Mera Malå ...

Nämligen toppen på Tjamstaberget. (Höjd: 477,4 meter ö.h) 

Långt där nere ligger sjukstugan, där såväl mamma, min äldsta syster Rigmor och nu äldsta dottern har haft - och har - sin utkomst. 

Men den här bilden togs av AP som är hemma på besök och då bor hos Maria. 

Att knata upp för slalombacken är ett rejält jobb, det går nästan rakt upp mot himlen. Där vimlar av blåbärsris och där uppe just vid klipporna tappade mamma en termos och höll själv på att dråsa iväg, då för att försöka fånga termosen! 

Och från berget hördes berguven ho-hoa, det var när man hälsade på mamma kvällstid som man kunde höra den.

Och en kåta på toppen. 

Och bild från det vi i min uppväxt kallade för "Lappstan". Alltså kåtor tillhörande olika samiska familjer. 

Idag ...

Bästa höstdagen på länge, just så har vi det idag. Eftersom vi inte ska köra till flyget förrän i natt (hu, för kolsvart mörkerkörning!), behöver vi inte stressa. 

Tittar in på Clas Ohlson och köper bubbelplast. I kassan står mannen som driver butiken; tillika var han ofta kund i affären och alltid så trevlig. Det är han nu också och det gäller även övrig personal - alla som jag passerade hälsade glatt -. Tänk, vad sånt betyder. 

På väg in till stan mötte vi den ständigt promenerande mannen. Idag hade han sin vanliga orangefärgade jacka på sig och gick i lugnt tempo. 

Lite längre fram passerade vi mannen som bor i skogen någonstans. Tänkte att vi har alla samma tider. Kanske tänker dom samma sak ...? 

Så är nya Nobelpris är utdelade och jag har helt missat det hela. Lär väl inte begripa så värst mycket av vad det handlar om, men ska ändå titta mer noggrant senare i afton. En trio pristagare blev det och en av dem heter Susumu Kitagawa och är sjuttiofyra år. En (Richard Robson, född i Storbritanien) är åttioåtta år och den yngste i sällskapet som är född i Jordanien och heter Omar M. Yaghi, är endast sextio år. Grattis till alla tre!

Efter halvtolv-tolvfika hos friherrinnan, då vi lastat av det som handlats hem till henne och A-M, körde vi hem. Det var starkt solsken och jag hoppade av något hundratal meter från vår uppfart och genade öer slänten där vi har ett äppelträd med sååå goda äpplen - dock av okänd sort -. Så här vackert som på bilden var ljuset som silades mot marken. Lönnlöv är verkligen fina ..., som små solar i gräset.

Summering .... 

Vi tittar på presentationen av årets Nobelpristagare i fysik och till min förvåning säger pv att nää, han fattar ingenting. Det känns bra. Trösterikt. 

För övrigt består dagen mest av väntan eller bilkörning. Jag hämtar ut ett paket i Slöinge och vi åker till biblioteket för att skriva ut några papper, men det vill sig inte och ett nytt system har införskaffats; förr var det lätt som en plätt att fixa utskrifter, men nej, nu ska man först sätta in en summa på sitt skriv-ut-konto (med lösenord och kod med åtta tecken ....) och detta kan endast göras när bibliotekarien är på plats och det är inte varje vardag det händer.

På väg hem från Slöinge - längs en smal och slingrig väg - möter vi en lastbilschaufför som vinkar att vi ska köra in på grusvägen intill .., han vinkar frenetiskt, men vi har redan passerat den infarten och upptäcker efter flera hundra meter att där är räddningsbilar och blinkande ljus, så det är bara att vända. Då förstod vi vad han menade .., och vi blinkar i vår tur med helljuset till en annan chaufför som kommer i hög fart, men han uppfattar inte alls vår varning och hur den chauffören lyckades att vända sitt långa ekipage - om han nu gjorde det - övergår vårt förstånd. 

På Trafikverkets hemsida kan vi sedan läsa att en personbil hamnat ute på åkern och kanske blev det för trångt för såväl den, som för den jättestora jordbruksmaskinen, den som också står parkerad vid alla blåljusen.

Annat har strulat här hemma. Mitt vanliga instagramkonto är för mig ännu hopplöst att komma åt (men andra kan!) och till slut ville jag bara gråta, men struntade i det. 

Lyckades till sist komma in på elisabetihalland2 , men det ser inte ut som på den förra och annat har också förändrats. Och jag, som inte är så förtjust i förändringar som jag själv inte bett om. 

Nåväl. Det får bli som det blir. Och fråga mig inte hur det blev så här eller hur jag lyckades få dit den nya .., allt var kaos och jag kände mig bara dum. 

Ack, att man hade haft en granne som visat sig vara ett tekniskt snille och som gärna kom över och rättade till allt. Å andra sidan är det ju inte hela världen; om några år är säkert Instagram ute och försvunnet och då ska man lära sig något annat. Vare sig Threads eller TikTok har lockat mig, samma sak med Snapchat och inte är jag ofta på Twitter heller.

Har förresten bokat tid för ny covidspruta, det blev den 26/10 på vårdcentralen i Slöinge. (Covid+influensa).

På väg in till stan ..

... såg jag mannen som går 1 mil var morgon och han har earpods och har bytt ut sin orangefärgade jacka till någon annan färg som jag inte lägger på minnet. 

Därefter kommer enstöringen - en äldre man - på sin cykel och sin absolut fullpackade kärra i släptåg. Den mannen lär bo ute i det fria, men han tycks frisk och kry och cyklar nästan liggande över styret! Honom mötte jag två gånger idag .., kanske har han ärenden inne i Halmstad? Nästan alltid funderar jag över hans livsöde. Hur blev det så här? Var sover han? Är han tillfreds med sin tillvaro?

I Steninge, mitt emot det hus där friherrinnan växte upp och bodde i mer än sextio år, där på vägen utanför spatserar en fasanfamilj eller rent av en hel släkt och dom är så otroligt fina, särskilt yngligarna som springer lite hit och dit på vägen, men tänk, alla bilister är så varsamma och saktar farten, nästan stannar helt och hållet.

Längre fram vid en busshållplats står en man och håller en papperskasse i ena handen .., aha, han väntar på buss 350 som går från Falkenberg in till stan (ibland startar den i Skipås - uttalas schipås). 

Att det är underbart att bo på landet där man lätt kan följa med i årstidens växlingar, har jag skrivit om många gånger, men såna här iakttagelser ..., människor som troget följer vissa mönster, ger också en slags trygghet, i alla fall för mig. 

Bilden togs ikväll. Jag hann ta det allra ljuvligaste dopp innan solen försvann och tre motorbåtar kom nästan samtidigt .., hade kanske de vittjat tinor. Hörde någon av dem prata om en fin krabba i fångsten. Mannen som styrde båten på bilden, han vinkade så glatt när bilden togs.

Så var det idag.

Så blev det tisdag ...

(Bilden är från när  friherrinnan och jag själv idkade vinterbad.)

Nej, jag hade inte badat i iskallt vatten, men ungefär så här svettigt inombords har det känts idag. Det har bara strulat. Jag kände mig totalt knäckt ett tag. Så här var det. 

Igår söndag handlade jag en burk av favoritsalvan Nivea på Dollarstore. Det är en rätt rejäl burk och jag fick den av Maria när vi var hemma i Malå och kom att älska den som hudkräm. Så den köpte jag och därefter tittade vi in hos Ecke och Britt, tackade nej till kaffe och middag, ville liksom bara prata lite, säga hej och höra hur det var på barnbarnets bröllop på Ribban i Malmö. Det kändes helt enkelt som länge sedan vi sågs. 

Kom hem och döm om min förvåning när jag öppnade ovan nämmda burk och den visade sig redan vara öppnad; alltså den där "folien" som ligger över krämen, den var sönderriven och man såg tydliga och rejäla fingerspår i den vita krämen. Aj, då! 

Återvände till butiken nu på morgonen och det var inga problem att få byta burk - den vänliga kassörskan löste det hela galant -. Men .., att hitta en ny Niveaburk visade sig vara hopplöst. Den var så enkel att hitta igår, och nu .., helt hopplöst. Frågade en ung kvinna som fyllde på varor om dom möblerat om inför Halloween, men så var det inte. Och jag letade vidare och kände till slut hur gråten närmade sig. Höll jag på att bli  g a l e n?

Efter vad som kändes som en evighet insåg jag att butiken är indelad i två långsmala delar; den är liksom kluven på längden och igår kom vi ju in via kundentrén, idag gick jag direkt till kassörskan och kom då från fel håll. Ingenting stämde.  

Berättade detta för friherrinnan som sa "ja, men det hände mig med, den är så underligt inredd den butiken!" och ni kan inte  a n a  vilken lättnad detta blev. 

Sen kom jag hem och skulle ta mig en titt på mitt instagramkonto. Då blev det ännu värre; helt omöjligt att klicka in sig/mig .., och jag förstod  i n g e n t i n g. Det gör jag fortfarande inte. 

Att jag blivit kapad på något vis, jo, så är det, men det strular även att försöka komma igång igen, trots hjälp från supporten. Fick huvudvärk, kändes som jag skulle kräkas .., men har nu legat  på soffan Ektorp och dragit djupa andetag och tänkt på kriget i Ukraina och alla hungriga barn i Gaza och att allt är sannerligen relativt här i livet. Det kanske är meningen att man (jag) ska vila från sociala medier ett tag, ja, så kan det vara. 

Så kan det vara. 

Dagens fönster ...

pEllegubben .., nu får du vara med och reprisera ett fönster från 2012, vad säger du om det ..? 

Tänk, så trygg och lugn du var! Låg hos mig var natt, jag fick ha min vänstra hand under din haka och Harry vågade aldrig mopsa sig mot dig, det var liksom du bestämde. 

Sen dök ju Sigge Nilsson upp, det var i december 2009 och då var det slut på lugn och ro för din del, pElle. 

När jag skriver det här, kommer jag precis ihåg tyngden av dig .., hur det kändes när man lyfte upp dig. 

Nu ligger såväl du som Sigge under äppelträdet till vänster om växthuset.

Om Nobelprisen ...

Är jag den enda som saknar program som visas i SVT innan själva vinnarna tillkännages? Och samma sak i Sveriges Radio. Spekulationer av så kallade experter .., ja, sånt. Jag förstår ingenting.

Och om någon missat det hela, så börjar sändningen i SVT  klockan 11:25 i morgon. På SVT 2 är det ett program om bröderna Nobel. Det kan man titta på redan nu, på play.

Helg och test av köttbullar ...

Hittar en inköpslista från ett gammalt blogginlägg. Så här tror jag att det var: Någon är på besök hos sin förälder, kanske en mamma som längtar efter pytt i panna och mamman ska skriva inköpslista, men sonen - för det är en son, kanske en läkare eller någon annan som har våldsamt bråttom och är van att bara rafsa ner sin namnteckning - tar över och säger "du, jag skriver så kan du säga vad du behöver!"

Men ..., när jag tittar efter lite längre .., mer noggrannt, tänker jag att det kanske är kvinnans man som har fattat pennan? M:et och det båda t:na i morötter .., tycks skrivna av någon äldre-äldre kanske? Ja, jag ändrar mig. Det var nog så det var.

Söndag idag. Pv bakar långpannebröd och kanelbullar utan kardemumma. Själv har jag har återigen räfsat ihop några högar med ekollon. Läser på nätet att var 2 - 7:e år blir det ofta mer ekollon än vanligt. Vi hade enorma mängder även i fjol, men detta slår alla rekord under de år jag bott i huset!

Mellan varven är man inne i huset och telefonpratar med någon av ätteläggarna och på tv 4 visas en test av köpe-köttbullar och jag säger till pv att "jag är helt förvissad om att Dafgårds Delikatessköttbullar vinner, för dom har jag bjudit småpojkarna på och dom tyckte att dessa var såååå goda!" Jo, så blev det också. Sämst betyg får Garants köttbullar, tätt följd av Eldorados. ÄLSKAR tester!

DN:s lördagskorsord blev äntligen klart sent igårkväll .., och pv gladdes åt att Öster vann över Halmstad (han tittade således på tv) och i morgon har han anmält sig som tillgänglig i vikariepoolen. Det är den där dyrbara bilnyckeln som ska tjänas in igen, men med endast 5-timmarspass i någon skola då och då, vill det till att det blir fler inhopp. 

Funderar på ett dopp i havet idag, om det nu inte är på tok för grumligt efter allt blåsande. 

Bilden togs i Steninge någon gång i början av oktober 2014.

För övrigt kämpar jag på med Håkan Nessers bok från 2004 - Skuggorna och regnet - och irriterar mig aningen över alla namn som folk får i hans böcker. Pv tycker precis tvärtom; att det är påhittigt. Själv känns det som om namnen enbart distraherar mig, men det är väl för att jag är så enjängd, förstås. Vad heter då människorna .., jo: Kristina Ribbingtoft, Tajkon Filipsson, Aron Salmodin, Vivianne Pärsson, Eugen Malander, Viktor Vinblad, samt en herr Wincklerlstroh. Ja, ja. Jag har dock lovat mig själv att läsa ut boken. Drygt trehundra sidor återstår.

Nej, nu har jag bestämt mig!

Jag kommer inte att uppgradera min dator till Windows 11. Jag kör på tills det är dags att köpa ny laptop. Avskyr sånt här som man inte själv bett om (det nya börjar gälla den 14:e den här månaden!) och när jag läste Berts inlägg om bytet, så blev jag om möjligt än säkrare på beslutet.