Klockan 22.00.


pv som har varit igång hela dagen - och just nu pysslar med pl.marm.-10 -

han börjar tappa farten

ja, han är rentav trött

men ...

hon som har vilat på soffan Ektorp i eftermiddag

den madamen börjar nu piggna till

med kärlekslivet blir det lite si och så

när man är i otakt

Kväller ...

En annan slags fisk, nämligen den som simmade i Turkiet.
Då, i ett annat liv.

Stekt fisk till middag och jag, som inte sovit mer än tre timmar natten mot idag, är förbi av trötthet.

Iklädd anorak och en filt över mig (och ändå är det som arktisk kyla i märg och ben!) ligger jag på soffan Ektorp och tittar förstrött på Kunskapskanalen, ett program om Alhambra, allt medan pv telefonsurrar i evigheters evighet, amen.

Det rister i huset av blåsten.

Mellan varven tittar jag in i lilla gästrummet och känner ett il av glädje över att det blev så bra och över återkomsten av alla mina böcker och bilder.

Det är som om jag - först idag - verkligen har flyttat in.

Från radion hörs nyheter.

I Afghanistan har människor skjutits till döds.., det är Sifo hit och procent dit .., och pv, som har lagt på luren, letar reglar - han knackar på väggen i gästrummet och letar bra fästplats för den fjärde hyllan, ja, tänk, så olika är våra liv, att allt medan vi letar reglar och tittar på Kunskapskanalen, har andra människor - just idag - förlorat livet .., och hos Anna i Sheffield läser jag om påvens välsignelse och att den gör henne varm i hjärtat.

Hullerombullerlivet.

Just så.

Sakta ....

... men ganska så säkert .., tar lilla gästrummet form.

Först målades väggar, tak och lister.

Och nu har tre av fyra hyllplan kommit på plats och hittar vi bara den fjärde konsollen .., så är den biten avklarad.
(På bilden endast två och på de två nedersta hamnar böckerna från Jan och Mian. Och ja, jag ska ställa alla böckerna i fin ordning sen, när allt är klart.)

Persiennen i trä (från Ikea) är precis på gång att sättas upp och sedan återstår bara småsaker.

Några krokar på väggen .., Andrew Wyeth-tavlan ska komma på plats .., jag ska hitta tyg till kuddar och så ska det stora bruna skåpet få flytta till garagets innandöme.

I takt med att bananlådorna töms på böcker hittar jag allt möjligt.



Ja, men titta, där är den lilla naturdagboken som är så ljuvligt illustrerad av Marjolein Bastin, och med dom filuriga texterna översatta av Gun Wanders.

Som jag tyckte om den lilla boken!

Och jag hittar vännen Tomas bok om Figeholm - den tackar jag återigen för, Tomas - och där är Harriet Hjorths "Blomstervandringar" och inte att förglömma Europavägboken med kommentarer i kanten från bilsemestrar i Frankrike och södra Spanien.

Det kommer att bli ett fint litet gästbibliotek det där.



Så här kan en teckning av Marjolein se ut.
Där är ofta många små fåglar.

Och medan jag plockar upp det som kommer från mitt tidigare liv, tänker jag på hur mycket det betyder -åtminstone för mig, men troligen för alla - att i ett nytt hem, ett som sedan länge är inbott, känna igen sin egen personlighet.

Lördag ..

Och det råder närapå storm i landet Halland och hela natten har det känts ungefär som om man har befunnit sig vid relingen på en båt, så våldsamt har det dånat från väster!

Sömnen, den höll sig - trots att jag lockade och pockade - effektivt borta.

Vid fyratiden gav jag upp .., letade fram en bok (tack mian och jan ., det blev en Michael Conelly), tände lampan .,. drog pElle lite närmare mig och började att läsa.

Jag skyller allt på kaffet i gårkväll.

Eller den våldsamma blåsten?

Och på den ännu irlandsgröna gräsmattan ligger drivor med nedblåsta plommon.

Dagens fönster ...

.... kommer från Pershyttan och ni kommer inte att tro era öron när jag säger att det är Ulrika som har varit i farten med fönsterhåven, men så är det.

Hon borde snart få fönsterfångarmedaljen av största storleken.

Upphittat ...

En gammal Svenska Journalen dyker upp när jag letar efter annat.

Och jag står där och bläddrar och smajlar för mig själv.

"Får jag bjuda dig på ett ben ..?"

Ååå, mamma i ett nötskal.

Kvällens tulpan ...

.... till alla partiledare - oavsett färg -, för den ytterst sansade valdebatten ikväll!

Å, jag är evigt glad att jag föddes i Sverige och inte i Afghanistan, där man kan skjutas på fläcken om man är kvinna och går till röstlokalen .., ja, om man är man också .., och där rabiata talibaner bestämmer hur livet ska vara.

Vilket härligt land man lever i!

Vilken frihet vi har!

Och vilken ynnest att rakryggad kunna gå in i en röstlokal och lämna sin röst.

Gud som haver ...

"Och så, när bildörren öppnades, satt han där och riktade sin pistol rakt emot mig", säger den unge mannen som nu är polis.

På kvällen ber hans mamma aftonbön.

Gul och röd och vit och svart .., gör detsamma har han sagt!


Att mångfald berikar, det blir man helt övertygad om när man klickar sig in hos Olga.

I Tensta.

Här.

Födda ...

en liten blogg

närmare bestämt ...

på BB någonstans i Värmland.

Också en insikt ...


Vi är tiotusenåttahundra arbetssökande i landet Halland.

Man kanske skulle ta tåget till Göteborg nästa vecka?

Och så ett ....

.... lördagsfönster från Grythyttan.

Ulrika höll i fönsterhåven.


Ps. Jag ser att Vän av ordning ... (jo, jo, det vet man nog vem det är - en mig närstående herre -) har meddelat att man måste följa fönsterlagen som säger att rätt fönster ska vara inne på rätt dag.
Men nu är det ju så att jag gör som jag vill .., och om lördagsfönstret kommer på en fredag, så får man ta det som en bonus. Så det så. I morgon kommer kanske ett fredagsfönster. Man vet aldrig. Ds.

Ni som tittade på ...

Och pv:s brorsdotter Kajsa, hon kunde ju spela duett-dragspel med mannen till höger.

... dom där schangdobla och ytterst sångglada herrarna från Rumänien, ja, igår alltså, ni såg kanske hur fylld kyrkan var.

Det som slog mig var att ingen tycktes ryckas med i sången!

Själv kunde jag omöjligen sitta stilla .,. det spratt i hela kroppen, jag längtade efter att dansa!

Idag hittar jag damkören i samma församling.
(Nej, när jag tittar noga ser jag att där är några män med också!)

Nu är det ingen inspelning med publik minsann, nä, den här kören får sjunga för sig själva.

Och även om det är uschlig kvalitet på filmen, så blir jag ändå glad.

Och jag tänker att om jag någon gång gifter mig eller ska fira stort kalas, då skulle jag gärna vilja kontakta den där församlingen och fråga om dom inte har lust att uppträda på den festen?

Vilken glädje det skulle bli!

I alla fall för mig.

Här och nu i landet Halland ...

Jag tittar ut genom fönstret och upptäcker att södra Sveriges mest energiska människor, dvs, Gun och Göran, städar bilen.

Klockan är kring halv 9 på morgonen och då har dom säkert hunnit promenera någon mil innan städandet tog sin början.

Imponerande!

Själv har jag just ätit frukost och diskat bort.



Och under gårdagkvällens jakt efter passet, rotar jag igenom diverse flyttlådor.

En glad mamma, fylld av sprittig energi, tjoppar upp och ramlar på golvet.

"Men hej på dig du, mamma!" säger jag.

Bilden togs i Bolivia.



Och de allra första vykorten från hennes tid i Sydamerika ligger bland div.bilder.

"Här sitter pussen" .....


Gustav Sandström.
Närmaste granne när barnen var små.
Ingen var så snäll som farbror Gustav.
Och en liten Anna - som bara var halvåret när hennes morfar dog - brukade sitta intill Gustav på trappan där ute mot gatan och Gustav stoppade sin pipa, rökte och filurade .., och Anna hängde honom troget i hälarna.
Det var Gustav som lärde henne snickra med riktig kniv.

På ett annat vykort skriver hon följande:

"Kära Lilla Anna!
Hjärtevarmt tack för de fina korten och för gratulationskortet med kissekatten.
Så duktig Du är att skriva och teckna! Här är så kallt att mormor är stelfrusen ända in i själen.
Hoppas att Ni har riktig sommarvärme därhemma i Malå, så Du kan bada och ha det skönt nere vid sjön.
Så hjälper Du väl farbror Gustav med att sköta om blommorna, och att sitta och hålla honom sällskap på trappen.
Hälsa till tant Ann-Britt och farbror Gustav.
Kramar i mängd från Mormor."



Och när allt annat försvinner, så är det ju närmast att betrakta som ett mirakel att två avlånga vykort från 1979 ännu finns kvar.


Småtöserna Gunvor och Lisbet i likadana klänningar och skor.

Och bland brev och diabilder ramlar det här ut.

Åååå, där är min mormor Anna Fransiska Elisabet, allmänt kallad Betty Bergman.

Längst bak står barnen i första giftet: Margit (som var synsk), Ivan (som dog i 20-årsåldern, blind och den som nog bidrog till att mamma kom att satsa alldeles extra mycket på blinda bolivianare ..) och så en allvarsam mamma Ann-Gerd i sjutton, artonårsåldern.

Och så småttingarna i främre raden: morbror Olaf i mormors knä .., moster Gunvor (som skulle bli så kreativ och konstnärlig, glad i blommor och djur och mamma till bland annat den här synnerligen energiska bloggmadamen ..) och längst till höger lilla goa Lisbet som sitter i Haqwins knä.

Under hela min uppväxt trodde jag att denne snälle man även var min riktige morfar.

"Den bäste styvfar man kunde få!" sa alltid mamma om denne Haqwin.



Några år senare ser det ut så här.

Då är den övre raden betydligt gladare än den nedre och Ivan tittar fortfarande åt fel håll och morbror Olaf vill hellre sitta hos pappa än hos mamma.

Och mamma Ann-Gerd har tydligen återfått aptiten.



Och tänk, så det kan bli!

Den här bilden upptäckte jag i en kalender vilken inhandlades i Dikanäs i fjolsomras.

Vilken underbar bild!

Längst till vänster står - som jag har förstått det - min riktige morfar, Erhard Westerlund, som skulle leva i ytterligare några år (han dog 30 år ung ...) och till höger om honom, Haqwin Bergman, just det, han som skulle gifta sig med änkan Betty Westerlund.

Så litet man vet om man som väntar här i livet!

Och tänk, en sån härlig släktträff en helt vanlig fredagmorgon!

Fredagsfönstret ...

.... kommer från den rara ellem i Skellefteå.

Och jag som älskar humle .., ja, jag bara njuter.

Håll med om att det är hur vackert som helst!

Då och nu ...

Paketet från Berit.


Och det blir kväll och jag klickar in på mig hitta.se och hittar telefonnumret och efter ett bra tag svarar hon i telefonen.

Det är Berit, hemifrån-Berit, hon som skickade den där helt underbara boken om den siste bonden i Tämmesboda.

Berit, ett år äldre än min äldsta dotter och före detta arbetskamrat till mig.

Det är evigheter sedan vi surrades vid, kanske femton år?

Men så förunderligt är det ju, att med vissa människor är det bara att ta upp tråden och fortsätta samtalet, ungefär som om man bara har gått tagit ett glas vatten under tiden.

"Vet du, jag brukar tänka på dig ibland Elisabet, hur du lärde upp mig på Ica i Malå (det har jag inget minne av alls ...lärde jag upp ungdomar där?), ja, du sa att hur viktigt det var att ha ögonkontakt med kunderna och sånt ...", säger hon och då blir jag så full i skratt och kommer ihåg hur töserna på Ica i Ystad brukar skoja om samma sak .., så där hur jag hela tiden brukade förhöra dem när dom var nya i affären, ja, om vi satt mitt emot varandra .., och hur jag då om och om igen frågade vilket plu-nummer Athena Citron 6-pack hade eller Athena naturell halvliters .., eller pappersbalen eller en hel back läsk.

Berit låter lika glad som förut och det blir mycket skrattprat och jag frågar hur det är med hennes bror, han som var så trevlig, och jag frågar också om hennes föräldrar är i livet?

"Jodå, det är dom",

"Få se .., vad heter din pappa nu ..., säg bara första bokstaven .., fast vänta, han heter Kurt, va?"säger jag.

"Nä, men det är nära .., Hans heter han ...", svarar Berit och hur man kan tycka att Kurt och Hans påminner om varandra förstår jag inte, men Berit säger att det är ju fyra bokstäver i båda namnen och lite lika är dom allt.

Och vi pratar om människor som inte längre finns kvar i livet och såna som man tyckte så mycket om och en av dem är Carl-Olof Sjölund.

Och det blir prat om hur det kändes att komma hem, då .., i fjolsomras ., och hur livet är här nere i landet Halland och om hennes tillvaro, med eget företag och politiska uppdrag.

Sånt.

Ett härligt samtal blir det.

Efteråt är jag alldeles sprittig.

Och kom ihåg .....

.... A day in life .., Turtlegirl, alltså ..., har lagt ner sin blogg.

Men hon återuppstår snart.

Promenad till posten ...

Nu står även mitt namn på postlådan.
Elisabet Nilsson.
Ja, det känns bra.

Idag kom med posten ännu-en-gång-ifyllda-arbetsgivarintygspapper från f.d. chefen i landet Skåne.

Åååå, så glad jag blev och ååå, så snabb han var med svaret!

Att det är krångligt med a-kassehandlingar när man - som anställd -har varit sjukskriven, det är en sak, men frågan är om det inte är snäppet värre att vara arbetsgivare?

Oj, oj, oj vilka uppgifter som han eller hon ska plocka fram!

Nu bifogade jag ett brev till a-kassedamen i Jämtland där jag berättade om känslan när man får myndighetsbrev som påminner om tonen, ja, den där barska, som fröken Hedvig hade i småskolan.

Har man, i hela sitt vuxna liv, troget betalat sin a-kasseavgift, så tycker jag att man borde bli bemött med vänlighet, rent av med respekt.

Det borde finnas ett annat tonläge när brev skickas till sökande.

Känslan är att man står med mössan i handen och bockar och ber.

Så tycker jag inte att det ska vara.


Och grannens vackra spaljé som blåste sönder för en tid sedan, den är nu reparerad.
Helt övertygad är jag att herr och fru Granne är södra Sveriges mest energiska människor.

På väg ner till postlådan kände jag värmen från solen och även om det blåser friskt, är det som ett annat liv när det är högtryck.


Grannens tomt.
Gräsmattan är som en golfbana.

Regn och grå himmel, skickar i alla fall mig, rakt ner i backen.

Bodde jag i ett land med regnperiod, då hamnade jag nog på psyket.

Nu ska jag sjunga vidare med dom schangdobla herrarna.

Sånt gör mig glad.

Lycklig, rent av.

Och jag tänker på Anna som på mormors begravning, när vi hade sjungit "De komma från öst och väst" - bara för mamma - gullbad ...,"kan vi inte ta den en gång till?!"

Det var precis vad vi gjorde.

Vi sjöng den en gång till .., ännu högre!

Och nu ska jag sjunga med här.

Ni från Malå som tittar in här och läser, tycker ni inte att mannen näst längst till höger av sångarna. påminner om den rare Greger Lycksell?

Vi som var med ....

Nån slags bakvänd ålderstrappa får den här bilden illustrera.

Och tack Agnetha som skickade detta!

Jag har skrattat gott och härmed förlängt livet med minst ett år.


Det är andra tider nu ....

1960- talet

2010- talet

Ville ha en BMW

Vill ha ett hyggligt
BMI

Slog runt i en hippiekula

Behöver en ny höftkula

Rolling Stones

Njurstenar

Blev kallad till rektorsexpeditionen

Ringer till
rektorsexpeditionen

Klarade körkortstestet

Klarar syntestet

Rökte gräs

Rensar ogräs

Krossa systemet!

Uppgraderar datasystemet

Hårdrock

Hård mage

Fri sex

Sexfritt

Trimmade bilen

Får allt fler bilringar

Surt godis

Sura uppstötningar

Sjöng protestvisor

Behöver tandproteser

Vaken till 5

Vaknar 4

Hår på bröstet

Hår i näsborrarna

Hängde på disco

Det mesta på kroppen
hänger

Kollade 'Den sista färden'

Ringer efter färdtjänst

Rockband

Bråckband

Solade naken

Ligger påklädd under
parasollen

Brände flaggor

Bränner CD skivor

Ute och röjde

Hemorrojder

Rödstrumpor

Stödstrumpor

Ville resa till alla jordens kontinenter

Vill ha hjälpmedel mot
inkontinensen

Fick recept på p-piller

Får recept på sömnpiller

Känns livet trist?

Skutta hit.

Nästan som asiaten ...
(För yngre bloggvänner som inte känner vid "asiaten" .., finns förklaring här.)


Utbrottet hade sin början i Södermanland.

I Stockholm.

I lördags hade epidemin susat iväg söderut och ett klart utbrott kunde skönjas i norra Skåne.

Och nu, nu har sjukan spridit sig till Västmanland, ja, till Nora.

Vill ni gå på bröllop?


Vill ni titta på bilder så vackra och sinnliga så man nästan inte tror att det är sant?

Det vill ni?

Ja, men klicka då här.


(Ps. Kom ihåg att bloggvännen Turtlegirl har lagt ner sin blogg i en liten ask. Hon kommer snart igång med en ny en. Ds.)

Igårkväll ...

... när jag surfade runt och letade efter nånting helt annat, ramlade jag på detta.

Och jag klickade så där lite förstrött och satt sedan här och loooog.

Det här skulle min mamma ha älskat, tänkte jag.

Och jag kom ihåg när mamma bodde på Ejdern och var bortom all räddning och så kom några rara människor och spelade och sjöng andliga sånger för dom boende .., och när jag tittade på mamma, såg jag hur tårarna rann likt en liten bäck nerför hennes kinder.

Alla hennes ord och möjligheter att uttrycka sig var som bortblåsta, men musiken väckte känslor till liv inom henne.

Det var vad jag tänkte på när dom här schangdobla och bredaxlade herrarna började sjunga.

Och till dig mamma, om du kan läsa det här: här skulle du minsann ha tyckt om att sitta och klappa i händerna!

Och det här!

Ja, det skulle förresten jag med ha gjort.

Tyckt att det hade varit trevligt, alltså.

(Och jag sitter och funderar vad det är som gör att jag blir så lycklig av sån här musik?
Undrar just om herrarna är från Rumänien .., ja, vad vet jag?)

Flyttanmälan ...

Bara så ni vet .., så har Turtlegirl (A day in life) lagt ner sin blogg, men ..., likt Jesus kommer hon att återuppstå, om än inte på tredje dagen.

Hon lovar att höra av sig så snart allt är klappat och klart.

Det tackar vi för.

Torsdagsfönstret ...

Ett enda svep med fönsterhåven och där vimlar av härliga fönster!

Det var Ulrika som höll i den - håven -.

Efter middagen ..

... frågar pv om jag vill göra honom sällskap ner till båten, den som ligger i lilla hamnen inte långt härifrån.

Jodå, det vill jag gärna.

"Jag tänker nämligen provköra motorn och se hur den funkar ..", säger den vane sjömannen.

Men se motorn, den gör som den vill och det blåser förfärligt och ute i gattet slår vågorna mot klipporna.

Aldrig i livet att jag tänker följa med ut!

Ja, om han nu alls kommer sig ut, vill säga.

Och det gör han ...., inte.



Så här såg det ut just utanför själva hamninloppet.

Och ja, jag har jätterespekt för havet.

sigge nilsson ...

Musfångaren.

Vid postlådan ....


... träffar jag Ecke.

Ecke är född och uppvuxen i Ystad och pratar därefter.

Det lilla gula huset är hans.

Nu pratar vi om posten och om jobb och inte jobb och om hösten och allt sånt.

Småprat.

Sånt som gör hjärtat glatt.

Och så är det ju hans dialekt, förstås.

Och så plötsligt: strålande sol!



Det doftar höst.

Jag går lillrundan.

En budbil passerar och längre fram möter jag en kvinna som rastar sin hund.

Allt är annorlunda mot för Regementsgatan i Ystad.

Stubbade sädesfält.

Runt-omkring-berg.

Och där är lärkan!

Vårljud samsas med höstdoft.

Svalorna är som bortblåsta och jag undrar hur långt dom har kommit på hemresan.



Och så ... hemma igen.

Ett gult hus på en kulle.

Prassliga eklöv på marken.

Vid syrénbusken sitter sigge nilsson.

Han har fångat en liten mus och är alldeles till sig av stolthet.

Kråååmar sig och har sig .., buffar lite med nosen på den döda musen.

Vill visa.

"Åååå, så duktig du är!" säger jag.

På altanen - i en solstråle -, ligger pElle och sover.

Förmiddag ...

disk
p1-prat
surrogatmammor
feminism
slutsatser
RFSL
hallands nyheter
politiker
rörelsen
diskbänk
fönster
spegelbild

I landet Halland ....


"Femtitvåfyrtioen", säger pv lyckligt.

"110/69 ....", svarar jag.

Och äntligen har regnet upphört.

Dagens fönster ...

"Detalj av fönster i Klenhyttan", skriver Guy.

Kväller ...


Åker in och handlar på Ica Maxi.

Småpratar med trevlig personal; först kvinnan i förbutiken och sedan med ung kassörska.

Tänk, så mycket ett vänligt leende betyder!

Därefter väntan på pv som har körsångsövning.

Jag ligger raklång på soffan hos Sonja och Gösta - men Sonja är på utflykt - så vi underhåller oss själva, herrn i familjen och jag själv.

På stor platt-tv visas hur den amerikanska skådespelerskan Lisa Kudrow söker sina rötter.

Det blir prat om förföljelse och avrättning av hennes judiska släktingar.

"Kanske skulle vi titta på nånting trevligare .., det här är ju rent sorgligt ..?" säger Gösta och bläddrar lite mellan kanalerna, men där är det mest reklam, så vi vänder åter till Vitryssland och madame Kudrow och det är jag glad för ..., och jag tänker - mitt i all bedrövelsen över hur grymma vi människor kan vara - att husen där ute på den vitryska landsbygden är så ofattbart vackra i all sin enkelhet.

Alltid känner jag denna dragning till det ryska.

Till det ickeglättiga.

Och utanför fönstret hos Gösta faller mörkret.

Och regnet.

Alldeles becksvart är det.

Skulle jag vilja ...

... äta frukost på en sån här veranda?

Svar: ja, jag tror det.

I postlådan ...

"Hello Dear

It's my pleasure writing to you, my name is Veronica,
i came across your email today on teamsodergren.se while browsing so i decided to contact you for a business relationship, i beleive we can start from here, to know each other very well and also exchange pictures.
i will be waiting because i have something to tell you.
God bless you.

Veronica."


"Hej kära.

Det är ett nöje att skriva till dig, mitt namn är Veronica,
Jag kom över din e-post idag på teamsodergren.se medan du surfar så jag bestämde mig för att kontakta dig för en affärsrelation, jag tror att vi kan starta härifrån, känna varandra mycket väl och också utbyta bilder.
Jag väntar emedan Jag har någonting att berätta.
Gud välsigne dig.

Veronica."

Platsbanken - Halland -.

Lilla kvartersbutiken i Ystad.
Det var tider det.

Ja, om man vill sälja erotiska produkter på helgerna, då finns det gott om lediga jobb.

"Paradisparty".

Och massor av pengar kan man tjäna också.

Jo, jo.

	Publicerad	Rubrik	Arbetsgivare	Arbetsort
	2010-09-14	Bokföring /administration	PROTECTOR YTB AB	Kungsbacka
	2010-09-13	Global key Account Manager	HMS INDUSTRIAL NETWORKS AB	Halmstad
	2010-09-13	Butikspersonal	CED Kommunikation AB - Great Collections	Kungsbacka
	2010-09-13	Norsktalande Innesäljare	Tikspac AB	Falkenberg
	2010-09-13	PIZZABAGARE	Pizzeria Bambino	Halmstad
	2010-09-13	SÄLJARE	Fentab AB	Halmstad
	2010-09-13	ARBETSLEDARE - VA	Markteknik Sverige AB	Varberg
	2010-09-13	ADMINISTATÖR	Sita Sverige AB	Varberg
	2010-09-13	REDOVISNINGSEKONOM	Pilkington	Halmstad
	2010-09-13	EKONOMIASSISTENT	Pilkington	Halmstad
	2010-09-13	DJURSKÖTARE	Ivarssons Lantbruks AB	Varberg
	2010-09-13	Cirkelledare foto	Medborgarskolan Varberg	Varberg
	2010-09-13	Säljstödjande informatörer till nylansering	PS Communication	Varberg
	2010-09-13	Grundskollärare 6-9 NO och teknik	Kullaviks Montessoriskola Ek.Förening	Kungsbacka
	2010-09-13	Säljstödjande informatörer till nylansering	PS Communication	Falkenberg
	2010-09-13	Personlig assistent åt 11-årig flicka i Kullavik	ÅGRENSKA ASSISTANS	Kungsbacka
	2010-09-13	Säljare - Tjäna massor av extrapengar på helgen!	Paradisparty	Laholm
	2010-09-13	Säljare - Tjäna massor av extrapengar på helgen!	Paradisparty	Falkenberg
	2010-09-13	Säljare - Tjäna massor av extrapengar på helgen!	Paradisparty	Varberg
	2010-09-13	Säljare - Tjäna massor av extrapengar på helgen!	Paradisparty	Halmstad

Det bästa jag vet ...

vykort som ska skickas ...


.. är att klippa och klistra.

Och limma.

Så när pv köper en skrivare som fungerar och jag kan skriva ut bilder från livet som pågår, då svämmar mitt hjärta nästan över av glädje.

Då sitter jag vid det stora slagbordet - pElle i loppisfåtöljen intill och sigge nilsson på soffan Ektorp - och letar bilder och så börjar klippandet.

Från radion hörs P1-prat.

Fönsterrutorna är prickiga av regndroppar.

Och på en bit kartongblad ..., förvandlas silon i Vinslöv till något som nästan liknar en skyskrapa i New York.

Tisdagsfönstret ..

... sitter på ett f.d. kaptenshus i lilla byn Djupekås.

I Blekinge.

Bildbevis ...

... till inlägget här under.

God Jul!


På Ikea köpte jag igår ljusslingan Glänsa.

Den har jag nu tänt och ni anar inte så fin den är.

Ja, likt en boaorm ligger den ihopslingrad i söderfönstret, bakom blommorna.

Och ni skulle bara se så fint det blev.

Ett kvällsfönster ...

.... från Västmanland (tror jag .., kanske södra Dalarna ..?).

Europamästarinnan i koftproduktion, ja, ni vet, vännen Ulrika som nu har haft stora fönsterhåven med sig, skickade bilden.

Promenad ...

Under besöket i Blekinge ...

Innan vi ger oss av.
Det är bloggmadamen som är vid pilen.

... blir jag erbjuden att åka med som spätta på pv:s kompis motorcykel.

Ja, allt börjar med att jag berättar att mina barns pappa också har haft mc och jag vittnar om en mc-tur som varade från Malå i Västerbotten till Helenelund utanför Stockholm - med uppehåll på Scandic Hotell i Östersund, där jag plåstrade om min våldsamt ömma bak.
(Läs: jag vägrade att åka en meter till .., jag hade så ont i rumpan så jag kunde knappt röra mig!)

Och nu har det gått tjugofyra år sedan den där åkturen och jag står och tittar lite på den fina motorcykeln och det är då som värden undrar om jag har lust att ta en liten åktur?


Här står han.

"Javisst!" svarar jag glatt, men menar kanske bara en liten sväng ute på byns gata.

Men det är inte vad chauffören har tänkt sig.

Nej, vips hämtar han en skinnjacka ämnad till någon människa i Barbiestorlek .., (det är tur att fläsk är töjbart .., det är bara att fördela alltsammans innanför dragkedjan ..), och skyddsväst, hjälm, solglasögon och skinnstövlar plockas också fram.

Några skinnbyxor i lämplig storlek, ser jag inte skymten av.

Och så bär det iväg.

Om jag säger som så .., att ordet bönpall i den stunden får en något annorlunda betydelse, med betoning på b ö n .., så kanske ni förstår?

När herr chauffören drar på ute på raksträckorna, är det inte långt ifrån att man flyger av hela härligheten, ja, det påminner om när man sitter i ett flygplan som just är på väg att lyfta ..., och jag tänker på mina barn och barnbarn .., har jag verkligen tillräckligt ofta talat om för dem hur mycket jag älskar dem ..., och i varje kurva ser jag möjligheten att en katt eller ett rådjur ska komma utskuttande och trassla in sig i hjulet .., eller att vi ska få punktering och för min inre syn ser jag mig själv segla iväg, icke allenast till himlen, utan rakt ut i skogen, eller värre än så: kana iväg på asfalten och den nya knäleden i småbitar bara!

Och jag håller mig krampaktigt fast i chauffören och försöker verkligen att luta åt rätt håll i kurvorna, ja, man vill ju inte skämma ut sig där bak.

"Hur känns det? Är du rädd?" frågar chauffören mellan varven.

"Nädå, inte alls ...", säger jag med en röst jag nästan inte känner igen.

Att man har fingrarna i x, behöver man ju inte berätta.

Innan åkturen är tillända, har vi passerat en mängd byar och samhällen vars namn jag aldrig hinner uppfatta, men Lörby är ett av dem.

Och så närmar vi oss en stor korsning.

"Du .., jag har varit i Kristianstad förut, det är helt onödigt att ta motorvägen ....", säger jag till chauffören, ja, jag befarar att han kanske ville spränga ljudvallen eller slå världsrekord i hastighetskörning.

Efter tjugo minuter kommer vi åter mullrande in i lilla byn Djupekås där pv och chaufförens fru sitter så lättjefullt vid husväggen och lapar sol ..., och jag försöker räta till anletsdragen och se glad och lycklig ut och hjälm, solbrillor och handskar plockas av och kallsvetten torkar jag diskret bort.

"Hur gick det?" frågar pv, som gärna, ja, mitt i mörka natten, ägnar sig åt att segla till Danmark ..., och inte är det minsta rädd när det blåser friskt på havet, men att sitta på en motorcykel och fara fram likt en raket längs vägarna, nä, det gör han inte.

"Jo, det var väl ...., trevligt...", säger jag hurtigt.

Om dom tror mig?

Knappast.

"Men jag tycker att du var himla modig och du följde ju med så bra i kurvorna ...", säger chauffören leende.

Ack, som ljufv musik är detta i mina öron och nog tycker jag väl att pv tittar på mig aningen beundrande .., men se, nu är det färdigåkt på motorcykel för ett bra tag .., hälsar spättan i landet Halland.

Systersonen ...

Med helikopter upp till toppen på någon topp i Nya Zeeland.
Och så ..,. ta sig ner med bräda.

... som har tillbringat så gott som hela sitt liv i Australien, är en friskus.

Det bästa han vet är snö ....



.... och hav.

Fredrik som har vuxit upp i Adelaide, flyttade till Portland för att få bättre surfvågor.

Fler magpirrframkallande bilder finns här.

Vinslöv ...