Resumé ....

Lördag.
Körövning i stan från tio till fyra och harry funderar vart husse har tagit vägen.
Själv skottar jag snö .., snö-piskar en matta (äkta handknuten från Tibet, står det på en läderlapp som sitter på undersidan - en matta vi fick av grannarna Gun och Göran när dom flyttade) .., och dricker kaffe tillsammans med friherrinnan mot sydvästväggen.

Småfåglar trotsar rädslan - att vi sitter så nära - och norpar åt sig solrosfrön.
Nötväckor, blåmesar och titor. Nu och då nån domherre.

Bilar kör förbi nere på vägen.
Solen mot ansiktet.

Vi pratar om sommaren och salta bad och drömmen om att vinna på Postkodlotteriet (friherrinnan).
Och om resor.
Om Bali och Filippinerna (Emma).

Och snart är det dags för mig att köra till affären.
Tack och adjö tredagarsledighet .., nu blir det jobb lö-sö-må-ti-tors-fredag.

Melodifestivalen 2018 ....



Skulle jag rösta - vilket jag kanske gör - så väljer jag utan tvekan den här låten.



I en omröstning valdes Petra Mede och Måns Zelmerlöv till dom absolut bästa värdarna för en Eurovision-final, ja, mellan 2010 - 2016.
Jag tillhör väl minoriteten av bloggvännerna kanske, men jag tycker också att dom var sååååå bra!
Och jag gillar Petra Medes självironi (och är det inte ironiskt menat, så köper jag det ändå).

Dagens Nelly ...

Chattar med Nellys Riktiga Matte, som hade henne i elva år.
AP, alltså.
Allt kommer hon ihåg.

Hur Nelly kunde spela död, rulla runt, göra high-five med tassen, sitta stilla hur länge som helst på kommando .., hur hon älskade att vara i vatten och som på bilden, simma med AP ...,  och mycket annat.

Här: high five med husse.

Och ibland gjorde människor konstiga saker .., som Anders som plötsligt stod upp och ner!
Ja, det här blir ett slags sorgebarbete förstår ni .., och nu, när jag sitter här och tittar på bilderna som AP just visat på messenger och jag sparat ner, så ler jag för mig själv.

Jag gråter inte.

Jag bara ler, men blir  v ä l d i g t   varm i hjärtat.

Dagens fönster ....

"Jodå, det snöar idag också ...", skriver Gunnar i Vaplan.

// Å, du milde tid så mycket snö! säger jag. Och tack Gunnar!

Om hästen Pelle ....

Alldeles undebart var morgonens avsnitt av Tankar för dagen i P1.

Och 4 minuter och 20 sekunder om avsked - också i samma programserie - här.

Kattis tipsar ...

Ja, i ett sms skriver hon att för att kunna kommentera här, måste hon använda Chrome som webbläsare.

Stackars krakar.

Om man tittar i länklistan är det snart inga bloggare kvar, det torde väl bli samma sak här. 

förslaget ...

Det handlade om att styra över sitt liv; sin tillvaro. Och tjäna pengar.

Det var ju så att en rar kund - en kvinna i femtioårsåldern - en dag sa till mig på jobbet att hon hade ett förslag till mig .., ja, ett sätt att tjäna extrapengar nu när det snart är dags för friherrinnelivet.
Och nej, hon ville inte ta upp det i affären, men jag bjöds att komma hem till henne idag vid tretiden.

S o m   jag har funderat över vad detta kunde röra sig om, ja, hon sa att det var nånting som skulle passa mig som hand i handske; ja, jag skulle vara som klippt och skuren för just det hon tänkte på.

Så åkte jag dit och bjöds att slå mig ned vid köksbordet och där kom en stor tjock, härlig kattherre som hette - eller heter - Dylan och åt lite mat och på bordet stod ett fatt med färskt kaffebröd från Börjes konditori i Harplinge. 

Till sist - efter en bra stunds vardagsprat - (och jag som inte är nån som döpratar .., jag vill komma till saken direkt!) fick jag veta vad det rörde sig om. Eller .., hon berättade lite om ett upplägg och lite runt det och jag sa "men alltså .., är det här jag kommer in i bilden ....?"

Här arbetar hon. Nattvak på sjukhuset ...?

Det hela handlade om att sälja olika produkter, typ Aloe Vera (eller var det mest sånt kanske), nåt slags försäljning i alla fall och hon berättade om stora mässor i Göteborg och en mässa i Dubai och hur roligt det var och man träffar jättemånga trevliga människor och kan göra sig en rejäl hacka.
Men redan där tackade jag nej, ja, mer än så behövde hon inte berätta.
(Network marketing, heter det på ett lite tjusigare sätt).

Jag sa som det var; att jag är ingen säljare i den bemärkelsen .., jag är absolut inte typen som är intresserad av att sälja sånt som jag kanske tycker är ..., ja, oväsentligt, ja, ungefär så blev det.
Nej, jag är förresten ingen säljare alls.
Däremot rekommenderade jag henne att ta kontakt med friherrinnan.

"Hon är mer som en värdinna och skulle fixa sånt där galant!" sa jag.

Nu hoppas jag innerligt att jag får hoppa in i affären när det behövs och kanske att jag kan ta gamla och ensamma ut på promenader - utan tanke på ersättning - och så finns det ju gott om tomburkar i Tylösand, åtminstone sommartid ,-)

Men tack ändå, du rara och vänliga kvinna som bjöd hem mig!
Det var snällt.

En förmiddag ....

Läser gårdagens dagstidning.
Det är pv som har nappat på en superbillig testprenumeration (för vilken gång i ordningen, kan man undra ...), den här gången på Svenska Dagbladet. Jag tycker om den, men saknar DN, kanske för att den känns lite lättsammare.
Och jag tänker så här: torsdagen den åttonde mars - på Internationella kvinnodagen - då vimlar det av minnesord över män på familjesidan. Nio män och en kvinna.
Nej, jag är ingen vän av kvotering vad gäller kön; i alla fall vill jag själv inte tilldelas ett arbete enbart grundat på att jag är kvinna, men hade jag varit redaktör för familjesidan, då hade jag nog letat med ljus och lykta efter kvinnor som fått fylla den sidan, just den dagen - igår -.

Och inte nödvändigtvis kvinnor som gjort storslagna karriärer, nej, helt vanliga vardagskvinnor som inte längre är i livet. Unga, äldre.

Jag minns fortfarande minnesordet över den före detta städerskan som gjorde så rent och fint i korridorer och salar på Malmö Allmänna Sjukhus - det var den kvinnliga överläkaren som skrivit så varmt om den kvinnan och vad hon hade betytt för arbetskamrater och patienter - och hon beskrev hur många människor som gick ut och in från salen där den f.d. sjukhusstäderskan då tillbringade sina sista dagar ..,  alla för att ta ett sista farväl.

Annat i dagstidningen.
En helsida eller mer om haiku-dikter.
(Jag får det inte till 5-7-5, utan till 4-6-4).

En gång i världen gick jag en skrivarkurs hemma i Malå - åååå, så mycket prestationsångest den kursen framkallade - och där skrevs det haikudikter.
Jag - som är så mångordig - tycker om dem!

Foto: Yvonne Åsell

Annat läsvärt.
I Sälen ägnade sig Patrik åt att på avstånd bistå vid redigeringen av en tidning han är redaktör för.
Såååå intressant det var att stå lite vid sidan om och titta på!
Det handlade om att flytta linjer ., att textblocken skulle komma på rätt plats ., om avstavning av ord och mycket annat. Och hur bilderna skulle komplettera texten! Ja, men det var hur spännande som helst att se hur det går till!

Under tiden i Skåne hade vi Sydsvenskan som dagstidning.
Jag älskade den!
Och längst uppe till höger på sidorna stod alltid namnet på redigeraren, vilket jag tycker vittnade om respekt för den yrkesgruppen som är sååå viktig för en tidning!

Med posten igår kom även ett postens vykort - ett sånt där man själv väljer motivet -.
Emma, som befunnit sig i Thailand och Bali i drygt två månader, visste förstås vad som hade hänt Nelly och nu kom alltså en liten trösthälsning med bild från många år tillbaka - minst tio - där hon själv står med Nelly vid någon fotbollsplan.
(Tack också Eva på Frösön för ditt fina kort! Det kom också igår.)

Idag klockan 15.00 ska jag träffa kvinnan som stoppade mig vid fruktdisken i affären och sa att hon hade nånting jobbaktigt - men inte den vanliga schemalagda varianten - som skulle "passa mig perfekt", ja, jag var som "klippt och skuren för just den sortens arbete!" sa hon.

S o m  jag undrar vad det kan röra sig om!
Nåväl.
I eftermiddag vet jag.

Och snön fortsätter att falla.
Det är som om det aldrig tar slut.

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Det bästa är kärleken.

Tillsammans-et.

 

Dåligt med bilder men detta är iaf taget hemma hos Stefan. :-)

Kraaaam!

 

Ulrika.

Dagens Nelly ...

Det var dagen efter kalaset i Stockholm, då, när AP och Anders firade sjuttioårsdag.
(En hade fyllt 30, den andra 40).
Ett hejdundrande kalas med släkt och vänner, mycket och hög musik och god mat.
Och tävlingar!

Men är man en liten hund som är van vid lugn och ro i landet Halland - i alla fall dom sista tre åren - då var det allt skönt att få lägga sig raklång i soffan ute på altanen.

Så där .., efteråt.
Nästa dag.

All glädjen ....

Ja, nu blev det ett hopkok av glädje och jag upptäcker att Kerstins (Kerstin i Dalarna) fick med två omgångar i en smäll ..., men det var bara bra!

En liten repris: Figuren uppe till vänster som hänger i taket, det var just Kerstin som besökt tandhygienisten och kände glädje över att det gått så bra.

Längst uppe till höger hade Bente skrivit "solgt" på bilden av sin tidigare lägenhet. Nu har hon flyttat från Hamar till Elverum, till en superfin lägenhet. Stor glädje!

Babsan i Uppsala hade läst att friherrinnans datormus pajat och då skickade hon - Barbro - helt enkelt en (mus) som hon själv inte använder. Det kallar jag att vara OMTÄNKSAM! 
Barbro själv kände glädje över att kunna bistå en vän i nöd.

Ulrika och Stefan kom förbi och åt våfflor, innan det var dags att gå på revy i Falkenberg.
Det är denne Stefan som står framför neonskylten. Och så fick Ulrika träffa lillpigan Nelly också, som stod och spanade från det här rummet och in i köket , ja, hon ville också ha en våffla.

ellem i Skellefteå gladde sig åt att få resa utomlands till sol och värme.
Och lika enjängd som jag själv är hon .., samma resmål återigen.

Veckans bästa börjar på söndag och jag har längtat sååå länge. Då sätter vi oss på planet och far till Gran Canaria. Ser fram emot en vecka med vila, solljus och värme! Och eftersom jag är som du, kräver inte så mycket omväxling, så är vi där vi har varit många gånger förr. Skönt att inte behöva fundera så mycket på hur det ser ut, hur det fungerar. Dessutom vet man ju vad man längtar till! Visserligen är vi nu i den bästa delen av vintern (vårvintern, payback time) men det lär finnas kvar både snö och minusgrader när vi kommer hem.

ellem

För mig själv blev det en sorgesam historia, det här med Sälenresan och vad som hände Nelly, men där fanns sååå mycket glädje också. Hela den veckan får bli mitt bidrag.

Tack snälla rara som kurat i "Det-bästa-facket" och jag hoppas att ni haft det lite trivsamt tillsammans. Vill ni fortfarande haka på? I så fall är det bara att samla ihop hjärtevärmen!

Mitt eget bästa ...

Jo, men det var nog veckan i Sälen och glädjen över att Nattvasan gick så bra.
Och så After Ski och all härlig musik kvällen därpå.
Armpill och hårborstning.

Det bästa för Babsan i Uppsala ....

Veckans bästa var förstås att jag kunde glädja Friherrinnan med att ge henne min trådlösa mus.
Så glad att den kom till nytta. 

Kram Babsan

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Massor av kattmys med Mitzzy.

 

Vår kattfröken (12 år om en månad) och dotterns Molly Mops är inte bästa kompisar, så nu tar hon igen allt mysande när Molly är hos matte igen.

När vi har Molly Mops här så bor Mitzzy på nedervåningen, hos sonen/lillhusse. Hennes mat står alltid där nere. Det går alltså ingen nöd på henne nånsin 

 

 

Hittade en artikel om katt//hundmänniskor. Jag är utan tvekan en kattmänniska-Har med åren lärt mig att tycka om Molly Mops. men så mycket med andra hundar...

 

Kram Kerstin i Dalarna. 

// Elisabet skriver: veckan i Sälen hade jag bara min Iphone med mig, ingen dator, så allt sånt här fick ligga på lut och sen blev det ju det här med Nelly .., så jag får börja om lite från början med Det Bästa. Den 24:e februari kom det här bidraget från Kerstin i Dalarna!

Dagens fönster ...

"Hej!

Vi gick en skön och snöig söndagspromenad i Hufvudstaden i helgen som var. Upp på Söders höjder längs Monteliusvägen som är ett gångstråk ovanför Söder Mälarstrand. Kanske bekant?

Där i nejden ligger Bellmansgatan 1. Där hade Mikael Blomkvist sin lya i Milleniumtrilogin. Ja, där uppe högst upp tror jag visst.

Fina fönster oavsett!

// Annica"

Och jag säger tack snälla! Det var inte lite du fångat i håven den här gången! 

Apropå inlägget en bit ner ...

... så visar Eva på Frösön vad hon ägnar sig åt, kanske medan hon står eller sitter i telefonkö.

Och jag inser att jag mest gör bokstäver ,-)

Flera får gärna komma med bidrag!

Vänner .... 

Tänka sig, att lille sigge vid nio års ålder har blivit så social.
Nu ligger han mest hela dagarna på sängen i Gunnars Rum och ibland får han sällskap av harry.

Och igårkväll, då låg han och gosade hos husse en stund, ja, när det kvar dags att sova.

Bilden idag och orden i morgon ...

Så skrev hon, annannan.

Underbar läsning, tycker jag.

Väntan .... 

Nu skulle jag vilja veta en sak .., när ni sitter i telefonkö, sitter ni då också och klottrar eller plitar ner saker lite mer prydligt?

Flera har haft svårt att kommentera här, men ni som kan och har lust och ork, kom gärna med bidrag!
Gärna med bild!

(Jag minns att mina barns pappa ofta ritade kantiga gubbkrumelurer och Anders gör nåt ungefär liknande).

Idag ...

... var det inte långt ifrån att jag dånat när jag - som vanligt - ställde mig vid sängkammarfönstret och tittade ut. Oj, vad det hade snöat under natten! Tung, blöt snö!

Mot grannen till ser det ut så här.

Och rakt ner mot vägen, där vi svänger höger mot kustvägen, där ser det ut så här.

Mattan ska jag tvätta med snö. Någon mattpiska hittar jag inte, men en piassavakvast går väl bra att använda? Och jag ler och kommer ihåg Hildas förvåning över att vi (läs: jag) bara har röda mattor i huset. Nåja, en grön finns också.

Ställer man sig under körsbärsträdet, ser det ut så här.

Och detta är den andra lediga dagen på raken,.

Full fart vid frukostbordet! Tre ekorrar har redan varit på besök, plus duvor och skator.

På mina lediga dagar känner jag ingen större stress,  ja, faktiskt ingen stress alls.
Jag gör det som faller mig in.
Igår blev det sånt som att städa badrummet, ge pelargoniorna ny jord, jag dammsög och vaskade köksgolvet .., handlade, hälsade på hos friherrinnan .., körde flera maskiner tvätt .., tittade på sprinttävlingar från Drammen i Norge .., läste Svenska Dagbladet från första till sista sidan (upptäckte en dödsannons där efternamnet var bekant och kom ihåg att den dödes son en gång gick i Centralskolan hemma i Malå) .., ja, och så var jag ute med Harry.

Den här dagen är ett helt oskrivet blad.
Eftersom Toyotan är kallad till behandling - alldeles gratis - (det är nånting med krockkudden) är jag utan bil, men det spelar ingen större roll. Jag tänker mig att skicka vykort .., att ringa minst ett samtal - till Falun - jag ska  I N T E  plocka bort Nellys bädd; den får vara kvar ännu ett tag .., och så ska jag tänka på vännen Inger i Skellefteå som idag fyller jämna år. En bukett från Interflora har beställts och oj, så många fina varianter där finns att välja på! (Inger läser inte bloggar, så det är lugnt).

Så har jag tittat på Nyhetsmorgon som nu inte är så stressigt längre .., mer tid för intervjuer och annat och en för mig ny stjärna läste upp kulturnyheterna - vilken pärla -!
Så lättsamt, så naturligt allt kändes! Elina Haimi är hennes namn och vill någon se vad jag menar, så återfinns hon när det återstår 23 minuter av programmet.
Blondinbella har fått en fin utmärkelse och det togs också upp.
"Blondinbella" .., har jag tänkt mig så helt annorlunda (jag, som aldrig läst hennes blogg!), men hon verkade vara en smart och himla trevlig kvinna och jag skäms förfärligt över mina egna fördomar.
Grattis! säger jag.

Ja, märkvärdigare än så blir det inte.

Jo, men en liten bild på en ännu mindre Nelly - som valp - får också komma med.
En gång tidigare har denna matglada lilla fröken blivit sjuk (och buköppnad). Då hade hon ätit en liten krokodilfot från ett gosedjur. Visst var hon söt? Förstår ni varför hon gick rakt in i hjärtat på sin matte och husse?

Och walkaboutsweden .....

Jag kan inte kommentera hos dig, bara så du vet.

Litet vykort från Nelly ....

Så här är det: nej, jag fixar inte att vara sekreterare åt lilla Nelly och vidarebefordra hennes hälsning (men det kommer säkert), men AP, som var Nellys matte i minst tio år, fram till tiden i Afrika, hon förstod precis. Och hon vet vad Nelly ville säga.

"Hej Eliiiiisabet. Det är också så att jag inte riktigt just nu har tid att skriva. För jag har träffat en stor snygg gul hund som heter Labbe och precis som jag ÄLSKAR han att dyka efter saker i vattnet. Så jag har inte riktigt tid. 

 

Sen ska jag också springa och försöka chefa lite över pElle (men det törs jag inte egentligen men jag låtsas) och så har Taurus lovat att jag ska få sova i hans hö även ikväll, det gjorde jag alltid förr och jag älskade det. 

 

Jag saknar dock dig och PV supermkt! Särskilt allt mys. Tack för att jag fick bo hos er när matte och husse i Stockholm levde ett sådant liv att jag bara inte orkade med det. 

 

Voff från er Nelly (som nu åter är den superchefiga lilla chefen till jack russell som lever för att jaga saker i vattnet). 

 

Hör av mig snart igen."

Vad gjorde vi egentligen .....?

En kund i affären frågade om vi bara åkte skidor i Sälen?
Jag sa som det var, att sex personer tillsammans - plus två hundar - gjorde allt möjligt.

Tre stycken åkte skidor - på längden - dagligen.
Flera mil.
Det var prat om valla och det var utflykter till diverse stora tält där nummerlappar skulle hämtas ut eller så skulle det tittas på nymodigheter inom skidvärlden och det var inköp av handskar och annat
viktigt.

Två stycken tog promenader i omgivningarna, åkte ner till centrum .., hyrde längdskidor och åkte i spåret (särskilt Patrik som tänker sig att genomföra en Svensk Klassiker nästa år).

På kvällarna tittade vi på tv så där lite förstrött ..., AP och jag själv löste korsord (1 minut var .., himla trevligt) ..., Hilda arbetade med ett högskoleprojekt (hon läser till hälsopedagog) och Patrik arbetade med sitt (layout och avståndsredigering för den tidning han är redaktör för) och vi glömde bort sånt som vi annars tycker är Viktigt Att Titta På i SVT.

Och så åt vi middag tillsammans. Det var hopplöst att samordna luncherna, då alla var ute på sitt håll, så det blev lite hipp som happ. Och vi åt rester och mera rester .., det var rent hopplöst vad vi gjorde stora portioner.

Några åt veganskt, andra inte. 

Och så blev det armpill och hårborstning.
Vi är bara två som fullkomligt älskar sånt .., AP och jag själv.

Hon började med att borsta mitt hår länge-länge-länge.
Det är en konst det där.
Ibland ber jag pv att borsta mitt hår och han har visserligen lärt sig liiiiie hur man ska göra, men ännu har han en bra bit kvar tills det är perfekt.
För den som har tjockt hår, är det ljuvligt med lååååånga, kraftfulla borsttag, nästan så att det gör ont!
Båda döttrarna kan konsten och så på slutet, då samlar man ihop håret och draaaaar och vrider alltsammans och det är nästan det bästa av allt!
Men åååå, så skönt det är!

AP älskar armpill.
"Å, mamma, du har ju perfekta naglar ikväll!" sa hon.
Och så fick jag pilla .., dra försiktigt längs armen .., jo, det är himla skönt!

Vi pratade också och ställde frågor.
Heter det gåshud eller pytteskinn?
(Gåshud, sa vi som är norrifrån).

Heter det ostbågar eller ostkrokar?
(Ostkrokar tror jag att jag säger ...)

Hårfön eller hårtork?
(Jag säger hårtork).

Och Patrik berättade att han aldrig vill bli pillad på på det viset och absolut inte borstad i håret och nja, det var inget som Hilda heller trakterades av.

Lördagkväll - då vi vilat ut efter nattvaseäventyret - gick vi på "lokal" och njöt av After Ski - underhållning. AP bjöd på dryckjom och jag önskade en låt (man fick skriva en önskelapp och lägga i en liten skål i närheten av musikanterna) ja, för att fira dom som klarat av att skida nattetid i tio timmar. Redan innan loppet börjat kom dom överens om att peppa varandra med den här låten .., om det skulle bli motigt. Så blev det också.
Och låten spelades, men nog hade jag haft för bråttom och skrivit "Anna och Micke" i stället för "Anna och Thomas" på lappen. Så typiskt mig!  Nåja, jag räckte upp handen och rättade mig själv.

Ibland ville musikerna att vi alla skulle klappa i händerna och sjunga med och det gick bra, men när det blev dubbelklapp, då hängde jag inte med. Det är nån slags lucka i min hjärna i området taktkänsla (ja, där finns gott om andra luckor också, men den här klappa-i-takt-avdelningen, den är närapå tom) och jag minns att mina barns pappa en gång utbrast - det var på en sporttillställning där alla skulle klappa i händerna -: "Va? Kan du inte klappa i takt!?"
Han sa det snällt, men det var sant.
Ibland har jag övat, men det funkar inte.

Så efter att ha försökt komma i nån slags samstämmighet med övriga klappare (på After Ski-grejen) struntade jag helt enkelt i just den klapp-versionen. Det är väl så att man helt enkelt får inse sina begränsningar här i livet.

En Stenbock, en Jungfru och en Oxe på samma bild.  Och lillebror, mellanbror och mellanbarn.

Ja, men det blev en bra vecka.
Den sjätte tillsammans, tror jag.
Och så här såg det ut när vi var på väg till After Ski.
Vallaexperten längst till vänster och nattvaseåkarna till höger.

Så var det.

Anna i Portugal ....

.... lämnade en länk till Hundstallets hemsida, där större eller mindre krabater har hamnat, kanske mest på grund av ändrade hemförhållanden. Lite som ett barnhem, men för hundar. Äldre och yngre.

Pv och jag har sagt att "nej, ingen mer hund när vi inte längre har Harry ....", då man ju blir så otroligt beroende av hjälp när man vill åka bort och vi har i princip bara mina barns pappa och hans Karin som kan ta dem - inom rimligt avstånd -.

Men har man i hela sitt liv haft hundar i sin närhet .., ja, jag undrar just hur det livet blir, helt utan någon som glatt viftar på svansen? Det här med att ha djur, är ju också en rent egoistisk grej .., detta att bli så älskad. Ja, så är det nog. Och att få ösa kärlek över nån med svans! Det också.

Tack för länken annannan - som för övrigt skriver så att jag blir alldeles varm i hjärtat -.
Den här gången handlar det om ett söndagsgräl.

Lediga-dags-fönstret ...

... kommer från Värmland - det var den där dagen då Turtlan och hennes M var ute och luftade sig.

Tack snälla! säger jag.

Över krönet ....

Ååå, så underbart det är att ha ett arbete att gå till!
Först kommer tre arbetskamrater och är snälla och rara när jag just har kommit till jobbet och det slutar med att vi är tre som gråter. Alla har djur.

Sen hittar jag i personalrummet en liten påse med ett wienerbröd i, plus en Trisslott.
Det är från alltid så omtänksamma Cornelia A som vill trösta.

Och roligt var det att träffa rara kunder och prata Nattvasan och jag tänkte, efter några timmar i affären, att ja, men vi gjorde ju trots allt vad vi kunde; vi körde raka spåret till djursjukhuset och ja, det kanske känns bättre att det hela slutar på det viset, än att vi hade tvingats ringa och boka tid för att skicka lilla Nelly till himlen, eller var hon nu hamnar.

Visserligen har jag storgråtit mest hela förmiddagen, men på nåt sätt så känns det ändå lite bättre.
Lite. Lite.

På besök i Räften i Skåne, hos pv:s lillebror och hunden Kasper.

Och jag tänkte så här idag: min pappa dog när jag var 22 år, två år senare åkte mamma till Sydamerika och blev borta i tjugo år. Så fick vi Nelly i huset. I tre års tid - tror jag - har hon varit den allra ljuvligaste lilla varelse. Egensinnig. Envis. Humoristisk.
Och varje kväll har hon legat i min famn och tittat på mig med sina bruna pepparkaksögon och när hon var glad, var hon den gladaste jag visste.

När jag slutat på kvällarna och pv hämtat mig, har han ofta haft båda hundarna med sig i bilen.
Åååå, så glad hon blev när jag kom ut på lastbryggan!

Att känna sig så älskad - utan att behöva göra nånting - så reservationslöst älskad, det betydde så mycket! Inte spelade det nån roll om man är rufsig i håret, tjock om magen och låren - av en liten hund blir man älskad ändå -! 

Men nu ska det nog gå framåt, tror jag.

Inte så att jag slutar att sakna hemma och inte så att jag aldrig kommer att fälla någon fler tår för henne, men livet måste gå vidare. Och vi får vara så innerligt, innerligt, innerligt tacksamma för dom här åren med Nelly.

Ungefär så.

Herr eller fru Gärdsmyg ....

Sommartid har vi familjen Gärdsmyg boendes i syrénsnåren inte långt från dom två kompostbehållarna. Ja, om dom bor där vet jag inte helt säkert, men dom håller i alla fall till där.
Och där kan vi höra dem varna sina småttingar när sigge är på gång och jag tänker ofta att det måhända hade varit bättre om dom hållit sig  a l l d e l e s  tysta .., nu hör han ju dem direkt.

S o m   jag tycker om den lilla fågeln med sin upprättstående stjärt!

Under besöket i Dalarna fick jag just en liten gärdsmyg i trä av pv.
Idag fick den komma ut en stund och sitta på grannen Ingers stenmur, allt medan jag tog bilden.

Vill man höra hur den låter, kan man göra det här.

På nätet (fageln.se) kan man läsa följande: 

ärdsmygens utbrednig och antalet häckande par beror mycket på hur kall vintern blir. Ända upp till 90% av bestånde försvann mellan 1975-1979. I norra Svealand och i synnerhet i Norrland, kan arten efter några stränga vintrar vara helt försvunnen. Det beror bl.a. på dess dåliga förmåga att lagra fett. Idag finns det mellan 100.000 - 500.000 par i landet.

Enligt gammal sven folktro är Gärdsmygen en trind, storhuvad liten gynnare som kilar som en liten mus kring rishögar och rotvältor, alltid med den lilla stjärten stolt pekande rätt upp. Namnet har den fått av sin vana att smyga omkring bland gärdsel och risbråtar. Den kallas också för tummeliten och baskakung i Skåne, Thomas i gärdet i Norrbotten, meshätta och gärdsgårdsmesa i Småland, mysing i Kalmartrakten och tummetott i Dalarna. Namnlistan kan göras ännu längre. Om Gärdsmygen berättas samma saga som om Kungsfågeln som ridande på örnens rygg kunde flyga högre än någon annan fågel.

Anslagstavlan ....

Under veckan i Sälen förvandlas jag - från trogen Hemköpskund - till en lika trogen Coop-besökare.
Affären ligger nere i Sälens lilla centrum, mitt emot Systemet och andra inrättningar och jag tycker så bra om den butiken.
Frukt, - och grönsaksavdelningen är fräsch och fin och efter dom här vasaloppsveckorna i åtminstone sex år nästan på raken, känns affären som "min".

I entrén finns - förutom en anslagstavla - säckar med ved att köpa, där är pantaoutmaterna och där finns finurliga kundvagnar av högre modell och utanför entrén sitter en man och ber om pengar.

Det här var första gången jag inte köpte tulpaner och satte på köksbordet.
I dom två kassorna sitter såväl manliga som kvinnliga kassörskor och det är blandade åldrar och ingen är i tjugoårsåldern.
Rabattkuponger bara dras av rakt av - ingen behöver signera dem -.

Ja, det är på det hela tagen en himla trevlig butik med vänlig personal.

Och så är det väl det här att man har lärt sig att hitta bland hyllorna.
Under första dagen i Sälen körde vi ner för att handla och där, bland bananer och apelsiner, stod en demonstratis och bjöd på en god pastaröra. Jag tyckte att hon såg så bekant ut på nåt vis och därtill hade hon ett leende som ..., ja, som man bara blev så glad av!

"Men var du inte här i fjol den här tiden också ...? Du kommer från Piteå väl ...?" sa jag.

Jodå, så var det.
Och hon berättade att hon heter Anneli Clausen; kanske någon bekant till dig, Babsan?
Såååå rar och fin!

Bara en bit från Coop ligger en antikaffär, ja, belägen i ett gammalt hus helt enkelt.
På farstutrappan står - förutom en massa vackra krukor - gamla skidor som väcker minnen.
Ååå, så jag minns dessa bindningar där man ibland fick dra åt skruvorna lite extra på själva blocket, då dom där flärparna (på sidorna, där bindningen fästs) gled iväg.

Inne i själva butiken finns mängder med gamla trätråg och kittlar och annat, men allt är dyrt, bra mycket dyrare än hos Antik & Design hitom Ängelholm!
Nåväl, en liten gärdsmyg i trä fick följa med hem - en present från pv -!
Så snällt!

Nu är klockan snart halv elva och jag ska utfodra små och större fåglar .., och sen duscha och göra mig klar för jobb lite senare idag. Ögonen är röda och svullna ...., huvva, hur man ser ut!

Jo, jag hade tänkt ....

.... att Nelly skulle få skriva och berätta hur hon har det i hundhimlen,
men jag hittar ingen glädje i att göra just det.

Det får bli senare.

Och jo, jag vet .., det är en liten hund som har dött, inte en syster eller ett barn.