Dagens fönster ...

... skymtar där bako högen av pennor och någon mascara och en tuschpenna eller två. 

Bilden måste ha tagits när det var sommar och fint  ute och den togs ju här hemma förstås.

 Glädje för pv ...

Så här skrev Maria: 

Carro skickade till mig, ”VISA THOMAS!”

Sista kvällen hemma på ett tag ...

Och jag får inte glömma att mejla iväg den här bilden till min syster Birgitta. Hon har i helgen haft besök av sonen och hans fru och Birgitta fick då äran att laga sonens jeans, som hade gått upp i sömmen. 

"Men han fick hjälpa mig att trä i tråden i nålen ...", skrev hon. 

Ja, det känns igen. Minns hur jag kämpade med detta när vi var hela familjen på Kreta. Elliot låg hos och mig och pv och jag frågade om femåringen möjligen kunde bistå sin farmor i nöden? 

"Javisst!" sa han och lät så säker. 

Tjopp, sa det bara, så var det fixat! Och så häpen jag blev!'

Och idag, för övrigt? Körde till Getinge för att tvätta bilen på f.d. Statoil, men den - tvättgrejen - var ur funktion och om jag kunde tänka mig att vänta en halvtimme, så skulle chefen komma och laga den. Nej, då struntade jag i det hela. 

Bläddrar i mammas dagbok från juni 1967 när hon först hade besökt Världsutställningen i Montreal och därefter tog några dagar i New York. Hon, uppvuxen i fjällvärlden, fullkomligt älskade New York. 

Hon var då 46 år och jag tyckte förstås - då - att hon var lastgammal. 

Pappa och jag (som då var 13 år)  skötte ruljangsen hemma. 

Eld i kaminen just nu ..., har det mesta klart, men inte allt. Lite snöglopp i luften. 

I morgon kväll den här tiden är jag nästan framme i Sthlm, om inget oförutsett händer.

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. 

Måste komma ihåg att köpa grön mossa att täcka jorden i krukan med, så blir det så mycket finare.

Kalas i trenne dagar ....

Ja, så blev det idag, när jag bjöd in Sonja och mig själv till friherrinnan, för lite lunchträff. Ja, som ett minikalas. Det var eld i kaminen och Friherrinnan hade som vanligt dukat vackert och jag hade med mig nygjorda västerbottenspajer med löjrom och räkor och till detta bjöds vi på gott alkoholfritt vin till den som så önskade (vilket chauffören tackade ja till och gott var det också, lär finnas på Hemköp) och till efterrätt en smarrig chokladtårta till kaffet. 

Sonja är alltid så svårbjuden, men jag stod på mig .., och oj, så trevligt hon tyckte att detta var! Eländigt är det med hennes allt mer sviktande minne, men hon är ju så glad och så innerligt snäll och det är ju bara att ta det för vad det är. Tids nog är man där själv. 

Och mitt i alltsammans ringde den underbare Ecke och ville höra att jag var vid liv och hade det bra. Å, vilken människa! Tänk, så många fina människor det finns!

I tre timmar blev vi där. Skjutsade hem Sonja som då var rejält trött och de fem trappstegen från entrén upp till hennes port, åå, det kändes nog tungt för henne.

"Hur är det, har du ont i höften Sonja ..?" sa jag, som inte kunde undgå att se hur hon kämpade för varje trappsteg. 

"Ja ...", svarade hon och jag tror att det är första gången hon - i alla fall för mig - erkänner att hon faktiskt har ont. 

Ringde henne nyss för att höra att allt gått bra och passade då på att påminna om att hennes rara dotter Maria (och den kör hon är med i), sjunger i Steninge kyrka den 21:a december och då hämtar vi Sonja så kan hon följa med. Sonja älskar att sitta långt framme, helst LÄNGST fram .., och det är min fasa, men har vi tur är där redan upptaget av kören ,-). 

Så berättade friherrinnan att hon och A-M ska fira julafton i Steninge sockenstuga, alldeles intill den fina kyrkan. Det hela är så fint .., de som anmält att de ska komma, får först en kall jultallrik, därefter en varm som serveras i folieform (så den som blir mätt av den första tallriken, kan ta med sig hem och värma upp - omtänksamt -!) och så är det  julklappsutdelning med vettiga klappar (kaffe etc). Första gången F och A-M var där, var där sju personer som anmält sig, i fjol sjutton! Allt är gratis. Peppade Sonja .., tänk, så roligt för henne och inget bekymmer om att ta sig dit eller hem, hon har ju färdtjänst! 

Nu ska jag packa lite .., återstår endast i morgon. Ska bli så roligt att återigen träffa Emma och Fabian och på onsdag morgon även AP som så vänligt erjbudit sig att skjutsa mig till flyget.

Söndagmorgon ...

Fyra plusgrader ute, men blåsigt. Då blir det genast svalare här inomhus. 

Vaknar tidigt och medan jag äter frukost, tittar jag på ett program som heter "SVT bakom kulisserna". Programmet spelades in för ett par år sedan och säkert har mycket förändrats, men ändå, sånt här älskar jag att ta del av! Man får följa redaktionsarbetet, hur det går till när program direkttextas ...., när det ska översättas .., ja, allt möjligt! Här finns en länk om någon är intresserad. Det är inga långfilmer, Rapport-programmet är bara drygt 5 minuter långt.

Bilden visar Karin Karlsson Hutt, som är just direkttextare hos SVT. (Och ser man på ..., ännu en garderobsblomma!)

Och detta är hennes tangentbord! Om hur det fungerar och hur lång tid det tar att kunna hantera ett dylikt, är sånt man får veta i programmet. Det finns även "Bakom kulisserna" på t.ex Bäst i Test, På spåret .., med mera. 

Nu ska jag skicka ut lite värme här i huset!

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som även idag är annannan: 

"Här bor någon med intresse för avantgarde-inredning!" 

Tack! säger jag.

Glömde berätta ....

... att igår, när Birgitta bjöd oss tre kvinnor på lunch, så pratade vi inte enbart om olika baltiska länder, nej, Sonja (vilket vackert namn!) kom av någon anledning in på Västra Sallerups kyrka .., i Skåne, jo, men denna Sonja hade ju bott i Eslöv i många, många år, det var väl därför! Kyrkan är från 1100-talet .., tänk, kyrkan hemma i Malå invigdes officiellt 1852! 

Letade på nätet på den förstnämnda kyrkan och blev så glad, då det sannerligen inte är ofta som kyrkor är öppna mitt i veckan, så där på dagtid. Men det är tydligen Sallerups kyrka och den ska jag absolut besöka! 

Sonja berättade också om när hon och maken var i Thailand och hon plötsligt en morgon upptäckte att ena handen bara hängde rakt ner och kändes som vore den tiodubbelt så tung som i vanliga fall. När maken sedan lyfte upp samma arm, då försvann även känseln upp till axeln! Hon hade alltså drabbats av en stroke, men av detta märktes nu intet.

Och så kom vi att prata om dödsannonser. 

"Det är inte så många kors numera i annonserna ...", sa Sonja och så var det pratet igång. Och jag kom ihåg att jag hade sparat den här, till vänster.

För att inte tala om den här ....

Sånt kom jag plötsligt ihåg ikväll, när nu jag sitter här i min ensamhet och slötittar (men fascineras allt mer ...) på ett program i SVT 2 som handlar om Radiokören.

Kväller ....

Det var knappt att jag hann fånga det allra sista av solen, då när jag körde förbi Skallkrokens hamn. Två husbilar - båda svenskregistrerade - stod uppställda och jag tänkte att det kan komma att bli mindre trevligt, då det hade börjat blåsa rejält just då. 

En lugn lördag har det varit. Börjar bli knappt om ved till kaminen, nästan så jag funderar på att köpa en säck, så jag har tills jag åker norröver. Till stora pannan är det inga problem, men alla är för långa och det är kaminen jag mest eldar i.

Och som vanligt har underbare Ecke ringt och kollat om allt står bra till. Det gör det.

Dagens fönster ...

Från Portugal och Porto (tack annannan!) kom två bilder ikväll. Så här skrev hon: "Fönster med höstlöv! Välj mellan "med människa" eller "med körskolebil. Härligt väder här idag!"

Jo, jag valde med människa, mest för att då kom också lite av väggklockan med.