Och så tittar vi på ....

... nya Robinson.

Och väldigt ödmjuka och vänliga deltagare är där också.

Speciellt kvinnorna.

På agendan .....

Kortare biltur till vackra staden Falkenberg för inköp av Citodon.

Ååå, så fint där är!

Vackra gamla hus .., Ätran som rinner så stillsamt under Tullbron .., jo, en trivsam bekantskap.

Promenaden från bilen till Apoteket tog väl fem minuter.

Efteråt var bloggmadamen totalt däckad.

Resten av eftermiddagen har ägnats åt trivsamt prat med soffan Ektorp .., skidåkning från Norge .., handboll i Alingsås ..., (påminner om en dejt jag hade just därifrån, en man bördig från Kroatien .,. han hade, enligt egen utsago indigoblå ögon ...) och sedan har jag plockat bort lite .., tänt smålamporna vilka inhandlades på Ikea i Helsingborg ... (så mysigt här blev!) och nu ska skötaren ordna med middag och ikväll torde det väl vankas någon slags rehabträning.

Ja, det är ju lördag.

En skön kväll önskar jag er alla!

Insikt ner 167 ....

Några veckor innan det var dags för operation, fick varje patient sig tillsänd ett informationspaket från sjukhuset.

Det visade sig vara en liten broschyr, men även en cd-skiva där man kunde följa en äldre herre på väg till sjukhuset .., samt före och efter operationen.

Efter-bilden .., visar en rödrosig och nyopererad herre i 80-årsåldern .., en herre som ligger där i sin säng och tycks må så bra .., ja, nästan som hade han legat på hotell och nu vaknat av room-service-damen som står där intill i vit rock.

Åt denna bild gapskrattade vi fyra damer på sal 13!

"Man skulle lätt kunna halvera Skånes vårdköer för knäoperationer, om man visade hur det verkligen är ...!" sa Hanna snett mitt emot mig och skrattade gott.

Det gjorde vi andra också.

Ty, tänk .., om man på den lilla filmen hade fått se fyra våldsamt kräkande madamer .., alla högljutt ojande sig och skulle man ha intervjuat dem just då .., hade alla unisont sagt ..."åååååå, aldrig mera .., aldrig en sån här operation till, hellre rullator!"

Och nu, knappt fyra dagar senare .., har man nästan glömt hur det var.

Är det inte ett mirakel, så säg?

Morgon på vårdhemmet ...

Sänggrannen Christinas vänsterben.

Pensionatet i landet Halland, har plötsligt förvandlats till ett vårdboende och ni anar inte hur förnämligt här är!

Ledig tid får tillbringas i allrummet och där finns levande ljus och naturligtvis en tv-apparat till patientens förnöjelse och med ojämna mellanrum frågar personalen om man är sugen på något gott?

Det är man inte.

Inte just då.

På sjukhuset i Hässleholm, där delar fyra patienter på en sal.

Här, delar man rum och till och med dubbelsäng ..., med vårdpersonalen!

Jodå.

Man ligger nära vårdaren och när man vid tretiden om natten vaknar av svår smärta i det opererade benet, då studsar vårdaren upp som ett skott och hämtar "Strrrrong Pills".

Och vid sjutiden på morgonen, just som det börjar ljusna ute och "Naturmorgon i P1" hörs från radion .., undrar samme vårdare om patienten börjar tråna efter frukost?

"Ja, ohhhh ja, gärna!" svarar patienten lyckligt och tänker att detta är ju faktiskt nästan som på ett Alldeles Riktigt Sjukhus .., ja, så där som i Hässleholm.

Förutom på en punkt.

Det är det där ögonblicket innan vårdaren har givit sig av för att åstadkomma frukosten .., då, medan han fortfarande ligger nära patienten .., ja, då frågar han plötsligt med lite skrovlig röst om det inte vore ..., tja .., trevligt med lite rehab-övningar ..?"

Ajabaja!

Rehabövningar så tidigt på dagen!

Kommer aldrig på fråga!

Och nu väntar patienten bara på frukosten.

Ett lördagsfönster ....

... från Västergötland.

Åååå, från Mians underbara torp!

Hemma i landet Halland ...

Dr Sören Larsen, enligt någon på sjukhuset, en av världens främsta knäkirurger, pratar med min salsgranne.

Innan jag skriver en enda rad till, måste jag bara få säga T A C K för alla övermåttan vänliga kommentarer .., för de ljufvligaste sms-meddelanden som kommit när dom som bäst behövdes .., för telefonsamtal och för besök, ja, ni är så rara och goa och generösa så det är inte klokt!

Tack igen!

Och så kan jag berätta att nu är besöket i Hässleholm över.

Natten mot idag blev en orolig historia .., det liknande rena skyttegraven .., ja, det small både här och där och på morgonen sa jag till mina rumskamrater .,. att om det hade fattats ljud till filmen "Kanonerna på Navorone", hade det lätt kunnat åtgärdas med en bandspelare på sal 13.

På det hela taget har det varit intressant, hemskt, underbart, roligt, smärtsamt och hela alltet.

Första kvällen och efter operationen var jag fullkomligt övertygad om att mitt ben skulle sprängas .., och dom som opererats efter mig (jag stod först i kön ..) hade inte alls så ont och kvittrade glatt.

"Vänta ni bara ...", sa jag.

Efter några timmar voro vi fyra damer som med stor iver deltog i kräknings-mästerskapen och inte det minsta lilla kvitter hördes.

Och man är totalt dödens slut på.

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg .. men jag orkar inte.

Svetten lackar efter att ha gått uppför pv:s trappa och jag ska lägga mig på soffan Ektorp.

Och visst är PV en suverän skribent!

Förstår ni varför jag föll för den mannen . ...?

Humor, är en oerehört tilldragande egenskap!

Nu mot soffan och Skavlan!

Ha det så gott alla bloggvänner!

Dagens fönster ..

Den rara Monet har fångat mängder med sydfranska fönster!

Här är det första exemplaret.

Och så här skriver hon.

"Hej,.

Här får du ett antal fönsterbilder från min sydfranska by.

Bilden med tvätterskorna är rolig - det är en sk. trompe l'oeil (lura ögat) bild så det fönstret är fejkat!


Bilden är målad ovanför det stenkar där det fortfarande rinner det vatten byns kvinnor tvättade i förr.

Lycka till med operationen, Elisabet.

Det kommer att gå jättebra - som någon skrev, i Sverige är man duktig på ortopedi.
Största risken är faktiskt infektionsrisken eftersom man går in djupt i en led.
Du kommer därför att se sjukvårdspersonalen ordentligt "inplastad" på längden och tvären precis som du själv, väl desinficerade.

Du är ju väl påläst nu och vet att det är en lång konvalescenstid men då blir du ju också bra omhändertagen på pensionatet.

När det här är över kommer du att säga precis som mina väninnor gjort: det var väl värt det hela.

Och personligen så tror jag att det är bra med den här sortens pauser i livet också.

Du kommer inte ha långtråkigt heller, det ser du själv till!

Stor Lycka Till-kram och så ser vi fram mot berättelser från det hela.

Och tänk vad du ska träffa mycket trevliga människor där i Hässleholm!

Monica."

Återhämtning i dubbel bemärkelse

Rehabiliteringen går tydligen enligt plan, efter vad jag fått höra på telefon.

Dessutom kommer återhämtning att ske i morgon eftermiddag, d v s patienten ska hem igen.

Det är inte utan en viss skräck som jag kommer att få äran att härbärgera patienten framöver.
Tänk om hon ramlar, eller något annat händer. Vad kan då en simpel mattelärare göra för nytta?
Tänk om hon ramlar när jag är på jobbet. Huvva säger jag bara.

Men det får väl gå, förmodligen är riskerna väldigt små.

Fast trappan ner är ganska brant och de femton stegen kan minsann vara ganska hala.

Det ska bli skönt att få hem henne i alla fall. Snart börjar kanske alla renoveringar i huset i Småland och då behövs nog hennes insats också.
Kanske kan man skaffa en rullstol som hon kan sitta i och t ex måla eller utföra enklare spikarbete.

Men huset är inte köpt ännu, det blir en ny visning på söndag. Då ska jag försöka få med bror och brorson för att värdera skog och husets kvaliteter eller brist på sådana.

Från Hässleholm talas det om träning att gå i trappor med kryckorna och det har tydligen gått bra. Att gå på plan mark var en hel vetenskap igår kväll men idag har det tydligen också blivit en bagatell.

Flickan i sängen mittemot, Maggan ni vet, hon gick som en gasell redan i går. Fast hon hade ju tränat redan i somras när hon klippte det första knät.

Madamen liknade sig själv mer vid en bergsget efter sina övningar i trappan och det låter ju lovande med tanke på trappan här hemma.
Igår påminde hon nog mest om en sengångare om man nu ska leta djurliknelser.

Annars verkar det vara bra stämning på sal 13, alla verkar kunna besvara den viktigaste frågan med JA..

Nu undrar kanske de mindre sjukvårdskunniga vad detta kan vara för fråga, men det kan säkert Eva eller Turtlan eller Bettankax eller någon annan insider berätta om i kommentarer.

Sånt skulle i alla fall aldrig jag tala om i en blogg, så här offentligt

Ja lugnet lägger sig nu på sal 13, madamen var trött och skulle försöka hämta krafter till morgondagens bilfärd

Slut för idag
Tack för idag från madamen

Ett kvällsfönster ....

.... fångat av den här madamen.

Hon som älskar sitt arbete som lärare och som har såväl hund som katt ..., är mamma till tre döttrar och dessutom mormor.

Ett fredagsfönster från Skåne ...

"Hoppar från Norr till Söder.

Precis som det var i somras.
Först en tur norröver.., sedan mot Skåneland.

Fångade ett fönster som många kanske har sett vid ett besök ute vid Kullens Fyr?

Där finns en stuga inbäddad i grönskan.

Där finns en lite stuga som jag undrade vem som ägde?
Enl M så hade han läst att den skulle bli till salu om vi inte var ute och irrade....?

Stugan är söt och fin men ingte värst mycket privatliv där inte med den strida strömmen av besökande runt om.



Fångade ett fönster nära och sen samma fönster lite mer på håll.
Mer eller mindre zoom på kameran alltså.

Från Turtlan."

Rapport från en sjuksäng

eller kanske mer en tillfrisknarsäng.

Dagens besök hos madamen i Hässleholm var riktigt trevlig.

Hon var mycket piggare än igår och smärtan från igår kväll och inatt var inte lika plågsam längre.

Humöret var i stigande och det skojades med salsväninnor och personal.

Alla fyra flickorna på salen hade gått igenom samma sak igår, Maggan från Höör hade t o m bytt sitt andra knä för i år. Men nu får det väl ända vara nog, kan en amatör som jag tycka.

Vid samtal med madamen på telefon i morse var hon helt övertygad om att detta tänker hon minsann aldrig göra om, oavsett hur ont vänster knä kommer att göra.

Hon hävdade dessutom bestämt att det var tio gånger värre än tandvärken på väg hem från Samos.

Fan trot, för då var hon ju nära döden...

Men som sagt, piggare idag.

Madamen och salskamraterna skojade om sjukgymnasten som måste varit en väldigt stilig man. När han var där kunde de, alla fyra, utan större problem lyfta upp benet och lägga det mot hans axel.

När jag var där var det ingen som lyckades få det högre än 15 cm över sängens madrass.

Men det är väl skillnad på folk, helt enkelt. Eller kanske sjukgymnasten kröp ner hos dem i sängen...

Maggan berättade om en ko de haft på sin gård, som fått nån förlamning i samband med kalvning. Veterinären var där och gav en spruta men kon kom inte upp ändå.
Nästa dag ringde man efter veterinären igen, och då minsann. Bara kon hörde veterinärens röst på avstånd, ja då reste hon på sig.

Samma här alltså, kommer sjukgymnasten i korridoren, ja då far benen i vädret.
Snacka om betingade reflexer.

Ja sedan fick man minsann lämna flickorna på sal 13 och köra hem genom en regnig och stormig novemberkväll.

En massa måndagsfönster från ...

"Hej Elisabeth!

Klart du kan få lite fönster!
Här kommer några från Houston.

Stora delar av Houstons stadskärna (downtown) revs ganska brutalt pa 60- och 70-talet.
Lite finns kvar och här kommer två bilder på några av de gamla byggnader som finns kvar.

Med ett europeiskt perspektiv så är de ju inte speciellt gamla, men ändå...

Jag tycker om den första för den illustrerar ett gammalt satt att göra reklam på.



Många gamla hus här har också företagsnamn målade på husväggen, oftast på sidorna.

Framsidan på huset är ofta gjort i en stil medan sidorna och baksidan är rå tegel.

Det här sättet att bygga syns på den andra andra bilden som visar två fina byggnader som verkar skötas ordentligt.

Jag gillar utsmyckningen runt fönstrena.

Det moderna Houston syns också på den här bilden- ett parkeringsgarage till höger och
luftkonditioneringsaggregat på taket på huset från 1882.

Lycka till med operationen och jag hoppas på snabb återhämtning!

Hälsar
Cecilia i Houston."

Senaste nytt från TT

Från vanligtvis välunderrättat håll kan meddelas följande.

Operationen av Snabbköpskassörskan Elisabet Nilsson, bördig från Malå men numera boende i landet Halland, har avlöpt enligt plan.

Kl 08.04 den 17 november stack ortopedläkaren från Danmark kniven i den då, enligt alla konstens regler, bedövade madamen.

Smärtstillandet sköttes av en narkosläkare bördig från Arjeplog och vid sin sida hade han en anestesisköterska med ursprung från Sandviken.

Huruvida de hade vä eller hö tumme upp framgår icke av detta meddelande, ej heller stjärntecken.

Då sågandet tog sin början blev madamens sömn djupare varför källan icke kan avslöja mer om detta förlopp.

Dock var hon mer alert senare under operationen och kunde berätta om hur "stämjärnet" som hon kallar verktyget, bearbetade hennes ben.

Vid besök hos patienten mellan 15.50 - 17.15 var hon vid gott mod, dock väldigt trött.

Och hungrig.

Hon tiggde sköterskan Anna om att få ta den av undertecknad medhavda bullen, men icke.

Jag såg hungern i hennes ögon när jag själv vällustigt stoppade i mig två koppar kaffe och ett wienerbröd samt en toscakaka.

Hon förstod nog sköterskans nej, när hon lite senare tog två tabletter och en mun vatten.

Detta skrovmål fick hon behålla cirka tre minuter.

När jag senare ringde upp henne vid 19.02 hade hon våldsamt ont i benet, tänderna skallrade som kastanjetter av smärtan. Hon var inte längre pigg på att prata med ngon och jag hoppas att hon nu får sova.

Detta var allt från TT för dennna gång.

Eder utsände PV

Ett kvällsfönster från ...

..... rara vännen Hedgren som bor inte så långt från Ystad.

Operationsdagsfönstret ...

"På vår färd norröver i juli nu i sommar så stannade vi första natten på ett Bed & Breakfast utanför Gävle.

Eller i Gavleå som M och jag sa.

Ni minns väl Magnus & Brasse som hade någon sketch om att de var flygkaptener som var mindre bra på att flyga.....?

Vårt B&B var ett gammalt hus på väg att bli renoverat hus med en härlig glasveranda.
Ja, och några högra fina fönster också.

Frukosten var bra men fil är godare kall.... där var den ljummen.

Värden var pratsam och tipsade om så många turisttips så vi kunde ha stannat i två veckor sådär.

Men vi tuffade vidare norröver i min lilla bil efter att ha besökt Gävle downtown på kvällen för mat.

Norröver lockade mer....

Hej från Turtlegirl!"

Installerad

Idag kl 16.40 knackade vi på dörren till ortopeden i Hässleholm.

Bloggmadamen tilldelades sängplats 13:1 och fick ett litet skåp att förvara sina saker i.
Sedan hann vi med en kort fika i dagrummet, tillsammans med en kvinna från Österlen som fått en ny höftled.

Madamen blev tryggare då hon hörde om tre måltider per dag samt lite extra fika mellan detta.
Undertecknad kände sig ganska skärrad i denna miljö, jag trivs nog bättre på hjärtintensiven.
Madamen var lite känslig för det där med blodtransfusion, däremot inga problem med att få främmande metalldelar instoppade på det naturliga knäets plats.

Ja vi är olika på en del punkter.

Nu ligger hon i alla fall i sin säng och väntar på morgondagens revelj kl 06.00, då det ånyo ska duschas och tvättas med specialgrejer, innan det bär iväg mot operationsbordet kl 07.00.

Nu håller jag allt vad tummar jag har, hoppas hon får sova lugnt i natt.

Hälsar PV som bär en hälsning från madamen till alla bloggvännerna

Rötter ....

Igårkväll .., däckade av allt kånkande på bananlådor fyllda med klippalbum, fotografier, sydamerika-brev .., pelargonior .., älsklingspåslakan .., stenar .., keramikmuggar .., lerkruksfat .., plädar och täcken och kuddar och soffdynor och allt möjligt annat .., råkade vi bli sittande i soffan Ektorp.

Trötta.

Bloggmadamen mer än så .., hon var mentalt slut på.

Men så, av en tillfällighet bara, råkade vi se det här programmet.

Så ljuvligt underbart!

Och så fint klippt!

Och vilket ofattbart vackert land Colombia är!

Har ni tid över .., titta på programmet!

Annorlunda ...

telefonprat med vännen Bente

tvättmaskinssurr

oro för släpåterlämning

men också ...

hemkänsla.

Ett klockan-nio-fönster från ...

".... och det andra fönstret sitter i ett vindskydd vid havet.

Man är utomhus på båda sidor om liksom ...", skriver den här madamen.

Morgon i landet Halland ...

En annorlunda morgon.

I pensionatets hall och på altanen och i köket .., trängs bananlådor med varierande innehåll.

Där finns fotografier av två döttrar och en son .., bröllopsbilder .. där är Kapten Lintott och där är Emma som provar solhatt i Grekland och där är ett litet, litet fotografi av en fyraårig bloggmadame och hennes pappa.

Och där är prassliga brev från Sydamerika .., där är cd-skivor och en kartong fylld med torra matvaror.

"Vet du om att du har t r e paket kakaopulver!!?" utbrast herr pensionatsvärden när han tömde mitt köksskåp.

"Oh ja, det är jättebra att ha många såna paket ...!" svarade jag och log för mig sälv.

Jag minns min före detta svärmor som en gång ramlade baklänges när hon i vårt skafferi hittade fem paket florsocker.

Å, ja .., det finns värre saker att dåna för.

Och nu är det tidig morgon och mörkt ute.

Bloggmadamen ska ta första Stora Duschen med särskilt rengöringsmedel, så här inför knä-uppsprättandet.

Andra duschen blir ikväll - på sjukhuset -, och tredje omgången i morgonbitti.

Den röda väskan ska packas .., pv:s laptop får följa med (snäll är han ....) och släpvagnen ska återlämnas (första gången i mitt liv jag kör släp ...) i Sannarp och på det hela taget är det är en rätt annorlunda dag.

Nere i vardagsrummet står soffan Ektorp.

Jag undrar hur den har haft det i natt?

Dagens fönster ...

"Lite omväxling till alla vackra fönsterbilder du brukar publicera.

Detta är bilder från ett fönsterbyte i skärgården (Stockholms).

Min pappa och jag bytte fönster på mitt båthus förra sommaren.

Den ena bilden visar ur det såg ut utifrån medan vi höll på, och den andra visar hur det såg ut från insidan.



Numera är båda fönstren lika stora (bytte till större alltså) och i och med det så vaknar jag varje morgon med sjöutsikt.

Andra bilder jag tagit hittar man tex på min blogg.

Jag är trogen läsare av din blogg, men sämre på att kommentera.

Lycka till med operationen och konvalecensen.

/Pernilla aka Pnilla aka Båthuspernilla."

Ett sent kvällsfönster ...

... från mitt jobb.

Från Ica Supermarket i Ystad.

Med världens bästa arbetskamrater.

Tio saker om sig själv ...., det är vad man ska berätta om.

Den som överlämnade den stafettpinnen var min kusin Barbro; hon den evigt energiska.

Tio saker .. men jag har säkert berättat det här förut?

Men okej .., och den som inte vill läsa, skuttar glatt vidare.

1. När jag dricker vatten ur ett glas, blundar jag alltid. Det vill säga, om jag står vid diskbänken och dricker.

2. Om jag kan avstå, går jag aldrig i affärer bara för att det skulle vara roligt.

3. Ser jag däremot en butik som säljer keramik eller böcker .., då stannar jag till.

4. Jag är vanvettigt höjdrädd och skulle aldrig i livet ens tänka på sånt som bungyjump.

5. Och jag tycker inte om trånga utrymmen. Grottforskare? Glöm det!

6. Somnar på studs .., max fem minuter efter att huvudet nått kudden.

7. Vaknar alltid vid fyratiden .., somnar om .., vaknar igen .., somnar om.

8. Tycker att Gokväll, Mitt i Naturen och Landet Runt är himla trevliga program.

9. Använder ofta Trocomore örtsalt till maten och alltid till potatisgratäng.

10. Ä l s k a r ljusslingor i advent .., såna här som hänger i fönstret.

Jag lämnar över pinnen till ..., ellis!

Liten hälsning från Soffan Ektorp ..

Så här såg det ut .. mina dynor och så alla blommorna!

Hej alla vänner till bloggmadamen!

Det här är soffan Ektorp och nu ska jag minsann berätta om vad som sig tilldragit haver.

Så här var det, ja, jag tar det från början.

Mina första månader tillbringades i ett stort varuhus i Malmö och det var en måttligt trivsam tid .., för mest låg man nerpackad på en lagerhylla, ja, tills den där eftermiddagen då en bloggmadame från Ystad kom för att köpa en soffa tillsammans med sin son.

Tänk, dom valde mig!

I flera år har jag nu varit stående i en liten lägenhet på Regementsgatan i Ystad och ni anar inte hur trevligt det har varit!

Ibland har bloggmadamen fått besök som har sovit över och då har dom legat på mina dynor och nästan alla har tyckt att jag " varit sååå skön!"

Mest av allt har ellis från Västmanland använt mig, men där har även sovit en tös som heter Emma och är barnbarn till bloggmadamen och i mer än veckas tid bodde en man från Stockholm hos bloggmadamen; hon kallade honom för "husletarmannen" och han fick bara ligga där på soffan och så himla roligt tyckte han nog inte att det var.

Och flera .., en som heter Suvi har sovit gott på mina dynor och Bente från Norge och Fredrik från Australien och säkert många fler och sen är det massor med andra som bara har suttit på dynorna.

För två år sedan, ja, snart i alla fall, fick bloggmadamen besök av en pensionatsvärd från landet Halland.

Tror ni inte att även han fick tillbringa sina första nätter på soffan .., jo, för se bloggmadamen, hon är ganska blyg av sig ibland och vägrar låta främmande män komma in i köket till henne, då får dom först ligga som i "karantän" ett tag.

Den där pensionatsvärden, han var allt finurlig.

Han sa att bloggmadamen hade jättehögt blodtryck och så sa han godnatt, godnatt och gick till köket för att lägga sig (det var bloggmadamen som skulle sova hos mig i rummet och Torun som var på besök, hon låg på en madrass på golvet ..), men se då tänkte bloggmadamen att skulle hon nu ändå segla hädan på grund av ett skyhögt blodtryck, då kunde hon lika gärna krypa ner hos den där pensionatsvärden och ha en trivsam sista natt i livet, så det gjorde hon.

Kröp ner hos honom, alltså.

Och sen blev han liksom kvar hos henne på nåt konstigt vis.

I två års tid har pensionatsvärden sedan kommit till Ystad på besök så där varannan helg och det dröjde inte länge förrän han avancerade till köket där bloggmadamens säng står och själv fick jag stå där ensam och deppa i vardagsrummet.

Tills nu.

Nu har jag flyttat.


Här står jag nu i landet Halland.
Inte så pjåkigt.
Ett piano står alldeles intill.

Ja, ni anar inte hur spännande det var!

Först bar pensionatsvärden ut hela mig till en släpvagn där jag ställdes bland blommor och blader och bananlådor och annat och sen lades ett lock på och där i mörkret stod jag i mer än två timmar och bloggmadamen sa att jag inte skulle vara orolig .., "du kan vara alldeles lugn lilla soffan .., det här kommer att gå så bra, så bra ...", sa hon flera gånger.

Vi åkte över nånting som kallas för Hallandsåsen och pensionatsvärden kollade kylaren i bilen och sa att det var ett fasligt högt tryck och bloggmadamen blev orolig och det var kolsvart ute och jag var ganska rädd.

Till sist kom vi fram till det som heter Pensionatet.

Det är ett gult hus av trä beläget uppe på en liten höjd och där öppnades locket och pensionatsvärden bar ut mig och nu står jag i ett litet vardagsrum och det är så spännande så det är inte klokt!

På ett runt bord har bloggmadamen lagt ut duken som Bente i Norge har virkat och efteråt, då var den där kvinnan som är som min "matte" nästan, så trött, så hon bara sjönk ner på dynorna och sa att ..., "ååå, jag tror att jag svimmar!"

I morgon ska hon åka till landet Skåne igen.

Hon ska operera sitt knä på tisdagmorgon, men måste sova på sjukhuset över natten.

Bloggmadamen är inte nervös, men det är pensionatsvärden.

Han är dönervös för sånt.

När han åker till jobbet i morgon, då ska bloggmadamen möblera om lite, men det vet inte pensionatsvärden om.

Kanske ska hon byta matte i vardagsrummet, så jag känner mig mera hemma .. ja, om mattan från Ystad också får vara i närheten .., så där nära mig.

Nu vet ni lite om hur jag har det.

Jag hoppas att ni mår bra .., bloggmadamen blev så glad över allt som ni hade skrivit .., hon läste det högt flera gånger och sa att snällare vänner väl knappast kan finnas?

Och tänk, om en månad .., då kommer en kattunge hit.

Han ska kanske heta Sigge och jag tror att han kommer att ligga jätteofta på mina dynor.

Det är vad jag tror.

Hälsningar till er alla från Soffan Ektorp.

(Och nu sitter pensionatsvärden och spelar piano .., en melodi som heter Pärleporten. Det är för att han är så nervös .., säger bloggmadamen. Hon heter Elisabet, men det vet ni kanske? )

Uppbrott ...

Punkt slut.

Eller början.

Eller mitt i.

Nu alla rara vänner sitter vi här och dricker kaffe i lilla 1:an.

Släpen fylld med soffa och diverse annat, så där så man klarar av att vara borta i flera månader.

Det går INTE att ringa till min vanliga telefon längre .., men mitt mobilnummer är 0734 144 974

och det är noll täckning på pensionatet, men sms går bra att ta emot och skicka.

Och jag hör av mig med pv:s telefonnummer.

Ajöken, sa fröken.

Och Anna-Panna och Micke: VÄLKOMNA HEM!!!

Och hemma är det vinter ...

Från rara vännen Kerstin Sjölund i Malå, eller rättare sagt i Svedjan, kommer som omväxling en vinterbild.

Så här skriver hon, bland annat.

"Jag har njutit av alla vackra sommarbilder.

Dagens med stolen med filt på verandan var underbar.

Men Sverige är avlångt och för någon dag sen var jag "dagmamma" åt barnbarnen och tog några bilder på dem.

Idag är Martin 5 år i älgskogen med far.

Vädret är grinigt ..., snöblåst och känns kallare än de -4' vi har.

Kram Kerstin."

Ett söndagsfönster från ...

... min rara kusin Barbro.

Barbros mamma var min mammas lillasyster; en av dem.

Hon hette Gunvor .., var lite rödhårig och fräknig och väldigt prat, - och skrattglad.

Gunvor tyckte om blommor och djur och jag tyckte så mycket om henne.

Att komma in i hennes kök .,. var som att komma in i solskenet.

Barbro är nummer två av fyra syskon; ett mellanbarn alltså .., såna som blir utsökta som u-båtspersonl, eftersom dom är vana att inte ta för stor plats, vare sig mentalt eller fysiskt.

Så här skriver kusinen.

"Hej, här kommer en bild från fönstret i vår lilla stuga vid Skulesjön, där vi är för sista gången i år.

Det är mammas vackra gamla bord som syns i förgrunden.

Snön ligger och hindrar min planerade kantarellplockning.

Jag hoppas på regn så i morgon kanske det blir av.

Lycka till med din operation

Kram från Barbro."

Dagens fönster ...

Genom rymden kommer ett fönster från en nästan-nästan-släkting.

Nästan.

Susanne är nämligen mamma till den här unge mannen och hans tvillingsyster och båda är dom rara brorsbarn till PV.

Mamman i fråga är en tuff kvinna som har arbetat i Japan av alla ställen och som, för inte så värst länge sedan, köpte sig en motorcykel.

Det ni.

Så här skriver hon.

"Hej Elisabet,

Här får du ett fönster från mitt hus, beläget i Örtofta mittemellan Lund o Eslöv, jag tror han spelar för dig, lycka till med operationen!

Varma hälsningar,

Susanne."

Det var väl rart?

Tänk, jag har aldrig träffat henne.