Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Hej Elisabet,

Det bästa är nog att utesäsongen är här på riktigt.
Idag njöt vi av årets första bbq-grillade revben med coleslaw och majskolvar.

Mums!!

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...

Det bästa i veckan har nog varit insikten om hur mycket aktiviteter det erbjuds för barn och föräldrar som är hemma! Vi har varit på promenader, öppna förskolan, snabbkurs i första hjälpen och på babyrytmik. Bland annat. Man kan göra precis så mycket eller lite man vill. Utöver det har vi en suverän föräldragrupp.

Det härliga vädret kan förstås också vara något av veckans bästa. 

Åh vad härligt att kunna vara ute så mycket!

Nu håller jag tummarna hårt hårt för att man så småningom ska kunna skåda mörkviolett akleja i vår trädgård ;)

mossfolk

Det bästa för Lena i Steninge ...

Ovanvåningen till Emma bodde ....

Det bästa denna vecka..... , ja, det har varit att mitt kusinbarn från Dalarna stannade kvar här på sitt Påsklov.Sedan skulle hon prya på Hemköp i  Haverdal i fyra dagar.

Däremellan har vi bara varit ..,  haft det bra och latat oss.

Men nu är det lite tyst efter henne.

Det är hennes träskor som står i trappan på ovanvåningen.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Oj, oj, oj, nu är det en ny ryggkliare på gång. Måtte jag vinna :)

Mitt bästa var nog promenaden i torsdags. Jag dottern och hunden åkte ut till Rödön, där vi visste att det hade bildats ishögar under veckan. En något märklig känsla att vandra omkring bland dessa. Det kändes som att vara på Svalbard eller Grönland. Is så långt man såg och de stora högarna som glittrade i blått. En fin stund.

Kram Eva

Idag är det Efit ....

Och även om det stundar arbete i eftermiddag, så gör jag ett försök att hänga på.
Här finns andra som också gör ett försök.

Vid 8-tiden ..., har pv cyklat långrundan med harry och jag fixar frukost.
Äggröra - med ägg från höns som går och sprätter ute i det gröna i Skåne - och bacon, nypressad juice, kaffe, te och ja, lite sånt.
Efter en rejält kylig natt - med frost - är nu himlen ljust, ljust blå.
Solen flödar!

Nästan 9.00 ... då blir det morgongos .., och ingen är ju så högt älskad som husse!
Och vi ringer och hurrar för han som idag fyller sjuttio och får veta att han har träffat och tagit en öl med Cruella/Helena och lovorden över denna jämtska i Stockholm, ja, dom haglar.
"Sååååå trevlig hon var!" säger han.

Vid 10-snåret .., då samlar jag ihop hela hönsgården och säger att tack snälla som förgyllt några veckor för mig .., men nu är det dags att krypa ner i kartongen och ligga där och vänta i ett helt år.
Så himla trist, detta att vara påskdekoration och inte få vara med!
Kanske ställer jag dem på ett bordet i Hildas rum i stället?
Vem vill ligga i mörker och kura i det som kanske känns som en evighet?

Klockan 11.00 ..., bryggerjag  kaffe och tar fram älsklingsasietten från England - där ska två Jitterbuggkakor ligga - och sen blir det paus ute på altanen, bland alla växterna, ja, det är som ett litet BB. Där är två krukor med "Blomman för dagen" (men var ska vi plantera dem sen .., och dom växer så man nästan ser det! ) och där är massor med tomatplantor och nån pelargonia.
Två och en halv timme kvar innan det är dags att åka till jobbet.

Vid 12.00 ... hör jag grannfruns robotgräsklippare arbeta idogt.
Det händer att lilla Nelly jagar den där - för henne osynlige - filuren som hon bara skymtar genom gärsgården .., och hon skäller och undrar förstås varför den aldrig ger sig?
Pv klyver ved.
Från öster kommer bulliga moln seglande mot vårt håll.

Klockan 13.00 upptäcker jag en brummande humla som kämpar för att hitta ut.
Sånt ger mig nästan ångest.
Nu är den utsläppt och blir kanske uppäten av en fågel inom fem minuter.

Och snart åker jag till jobbet. Då blir här inga bilder förrän ikväll.

Klockan 14.00 .., då har jag iklätt mig Hemköpsuniformen och tar sikte på kassan.
Där blir jag stående rakt upp och ner tills klockan är fem, inte fem minuters andrum har det varit, förutom att jag burit undan korgpyramider.
Tanken slår mig .., ja, under mina fyrtio år som kassörska, hur många tusen korgar har jag travat iväg med och kånkat och burit och lyft?
Sånt kan man fundera över.

Vid 17-tiden tar jag mig en kopp kaffe och slinker in i mejeriet och fyller på varor .., puttar fram sånt som kunderna måste nå .., drar i backar och försöker få lite ordning. En kvart kanske jag blir där, sen är det kassan igen och full fart! Joakim är den som är på golvet. Ideligen får jag ringa på honom, så han tar kassa två.

Sen blir det inget fotograferande på tre timmar.
Kameran ligger i lådan vid kassan, men det där finns inte tid till att ta upp den.
Pratar med en kvinna som jag tror är tyska (hon tar ingen kasse, utan liksom rafsar ner varorna rekordsnabbt i vagnen ...), det visar sig att hon är från Schweiz, men har flyttat till Steninge där hon tänker sig att driva ett Bed & Breakfast. Fantastiskt!

Efter 20.00 någon gång kommer pv tillbaka med den släpvagn som han hyrt under en timmes tid,.
Han har hunnit hämta den, lasta på trädgrenar och annat i Haverdal, åka milen hem till Stensjö, lasta av ..., och hunnit tillbaka och lämna igen släpen, allt inom loppet av trekvart!

Ååå, det är så trevligt att bli hämtad på jobbet ., här står pv i sin rutiga jacka och vinkar hejdå till Joakim .., och Nelly och Harry har fått följa med och möter matte med viftande svansar.

Nu tar jag igen lite av dom missade timmarna .., så det här är kring 20.30.
Då är vi hemma och har just svängt upp på gårdsplanen. 
Mot havet till är det en vidunderlig solnedång - man borde förstås - men man orkar inte. 
Det blir kanske en fin dag även i morgon?

 
När klockan är 21.00 ropar jag på pv och säger att "kom nu och titta när Gunnar får sin 70-årspresent!" 
Det är nämligen så att Gunnars son Joakim - i smyg - har hört av sig till sin fars vänner och bekanta och frågat om dom möjligen ville vara med och i stället för annan uppvaktning, komma med ett valfritt bidrag till en resa till Sydafrika (där Joakims pojkvän utbildar sig till nån slags naturvårdare eller nåt sånt).  

En helt sanslös uppslutning blir det och Joakim filmar när Gunnar läser upp alla namnen och sen .., ser att det står det där om resan som ska bli i december.
Det är då tårarna kommer för sjuttioåringen!
Tänk, att få resa med sonen sin och till Sydafrika och få vara med om ett sånt äventyr!
Så vi tittar på den 5 minuter korta eller långa filmen.
Bakom mig står pv och gråter av rörelse.  

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller Gunnar 70 år.
Första gången jag träffade Gunnar, det var vid bloggträffen i Steninge 2009.
Vi hämtade honom på perrongen i Halmstad .., och sedan dess har den filuren varit en kär vän i den här lilla familjen.

Gunnar har hälsat på här och har till och med ett eget rum - "Gunnars rum" - och själva har vi fått njuta av den fantastiska utsikten från hans uthyrningslägenhet i Vaplan och vi har suttit i hans kök och ätit "tjockmjölk och bryta" (inte pv) och fått smaka den hetaste av fiskrätter (läs: indisk-superhetta) och vi har åkt på skruttig grusväg till Skärvången och oroat oss för att bensinen skulle ta slut .., lyssnat till steel-guitar i Krokom och ätit underbart god middag tillsammans med Gunnars bror och fru, i gården intill.

Och han har övernattat hos oss i stugan i Sälen.

Det är en ren och skär ynnest att i sitt liv ha fått träffa en sån vänlig människa!

Stort grattis på födelsedagen Gunnar .., nu ska vi ringa och sjunga för dig, hoppas att du är vaken!

Dagens fönster ...

Från självaste huvudstaden kommer dagens fönster susande!

Det är den blivande 70-åringen som hade förstånd att ta med sig fönsterhåven och när han viftat omkring lite med den, kunde han - och vi - konstatera att detta blev fångsten!

Utsikten från Valdemarsudde.

Idag ....

.... om åtta veckor, är vi förhoppningsvis i luften, sonen och jag själv, på väg till Ghana.

En fredag i april ...

Då blir det frukost bestående av ett ljusblått kokt ägg (som är vitt inuti) - ägg som vi fick av pv:s lillebror på landet utanför Lund ...., hempressad juice (för hand, på gammaldags vis, apelsin,citron och grape och ingen behöver nu skynda sig och berätta hur sött och farligt detta är, för jag tänker fortsätta med den juicen ändå ...) och så friherrinnans goda bröd till och nybryggt Zoegakaffe.
Skånerostvarianten.
Starkt kaffe.

Efteråt bär jag ut alla tomatplantorna .., sätter om några köpepelargonior som har rötterna åtsnörda och alltsammans påminner mig om ren och skär tortyr .., ungefär som kvinnorna i Kina som gick med för små skor eller helt enkelt snörda fötter .., så jag pillar loss jorden och frigör det närapå sytrådstunna rotsystemet som sen får gott om svängrum och ny, härlig jord.
Småpratar lite med blomman .., säger att nu ska det väl ändå bli bättre .., ett skönare liv, helt enkelt?

Sist av allt sätter jag mig på stentrappan utanför ytterdörren.
Harry och Nelly ligger på gräsmattan alldeles intill.
Det är varmt och skönt ute .., jag tänker att nu måste jag åka och handla så allt är klart till räkgrytemiddagen ikväll ..., och nu har stegen kommit på plats på piren i Steninge, så i eftermiddag vankas det dopp i havet - äntligen, äntligen!! -, och lille rödhaken, han sitter som vanligt på grannen Ingers kompost och sjunger så glatt (får man hoppas ...) och Nelly vaknar till och skäller mot  robotklippgräsklipparen på andra sidan gärsgården  .., kanske tror hon att det är en katt?

Vinst i lotteriet ...

Från rara Anna i Portugal kommer ett brev som blivit "oskickat" och legat länge och vilat.
Men nu .., har det åkt iväg och landat i vår postlåda.

Så här skriver hon:

Kortets framsida. Visst är det ljuvligt!

"Hej Elisabeth!
Kanske kan det här vara ett extrapris i ditt lotteri?
Jag har en enda akleja som varje år ger rikligt med mörka, mörka blommor - och därefter frön.
Det här är årets skörd.
(Den är portugisiskt barnbarn till en skånsk planta!)

Hälsningar Anna".

annannan, alltså. 

Då vet ni .., förstapriset är ryggkliaren som Ann i Göteborg sponsrar .., och tröstpriset detta.

Det blir väl fint? Nånting för dig kanske ellem ., som ska göra fint vid sommarstugan!

Varmt välkomna med era bidrag!

En torsdag i april ...

Jobb från åtta till ett.
Sen hemåt i strålande solsken.
Upptäcker ett sms från finaste Louise, lite drygt tjugo bara, om ens det, som jag arbetade med i förrgårkväll, då, när pv hamnade på akuten.

"Hej Bettan! Jag ville bara fråga hur det gick med allt i tisdags?
Hann inte fråga innan du åkte, men hoppas att allt är bra."

Och så ett hjärta på sluttampen.
Ja, det kan jag säga, att av sånt blir mitt hjärta varmt.
Så jag läser hennes rader och ler för mig själv när jag kör hemåt.

Tar ut hundarna.
Vi går ner mot havet och jag kan konstatera att islandshästarna nu har kommit till reservatet.
Räknar till sju, men pv såg elva igår.
Dom är vinterraggiga och lite hipp-som-happiga .., nu ska det minsann visas vem som bestämmer i flocken.

Sen ner till stranden .,. åååå, Nelly springer i raketfart .., jag kastar pinnar och små stenar i vattnet och hon försöker fånga dem .., och hon rullar sig i sanden och jagar en sädesärla (den första jag ser i vår!) och det är bara så ljuvligt!

Häromdagen - det var när vi diskuterade den här elektriska fotfilen -, erbjöd friherrinnan mig fotmassage hemma hos henne. Det är ju nästan som att ha vunnit på Lotto .., så jag åker dit och får slå mig ner i en skön fåtölj framför kakelugnen.

Luckorna står öppna och där brinner en liten eld.

Så här ser min utsikt från behandlingsfåtöljen ut.

I en balja finns torkad tång .., grovt havssalt och kanske lite grönsåpa. 
Plus hett vatten. Ljuvligheter så sköööönt!

Och efter nån halvtimme kanske, tar madame Wattsgård sig an mina fötter. 
Hon filar och har sig och så blir det lite massage med en slags gelésalva som doftar mint ..,
och sist av allt får jag fint nagellack på tånaglarna. 

"Va! Har du inga lilltånaglar!?" utbrister hon häpet. 

Nej, just så är det. Bara små pluttar.

Och tänk .., så snäll och omtänksam denna människa är!

Just när allt är avklarat, kommer pv förbi, ja, han är på väg hem från dagens värv.

Så bjuds han på kaffe och såklart god kaka och sen bär det av hemåt - och för en gångs skull är jag verkligen Lätt På Foten - ..., sååå skönt är det .., och jag planterar om pelargonior ., kollar till odlingsbänkarna .., och i växthuset har en liten rödhake förirrat sig och pv agerar räddare och efter att bilden har tagits, får den lille krabaten flyga vidare - förmodligen till toppen av grannens kompost, där den brukar sitta och sjunga mest hela dagarna -. 

I love him!

Dagens fönster ...

 

Här kommer en bild från konstnären Toulouse Lautrecs barnkammarfönster i det slott där han växte upp och senare också bodde till och från. Nära Toulouse/Albi i sydöstra Frankrike. 

Levande och orört sedan tiden och slottet visades av hans 95-åriga kusin-kusin!

Hälsningar Monet.

Har man inget annat för sig ...

... kan man - medan regnet öööser ner utanför fönstret -, ligga raklång på soffan Ektorp och lyssna till en podcast (jag vet knappt hur det stavas), där Expressenjournalisten Eric Schüldt i en hel timmes tid samtalar och ställer frågor till olika kulturpersonligheter, men bara en åt gången.

Igår lyssnade jag - det var på förslag av Ansa Messner -, ni vet, hon som hette "Amber" i bloggvärlden .., hon som en gång målade en tavla som hennes ex-man kallade för en "psykedelisk spya" (jag glömmer aldrig uttrycket!), som gärna tar sig ett dopp i femgradigt vatten och sjunger i kör, fast kanske inte samtidigt .., jo, denna modiga madame, hon tipsade alltså om den här podcasten.

Ansa hade lyssnat till avsnittet med Horace Engdahl och menade att det där skulle jag nog tycka om.
Så jag lyssnade.
Särskilt andra halvan av programmet var intressant; när det inte kändes så viktigt längre för herr Engdahl att vittna om sin egen fantastiska begåvning.
Då .., tyckte jag att det blev verkligt hörvärt.

Idag fortsatte jag lyssnandet och gick på min egen känsla;  då blev det författaren P-O Enqvist.
Det  k a n   ha att göra med en viss igenkänning .., kanske i dialekten .., (han säger t.ex. "det tjänns"), kanske i den här frikyrkliga uppväxten ..., ja, det kan ha med det att göra, men åååå, så jag fann det här programmet intressant!

Någon fler som vill lyssna?
Här är länken.

Därtill är Eric Schüldt fantastisk som samtalspartner/den som ställer frågorna.
Han vågar invänta svaren .., det kan bli låååååånga, tysta sekunder .., men han väntar in.
Det är modigt, tycker jag.

Och så är det vacker musik också, i mellanakterna.

Helt klart värt att lyssna till.

(Hann även med podcasten med Kristina Lugn. Underbart!)

Två av tjugofem ....

Grattis Malmö och Halmstad! säger jag.
 
Och håller med.

(Och kan på en gång säga att det överdådiga inte faller mig i smaken. Jag tycker helt klart bäst om det avskalade.)

Om man ställer en fråga ....

Igår skrev jag följande rader på Facebook: "Någon som har testat den här manicken och vill ge den ett omdöme?"
Det var nämligen så, att mellan varven när jag tittade på något sjukhusprogram med närbilder av operationer i hjärnor och käkar .., ja, då dök den där reklamfilmen upp och till slut hade jag förstås blivit aningen intresserad.

Själv har jag en sån här sten - en helt underbar present från min systerdotter Rita -, och den fungerar jättebra! Sitter jag med fötterna i varmt vatten en bra stund, så är det en enkel sak att få bort förhårdningar på foten.

Men nu funderade jag som sagt på den där apparaten och ställde den där frågan.

Och här är svaren: 

22 personer svarade på min fråga.
Av dessa var tolv övervägande positiva, somliga närapå frälsta.

Från Skåne hörde Kerstin Hedgren ("Suverän!"), Christel Lindqvist ("jättebra!")  och Linda Jönsson (som fyller år idag, grattis, grattis! "Fick den i helgen, älskar den redan!") av sig.

Vera Sikmo i Jämtland skriver att "den är hur bra som helst!", och liknande utlåtande kom från den hockeyintresserade Agnetha Stensdotter i Skellefteå ("funkar jättebra!"), Lena i Västergötland ("Fungerar bra!") och Kerstin Sjölund i Svedjan ("jättebra!").

Eva Grelsson på Frösön skriver även hon att den "fungerar jättebra!"

Allra mest lyrisk är min före detta arbetskamrat Hanna Edensten i Ystad.
"Jag använder den regelbundet och älskar den!" skriver hon.

Ja, min före detta svägerska, Kaija Åkerlund i Halmstad, hon har minsann också Skådat Ljuset.
"Bästa köpet jag någonsin gjort!" 

Sen har vi dom som är lite mer konservativa vad gäller fötterna.

Christina i Norrtälje, nja, hon tycker nog att skrapa är lika bra.

Självaste doktorn, madame Jaktlund, hon föredrar manuell fotfil.
 

Friherrinnan i Steninge, hon går ner till stranden och hämtar en tångruska, lägger den i hett vatten tillsammans med grovt havssalt och grönsåpa och sen blir det vanlig fotfil och detta är rena dundermedlet, skriver hon. Som ni ser på bilden finns det gott om tång i Steninge.

Britt-Marie Sellman i Malå tycker att ..."den funkar, men ersätter inte en fotvårdare".

Ulla Björklund - Hultdin - även hon i Malå -, skriver att hon använder en credohyvel och sen vanlig fotfil. (En credohyvel används för att liksom skära/skrapa bort det värsta ...).

Ingela i Malå och Marianne Bokblad i Söderköping, ja, dom pratar om nån slags mirakelstrumpa som ska bäras under någon timme och genast vet Rexxie hur man kan fixa en sån strumpa alldeles på egen hand (dom lär vara dyra ..).

Så här skriver han: 
 "Inuti sockorna finns en lösning bestående av AHA-syror, mjölksyra och flertalet vårdande ingredienser såsom Kollagen, Aloe Vera och Gurkextrakt"
Så vill man förenkla det hela lite, en skvätt filmjölk + riven gurka i en plastpåse och så har du dem på fötterna en timme om dagen i 10 dagar.

Själv går han till den här madamen som pysslar om hans fötter. 

Sist av allt har vi dom  t v e k s a m m a. 

Barbro i Uppsala har ännu inte vågat skaffa nån sån där pryl, men nu .., nu har hon bestämt sig!

Ullah Åkerström (jag tror i Göteborg ....?) vill gärna ha en, men är den hemskt dyr ..?
Knappt 400 kronor, Ulla .., sen ska man förstås köpa till nya "sliprullar" allt eftersom, så i längden blir den säkerligen inte så billig. Tångvarianten som friherrinnan praktiserar, är nog lika bra.

Slutligen har vi den rara madamen som sommartid bor på en pytteliten ö i Stockholms skärgård - Lisbeth Engström-Danne .., hon bryr sig inte så värst i den där apparaten, hon fascineras däremot av att så många verkligen tog sig tid att svara!

Det gör jag också - fascineras - och jag tycker att ni är helt underbara!
Här får ni några små rosor att titta på som tack för hjälpen när det gäller fotvårdsforskning!

Och Scholls pr-avdelning kan, om dom råkar läsa här, gnugga händerna och säga att "den reklamfilmen lyckades vi verkligen med .., titta här, en underlig madame i landet Halland har gjort ett helt inlägg om vår hyvel, hahaha, det blev verkligen en femetta!"

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa den här veckan är och kommer att vara att Henrik är hemma på lite lov från universitet i London.

Tja, lov och lov – han jobbar lite med att introducera Blood Brothers (företaget där han är praktikant) kollektion på NK både i Stockholm och i Göteborg, och så filar han på sin mastersuppsats.

 

Dessutom ska han hinna träffa en massa kompisar, så jag är osäker på hur mycket vi får rå om honom, men det är ju precis som det ska vara.

Roligt är det i alla fall att han är hemma lite!

(OCH det är ju kören ikväll också!!!)

 

Kram

Dagens fönster ...

... finns - och fanns - i Ystad, på Regementsgatan 19 A.

Det var den enda fina delen av min lilla etta; den där soffhörnan, annars var det mesta skruttigt.

Men det gick bra ...

Vid femtiden ringer pv till jobbet och säger att han mår dåligt.
Han känner nåt slags tryck över bröstet och känner sig illamående, nu tänker han cykla (jodå) till akuten, ja, för igår hade han tendens till flimmer när han i motvinden pinnade på hemåt.

"Gör det du .., du kan väl höra av dig sen ...", säger jag, som just då räknar kassorna.

En timme senare har min fantasi skenat iväg och för min inre syn ser jag pensionatsvärden ligga på akutmottagningen - kanske rent av på Iva - och måhända har hjärtat slutat att slå eller är på väg att ge upp .., så jag ringer min chef och frågar om det är okej att jag ringer in någon annan dom där sista två timmarna och det är det. Det blir Therese som kommer körande och så åker jag in till stan.

Väntrummet på Halmstad sjukhus liknar mer en ..., ja, det är så anskrämligt trist så det går inte att tala om! Visserligen byggs där om och jag tänker att detta är väl nåt slags provisorium, men det är det inte alls .., det ska se ut så!
Att man har praktiska och lättrengörliga stolar, det förstår jag ju .., men att resten av omgivningen får vara så enbarmligt livlös, det är mer än jag förstår.

Ett tiotal personer sitter och väntar på sin tur, eller kanske på någon anhörig.
På väggen en stor tv-skärm som visar ett amerikanskt program.
Frånsett ljudet från tv:n, är där alldeles tyst i rummet.
En kvinna i 45-årsåldern har ont i en fot .., övriga verkar tämligen friska.

Så kommer pv ut i sin gula, självlysande jacka och säger att alla prover var bra, EKG och hela rubbet och han känner sig pigg och nu kan vi åka hem och det gör vi .., och det är nästan folktomt på gatorna .., vi passerar den stora kyrkogården och när vi kommer till Steninge är himlen rosafärgad och just innan vi passerar friherrinnans hus, stannar jag till och tar den här bilden.

Det lyser i bonden Stigs lagård.

Och nu är det kväller .., pv har gått i säng .., jag har huvudvärk (det är väl spänningen som har släppt) och ska strax ta med mig nelly upp i sängkammaren.

I morgon är det ledig dag!
Vilken lycka.

En regnig tisdag ...

.... väntar man mest på att åka till jobbet.

Tisdagar är aningen stressiga.
Det är då veckotidningarna kommer .., fem, sex grå plastlådor som är tunga och sen ska väl lika mycket returneras .., det ska kollas datum bland sill, ost, juice, yoghurt ..., och så är det förstås allt det andra. Beställningen till Arla. Och ta hand om mejerileveransen.
Och brödvagnen som ska göras.
Idag ska jag dessutom lösa av Ellinor i charken när hon har rast.

Ellinor är ny hos oss; hon är rar och go och har röda kinder som blir allt rödare ju längre dagen går.
Hon, som har arbetat med helt andra saker, säger att hon trivs så bra bland alla salamis och spickeskinkor.

I väntan på att ge mig av, gör jag just ingenting.
Dammsuger och diskar .., hänger upp tvätt .., tittar på Det Kungliga lasarettet från Australien och gläds åt att man undanhållits allvarliga sjukdomar, så länge det nu varar.

Tidigare på morgonen lyssnade jag till P1 och utrikeskorrespondenten Daniel Alling.
Ååå, så han kan uttrycka sig!
Har man inte sett radiopratarna på bild eller i verkligheten, gör man sig egna bilder och dessa stämmer nästan aldrig med hur det verkligen är.
Så här ser han alltså ut, denne i mina ögon så fenomenale herr Alling.

Och för övrigt ...?
Jo, på soffan Ektorp ligger såväl Nelly som Harry och sover.
Ingen av dem vill gå ut.

Det är kyligt ute.
Fem grader varmt.
Borta är försommarkänslan.
I odlingsbänkarna har pv lagt frigolitskivor över min kryddbänk ...,och det regnar och regnar.
Dripp-dropp mot fönsterblecket.
Dripp-dropp!

I morgon vankas ledig dag.
Månne man kan hoppas på lite sol?
Lite. Lite.

Dagens fönster ...

Igår Ystad .., idag en buss i Dublin.

Det kändes som om vi alla var på väg till yttre rymden ...,

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Eva och Långe Maken. En Våg och en Oxe.

En fin utflykt till Lagaoset där drakflygarna hoppade högt i luften.

 

 

 

Elisabet skriver: jaha, på det viset! Lagaoset (ett helt nytt uttryck för min del!!) är alltså där
floden (just så fick vi lära oss att det hette i småskolan .., Hallands floder .., och man tänkte osökt på Amazonfloden eller Nilen, ja, nåt i den storleken ...)  Lagan mynnar ut i havet.
Det här kanske är kitesurfare, tror jag.

Med Eva och Långe Maken är det så där så att man verkligen  s e r  att dom har haft ett långt liv tillsammans, det är ju så med vissa människor. Eva och Mats på Frösön .., det är samma sak där.
Lite så var det väl när jag själv ännu var gift med mina barns pappa.

Det händer ibland att jag känner ett styng av ..., inte av avundsjuka, men beundran .., över människor som håller ihop livet ut.
Det är ju så man önskar att livet hade varit.
Ja, att det hade varit en enda lång raksträcka, ja, några småkurvor kanske, men ändå.

Vad kan man då berätta om Eva och hennes man?
Jo, att hon är uppvuxen i Norrköping ..,  har arbetat som speciallärare .., att hon har ett helt bibliotek med barnböcker i husets övervåning ..., hon älskar att plocka svamp .., är en i alla lägen trofast mormor/farmor .., lagar gudomligt god mat och hon säger aldrig "oj då, det här blev inte så bra", nej, hon säger "men ååå, det här blev väldigt gott, visst blev det!" och jag tycker så mycket om den inställningen hos henne.

Långe Maken har även han arbetat som lärare.
Uppvuxen i Halmstad.
Han tycker om att spela badminton .., sitter allt som oftast med en bok i handen när man gör ett spontant besök ., kastar sig oförfärat i kalla havet .., och är väldigt god vän med Harry.
Harry blir faktiskt överlycklig när den där långe mannen dyker upp!

Dagens fönster ...

Just nu när jag en längtan till Ystad.

Till Åbergs Trädgård .., att promenera på hemtama gator .., lyssna till Mariakyrkans klockklang .., titta in på Möllers Bageri .., doppa mig i havet.

Det var väl kanske det där att vi var så nära, nu i helgen, under malmöbesöket?

Nära, men långt ifrån.

Knäet krånglade och vi åkte hem i stället för att ta oss vidare österut.

Men det ska bli ett ystadbesök i vår, bara inte just nu.
Så länge fiskar jag upp två vackra fönster från bildbanken .., fönster som tillhör caféet Bäckahästen.

Glädje ...

... ja, men tämligen stor glädje kan vara att pv har fixat två odlingsbänkar, allt byggt av spillvirket som han fick hämta i en byggcontainer. Fönstret är ett av dem som byttes ut i somras.

Här ska nu - hopefully - växa malabarspenat (tack Mian!).., mangold och lite sallad, - såväl isbergs som romansallat, så det ska sås i omgångar.

I den andra har vi ännu inte bestämt vad där ska bli.

Sett i ett evighetsperspektiv är det såklart totalt oväsentligt hur mycket man orkar lyfta på en stång.
Eller med enbart handkraft ta sig upp för ett tjockt rep.
Men i vår familj ser det annorlunda ut.

"Bra gjort, Attila!" kanske han säger, sonen.

Då vill man väldigt gärna att den där minstingen och hans tävlingskamrat Attila ska orka lyfta hur mycket som helst. Ja, just så är det.

Min morfar uppe till höger och hans syskon.

Och jag tänker att åååå, om hans morfar hade fått leva och vara med och heja!
Då skulle han, när allt var klart, ha klappat om barnbarnet och sagt .. "det där gjorde du bra Anders!" och jag skulle ha tittat på min pappa med den allra varmaste blick och tänkt att ååå, så härligt att du fick vara med om detta pappa!

Eller tänk .., om min morfar hade varit med!
Om inte alla om hade varit.

Mera glädje!
AP i Ghana hon tränar och tränar och skickar en bild som visar hur bra det är att stretcha .., titta, nu kan  hon stå med raka ben och lägga handflatorna mot golvet.

Genast måste vi testa!
Pensionatsvärden som påstod att jag gav kassaskåpet ett ansikte (så klumpig var jag när jag skulle ombord på segelbåten ...) är i alla fall åtskilligt mjukare i kroppen (på alla sätt och vis ...) än herrn själv. Åååååå, så han försöker nå trägolvet!

Själv når jag ner med fingrarna och en liten bit av ena handflatan och det känns ju bra.
Här ska övas! 
Inom en vecka ska jag komma ner i dotterns läge!

Glädje känner jag också över vårblommor som sprider solsken!
Påskliljor och Gullvivor .., finns där nånting vackrare!