Exakt en månad kvar ...

Den fjortonde juli är det dags.

Lika så gott att börja öva.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Fullkomligt underbar bild, Monica!

Mitt bästa i veckan har varit de härliga möten vi haft med både fransmän och svenskar. Nu och under senare tid. I veckan hade vi vårt avslutande bokcirkelmöte hos en av vännerna som bor gudomligt vackert precis intill strandkanten i en liten fiskeby. 

Här satt vi på hennes altan och pratade Frankrike, valet, livet och böckerna vi läst. Och bjöds på gudomlig lunch som avslutades med färska aprikoser, mandlar ( i sina gröna luddiga skal) och stora söta körsbär. Livet på en pinne!!

Hälsningar Monet.

Idag ...

Anna-Lena, Barbro, Ann, Eva på Rödön .., och hon i Tyresö ..

... och inte minst Anne i Mantorp och jag själv ... ligger nu och skramlar i glasbyttan, ni vet, den med lotterna.

Fler får mer än gärna vara med!

Öppna nu hjärtedörren, den där du har gömt det där som värmde lite extra .., få se .., vad var det nu för nånting ...?

Och så, om du vill och känner för det, kan du väl mejla den där glädjen (för så är det verkligen, att delad glädje blir till tredubbel glädje!)  till bisse151@gmail.com, så är du med i Glädjelotteriet/Evighetslotteriet/Uppmuntringslotteriet och kan vinna boken med kitschiga vykort och så dom där fullkomligt underbart påhittiga rädda-livet-vinsterna från Turtlan i Karlstad.

I morgon blir det dragning!

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

"Nu blommar digitalisen! Alldeles underbart är det!" skriver Barbro.

Det var det som värmde hennes hjärta ....

Tack snälla! säger jag.

Dagens fönster ...

Vet ni hur glatt hjärtat blir när människor som man aldrig har träffat i verkliga livet .. när dom åker på semester och där - plötsligt -, kommer på att ta fram fönsterhåven och sedan skickar bilden via rymden till ett gult hus i landet Halland?

Anar ni glädjen?

Ja, men ååå, så glad man blir!

Fönsterfångerska den här gången var min namne, hon som heter Elisabeth men kallar sig för Dubbelörnen och som är på semester i Frankrike.

Så här skriver hon:

"Hälsningar fr underbara vackra Languedoc.
Kram Örnen :)"

Idag ...

Natten mot idag drömde jag nåt så gräsligt hemskt och ännu, när klockan närmar sig tre på eftermiddagen, har jag inte riktigt kunna ta mig ur den. Drömmen, alltså. 

Mest ingenting har blivit gjort. 

Några telefonsamtal .., småprat om stort och smått ..., disk .., hundpromenad. 

Men för övrigt: intet.

För en stund sedan tänkte jag mig att ta ett dopp i havet här nedanför. 

Egentligen vill jag ha en stege - så länge balansen inte är på topp -, men moppenycklarna hade råkat åka med bilen och jag tänkte att jag går väl då .., det är inte så långt ner till havet och jag får ta små steg.

Då hördes plötsligt ett muller och jag vände mig om.

Detta (bilden) var vad jag såg. 

Något bad blev det inte.

Minns ni Em ...?

Kommer ni ihåg honom .., den unge pojken i Thailand som hjälpte Guy när han var mer eller mindre liggandes efter sin vurpa med motorcykeln?

Och det ena ledde till det andra och det tredje och en våldsamt impulsiv madame föreslog att vi kanske kunde gå samman och hjälpa den här killen till ett bättre liv - förhoppningsvis - ja, hjälpa honom att finansiera studierna.

Det blev ett gäng som hoppade på tåget .., lite darrrrigt blev det när Guy blev sjuk, men tänk, det har fungerat ändå! Och nu idag kom ett mail från Guy med bild på Em och Guy skriver att nu är första läsåret tillända och den unge mannen har fått bra betyg och jag blir så lycklig och så glad, så det är inte sant!

T a c k   snälla, rara, fina, goe Guy som blev den som tog hand om allt detta!
Att komma på en idé är ju inte svårt, men att få den förverkligad .., det är helt och hållet Guys förtjänst.

Och så tänker jag på dikten som mamma så ofta läste upp för mig, nämligen denna av Stig Dagerman.

”Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra,
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket,
att själva stjärnorna ler.
En hungrande broder mindre,
betyder en broder mer.”

Nu handlar det ju inte om hunger, men om en möjlighet till ett bättre liv.

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

Nu var det så himla länge sedan jag var med i lotteriet. Tycker jag har vunnit så mycket och så blir

det bästa lite samma hela tiden. Och så tycker jag att det händer bästasaker stup i ett.

Men det som var idag slår dom andra bästa som varit sista tiden. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka

min stolthet och glädje och en del tycker väl inte att det är så märkvärdigt, men jag blev så lycklig att

tårarna trillade.

Glöm inte att titta till slutet! (Detta har jag filmat av från Facebook ..., och det visar en del av solot, hälsar Elisabet).

Det var på skolavslutningen i kyrkan och barnen sjöng så fint och det talades snällt till barnen av rektor och präst och som avslutning står mitt barnbarn där framme och spelar solo på sin trumpet och då brast farmodern ut i tårar.

Han är bara 11 år och spelar så fint och det var inte bara jag som fick tårar i ögonen..

Så är det så härligt att läsa om din rehabilitering. Simma är säkert bra och du är så tuff som kämpar på. Snart så kan du gå omkring som vanligt tror jag.

Kramar till er alla från Anne i Mantorp

// Sååå duktig han var! hälsar bloggmadamen.

Fredagsfönstret ...

 Hej!

Ett bidrag från mitt besök i Örebro i förrgår 11 juni.

Examen var temat för Örebrobesöket men en Turtla hinner alltid med att turista lite på samma gång.

Tack till kära Kattis som tipsade om Naturens Hus.
Där hittade jag det här stora härliga fönstret.
Nu med destination Gula Huset.

Turtlan

// Och tack till såväl madame Turtlan som Kattis! säger madamen i det gula huset.

här och nu ...

Lillrundan som jag brukar gå med harry.

Eller mer där och nu, kanske.
Eller där och då.

Stranden finns i Steninge och varför det heter Steninge och Stensjö är kanske inte så svårt att räkna ut ....? Överallt finns stenar!

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Idag är maken lite bättre !!!!

Och barnbarnet Erik 13 år kommer hit till havet med flyget!!!så roligt!!!

Sommarkänslor från Eva inte i Tyresö

Glöm nu inte Det Bästa ...

Förutom hemlighetsvinsterna från Turtlan i Karlstad - dom som faktiskt räddar liv och är helt underbara -, så är detta förstapriset, tillsammans med 1 st Turtlans filurvinst.

Det här är en liten bok som heter "kitschiga vykort" och jag tycker så mycket om den!
Där finns vykort från 50 - och 60-talet .., såna som vi lite äldre känner igen .., och man inser att åren går .., för där är t.ex ett vykort från Västberga Värdshus ..., ett annat vykort från Algots interiörlager (kläder) och från Icas Provkök i Stockholm .., och så förstås lättklädda och ibland helt avklädda svenska flickor .. (den svenska synden ...,.-), ja, hur mycket som helst att förlora sig i.

Den som sponsrar heter harry.

Men så är det ju det där att för att vara med i lotteriet, så får man gärna dela med sig av lite glädje.

Ni vet ju hur det går till .. mejla den bara till bisse151@gmail.com.

Dragning på söndag.

Dagens fönster ...

.... fångades av stickmadamen som just nu säkerligen är nöjd med tillvaron, ty nu är hon hos Jocke.

Ja, det var Ulrika förstås.

Ett foto i timmen ....

Idag är det Efit och förra gången orkade jag inte hänga på hela vägen, men nu ..., kanske!
Andra som är med, hittar du här.

Vid 4-tiden värker benet ..., och jag ställer mig vid fönstret och tar en bild mot Eckes till.
Nu är allt som syns en liten pjutt av det röda tegeltaket.

Vid 5-tiden är pv redan igång med jakten på ..., just det, spanska skogssniglar.
Efteråt kommer han upp med ett strong pill.
Pv är verkligen den snällaste som finns.
Sen somnar jag och sover gott och smärtfritt i närapå tre timmar.

 

Vid 8-tiden sätter jag mig upp och funderar på huruvida det är dags att lämna sängen?

Harry, som har legat vid min sida, viftar lite på svansen .., så där som ..."gomorron matte!"

 

Vid 9-tiden dricker jag Zoegas skånerost i koppen som inhandlades i Skärhamn, i Bohuslän. 

På akvarellmuseet.

Jag tycker så mycket om den .., kanske för att det var en av de första semestrarna vi gjorde tillsammans, pv och jag själv. Vi låg på stranden där i Skärhamn och jag minns att pv sa att resåren i min badddräkt var lite slapp, ja, bak i rumpan. Redan då, alltså.

Vid 10-tiden hittar jag en katalog från Cellbes och upptäcker att pv:s gardiner har fått ett nytt liv.
Ja, ni minns kanske hur jag avskydde dem, då, när jag flyttade hit. En av längderna kom för övrigt att användas som svepning till pElle. Nu finns alltså likadana gardiner i Cellbes sommarkatalog. Jag vet en som kommer att smajla gott. (Kanske bäst att tillägga att pElle var en katt).

Vid 11-tiden .., slänger jag ut några brödbitar till familjen Skata.
Fyra ungar har dom som hoppar omkring och fast dom själva kan norpa sig ostbitar och bröd, vill dom helst bli matade av mamma eller pappa, vem det nu är.

Vid 12-tiden tar jag den här bilden.
Jag har då i femtiosju minuter tittat på dokumentären om Maja, då 92 år och still going strong som innehavare av Palace Hotell i Hultsfred.
Ett märkligt program om en synnerligen egensinnig kvinna, ett program som  handlar om hårt arbete, drömmar och kärlek och att man som 92-åring kan gå en hel vinter och vara pussnödig.
Tack Dinah som rekommenderade den!

Vid 13-tiden .... skriver jag en inköpslista och på den står bland annat solskyddskräm och LdB.
I alla fall LdB.
Jag brukar aldrig någonsin använda det förstnämnda, men nu kanske?
Igår på stranden sa nämligen friherrinnan att ..."du borde kanske skaffa dig nåt att ha på huvudet ..." och det kan ju vara en omskrivning för att rynkorna breder ut sig. 
Nåja, nån ska ju vara rynkig också. 

Klockan 14.00 ..., då var jag på vift och glömde kameran, men en timme senare, kl.15.00, var jag hemma igen, trött och slut på efter ett besök i affären i Haverdal och därefter på Lantmännen i Harplinge. Jag hade burit 5 kg hundmat och en papperskasse med inte alltför tunga varor till bilen, det räckte för att benet skulle bli darrigt. 
Väl hemkommen tittade jag in i växthuset. 
Bilden visar en planta med asiagurka; en gång i världen gjorde jag en inläggning på den gurkan och det var hysteriskt gott.
Nu ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp, tillsammans med gulleharry. 

Vid 16.00-tiden, ja, det fattas nio minuter, ställer jag upp fönstret på glänt.
Skatorna tjattrar .., grannen Göran sågar ..., och det är nästan vindstilla ute. 
Och detta får samtidigt bli Dagens fönster. 

Klockan 17.00 .... puttrar köttfärs på spisen .., en skatunge hoppar upp och ner på en pajad fotboll och jag står i fönstret och tittar på och ler för mig själv. Sen tar jag mig en titt på rosen i rabatten.

Klockan 18.00 ... har jag tillbringat en och en halv timme med att flytta om blommor i rabatten.
Det gäller nämligen att passa på, ja, när pensionatsvärden inte är hemma ....
I en trätunna, inhandlad på Åbergs Trädgård för flera år sedan, har luktärter fått sin plats. 
Av tunna grenar som pv bara hämtade från slänten, gjorde vi en liten ställning och så bad vi snören så det går bra att slingra sig uppåt - för blommorna, alltså -.  

Vid 19.00-tiden upptäcker jag att vildkaprifolen är på gång att blomma. 
Kaprifol påminner mig om sjuttitalssomrar på Tjörn i Bohuslän .., en fyraårig tös med flätor och en nyfödd liten madame .., en labrador som hette Labbe .., en Volvo .., kortspel om kvällarna och solvarma bigarråer, inhandlade i Stenungssund. 
Jag var tjugotvå år och på väg hem från affären spelade vi den här låten från bilens kasettbandspelare. 

Klockan 20.00 är jag hemma efter att ha kört till Steninge och tagit ett kvällsdopp.
Det hade varit perfekt, ja, om jag därtill kommit ihåg att ta med mig baddräkten, men nu upptäckte jag att i stället var det mina svarta byxor!
En fördel med att bli äldre, det är att man inte bryr sig så värst .., så efter en stunds tvekan beslöt jag mig för att bada i min ärmlösa linneklänning, den som jag redan hade på mig, och två småttingar i förstaklassåldern - som redan var i vattnet -, tappade nästan ögonen när jag simmade omkring i nåt som liknade en luftballong!
"Vi brukar simma i pyjamas när vi har gympa och är i badhuset för att lära oss ...", sa tösen och log.
Jag sa att det går jättebra med klänning också.
Sen åkte jag hemåt och log mest hela tiden.
Och nu avslutar jag min Efit för nu blir det snart mörkt.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Vilken UNDERBAR bild, Anna-Lena! Vilken himmel!

Även om vädret inte var på topp hela tiden så hade vi ändå en fantastisk Gotlandsvecka.
Bäst var övernattningen på Stora Karlsö där vi sov i Fyrbiträdets hus, det lilla röda precis på kanten på bilden.
För en fågelintresserad är detta paradiset!

Kram
Anna-Lena

// Anna-Lena har även bifogat en film, men se, den får jag inte upp just nu ...., men jag ska göra nya försök.



Och nu fixade det sig med filmen! Tack Anna-Lena.

Men imorgon ...

... lär det vara slut på det roliga, då ska det åska och regna.

Nå, men idag - precis hela dagen - har det varit nästan som utomlands.
Som i Grekland.

Vid 11-tiden moppade jag iväg till Steninge och där mötte friherrinnan upp och vi slog oss ner nära vattnet .., hon bjöd på kaffe och nåt hembakat gott ...., och så blev det bad på bad.

När pv kom hem i eftermiddag, då tog vi en sväng till Steninge igen. Den alltid så rara Lena hade då sytt i resår i min baddräkt, för hur det nu är så märks tydligt jordens dragningskraft och detta gäller även rumpor som nästan kan ramla ut från baddräkten .., men nu är gumpen på plats!
Tack Lena!

Och vi badade läääänge och där, vid räcket, stod den alltid så vänlige distriktsläkaren Mats.
Han är pensionerad numera, men det var han som (vid ett inhopp på vårdcentralen) ordnade remissen till ortopeden i Halmstad. Han gjorde det utan knot .., och sen var allt igång.

Nu visade jag honom mitt eleganta knä och han looooog och jag sa "tack snälla!"

Ikväll kunde jag för första gången vinkla ut vänsterbenet lite .., plötsligt var det inte bara hundsim.

L y c k a.

Fortsättning på den där berättelsen ...

Nu bara skriver jag av artikeln ..., den som såååå värmde mitt hjärta.
Från GP i söndags.

 Kycklingarna hade en egen liten inhägnad, och var så roliga att titta på.

Jag och min bror brukade fånga räkor och små krabbor, till att mata kycklingarna med. Framför ladugården låg ett trädgårdsland, där allt man kan önska sig växte. Annie odlade också lite blommor för skojs skull. I vattnet, nära huset, låg en liten brygga med två träekor. En stor för Axel och en liten till Annie. Bakom huset var en stor grön äng, där korna betade.
Ibland hände det att korna tyckte att gräset började ta slut och vadade då över ett sund till Sunnholmen. Då tog Annie sin lilla eka och rodde över för att kunna mjölka.

Det var alltid så trevligt att komma till Gillholmen. Axel eller Annie vinkade in oss i köket. Så gick Axel ner till sin brygga och drog in en sump, en låda med små hål i, där fångade fiskar kan leva men inte rymma. Ibland var det ål och ibland var det rödspätta. Axel rensade dem och sen fick Annie fiskarna och kokade dem i en gryta. Axel gick ut till trädgårdslandet och grävde upp potatis och de grönsaker som han tyckte passade, exempelvis sallad och rädisor. Det var alltid gott att få så färsk mat. Särskilt potatisarna, tyckte jag var något helt annat än det vi köper i butikerna.

Min bror och jag kunde leka så mycket. Vi byggde segelbåtar som fraktade gods från hamn till hamn. Till slut blev vi så skickliga att vi kunde bygga segelbåtar som seglade över till en liten ö, vände och kom tillbaka. Axel var alltid på gott humör när han träffade mig och min bror. Han brukade hitta på sånger om mig som han sjöng. Det var nog så att Axel sörjde väldigt mycket att han själv inte hade fått någon son.

På kvällarna satt Pappa och Axel på berget och talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer.
Jag hörde Axel klaga på att han var så fattig. Då sa min pappa: "Axel, du är en av de rikaste människorna på jorden. Du som får leva i det här oerhört vackra, stilla och naturliga. Långt från stadens brus och larm. Jag skulle inte tveka en sekund om jag fick byta med dig."

Axel var en av de sista riktiga fiskarbönderna i Sverige.
Det han framför allt livnärde sig på var ålfiske.
Nu är Axel död, det är idag på dagen 17 år sedan. (Han levde 11/11 1904 - 8/6 1997).
Ålen är närmast utrotad och fiskarbonden är ett minne blott.

Ola Bryngelsson.

// Elisabet skriver: det är som att titta på en gammal svartvit film! Underbart! 

Som när solen strålar ...

Någon gång i början av min sjukskrivningsperiod fick jag en kommentar här på bloggen, från någon "Fredrik" som påstod sig representera afa-försäkringar och han tipsade om att man, under längre sjukskrivning, kan få rätt till ersättning från just afa.

Helt övertygad var jag om att denne för mig helt okände Fredrik var en bluff.

Men jag kollade upp lite på nätet och jodå, där fanns verkligen nånting som hette och ännu heter afa och jag kontaktade denne Fredrik som hade lämnat sitt telefonnummer och han lovade att skicka ansökningshandlingar, som mycket riktigt kom i postlådan .., papper som fylldes i, lämnades till arbetsgivaren och sen har det varit tyst.

Igår fick jag ett nytt brev från afa.
Där kan man läsa att dagersättning lämnas från och med den 1:a april ( i mitt fall) med viss procent av sjukpenningen, etc, etc.

"Det är ju rent obegripligt, vilken service!" utbrast jag till pv.

Och så sa jag att "imorgon ska jag kontakta dem och höra hur insättningen görs, lämna kontonummer och så vidare".

Det hade jag inte behövt.
På mitt konto fanns pengarna redan!

Inte det minsta lilla krångel .., bara service!

Alla ni som tillhör LO och kanske blir sjukskrivna en längre tid, glöm inte det här med AFA-försäkringar (om din arbetsgivare har kollektivavtal, så har du förmodligen rätt till ersättning).
Om detta hade jag noll koll, innan denne Fredrik hörde av sig.

Och om du - mot förmodan - läser här igen Fredrik:  från hjärtat ett stooooort tack! 

/Telefonnummer till kundcenter 0771 - 88 00 99

Dagens fönster ...

Flitigaste fönsterfångerskan, fröken Ulrika - numera i Närke - (det känns fortfarande ovant att inte skriva Västmanland ...) besökte storstan för att besiktiga bilen och med sig hade hon fönsterhåven.

Inte illa!

Det bästa för Eva på Rödön ...

Hej!

De senaste sommardagarna har varit mitt bästa. En sväng till sjön med Otis. Åreskutan långt borta. Jag hittade massor med liljekonvaljer som nu pryder det gamla skåpet i vår hall.

Helgen har varit fylld av fester med gamla vänner. Så härligt uppfriskande. Ja så fick jag ju tillbaka på skatten, några tusingar som behövs till allt som ligger efter.

Så ser mitt bästa ut.

Kram Eva (mitt i natten)

Det bästa för Ann i Göteborg ...

 

Hej!

Det bästa som hände förra veckan hände i torsdags, då jag var med på Henriks kandidatceremoni på Textile Fashion Center i Borås. Han har läst i 3 år och nu är han textilekonom  och vi är så stolta över honom.

Rektorns skosnören ....

Det var en hel del tal av män och de ingen av dem var helt enkelt inga talare. Det var prefekten och högskolerektorn och studierektorn – alla i grå kostymer – inga färger alls, förutom rektorns skosnören.

Det sjöngs "Den blomstertid..." och nationalsången och efter det reste jag mig upp och fick låna mikrofonen. Jag tyckte att någon förälder skulle säga nåt och jag fick alla föräldrarna att hurra för sina duktiga barn och pianisten rev av en fanfar också! OCH Henrik tyckte inte att jag var pinsam, utan blev glad och tyckte att morsan var cool. Han reste sig upp och gav mig en stor bamsekram efter.

Henriks hatthängare ...

Efteråt bjöds det på kaffe och tårta. Flera föräldrar kom fram vid kaffet och tackade och var nöjda att någon tog mod till sig...Det kändes bra.

Det var inte alla textilekonomerna, som hade föräldrar där och jag adopterade dem alla så att de också skulle få ha en mamma där! Ungefär 10 stycken!  Många av dem har övernattat hos oss vid behov och jag kände dem lite innan, men inte alla 10.

Så nu har jag 13 barn.

På kvällen hade vi räkfrossa enligt textilekonomens önskemål och resten av familjen kom och firade.

Till hösten ska Henrik till London och läsa en Mastersutbildning i London! Men nu har han fått problem. Han har kommit in på två stycken  och måste välja, fast det är ju ett kärt besvär.

Det var en rolig dag.

Ann

Ikväll ...

Kvällsdopp i havet.
Salt vatten mot ansiktet.
Solen på väg ner.

Mamma Ejder med tre av sina småttingar.
Igår var där fyra.

Och växthuset ...., en aldrig sinande glädje.

Det bästa för mig ...

Efter helgens äventyr i Skåne .., och gårdagens rejande - plantering av blommor, gräsklippning och allt annat .., tog det stopp.
Aldrig, aldrig att jag lär mig!
Och även idag var det helt inuti-tomt, nästan så det ekade.

Vid tvåtiden tog jag bilen och körde till Steninge.
Satte mig i en rosavitrandig brassestol och vände ansiktet mot solen.
Frös.
Svepte linnejackan om mig.
En timme senare tog jag mig samman och badade .., länge ..., länge.
Det var varmare i vattnet än igår och jag pratade med en rundmagad herre som är kund i affären (dvs, två rundmagade pratade med varandra ,-) .., mest pratade vi om hur gott det är för själen, detta att ligga i ett salt hav.

Slog mig sedan ner och vilade ytterligare någon halvtimme.
Småpratade med förbipasserande, vilket sannerligen inte var många.
Tänk, man har nästan hela stranden för sig själv!

Uppe kring klockan 11 på bilden, skymtar vandrarhemmet där vi hade vår bloggträff.

Sen ringer pv och kollar upp det här med middag och annat, jag säger att det får bli stekt korv och makaroner, oj, så exotiskt, men det är väl vad orken räcker till en sån här dag.

I morgon, om vädret är lika fint, ska jag tillbringa många fler timmar just här.