Bäst ....

... är ändå stunderna vid havet. 

Två timmar kanske, mer blev det inte. 

Nej, vi skippade seglatsen till Glommen. 

Att tillbringa söndagen sittandes under kapellet i båten då regnet öser ner, nej, det lockade inte. Vi tog cyklarna och satte kurs mot stranden i Särdal.

En av oss badade (inte pv) .., sen drack vi kaffe från medhavd termos .., pratade lite om båtmotorn .., och löste DN:s korsords - dagens alltså -. 

Skönt att ha det gjort. 

Det är verkligen underligt hur hjärnan fungerar. 

Man kan kämpa med krumeluriga rutor och helt omöjligt tycks det att klura ut vad korsordsmakaren tänkt sig. Sen sitter man och vilar en stund och tänker på absolut ingenting och pv tittar upp och ställer en fråga och på en gång vet man svaret och han säger "ja!!, såklart!" 

Det gäller korsordet, alltså. 

Bakom oss, där vi satt på stranden, var detta utsikten. 

Och i huset efter parkeringen blommade såna här rosa skönheter.
Inte var vi presenterade för varandra heller, men på mitt instagramkonto finns Lena Ödling (lenadjelp) och hon vet alltid när det gäller växter.
Såpnejlika, skrev hon.
Nu vet jag.

Och nu går jag i säng, efter att ha tittat på Netflix och dokumentärserien från Lennox Hospital i New York. Om jag jämför med hur det är på brittiska sjukhus, väljer jag dom senare. Personalen låter sååå mycket mer omtänksam där, men det är väl bara det här "hello love" eller "don´t be afraid darling ..!" till för dem helt okända människor.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

"Hej!

Ett slags fönster om än av plast.

På bryggan vi la till stod ett slags partytält med bord och bänkar under. Smart! Vind och solskydd. Ja inte på hela bryggan, en lagom del. Där fanns detta fönster.

Bryggan finns på en ö i nordvästra Vänern vid namn Amneholmarna.

Turtlan på båttur."

//Tack! säger jag. Ser alldeles underbart ut!

Lördagmorgon ...

Sover gott i min egen säng.
Drömmer mycket.
Lyssnar till gårdagens sommarpratare Anna Bendich - en helt ny bekantskap för mig -. Väldigt mycket igenkänning, men den som firat guldbröllop med sin partner kanske tycker att det var onödigt mycket av separationskänslor.
Ibland tänker jag att .. ja, vi hann i alla fall med ett silverbröllop och lite till.
Om Annas program kan man bland annat läsa här.

Jag tyckte om det.
Pratet.

Harry har legat hos mig hela natten.
Nära, nära.
Husse tar ut honom på morgonpromenad och jag fixar frukost.
Äggröra, bacon, juice, yoghurt med färska bär, kaffe alternativt te.
Faktiskt vet jag inget godare i frukostväg än just äggröra.

Vi sitter ute under körsbärsträdet .,. det är nästan vindstilla, men inte riktigt.
Gransångaren är igång.
Jag hör lågmält prat från sommargrannarna, vars semester nog närmar sig slutet.
Hur trivsamt har det inte varit att sent om kvällarna ., då, när jag står vid sängkammarfönstret och tittar ut (men inte längre tackar Någon för att knölen i bröstet inte var cancer ., så snabbt gick det alltså att glömma detta viktiga!) och ser mannen ligga på soffan och titta i sin mobil.
Några sekunders titt bara .., ändå känns det så hemtrevligt.

Kanske seglar vi till Glommen (norr om Falkenberg) idag.
Och Pv har pratat med Sonja och lovat kontakta hennes försäkringsbolag (olycksfallsförsäkringar) och nu sitter hon i nån slags karantän. Efter flytten från sjukhuset ska hon i fem dagar hålla sig enbart inne i sitt rum på Bäckagård och det ska hon väl klara av. Hon tar sig fram med hjälp av gå-stol.

Over and out.

Ps. Gunnar i Vaplan läste att jag tyckte om Karin Smirnoffs Sommarprat, då tipsade han om detta. (Radionovellen, Maja Runeberg läser Karin S:s novell "Missing people").Tack Gunnar! Och Monet tipsar om en artikel i Aftonbladet som handlar om svårigheten att fixa ett liv i inlandet. I Dikanäs, där mamma växte upp, till exempel. Tack till dig också Monet! Ds.

Dagens fönster och lite till ...

Med tanke på tidigare sommarmånader då björkarna tappat löven redan i juli och vi haft bevattningsförbud, ja, då får man vara glad att det mellan varven regnar.
Nu var vi ju på havet när det formligen öste ner här i landet Halland, så kanske är grannarna döless på skvalandet, men jag tycker att det är skönt.
Nu är det bara växthuset som behöver manuell vattning.
Tack för det!

Och frånsett regnandet?
Jo, igår tvåårskalas på Rotorp i Halmstad, hos Hilda och Patrik.
Huvudperson var förstås Edvin och Hilda hade bakat en slags banantårta och på bordet låg Edvins namn förfärdigat av kakdeg (jag fick D:et) och gäster var dom närmaste: morfars, farfars, föräldrarna, vi och jubilaren.

Det var dukat i trädgården och jag tänkte sen .., jag undrar när - eller om - vi någonsin kommer att hälsa på varandra som vanligt efter detta med viruset?
Jag kör thailändska varianten - eller kanske är den vanlig i hundratals andra länder - med händerna ihop och så bugar jag.
Så får det bli.

Vaknade tidigt idag och lyssnade då till Karin Smirnoff som sommarpratade.
Föll pladask.
Mest för hennes känsla för ord kanske?
Ja, det här programmet tyckte jag alldeles omåttligt bra om.

För övrigt tillbringas denna regniga förmiddag sittandes i vardagsrummet med DN:s korsord i knät (vi turas om) och Tony Bennett som smörsånger så det är helt perfekt.

Och Sonja får idag komma till Bäckagård; ett korttidsboende här i Halmstad.
En mig närstående väninna sa att "Å, fy, dom får hellre skjuta mig än att jag hamnar där!"
Det är tur att Sonja inte hörde dessa ord och inte läser min blogg.
Måtte det gå bra för henne!

Dagens fönster ...

Den 24:e maj i fjol kom alla dessa fönster susande genom rymden.
Från Norrbotten till landet Halland.

Det var Bert Bodin som (igår klagade på att ingenting händer ...) varit så flink och det här fönstret får bli en krya-på-dig-hälsning då Bert idag hamnat på akuten för ett något oroligt hjärta.

Krya på dig Bert! hälsar säkert fler bloggvänner än jag själv.

En torsdag ....

... i slutet av juli - för det är det ju nästan - tar jag bilen och kör till gårdsbutiken i Ullarp.
Maria har beställt två flak ägg och det blir ju perfekt nu när Emma och Fanny kommer förbi; nu, när dom är på väg hemåt igen.

Flickorna har haft några härlig dagar på sin roadtrip.
Först Göteborg, så Varberg (men så blåsigt det är här på västkusten! säger dom unisont), Mellbystrand och Båstad och nu då förbi här. I flera års tid har jag gjort lammfärsbiffar när dom är här - enligt önskemål från töserna - och även så den här gången.
Potatisen (sorten Solist, helt underbart god!) köps här i Ullarp, plus ägg och en bukett med zinnior.
Det är fru Henriksson som på bilden står och gör i ordning inför dagens försäljning.

I en hage intill gårdsbutiken går ett antal grisar och bökar och har sig.
Ja, jag är medveten om att storskalig produktion av kött är oförenligt med att ha grisar så här ..., gåendes ute i det fria, men nog önskar man ju ...

Om inte annat så för grisens skull.
Vilket härligt liv!
Den i mitten låter sig villigt bli kelad med .,. ja, kelad och kelad, jag kliar den bakom öronen och på huvudet och hade jag nu varit bosatt på gården, så hade jag nog tagit en pall och satt mig i grishagen och hade någon av grisarna önskat lite pill bakom öronen, så hade jag gärna ställt upp.

En gång i världen drömde jag om att hitta en bonde att gifta mig med.
Det var länge sen det och inte hade jag väl då kunnat sitta och klia grisar, inte om det skulle försörjas på just djur.
Jo, det inser jag.
Men ändå.

Sen iväg till Ugglarps Grönt där jag köper två knippen olikfärgade morötter och så hemåt. Får ett sms att flickorna lämnat Mellbystrand och när dom kommer är det bara dukningen av bordet som återstår .., och lammfärsbiffarna får godkänt även den här gången, vilket värmer ett mormorshjärta.

"Men mormor .., du har ju glömt en sak!" säger Emma filurigt smajlande.

Jag chansar på behån .., eller mascaran?
Nej då, inte alls.

"Mormor, det här är första gången farmor hinner före, det är ju Emma-dagen i dag!" säger hon, nu ännu mer smajlande.

Aj, aj.
Nåja, jag är förlåten .., biffarna väger upp det hela.

Och nu är dom på väg norröver .., namnsdagsbarnet börjar arbeta på måndag (AMF pension) och Fanny läser på Södertörns högskola och kan ännu njuta av sommarlov. Hon tänker gå i sin pappa Challes fotspår (eller sina egna) och studerar "Sports managment", tror jag att det heter.
Båda två så fina, rara töser!!

Och för oss vankas minsann kalas om någon timme drygt.
Tvåårskalas.
Det blir spännande!

Onsdagkväll i juli ...

Det är inte klokt så trött jag har varit.
Som om .., ja, som om all anspänning inför och under seglatsen tog ut sin rätt precis när vi kom hem. Ändå tyckte jag att det var så vansinnigt roligt. Och hur stark kände jag mig inte! Inutistark. Som Pippi Långstrump.
Jag vågade köra bilen längs bryggan, på den där smala, smala grusstumpen till väg, den som jag aldrig vågade mig på tidigare.
Men nu.
Inga problem.

Och sen, när den förstfödda med man varit här och tackade för sig, då pyste ännu mera kraft ut. Då var det locket på. Eller kanske  a v.

Igår körde vi till Malmö för att hämta den dubbelsäng som Maja ville bli av med (från hennes tid som ensamseglare) och solen flödade och vi möttes i dörren av en lillkille som sovit middag och var lite yrvaken, men som glatt kom i ens famn.
Så mycket glädje.
Så mycket kärlek.
Och så många pussar harry fick!

På eftermiddagen kom sonen med förslaget att vi kanske kunde ta en promenad i Möllan och det bestämdes att Majas föräldrar också skulle ansluta.
En enda gång har jag strosat omkring på Möllevången, men det är åratal sedan - nästan som i ett annat liv -.
Nu följdes vi åt.

Vi beundrade alla vackra tegelfasader (påminner om Ystad, men lite ruffigare) .., Mazettifabriken ..., (såg som en film inom mig när människor vallfärdade till sitt arbete där .., kanske på cykel ..?) och vi passerade den ena restaurangen efter den tredje med mat från alla världens hörn och pv slank in på första bästa frisering och blev stiligt klippt av en man som kunde hantera en klippmaskin (ögonbryn och mustasch/skägg ansades av bara farten!) och jag satt på en stol och tittade på.
Massor av hårtussar på golvet.
Två pojkar från Sjöbo hade tagit bussen för att låta klippa sig just där.
Den ene rakade av sitt tjocka hår - rakt av bara - inte ett hårstrå kvar -!

Och mera strosande.
Jag tittade in hos en skräddare som just var i färd med att sy in ett par byxor - han måttade med krita - och lillkillen sträckte armarna mot sin farmor som är jag och jag blev så innerligt glad .., tänk, att han ville .., och så pekade jag på allt möjligt och omöjligt och sa "titta, där en fågel!" eller "titta där Elliot, där är en hund!"

Middag?
Claes och Monica skulle äta hemma, Maja var inte hungrig och vi andra valde take-away; pv tog thaimat och sonen och jag själv var sin rätt från en persisk restaurang. Lamm för oss båda.

Senare på kvällen, vid åtta, halv nio, blev det ett kvällsdopp på Ribban.
Sonen hade med sig sin drönare och filmade när jag gick ut till andra stegparet .., på bilden går jag alltså på bryggan ovanför sanden .., och vattnet var ljummet och när han sedan anslöt, var vi dom enda som badade.
Vattnet var ljummet och det var otroligt långgrunt.
Det kändes som om bryggan var evighetslång, ja, som om den nuddade vid Köpenhamn.

Tittade man norrut från bryggan sett, var detta vyn.
Så vackert.
Och så otroligt härligt att ha så nära till havet .,. tio minuters promenad från där dom bor.

Och så här.
Anders är den av barnen som delar min glädje i att bada i havet.
För någon dag sedan hade han varit i så länge med minstingen, så han - den lille - nästan hackade tänder (men vem gjorde inte det hemma i Malå; man var illblå om läpparna!), men oj, så roligt det hade varit för dem båda.
Även lillkillen tycks bli ett riktigt vattendjur.

Ja, kära vänner, nu har jag alltså haft paus i ett par dagar. 
Kan man tänka sig. 

Sommarpratarna.., har ni lyssnat till dem?
Hittills har specialistsjuksköterskan varit min favorit, men även Stefan de Mistura (den forne diplomaten .., honom lyssnade vi till ute på havet) och Klara Zimmergren (mycket igenkänning när det gäller skilsmässor).
Jag har missat massor - eller börjat lyssna och tappat intresset -.
Men dom här tre fick mig på kroken rejält.

Tack för vänliga ord också - men - och det är viktigt, det var inte för att gå med håven jag tog liten paus. Jag var helt enkelt döslut och har krångel med kristallsjuka, men det är ju inget farligt, så ni behöver och får inte ömka mig ,-)
Sånt - yrsel - går över.

Ps. Pratade med Sonja idag, som opererades igår. Ryggmärgsbedövning och allt hade gått så bra och personalen var sååååå rara, sa hon. Lilla rara Sonja .Hon lät så torr i munnen, knappt att hon kunde prata (all medicin förstås) och hade varit uppe och gått med gåstol och hjälp från personalen. Å, så jag hade önskat att vi fått hälsa på henne! Ds.

Men ett dagens fönster klämmer jag in ...

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Hej!

Ett fönsterbidrag från Stugan.

Vi har inte varit här på fyra veckor så det är så kul se allt som växt. Sen att det kan bli ett fönsterbidrag är lite extra bonus.

// Turtlan"

//Tack Annica! Så rart av dig!

Bloggpaus.