt tillbaka till sin barndom.

Det doftar julmust i rummet.

Vid halvniotiden sätter jag mig i hyrbilen och kör hemåt.

Alldeles mörkt ute är det .., och medan julmusiken flödar från cd-spelaren tänker jag på alla vildsvin som finns i skogen utanför Sjöbo och jag ser hästar som står och sover i en hage och sen .., vattentornen i Ystad .., dagen till ära belysta med rött sken .., och jag tar en omväg genom stan och ser människor skymta bakom regndroppiga fönsterrutor och jag fylls av den där "komma-hem-glädjen" och jag tänker att sexton år i sydöstra Skåne ..., och jag känner verkligen att detta är hemma.

Så är det.

På väg ...

Saknar hon som är mormor sina barnbarn en sån här dag?
Svar: gissa två gånger!

Och nu är arbetsdagen tillända och det blev en trivsam dag, tillsammans med den alltid lugne och vänlige Rickard, Filip (världens snabbaste kassörska/människa .., läser till röntgenskötare ..), den påhittiga och skrattiga Lindha och pantrummets mästare: Fredrik H.

Massor med kunder som alla hade bråttom och nu skulle inhandla det allra sista och somliga kom tillbaka en stund senare och hade glömt nåt ännu viktigare och loooog och förklarade att "ja, du vet .,. det är mycket nu!"

Och hur många God-Jul-hälsningar som helst får den som sitter i kassan och god-jul-kramar och kindpussar också och man blir bara så glad.

"Jobbar du alltid?"frågar dom.

"Men i morgon är du väl ändå ledig ..? Jaså, inte det heller .. men ...?" säger någon annan.

När vi tillsammans med den långe och trygge väktaren stänger för idag, säger jag .... "tack ska ni ha, det har varit himla trivsamt att jobba med er ..." och det har det verkligen varit.

Och så kör jag hem, med Fredrik intill mig .., han bor nämligen tvärs över gatan.

Nu bär det iväg till bonnalandet hitom Hörby.

Lilla hyrbilen är riktigt angenäm att köra, - lite skumpig bara så där som småbilar ofta är - och jag känner mig så rik och lycklig som får ratta en bil i hela fem dagar.

Innan jag slutar vill jag passa på att gratulera alla bloggvänner som heter Eva och har namnsdag idag!

Eva på Frösön är en av dem.

Ha det nu så jättebra och tack för alla rara god-jul-hälsningar i inlägget här nedanför!

Julaftonsfönstret 2008.

Idag är det julafton.

När jag var en liten tös, då satt jag nästan hela julaftonsmorgonen och sorterade julklappshögen som låg under granen.

Jag vände och vred .., lade i prydliga högar .., skakade .., l ä n g t a d e.

Storasystrarna var hemma från sina arbeten .., där var tjusiga paket från Stockholm .., glansigt papper .., och hon som långt senare skulle emigrera till Australien, älskade att knäcka paranötter.

I köket låg någon av familjens alla stövare.

Och där var julgranen i vardagsrummet .., med glitter .. änglahår över ljusen .., orangefärgade hålfyllda plaststjärnor som man trädde över somliga av ljusen .., och hela tiden en doft av hyacinter.

Nu .., ett helt annat liv.

Det är evigheter sedan min pappa dog .., nu blir det första utan julen utan mamma.

Ändå känns det .., bra.

Jo,

Det känns bra.

I morgon efter jobbet tar jag lilla hyrbilen och susar iväg till min störstasyster som bor på landet, utanför Hörby, rakt norrut nästan.

Hem igen senare på kvällen.

På fredag kommer pensionatsvärden.

Och Pelle, han är nöjd och glad efter att ha fått kokt fisk till middag.

Fönstret kommer från vännen Jom i Arvidsjaur.

En riktigt God Jul önskar jag er alla!

Elisabet.

Ett sent dan-före-dan-fönster ..

Om ni kollar noga (ja, klicka på bilden .., då blir det bättre!) ser ni katten Trisse som längtar efter ett skrovmål bestående av små pippifåglar.
Han sitter på kökssoffan.

"I morse tittade jag ut och tänkte, Åh - som ett julkort.

Sen, då det var ett fönster jag tittade ut genom, kom jag att tänka på dej.

Kameran åkte fram, sen gick jag ut och tog lite bilder också.
Inne igen kom jag på att en fågel i bild vore ju fint. Såg då att Trisse satt och spanade efter samma sak.

Nu var det knivit värre att få allt att stämma samtidigt som batteriet i kameran tog slut och jag måste hitta batterier med åtminstone liite laddning kvar för att få till det...och så var det fåglarna som bara kom lite sporadiskt men Trisse satt tålmodigt kvar och väntade.

Senare såg jag dock hur han tog ett språng rakt in i fönstret när han var så inne i sitt äventyrsprogram att han glömde bort rutan :-)

God jul på dej!"

Tove Graeffe
Meåfors Getgård

Dan före dan ...

... ja, det är då vi har "julfrukost" på jobbet.

Redan tidigt kommer Karina och Maria som för dagen inte arbetar .., och ställer i ordning och värmer maten.

Det är det vanliga .., köttbullar, skinka, sill, gravad lax ., rödbetssallad och brunkål .., prinskorvar och annan korv och som vanligt på skånevis: ingen kokt potatis till.

Ser ni stolarna längst ner på bilden?
Det är så kallade "elefantfötter" med hjul på .., som vi har i butiken när vi ska lyfta upp saker på överhyllorna (vi har inget lager i vanlig mening .., allt ställs på överhyllan).

Nu fick somliga (läs: såna med välstoppade rumpor .., typ bloggmadamen ..) ha en sådan elefantfot som stol.

Det gick det med.


Maria skär bröd.
Hennes man är från Enköping och vill också ha potatis till sillen.

Nästan hela dagen har alla kassorna varit bemannade och när klockan var halv fem, då kände jag att nääää, nu o r k a r jag inte mera .., så jag tog paus och gick till personalrummet för att dricka vatten och sträcka på benen.

"Men Bettan .., du skulle ju ha slutat klockan t r e !!" säger då Emelie och jag bara gapar.

Visst!

Jag slog nästan dubbla volter på lagret av glädje ..., och jag kan lova er att det tog inte en minut förrän jag hade kappan på mig och rosa halsduken och sedan hade jag god lust att pussa dem alla .., arbetskamraterna som stod där och loooooog och säkert tänkte ..."ååå, det var ju typiskt Bettan!"

Och nu har jag hämtat hyrbilen och jag har besökt gruppboendet där mamma tillbringade sina sista sju år i livet och där lämnade jag en sån fiiin julgrupp - från mamma i himlen, via sin dotter - och underbart rara Marie som var vår kontaktperson på Ejdern, hon arbetade just ikväll och när jag pussade henne på lena kinden och önskade god jul .., kände jag ...., som en varm våg av glädje och tacksamhet över den här rara personalen.

Och det var så rött och varmt och juligt i rummet.

I en av fåtöljerna satt Emmy .., hon som arbetat på Konsum i sitt Vanliga Liv ..,, hon tittade på ett cirkusprogram i tv och höll min hand och sa att ..."visst är det vackert här ....? tänk, det är länge sedan vi sågs nu ...?" och jag sa att så var det.

Och sedan stängde jag dörren till det som även varit en del av mitt liv i så många år och satte mig i hyrbilen och loooog och tänkte att hjälp, så härligt att få köra bil igen!

Precis så var det.

En hel massa tisdagsfönster ...

Och den sista bilden kommer från Skellefteå!