En timme kvar ...

... innan det är dags att träda i tjänst i affären.
Bara tre timmar, från sex till nio, men det är ju helt okej.
Lägg därtill hundra procents tillägg när det är helg (lördag efter tolv eller ett), så det blir bra.

Hela dagen har solen strålat och det har varit precis lagom med vind. Underbart!
Vad har vi gjort?
Jo, vi har haft friherrinnan här på 11-kaffe (hon kom med nybakad rabarberpaj - raberbarbern var härifrån -) och vi satt nån timme i uterummet och surrade och hade det bra.

Sen har vi varit ute mest hela tiden.
Jag har fixat i växthuset .., gjort i ordning gästrummet (det vi kallar för Gunnars rum) där hemifrån-Ingela ska bo när hon till veckan kommer på besök .., jag har hängt ut tvätt, dammsugit alla rum uppe (alla = två, plus en hall) och jag har planterat om diverse plantor och satt i större krukor/hinkar .., allt medan pv grävt ned tråden till robotgräsklipparen .., vattnat i potatislandet ., öst ur lite kompostjord .., och nu när jag ska iväg, åker han ner till hamnen i Skallkroken och fixar med båten.

Den "lounge-soffa" som vi köpte och inte alls trivs med, den får friherrinnan ta hand om, plus bordet, så den ska forslas till henne med släpvagn. Pv hade tänkt ta den på cykelkärran, men jag sa att nån gräns får det väl ändå vara .., den är ju hur stor som helst!

Ungefär så är det här.
I morgon väntar röstning i Ugglarp (alldeles vid havet). Pv har förstås sitt på det klara med vad han tänker satsa på, men jag har nog aldrig varit så velig. Jag vet vilka som går bort (SD t.ex och Fi går också bort) men sen är det värre. Vänsterpartiet kommer jag inte heller att rösta på. Inte Kd heller. Då återstår ju fyra partier .., (s), liberalerna, centern och moderaterna. Ja, Velig är mitt mellannamn. Å andra sidan tycker jag inte att precis allt är dåligt i dom partier som jag plockade bort och jag tycker inte heller att allt är superbra i dom partier som blir kvar.

Det var mycket lättare att rösta kommunpolitiskt, särskilt i Malå.
Då la jag min röst på människor som jag tyckte var vettiga, rent av kloka. Carl-Olof Sjölund, min lärare i tyska och engelska, han var Folkpartist och det betydde en hel del för mig. Klara Öberg, vår lärare i mellanstadiet - född i Estland - så innerligt älskad fröken i skolan (jag tror den mest älskade läraren någonsin hemma!) hon visade sig vara moderat. Jaha,ja. Ja, då kom det i en annan dager. Då blev inte moderaterna ett blått skynke.
Så är det för mig.

Om ni inte har annat för er, då rekommenderar jag verkligen en dokumentär på svt.play, nämligen "Mamma har varit direktör". För alla vi som har haft eller har dementa föräldrar .., blir det oerhört mycket igenkänning. En fantastisk film. Så kreativt gjord av Malin Skjöld, dotter till mamma-direktören. Det var nån blogg, - eller instagramvän som tipsade mig (tack!vem det nu var) och nu gör jag samma sak.

Over and out!

Dagens fönster ....

"Hej,här kommer fönster som visar en typisk företeelse i portugisiska lägenheter: en tvättstuga i ett litet rum som en förlängning av köket. Plats för tvättmaskin och tvättställning.

Hälsn Anna."

//Av annannan fick jag en liten film där tvätt hänger på tork utomhus, men det är stört omöjligt för mig att få in den här på sidan. Jag vände mig till Räddaren i Nöden - Bert i Luleå - och han kunde på nåt vis lägga in den på sin - var det facebook eller youtubesida ? - men för mig fungerar det inte. 
Då får det bli den här bilden (som jag älskar) så länge! hälsar Elisabet. Och tack Anna för ditt bidrag! 

Glädjepiller ..., för mig, alltså.
Eller "pElle hade pondus ...."















(Ja, nu har trycket sänkts, men jag vidhåller vad jag skrev inlägget här nedanför.)

Ring Inga-Britt!!

Av en händelse står tv:n på och själv vilar jag på soffan.
Så går ett program igång och jag vaknar sakta och sen är det kört.
Jag får blodstörtning.

Ett tips till någon som bestämmer i vårt land: snälla, kontakta Inga-Britt Ahlenius och be henne ta över Försäkringskassan och framför allt fusket vad gäller assistansbidrag!

Programmet vittnar om en sån otrolig flathet bland tjänstemän som utan att kontrollera betalar ut miljonbelopp till företag/människor som bedriver rent brottslig verksamhet!
Dessutom blir det ju ännu svårare för människor som verkligen är i behov av assistans att få hjälp, när kostnaderna skenar iväg på grund av fusk.

(Det var inte bara assistansbidrag det handlade om, utan även fusk med att man plockar ut pengar från människor som är döda .., alltså inte meddelar att någon mamma eller pappa har dött och så kan man ta hand om pensionen i flera år. Jo, jag förstår att myndigheter har mycket att göra och att det kanske inte är så enkelt att kolla upp allt, men min syster i Australien måste varje år visa upp sig själv och skaffa ett intyg på att hon är i livet för att få svensk pension - fungerar det inte så överallt -?)

Det här gör mig så upprörd så jag kan krevera.

//Nu är rätt länk på plats.-

Nån slags resumé .., kapitel 811.

Jo, men det blev en alldeles underbar invigningsdag av nya hemköp igår.
Eller nya och nya, men ombyggd och utbyggd är den i alla fall och så vansinnigt fin!
Jag var på plats vid kvart över sju och då var det full fart på alla avdelningar, ja, som myror som kämpar för sin stack och vill göra fint.

Min uppgift var att stå i foajén och servera tårta och cider till alla som ville ha och exakt klockan tio skulle bandet klippas .Från min utsiktsplats såg jag kunderna vänta (vi hade haft affären öppen sedan klockan sju, men officiella invigningen blev tio) och så meddelade då Mange att nu var det dags .., klippte det röda bandet och det hurrades och han och Bodil fick ta emot den ena blomsteruppsättningen vackrare än den andra och nån föreningsansvarig höll ett litet tal och ja, Ankaret är verkligen bygdesn butik.

Så här ser det när man har kommit in. Minst två rader med härligt röda lampor gör att det ser ut som .., ja, inte som en livsmedelsaffär i alla fall. Sååå snyggt! Och dagen till ära hade Charlotte och jag själv pyntat med blågula band och nya kundvagnar (högre) hade vi fått också.

Det var febril verksamhet just innan öppning .., butiken skulle ju visa sig från sin allra finaste sida.

Mange är fortfarande ägare till butiken (andra generationen), men Joakim är butikschef och han gör det med den äran! Han kommer att bli (och känns redan) som en klippa för butiken! Hans mamma och pappa och hans lille fyraårige son (med texten POLICE på sin tröja) kom också och tittade in.
Ja, det var så många rara människor som kom tackade ja till tårtan (med hemköps logotyp på ovansidan - ja, var annars -) och så många snällord singlade i luften, så efteråt, då var jag alldeles omtumlad mentalt. Sååå varm i hjärtat! Såå oändligt tacksam för att jag för åtta år sedan fick jobb i butiken! Hur skulle annars min tillvaro här ha sett ut?

På väg hem (eller till Skallkrokens hamn) upptäckte jag dom här tre ute på lagret.
Längst till vänster står Pernilla (arbetar mest med kolonial och är en fena på hunddressyr och har själv två australiensiska vallhundar) och längst till höger står Cornelia H (rider och står aldrig still) som, sina unga år till trots, är ansvarig för delikatessen. Vilka ungdomar!

I mitten sår Hasse.
Det är Hasse som har varit nån slags projektledare för hela bygget, ja, insidan. Han har haft stenkoll på var varenda hylla ska placeras och har arbetat sååå hårt, för när ena avdelningen ändrades, ja, då flyttades ju flera hyllsektioner tillfälligt och så skulle dom tillbaka .., ja, det finns ingen som jag har varit så imponerad av som denne Hasse! (Jo, personalen som uthärdat röran och allt oväsen från borrmaskiner och sladdar överallt och totalt kaos ibland). Han har ungefär som en drönare svävat ovanför allting och sett till att allt fungerat. En superbra projektledare, helt enkelt. Och hårt arbetande, rent fysiskt.

Jag frågade honom vid fikat en dag hur han har det hemma hos sig?
Då log han.
"Ja, när jag var ungkarl och inte hade familj ., då skojade alltid mina killkompisar med mig för att jag hade sån ordning och reda hemma ..!" sa Hasse och log ännu mera.
Nu har han familj och barn och ja, den där millimeterordningen finns kanske inte längre.
På måndag börjar han med ombyggnaden av Hemköp i Oskarström.
(Hasse är anställd av Hemköp centralt och har ett område från Sthlm och söderut).

På instagram skrev jag igår att ibland tror jag att jag kanske har haft en mindre, osynlig stroke, för så gråtmild som jag är numera och så ofattbart lättrörd, det är liksom all-time-high. När jag "arbetade" på dressyrtävlingen på Ekerö och så många av dotterns vänner var så rara och fina och vänliga mot mig, då kände jag samma sak. Och likadant igår. Det är som att man (jag) blir så överväldigad när man möts av värme, så där så att det svämmar över inombords.

När mitt jobbpass var slut igår - klockan ett - och jag, precis som alla andra arbetskamrater, fått en bukett rosor och ett hemköps-presentkort, då blev det likadant.
En sån enorm tacksamhet över hur många vänliga människor det finns!

Plockade då ihop en bytta nästan fylld med ljuvligheter från salladsbuffén och så körde jag ner till Skallkroken dit pv cyklat. Först ett dopp och en liten, liten simtur ., därefter satt vi och torkade oss i solen och åt lunch och jag berättade om allt som hänt och hur det virvlade runt i hjärtat och det där om en möjlig stroke som passerat, för man kan väl ändå inte förändras så där poff, bara!
Alltid så rara walkaboutsweden tillhör den där blödiga skaran .., kanske borde vi bilda en förening?

Klockan fem var det middag hos Eva och hennes halvlånge man, dom som har sommarhus i Haverdal. Gott, som alltid! Och trivsamt!

Men nu är det en ny dag.
Vaknade vid halv fem .., gick ut med harry fyrtiofem minuter senare (viktigt med tidsangivelser ,-) och innan klockan var sju hade jag ätit frukost. Pv, som satt uppe och tittade på hockey och därefter sista avsnittett av Das Boot och sist av allt lyssnade till USA-podden, var måttligt pigg på morgonen.
Nu har han cyklat till Skallkroken för att vaxa och göra fint i båten.
Själv ska jag, halv elva, hämta upp friherrinnan för ett besök på Plantagen.

Om ni bara visste hur ljuvligt det doftar utomhus!
Runt hela huset nästan växer syréner och det är fullkomligt övermåttan ljuvligt!



Har nu satt upp ekorrmataren ..., men jag måste nog spela upp den här filmen och ordna med fåtöljer till ekorrarna, så där som en biosalong, , så dom fattar hur det går till ,-)

Ja, det var väl allt för nu, som dom säger i tv.

Dagens fönster ...

"Vill du ha ett fönster? Eller varför inte 113 stycken? Jag är rätt generös. En björk får du på köpet, men hur många löv du får överlämnar jag till dig att räkna.

Den här bilden visar baksidan av Luleås stadshus, och är tagen från en restaurang som är ny och visade sig väldigt trevligt.

Hälsningar från norr där sommaren tagit lite paus."

// Ja, då förstår ni nog vem som höll i storhåven ...? Just det Bert Bodin. Tack! säger jag,

Torsdagsfönstret ....

... är väl egentligen såväl en skjutdörr som ett fönster.
Det blir nåt slags allt-i-ett.

Jag råkade passera en spegel och såg då fönstret .., samt pv och hans ungdomskompis Magnus; båda stod och beundrade utsikten över havet. Ja, pv verkar ha en kikare och försökte hitta Stensjö där borta i söder. Nja, det gick så där.

Allt hände alldeles i närheten av Grimsholmen, någon mil eller lite mera härifrån.

En onsdag ....

Efter en morgon när det krävdes tre försök för att lämna sängvärme - allt gick runt, golvet svajade - så blev det bara bättre. Det blev elvakaffe tillsammans med friherrinnan som kört till Ullarp och köpt ägg hos bonden Håkansson och på hemvägen svängde förbi här. En stund tillsammans ute i .., ja, nästan solsken.

Och senare på dagen gick jag på promenad med harry och nästan hemma vittjade jag postlådan och upptäckte, till min stora glädje, ett sånt fint kuvert, adresserat till mig själv!! Underbart!

Det är Lill-Karin - barnbarn till Eva i Tyresö - som tycker att jag behöver lite frukt och så har hon tecknat, målat och skrivit så fint! Hur gammal är hon? Sju år? Kanske åtta?
Titta på blåbären .. , hon har med dom svarta strecken upptill fått med att dom inte är bara blå och runda! Likadant med hallonen!
Sååå fint!

Idag fick amerikanskan Karen Uhlenbeck ta emot matematikens "Nobelpris" - Abelpriset -.
Så här såg det ut när hon träffade Norges kund Harald (först skrev jag Olav och fick bassning av Bente .., jag böjer mig i stoftet!) och jag loooog så här mycket när jag såg denna Karens utstyrsel - sandaler - precis likadana som mina!

Nej, jag hade förstås inte tagit emot priset iklädd sandaler och barfota, ändå gjorde bilden mig så glad! Vilken härlig människa som gör som hon vill. Och ja, nu vet jag att många ligger i startgroparna för att tala om hur det bör vara, men jag säger som Marcus Oskarsson, håll en god ton!
Eller var snälla när ni kritiserar.

Klematis recta,
Den kan också kallas styvklematis.
Känner ni till den? Inte det?
Eller: jaha, det gör ni!
Jag gjorde det  i n t e, förrän den kom till landet Halland.

Det här är i alla fall en sån och den fick vi som planta av Mari Friberg (mianf på instagram),. kan det möjligen ha varit vid bloggträffen i Steninge?
Nu är den meterhög och kommer snart att visa upp små, vita blommor och den blir säkert en halv meter högre också.
Lite annorlunda.

En annan bild.
Ni som läser på Facebook vet att där kommenterar och där lägger Nils-Erik Eriksson ofta in bilder, oftast från Malå. Vi gick i parallella klasser under högstadietiden ., Nisse var en blyg ung man och såg alltid så snäll ut.

När jag läste boken "Jag heter Serudia" - en bok om annorlunda namn i Västerbottens inland, då fanns där bilden där. Alla sex syskonen (Nils-Erik är äldst och sitter längst uppe till vänster) har dubbelnamn. Sig-Britt, Sten-Åke, Cecil-Margret, Gun-Iris, Nils-Erik och Mats-Olov.

En av systrarna var för övrigt intervjuad i TV4 tror jag; då hennes ex fick för sig att närapå ta henne av daga och satte eld på hennes bostadshus, medan hon gömde sig i källaren. Vilket drama!

Då det gäller dubbelnamn, hade vi bara en i klassen som var innehavare av nåt sådant och det var Ing-Marie Larsson. I pv:s officiella papper, där heter han Nils-Gustav Thomas .., men det lär ha varit ett misstag att det där bindestrecket kom med.,

Nu blir det rabarberpaj!

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle, ja, ni vet, allt uti landet Halland.

Och idag känns det betydligt bättre.
Gjorde tre försök att ta mig på benen från sängen innan det lyckades och jag fick ordning och reda på tillvaron, men sen har det varit hur bra som helst.

Skickade ett sms till chefen och sa att om dom ännu vill ha mig på plats till invigningen i morgon, så kommer jag. Vi får väl se.

Nu ska jag förbereda lite .,. friherrinnan lär vara på ingående för elvakaffe.

Denna dagen .. , en hel del film. 

Så vaknar jag natten mot idag och känner genast att nu gäller det att hålla i sig.
Oj, vad det snurrar!
Lägger mig lika raskt igen och tänker på att jag lovat att arbeta extra förmiddag, men vid femtiden är det hopplöst att ens stå på benen, så lite över sex sms:ar jag Joakim och säger att det går inte, jag kan inte ställa upp.
Ångest.
Ångest.

Större delen av dagen ligger jag på soffan Ektorp.

Den hemska taklampan som jag vill bli av med (men inte pv) är vad jag kan titta på, så där mellan varven, om jag gör det försiktigt. 

Harry har huvudet intill mitt och är så otroligt snäll; precis som om han förstår vad som är på gång.

Ja, snäll är han ju alltid, förstås.

Och den som har hund eller kanske något annat djur, vet vilken tröst det är .., detta att ha dem nära när man inte känner sig kry. 

Gör tappra försök att stiga upp, men får liksom hålla fast huvudet och blunda .., sen lägga mig ner och invänta ett nytt försök. 

Vid fyratiden, just när dom första regndropparna faller, börjar jag må mycket bättre, ja, känner mig nästan helt okej. 

Lyssnar till Europapodden (P1) som handlar om skandalen i Österrike 

Det handlade om regeringschefen Heinz-Christian Strache som nu avgått efter att ha skämt ut sig rejält. Den lilla textsnutten här under kommer från Svenska Dagbladet och beskriver i korthet vad som hänt.

"Allt för mycket vodka och allt för mycket hormoner. Det var enligt Strache orsaken till att han i en lyxvilla på Ibiza erbjudit en anonym rysk kvinna från en påstådd oligarkfamilj att få statliga uppdrag i utbyte mot valhjälp."

Vid femtiden kommer pv hem och gör fläskpannkaka till middag. 

Jag har boat in mig på soffan och tittar på kortfilmer hos svt.play. 

Det här är den första och det finns ännu en, del tre. 

Del 1 är utgången, tyvärr. 

Filmen är underbar.

Och HUR kan sex minuter säga så mycket??

Sen blir det "Kära pappa" av Johan Blomborg.

Tolv minuter av reflektion och värme och öppenhet.

U n d e r b a r! 

Tipsade sonen om den.

Den här ser jag också. 

Daniel Lundh har gjort den. 

Tycker mycket om den! 

Det blir som små utsnitt, såna som man lägger på ett förstoringsglas och sätter i ett mikroskop, men här handlar det om själva livet. 

Ja, så där har det gått på och nu är klockan halv elva och pv har gått i säng och jag sitter ensam nere vid datorn och hör tick-tacket från väckarklockan, den som jag köpte hos Antikkulan hitom Ängelholm. 

Och på fotografiet syns en liten Emma .., det var i Kungsbacka som väl ligger i Halland kanske .., och jag hade haft henne i mitt knä och vi satt under ett spökträd och jag berättade nån saga, riktigt vad minns jag inte. Men ögonblicket finns kvar. 

Tidigare idag såg jag den här kvinnan intervjuas i något nyhetsprogram. 

Jag såg även SD:s Peter Lundgren och kvinnan vars bröst han tafsade på sitta i en soffa och småprata om det som hände - ja, dom var ju fulla den där kvällen, sa han, och det hela är nu utagerat - och jag slogs av skillnaden. 

Generaldirektören på bilden här ovanför - Christina Malm - hon var så .., ja, så bra, helt enkelt! 

Hon hade en slags inre pondus och gav klara besked i allt som det frågades om (det handlade om mönstring) och jag tänkte på vilken skillnad det var på henne och på sverigedemokraten som blivit så full och inte kunde behärska sig. 

Och jag tänkte också att det är ju ett bekvämt sätt att hänvisa till att man är berusad. 

Och ännu mera tänkte jag: skulle denna kvinna kunna sitta i en soffa och vittna om en fyllekväll då någon tagit henne på brösten och skulle hon säga att nu går vi och äter middag .., det hela är avklarat?

Nej. 

Jag tänkte även på Heinz-Christian Strache som stjälpt i sig för mycket vodka och känt hormonerna rusa.

Sen hade jag tänkt så mycket så det nästan började snurra ännu mera.

Och nu ska jag krypa i säng, men sova lär jag väl inte kunna göra.

Ps. Glömde berätta att jag tidigt, tidigt i morse, när jag var som mest dålig, hörde näktergalen. Han satt i dungen mitt emot Eckes! Så lycklig jag blev! Ds.

Ännu mera ps: intressant läsning här.

Dagens fönster ...

... finns i Lönsås hos Anna-Lena och John (ni vet, anna-lena i tumba).

Lönsås ligger i Östergötland och själva boendet kan väl mer liknas vid paradiset.

Helt underbart var det!

Lördag och söndag ...

Igår var det jobb i affären från två till halv nio.
Jag var i det närmaste död när jag kom hem.
Det var Signe och jag som kamperade ihop från halv tre och det var köer hela tiden i flera timmar!
Dörren till pantrummet saknade handtag och jag kunde inte byta behållare och då gick det inte att panta (det är hektiskt på byggfronten nu innan invigningen), det var bufféer som skulle lämnas ut, inte hann vi med frukten eller mejeriet och inte kolonial och kassa 1 hängde sig och då ville jag bara gråta! Men .., till min outsägliga glädje upptäckte jag vid femtiden Joakim, butikschefen, i kassan mitt emot mig! Hur hade det gått till? Jo, han kom ut till butiken, bara så där av sig själv .., anade kanske att det i det fina vädret skulle bli många kunder och det var en sån lättnad! Nu kunde vi gå på rast .., och han hjälpte till att fylla in varor och ja, det var helt ljuvligt!
Då gick det också bättre att fixa sista timmarna; dessutom kom pv och hjälpte till att dra in lastpallar med grillkol och briketter och alla blommorna! Härligt.

Och idag söndag.
Sov hårt natten mot idag; drömde underliga drömmar .., pv gick i säng tidigt, kände sig mer än risig.

Han mådde aningen bättre nu på morgonen och ännu bättre fram på dagen.
Vid femtiden åkte vi till Skallkrokens hamn då han skulle ordna med den nya lanternan och vindpilen, båda längst uppe på masten.
Själv hade jag ordnat picknickkorg med kaffe och nybakad citronkaka.
(Efter arbetet på stegen, tog vi var sitt dopp i ett ganska kylslaget hav .., till och med pv tyckte att det var skönt!!)

På parkeringen stod nio husbilar på rad. Det kostar 200 kronor per dygn eller övernattning - jag vet inte vilket - och pv hade igår pratat med en man som sa att det här var en av de absolut bästa ställplatser han besökt! Ordning och reda, välhållet, rent och fint.
Mellan varje husbil finns ett litet blombord i trä som avskiljer det hela och det ser så fint ut!

Ser ni pv längst uppe på stegen?
Åååå, vilken fasa att sitta och titta på, ja, mesta delen av tiden valde jag att rikta blicken åt ett annat håll. Men det gick bra alltsammans och när jag ser båten så här, tänker jag att den är riktigt vacker!
Fick sms från malåvännen Agnetha, numera boendes i Skellefteå, och hon berättade att hon och hennes man nu har köpt motorbåt och tagit förarexamen eller nåt sånt, men hon är väl ungefär lika vig och alert som jag själv, och SOM jag skrattade (av igenkänning) när hon berättade om eländet att elegant ta sig ombord på båten!

När vi åkte hem var det rena snöyran i luften .., men det syns inte på den här bilden.
Vi gissade först på maskrosfjun, men det lär vara aspfrön!!!
Det här huset tillhör grannen Inger och jag tycker att det är det absolut finaste huset på hela Ejdervägen! Tomten är stor och där finns ett mindre vitt hus .., ett litet större och en gammaldags jordkällare, men ovan jord och med mossa på taket! Pv berättade att där var tidigare ett rött trähus och uthus för höns och så vidare, men det revs när Inger och hennes man köpte huset och så byggde man nytt. Nu är Inger änka och sällan på plats .., det är inte många gånger per sommar vi möts.

Apropå aspens frön som yrde som snö!!! Så här såg det ut vid vägrenen!
Helt ofattbart.

Nu är klockan snart elva .., jag ska göra natt och lägga mig och läsa en bok av John Grisham som Eva från Tyresö kom med.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett speglingsfönster från stationshuset i Trelleborg.
Varje gång jag ser ett fönster som är lite annorlunda på något sätt, så tänker jag på dig.
Jag har inte brytt mig om fönster innan.

Du avgör om det är nåt att använda.
Kram/Solbritt."

//Såklart att jag vill ha det, Solbritt! Tack snälla!