Påskafton ... 

Foto: Adam Wrafter, DN. Jag ÄLSKAR bilden!

Och jag älskar påsken, denna den bästa av alla högtider - midsommarafton inräknad -! Påsk är som en gammal kompis som hälsar på och slår sig ned vid köksbordet och tackar ja till en kopp kaffe och gärna påtår och det är bara trivsamt och inte så pretentiöst. Och så vår och sommar som närmar sig! Så mycket hopp! 

Har ägnat förmiddagen åt att förbereda desserten som vi ska ta med till Maria i Harplinge - Sonjas dotter -. Hon har bjudit in oss på kalkonmiddag, tillsammans med Sonja förstås, men även hennes bror Mats med sambo Kerstin och deras underbare son Martin med lika rar fästmö - Hanna (med eller utan h) - vilka kommit från Växjö och så Marias tvillingpojkar Alfred och Elliot. Det ska bli såå trevligt! 

Så har jag ringt och gratulerat fine mågen i Upplands Väsby. Oavsett om han - rent juridiskt - inte längre är min svärson , så är han det i hjärtat. Så fin och rar! 

Lyssnade natten till idag till det allra sista av Kinapodden och började nästan gråta, när det hela avslutades med fin sång av programledaren Björn Djurberg och Hanna Wahlberg. Det var som att ta farväl av gamla vänner. 

Och tittade igårkväll på ett program med Dr Michael Mosley som handlade om vad bristen på sömn kan föra med sig. (Väldigt aktuellt för egen del). Jätteintressant, även om det mesta var bekant. Att han själv visade sig tillhöra en högriskgrupp (för för-tidig-död) kom som en obehaglig överraskning för honom .., det var väldigt mycket sömnapné för hans del!

Nu vet jag ju att inför stundande resor - om det så bara är till Skåne eller Stockholm - har jag svårt att sova nätterna innan, men det är inte av oro, utan för att jag är så förväntansfull. Äter jag middag senare än vanligt - då blir det också svårt att somna -. 

I tidningen Må Bra i november förra året, fanns en artikel som handlade om just Dr Mosley och vad han ansåg om sömnproblem. Jag kan säga att i gårdagens program lät det lite annorlunda. Då var han på riktigt orolig över vad som uppenbarades om hans egen brist på sömn. 

Väggklockan har stannat på halv nio, men mobilklockan visar på 11:25. Ska nu bjuda husets idoge herre på försenat 11-kaffe.

Dagens påskaftonsfönster ...

Så "påskigt" och så vårligt och så fint skyltat. 

Det var annannan som stannade upp och tog fram håven. 

Tack för det! säger jag. 

Glad Påsk till er alla!

Långfredag och Dagens fönster ...

Var gång jag kommer ner från övervåningen och solen tittar in från öster i vardagsrummet - och det gjorde den idag - blir jag så innerligt glad. Och där, till höger i soffan, tittar Sigge fram! Hela natten sover han där och är lite nyvaken när vi kommer ner. 

"Men när  j a g   kommer ner först, då bryr han sig inte ., då sover han vidare!" säger pv. 

Frukosten är avklarad .., det är hur fint som helst ute och jag har ringt och gratulerat Emma, som idag fyller tjugosju år. Underbara, goa Emma som är så mjuk och fin! Grattis Emma, du vår solstråle!

Så här såg det ut när dagens 27-åring var brudnäbb då, när moster Anna och Micke gifte sig. 

På programmet idag ..? 

Vågar jag berätta att pv helgar vilodagen med att kämpa med bygget på gamla altanen? Själv tänker jag mig nu att ge fåglarna frukostfrön .., räfsa lite på tomten .., vi ska ställa i ordning trädgårdsbordet och stolarna .., det känns som om Ecke och Britt kanske kommer ut idag och då kan vi sitta där ute vid eken och dricka kaffe. 

I kväll tänker jag titta på det här programmet.

"Muren" missar vi aldrig, det sänds ju också ikväll. 

Gudstjänst klockan 10.00 ... kanske att jag är inne då, annars går det ju i repris.

Ett skärtorsdagsfönster ...

... från Immanuelskyrkan i Halmstad, fångat av mig själv det här datumet, men tio år tillbaka.

Vill man veta lite mera om den kyrkan, fint belägen vid Nissan, så kan klicka in sig här. 

Det var där kören Västanvind huserade, på den tiden den var igång.

Radiotips och lite annat ... 

Det blev en trivsam eftermiddag /kväll tillsammans med herrskapet från Tyresö, med prat i flera timmar om precis allt möjligt. Det handlade om allt från det litauiska språket till religionen i Litauen (flest katoliker) och den halvlånge visade en bild på sin farmor (mörka ögonbryn, mörka ögon) och hennes livsöde och det slog mig genast hur lik sin fars farmor Maja är (hon som vävde oss en sån vacker trasmatta!) och det blev även prat om hur den halvlånge grävde/spettade ut TONVIS av rent berg i deras radhus i Tyresö och därmed fick plats för en verkstad! Containern, där stenbumlingarna hamnade, visade på 11 ton! (Det tog flera år, såklart och vittnar väl om tålamod).

Vaknade tidigt nu på morgonen, hade haft fönstret på glänt hela natten, men ställde nu upp det på vid gavel och vilken  k o n s e r t   jag bjöds på! Där var koltrasten .., rödhaken med sin knivskarpa sång .., talgoxen .., duvorna som kooooorrradse från altantaket .., kråkor kraxade .., och så gransångaren förstås. 

Från havet hördes fiskmåsarna och jag tyckte mig höra ejderna, men kan det ha varit möjligt?

Vilken morgon! 

Den äldsta ringde vid sextiden. 

Då var hon ute med hundarna och det hade snöat nonstop sedan igår och till hennes förvåning var Kärleksstigen (den som följer ån) plogad redan den tiden! Vilken service!

Så här såg det ut. Nästa vecka börjar inskolning på akuten på Lycksele lasarett, där hon sedan ska arbeta som timvikarie. Nio mil enkel väg. 

Hon låter glad och lycklig. Det bjuds på fika stup i tre hos goda vänner och människor hon träffar på samhället hälsar henne välkommen hem. 

Tänk, vad sånt betyder!

Radiotipset höll jag på att glömma! Jo, Vetenskapsradion forskarliv intervjuade astronauten Marcus Wandt som livfullt berättade om veckorna i rymden. Sååå mycket som jag inte hade en aning om! Sååå intressant! Här en länk om någon är intresserad. 

Här en annan länk till samma program, men med annat innehåll. Det handar om parosmi. När doftsinnet förändras efter t.ex covid. 

En fin Skärtorsdag önskar jag den som titta in här!

 Nästan som sommar ...

Efter en eländig inledning på dagen - HUR kan en tappad burk med müsli generera så mycket jobb ! -  blev allt bara bättre. Pv har ägnat timmar och åter timmar med att gjuta stöd för husgrunden, allt medan jag städat uterummet, ramat in ett fint fotografi av Harry och ordnat med blomlådorna på altanen. 

Vid tolvtiden tog vi kaffe vid trädgårdsbordet. På taknocken satt då staren och sirlade på exakt samma ställe, vid samma tegelpannor som förr om åren .., en ekorre var tydligen förgrymmad för att jag inte fyllt på med mat i fröautomaterna och dök plötsligt upp i hängrännan, där satt den - till synes helt orädd - och tittade uppfordrande på oss .., och så fladdrade en citronfjäril förbi .., jag hörde gransångaren för första gången i vår .., och en flock tranor cirklade upp och ner och upp och ner - skriiiiande - just ovanför Ecke och Britts sommarhus. Fick jag med allt?

Och solen  v ä r m d e  och äldsta dottern ringde och vidarebefordrade snällord från rara människor hemma i Malå och plötsligt kändes det som om det blev för mycket .., för mycket av all omtanke och för mycket av sorg och bedrövelse över att Harry inte lullar omkring här på tomten. Gick in och satte på fin musik .., grät hejdlöst, men nu är det bra. Jag tänker att barn dör av svält i Gaza och föräldrar förlorar barn på grund av robotar som slår ner i Ukraina och jag har instagramvänner som förlorat barn ..., men det hjälper inte i just den stunden när det brister. 

Nåja. Nu är jag mig själv igen och blev överlycklig över att det blev så bra med pressad vitkök i den fläskfiléyttergryta med svamp (och lite bacon) som jag gjorde igår och i kylskåpet finns Zeunertz påskmust, men jag ångrade mig och sa till pv att jag tar nog ändå ett glas av det goda vinet Mc Mannis.

Så ringer sonen och frågar om det är Icajouren han pratar med? Nja, men Hemköps kanske, säger jag. Nu är han på Ica i Bunkeflo och ska stå för middagen och är det färsk eller djupfryst spenat han ska välja, undrar han .., det ska bli en gryta på lövbiff. Jag blir osäker, ringer Den Äldsta som säger "färsk!" och så återkopplar jag till matlagaren. 

Fick glatt mejl från min syster i Australien. Besöket hos hjärtläkaren som hon så oroat sig så för, visade sig gå galant. Alla värden var bra, blodtrycket rent superbt! Nu behövs inga regelbundna besök, han skriver ut henne och så får hon kontakta honom privat om det blir några bekymmer.  Dessutom hade han gissat att hon skulle bli ..., tja, ungefär nittotre år! (Hon fyller 80 i november). 

"Grattis! Du får du nog leva en massa fler år än din lillasyster!" svarade jag. 

Nåja, att ha fått vara med om den här dagen - så till brädden fylld av känslor - är inte det sämsta.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet. 

"Vårt nya vardagsrumsfönster som också speglar sig i glasbordet med vårtulpaner. I ett kärt Höganäskrus, inköpt av min mamma på plats.
Hälsar
Monet."

//Tack Monet, säger jag.

Läser om ... 

Sonen brukar fråga varför jag sparar på böcker som jag redan har läst? 

Jo, det gör jag, men långt, långt ifrån alla! 

Den dagen jag lämnade det gemensamma huset i Skåne, då tog jag bara med mig älsklingsböckerna, de som jag ofta hade köpt för egna pengar eller fått i present eller julklapp. Såna som kommit att betyda mycket. 

Eftersom Röda Korset och många andra återvinningsbutiker inte såå gärna  (ibland inte alls) tar emot horder av böcker, så har jag helt enkelt kasserat säkert MÄNGDER av dem. 

Men några finns kvar, däribland boken "Monopolet" av författaren Måns Wadensjö. 

Till stor del tror jag att det handlar om igenkänning när jag har läst - och nu läser om - den här boken. Det är så mycket som är bekant .., detta att arbeta i butik och allt vad det innebar med kundkontakt och annat. Och hur tungt det ofta är! Så otroligt mycket tyngre än vad många kan föreställa sig! Så slitsamt. 

Arbetar man dessutom på ett Systembolag, kan man ju räkna ut hur många hundratals kilo personalen hanterar varje dag, om det ens räcker. 

Och alla olika slags kartonger! 

Hur väl minns jag inte hur man HATADE champinjonlådorna som kom från Kina och inte gick att sprätta upp med  sprättkniv, nej, dessa lådor var limmade och man fick riva och slita för att alls komma åt burkarna!

Och på Systemet gällde det tydligen vinkartonger från Australien!

Men nu har jag läst klart för idag. Fryser nåt så hemskt inombords och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. 

Minus tjugo grader i morse i Malå, men det blev bättre framåt dagen, som det alltid blir på vårvintern. 

Kylig morgon, ger sol mitt på dagen.

Omtanke ... (sista bilden är viktigast).

För sex år sedan, då, när jag hade gått i pension uppfyllde jag en en dröm som jag hade burit på under lång tid, nämligen detta att mer på riktigt få ta del av en medmänniskas arbetsvardag. Min egen vardag bland varor, kassaband, plu-nummer och mejerikyl, den kände jag ju till, men andras ...? 

När nu friherrinnelivet tog sin början, frågade jag bloggvännen Annika Engström i Skåne om jag fick följa henne på avstånd under en dag på jobbet .., ja, hon arbetade - och gör det ännu - som någon slags kyrkvärd/trärdgårdsmästare kyrkvaktmästare i Veberöd och hon svarade att det gick jättebra! 

Det visade sig vara hur intressant som helst! Oj, så lite jag visste om allt vad som ingick i hennes uppgifter! 

Så många förberedelser! 

Så mycket att tänka på!

Och hon guidade oss (pv var också med) runt .., från sakristian till lokalen med alla redskap ... 

... till att dra ut det som mest liknade arkivlådor och som visade sig innehålla prästens utstyrsel, olika färger för olika högtider.

Hela tiden slog det mig  vilken omtanke Annika visade och vilken yrkesstolthet hon hade!

Hon tog sitt värv på allvar.

Allt det tänkte jag på när jag igår på Annikas instagramkonto såg bilden här nedanför. 

Hon berättade då att det skulle bli urnsättning och så hade dom gjort så fint dom kunde, för att göra den här stunden för anhöriga till ett fint minne, mitt i all sorg och bedrövelse. 

Jag föll pladask!

Tänk, att något så enkelt .., en ring av blad och några krokusar .., att det kan bli så vackert och göra sån skillnad! Så värdigt och sån omtanke av anhöriga! Annika skriver:

"Vi lägger alltid nåt grönt runt hålet, inte så roligt att bara titta på just ett svart hål. Ångesten finns ofta närvarande ändå.  Det är ju alltid de små sakerna som betyder så mycket. Och precis som vi lägger blommor på dopfunten i livets början, vill vi hedra de avlidna med att göra fint i slutet."

Och så här skrev hon på sitt konto, under bilden:  "Tidigare idag hade vi en urnsättning och vi är alltid två som gräver hål och kontrollerar att allt är rätt. Nu sitter jag i vapenhuset och tar en kopp kaffe innan veckans första Passionsandakt. Och tänk .., att jag i år är ledig hela Påsken!"

Tack du rara Annika att jag fick visa bilden här på bloggen!

Dagens fönster ...

Och fönstret sitter i vårt vardagsrum och vetter mot havet till. 

Monsteran brer ut sig något så vanvettigt och jag vet inte var jag ska placera den .., här finns liksom ingen ledig plats!

Tack till mig själv som tog bilden!

Lägger till ännu ett avsnitt av Tankar för dagen .., den här gången med författaren Bo R Holmberg. Det handlar om ett gammalt fotografi. 

Jag tyckte mycket om det.

Ikväll ....

Bilden: Från juni 2015 och mitt schema som jag renskrivit.

I skrivande stund är det fotbollsmatch på tv .. , elden brinner i kaminen .., pv har gått för att hämta spillvirke. När matchen är slutspelad ska jag föreslå en ny brittisk serie att titta på ikväll. Återkommer om den är bra. 

Sigge har kommit och lagt sig nära, nära mig och det bästa han vet är om jag stryker honom med låååånga, kraftiga tag längs ryggen .., oj, då vet han nästan inte till sig! 

Det är då han strääääcker ut så här. 

Nu, när Harry inte längre är i livet, har Sigge blivit som förvandlad. Eller så är det detta att vi ..., har mera tid över för honom. Att han får all kärlek som Harry fick. 

Jobb även i morgon för pv. Men hu, så tomt det är för mig, nu när jag är ensam med Sigge. Harry, han följde mig ju som en skugga.

Hälsning hemifrån och tv-tips ...

Tjugofemte mars och min pappas födelsedag, liksom Sven Teglunds i Luleå, han som ibland medverkar i Tankar för dagen i P1. Här är ett. 

Från äldsta dottern kommer en morgonbild från Malå. Hon är då ute och går med hundarna .., väljer "Kärleksstigen" och bilden visarTjamstaberget med slalombacken och solen på väg upp i öster. 

Och så tv-tipset! En sån bra och intressant brittisk serie i behändiga tre delar (delvis dokumentär) och det hela handlar om när covid 19 bröt ut i Storbritannien och vilket kaos det blev. 

Handlingen utspelar sig på ett stort sjukhus och det är särskilt en kvinnlig läkare som vi får följa. Seriens titel är "Visselblåsaren - en läkares kamp" och vi tyckte att den var otroligt intressant och med bra skådspelare!

Dagens fönster ... 

Två fina påskfönster kom plingande till min inkorg igår och båda fångades i Porto, i Portugal. Det här är det första. 

"Dom var så fina att jag stannade upp. De blå och gröna väskorna särskilt. Ja, jag blir alltid glad av fin vårskyltning", skriver avsändaren, som ni såklart förstår vem det var. Just det. 

Tack annannan! säger jag.

Tjugofjärde mars 2015 ...

... såg det ut så här när jag var ute på långpromenad med Harry. 

Jag skrev om siiirlande starar, hasselhängen och doft av jord och hade då bott i landet Halland i fem år. 

Nu har jag varit här i fjorton år. 

Bäst idag: grannen en bit bort, längs vägen där fabrikör johansson har sitt stora hus, där bor Paul med familj. 

Idag såg jag honom och lille sonen åka fram och åter, fram och åter .., med åkgräsklipparen. Inte på deras tomt, utan förbi Stora Stensjö (där hästarna är), förbi gaveln på Eckes lillstuga, in på Ejdervägen och så ner mot havet till och efter en stund kom dom tillbaka och så samma sväng igen! 

Passade på när far och son kom tillbaka och såg att lillkillen låtsades köra - kanske fick han hålla i ratten i alla fall - där han satt framför sin far och jag sa att "idag Paul är du väl ändå traktens bästa pappa, för nånting roligare än att vara liten och få sitta uppflugen framför sin pappa och låtsasköra åkgräsklipparen, det kan väl ändå inte finnas ...!" 

Pratade även med Ingrid som en gång var Hildas chef på Folktandvården i Halmstad .., det är Ingrid och Magnus spillvirke som hållit oss varma hela vintern. Vi pratade om Harry, men även om deras lilla mops Millie som var i sällskap och inte alls var sugen på en promenad.

Själv har jag räfsat i slänten ner mot vägen och pv kämpar  på med den gamla inglasade altanen. Ungefär så.

Dagens fönster ...

Tack vare Jesper Långström som på sitt instagramkonto berättade om bageriet Pomona vid Hornstull, klickade jag mig in på den länk han lagt ut och kom till paradiset rakt av! 

Den unga kvinnan som driver det här bageriet, har tidigare huserat i tredubbelt större lokaler i Midsommarkransen, men nu ställt om sitt liv för att inte arbeta ihjäl sig. 

Att läsa hennes egna inlägg på instagram är så himla trevligt och bara detta att få ta del av alla planer som hon har! 

Det var där jag såg hur hon gjort så fint i fönstret med blommorna och igårkväll mejlade jag henne och frågade om det var okej att lägga ut fönstret här på sidan?'

Fick svar. " ..... självklart får du göra det! Allt gott. Elsa."'

På instagram är adressen till hennes konto bageripomona och till hemsidan är det denna som gäller. Rekommenderar verkligen ig-kontot! Lyckliga ni som bor i Stockholm och kan titta in i detta ljufvliga! Och TACK Elsa och stort lycka till! säger jag.