Vänner! 

Är det okej med dragning i lotteriet i morgonförmiddag?

Herr NP är upptagen med växthusetprojektet som kommit en bra bit på väg och själv håller jag på att förbereda för en tillsammanskväll med diverse arbetskamrater.

Det blir grillat .., några pajer .., sallader .., ungsrostade grönsaker ..., och så bjuder Lena på efterrätt, någon slags ljuvlig chokladkaka.

På gränsen till migrän har jag .., men tack och lov för Treo.

Att bli glad av ...

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag för någon vecka sedan råkade lyssna till en bokrecension i SVT:s gomorronprogram, det var den norske barnboksförfattaren/illustratören Stian Holes bok "Den gamle mannen och valen", utgiven på Alfabetas bokförlag.

Recensent var Magnus Utvik och det ska jag säga, att jag föll pladask för hans entusiasm och inom loppet av tio minuter hade jag beställt boken.
(6:05 in i programmet börjar recensionen).

"En barnbok? Du är ju snart sextio år!" tänker säkerligen någon.

Ja, men det spelar ingen roll .., en vacker bok är en vacker bok är en vacker bok.

Igår kom den med posten.
Vilken glädje!
Vilka bilder!

Titta bara här .., hur Cornelius sitter i gröngräset på sin ö och tänker på sin bror Halvor - dom har varit osams och ickekontanta med varandra hur länge som helst - och nu skulle Cornelius verkligen behöva sin brors hjälp.

Jag tycker sååå mycket om sättet hur Hole illustrerar det hela.

Barnbarnet Emil sa för flera år sedan - det var någon månad innan jul - att .."vad jag önskar mig i julklapp ..? ja, inga fler böcker mormor!" och ungefär samma sak har Anders sagt.

Så jag köper till mig själv.
Bara-För-Att.

Igårkväll högläste jag för pv - det var när vi hade gått i säng - och jodå, han somnade innan vi kom till det lyckliga slutet ,-)

En underbar bok är det!

Dagens fönster ...

Ena dagen är det fönster från Västmanland eller Närke, nästa dag är vi i Belgien!
Underbart, är det.

Den här gången är det annannan som besökt Bryssel och där agerat gästföreläsare och tänk - visst är det ändå fantastiskt - att mitt i det där föreläsandet, så kommer hon ihåg ..., "ja, just ja .., i landet Halland bor ju nån som gärna vill ha fönster, bäst att ta fram håven!"

Och så gör hon just det.

Och här är fångsten!

T a c k! säger jag.

Här delar fönsterfångerskan med sig av sin livs historia. Ytterst läsvärt är det!

Och Eva från Tyresö ...

... är i landet Halland, inte långt från affären faktiskt.

Här hittar hon lugnet.

Och där ... är dimman som kommer in från havet.

Det bästa för Kattis ......

Den modige har ritat det blå, kompisen det röda.

Det bästa i veckan, det är utan tvekan Solskenssöndagen, som du visst redan har länkat till, då Viktor för första gången vågade ringa till sin bästa kompis. En hjärtevärmare av rang!

//Kattis, som hittills har en utdelning på 100% i det där uppmuntringslotteriet som ni bedriver


Elisabet säger: ja, jag ska villigt erkänna att den lille filurens sätt att bemöta sin rädsla och verkligen VÅGA .., det värmde även mitt hjärta! 

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Om det inte är försent.

Att vildsvinen inte varit här på ett par nätter och kanske flyttat någon annan stans. Och så den alltid pampiga och fina ceremonien vid den okände soldatens grav på fredsdagen den 8 maj. Man uppmärksammar andra världskrigets slut och hedrar sina fallna soldater i alla krig.

Här är president Hollande tillsammans med den polske presidenten, specialinbjuden i år. Jag gillar att bo i ett land där man till och med har en helgdag med ceremonier i minsta by för att hedra de sina och inte glömma det som hänt!


Hälsningar Monet.

// Elisabet säger: klicka upp bilden och titta hur aningen förvånade de övriga männen är .., ska nu presidenten fixa det här ...., särskilt mannen längst till vänster som böjer sig fram lite.

Ibland händer det ...

Så här är det: 
Pv har två bröder. 
Hans storebror är en av de mest energiska människor jag har träffat och han och pv är rätt lika varandra. 
Men sen finns ju han som är lillebror - helt olik sina bröder - i alla fall delvis.
Han är musiker och vänder såklart ofta på dygnet. 
Till honom ringer man aldrig före elva-tolv på dagen. 
Han är - i alla fall utåt sett - en glad skit! 
Otroligt social, säger pv.
Bilden visar när han och de övriga bröderna målade Gunvors sommarhus. 
Den mesta färgen hamnade i Ulfs hår eller ansikte.

På jobbet ...

Igår hände något.
Ulf, denne nattuggla som i alla år haft sömnproblem, kom i förrgår i säng ovanligt tidigt

Det är då det händer.
Han vaknar tidigt.

Och skriver, från sin utsiktspunkt på landet utanför Lund ....

"Vaknar kl 04,10 går upp och pissar och försöker somna om efter 25 minuter ger jag upp,
Stiger upp å kokar kaffe.
Släpper ut hönsen ( äntligen har han fattat att vi vill ut tycker dom) tar på mig skorna, hundarna yrvakna , va fan håller han på med.Går ner till skogen , hundarna lösa! Bokskogen möter mig nästan helt utslaget!
Gud har öppnat katedralen!!!
Ut på ängarna , solen bryter upp morgondiset. Jag fylls av en euforisk känsla ! Lycklig som en lärka uti majsolens sken!
Nu blir jag riktigt känslosam ! Tack mor och far för arvet ni lämnade efter er som gjorde det möjligt att ha ett så fint hus!
Tänker på er alla mina vänner i livet! Ines min själs älskade mina barn Hannes och Joanna!
Denna känsla har jag haft nån gång förr i livet men inte många gånger!
Jag skulle kunna dö nu!! Skjut mig !!!Det gör inget jag är lycklig fri och euforisk!!
Jag älskar er alla !!
Jag vet jag är patetisk men va faan!!
Ulf"

Det här skrivs på Facebook och kommentarerna som ramlar in efteråt är underbara! 
Där är musikervänner som raljerar friskt och avråder från droger tidigt på morgrnarna och där är andra som talar om hur oerhört älskad den här filuren är.

Och tänk, idag hände det igen! 
Vid åttatiden ringer telefonen .., då är det samme Ulf som nu, när han var uppe så tidigt igårmorse, såklart blev trött igårkväll och således vaknade i ottan igen. 

Vi bara ler.

// Och annannan länkar i sin kommentar till detta. 
Å, helt perfekt!

En fredagmorgon i maj ...

Fönstret öppet .., täcket på vädring. Det tycks bli en fin dag.

Och mitt i natten väcks jag av pv som vill att jag ska slå av radion.
I timmar har han legat vaken och grunnat på det här med växthuset och plötsligt fått för sig att nånting har blivit galet .., kanske måste han gräva upp det där redan färdiggjutna?

"Ja, ja .., det blir säkert bra ...", säger jag och försöker somna om.

Det tar nog en timme, minst.

Och sen blir det morgon och till min förvåning är pv pigg och alert och berättar, skrattande, att han - när han väl somnade om -, drömde samma dröm hela tiden .., nämligen att han körde omkring med en skottkärra på släpet!

I vanliga fall när jag sätter mig vid datorn på morgonen, är där nån bild från någon blogg, eller så är det där ingenting alls.

Idag är det första jag ser .., just det, ritningen på växthuset Odla.

Innan frukosten sjunger vi för födelsedagsbarnet AP. 

Sen .., fort ut i solskenet!
Pensionatsvärden - denne idoge smålänning -, tar sig an Projektet.

"Ja, men det blir nog bra ...., jodå ...", säger han.

Själv har jag fixat frukost och dammsugit, slängt tvätt i maskinen och ska nu torka golv.

Och rensa ogräs.

I eftermiddag jobb och sen .., halleluja, ledig helg!

En sak har jag upptäckt ...

jo, det är ...

att män som går omkring i röda eller gröna byxor

ofta är väldigt välbeställda män

Ofta såna som golfar och kör BMW.

Trettiosju år ...

... blir hon, just idag, AP.

På bilden en go liten tös som hjälpte sin mamma att räfsa löv.

Luggen hade hon själv klippt.
  
Grattis på födelsedagen världens bästa Anna! 

Dagens fönster ...

.... kommer från Örebro.

Då tänker ni kanske att det är Cosmos matte som varit i farten, men se, det var det inte.
Det var den här madamen.

Läcker bild, tycker jag.
Avskalad.

Och så ett kvällsfönster från Skottland ...

Och det är inte så att Eva på Frösön hamnat bakom lås och bom, nej, absolut inte .., däremot har hon varit här.

Tittar man ut genom ett av de gallerförsedda fönstren, så ser man detta.

Kväller i landet Halland ...

Hockey på tv, men jag tittar på ett helt fantastiskt program som handlar om kvinnor i västafrika.

I en timmes tid sitter jag tillbakalutad i loppisfåtöljen och fascineras av dessa starka kvinnor som har makten på ön där dom bor.

Vackra kvinnor med en svartglänsande hud .., sååå vackra, så vackra!
Och vilka klänningar!
Vilka tyger!
Såna skulle jag vilja ha.

Tidigare i eftermiddag har jag rensat ogräs, stekt färsk torsk till middag, dammsugit och plockat undan, allt medan pv lägger pussel med växthusdelarna.
Det tar sig.
Det går framåt.
Han säger att nu känns det roligt.

Och små värmeljus lyser upp i kvällen ..., på sängen i Gunnars Rum har sigge nilsson kurat ihop sig och snart har jag ledig helg.

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Bilden kommer från landet Halland.

 Hej!

 

Igår plockade jag in den första vitsippsbuketten. 

Och så har jag upptäckt att vi har vitsippor lite här och var i rabatterna. 

De måste ha spridit sig med frö. 

 

Och idag när jag promenerade i regnet såg jag att björkarna börjat få gröna knoppar, dock inte musöron än. 

Sipporna och knopparna två saker som gjort mig glad denna vecka! 

 

ellem

Och så blir man överraskad ...

Jobb från kvart i tio till tre och inte en enda lugn minut är det!
Nu väller sommargästerna in och det spelas på hästar eller Lotto och stressade damer eller herrar  som har köpt rosor vill gå före alla andra i kön och jag säger ..."ja, då får vi fråga dom övriga om det är okej ..." och kunden som har stått länge i kö nickar ..., men ser måttligt road ut.

Det slår aldrig fel; den som har mest bråttom, är den som är året-runt-ledig.

Just när jag är klar för dagen, säger Mattias att jag ska ringa hem.

Det visar sig att vi har fått överraskningsbesök och jag blir så innerligt glad .., så där så att det spritter i hjärtat ..., och det blir till att tvärhandla det viktigaste ("sötebröd eller mackor?" säger jag till personen i andra änden av telefonen och får svaret ..."ta sötebröd"!) och så kör jag hemåt och där, ute på altanen, sitter underbara kusinen som vuxit upp i Dikanäs, nämligen den här madamen.

Hon och maken (från Ångermanland) är på väg till Skåne och nu har dom gjort ett uppehåll här och åååå, så roligt det är! Sist vi träffades var på min mammas begravning och ni kan tro att jag då blev rörd när två av mammas syskonbarn åker så långt för att vara med henne, den där sista dagen.

Men nu är det nya tider!

Så vi sitter ute i solskenet och pratar om allt möjligt och kusinen berättar om alla skåp som hon har och allt hon väver och maken, han skrattar åt hustrun - samlerskan -, ja, hon och pv kunde bilda en förening.

Innan dom ger sig av, åker vi till lilla hamnen och på klipphällar står fiskare (en har just fått napp och i kroken dinglar en plattfisk ..) och så tar vi lite kort och redan innan har jag fångat våra vänsterhänder .., och får veta att den ångermanländske mannen är lillebror och har höger tumme upp och mellansystern, det hörs ju vad hon är .., och hon har också höger tumme upp.

På den där skalan från 1 - 10, hur man trivs med tillvaron just nu, svarar kusinen 10.

I mycket känner jag igen mig i henne .., vi har båda två säkerligen en eller flera slängar av någon en  bokstavskombination och hon är pratig och har lätt till skratt .., hon påminner om moster Gunvor, jo, så är det.

Och nu har dom åkt sin väg och pv kämpar med växthuset Odla och jag ska städa här inomhus, ty på lördagkväll kommer arbetskamraterna hit och ska umgås lite så där i all enkelhet .., å, det ska bli så roligt!

Busungar ...

Rödvitrandiga tröjor och trosor .., jodå, det hade mina töser många av.

Det finns tidsmaskiner av olika slag.

Man kan nästan snava över hundratals hanhängen från asp och åka baklänges i tiden .., och så kan man få sig några bilder tillsända och då sker precis samma sak.

Som här.

Från Västmanland kom nya grannarna Boris och Ulla och med sig hade dom busfröet Marina; det är hon som syns till vänster på bilderna.

Marina och våran Maria blev snabbt bästa vänner och oj, så många tokiga påhitt doom där töserna hittade på tillsammans!

En dag kom jag in i Marias rum och upptäckte att dom små damerna fyllt hennes skrivbordslådor med vatten (och badskum) och så placerades lådorna på heltäckningsmattan, för nu skulle töserna ut på havet! Jo, minsann!

Om ni tycker att Marias lugg är osedvanligt tjusig, rent av elegant, så beror det nog på att hennes mamma agerat frisör.

'Pottklippning fungerade väldigt bra i norra norrlands inland och fjälltrakter.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Havet och vårens alla blommor är härliga.

Krypvide.

Och styvmorsviol.

Hemma i Tyresö är det sippor och tussilago.

Känslan av stillhet här är underbar!

På frukostbrickan ...

Ja, snart så ...

Varma, rara Solveig som bjöd på så god soppa och nygräddade våfflor - fast i omvänd ordning -, har en sån ljuvlig bild på sin blogg.
En minnesbild.
Här är den.

Från Arjeplog/Dalarna tar vi oss till Kanchanaburi och till Guy.
Vi får se vackra träd som han tycker om och får en lektion i trafikvett.
Eller brist på sådant.

Och Kattis, hon är bra på bråkiga pojkar och så får - åtminstone jag - lära mig ett nytt ord.
Ps. Missade ni veckans glädjeinlägg nummer 1, så har ni chansen här. Ds.

I Västergötland bor Fotobrus.
Under Stallbackabron upptäcker herr fotografen att någon har lättat sitt hjärta.

Om livet, det sköra och det sega .., berättar hon som bor långt hemifrån.

Om samma sak - livet -, samt om ett möte vid ett frukostbord, berättar den här mannen. 

Och sist av allt; en blogg som jag alltför ofta glömmer att besöka. 
Det ska bli bättring på den fronten hädanefter.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin dag! 

Själv ska jag, om någon timme, moppa iväg till affären.
 

Dagens fönster ...

"En vanlig lördagsförmiddag på min väg till mataffären ...", skriver madamen från Skåne, men som bor i Porto.

I en annan del av världen.

Nämligen här.

(Länken går till en man som berättar om fem saker som han avskyr-  eller tycker mindre bra om -, när det gäller Portugal, men därefter fem saker som gör att man bara älskar Portugal! Undrar vad annannan skulle ta upp om hon blev tillfrågad ...? Det får du gärna berätta! I slutet, vid åtta minuter precis, får man en vy över Porto. Å,  hjälp ..., så vackert där är!)

I Vår Herres lager ...

Helt ärligt får jag nästan ångest var gång jag råkar slänga ett öga på växthusets monteringsanvisning.
Ångest för att jag vet hur förfärligt eländigt det är är med mina monteringskunskaper.

Och för min inre syn kan jag precis se hur det gick till, då, när det var dags för skapelsen av undertecknad.

Där står Vår Herres lagerförman och rotar på hyllorna efter önskvärda egenskaper.

"Nä, tyvärr ..., stickgenerna är redan upptagna, dom har vi sparat till längre fram .., dom ska nämligen sparas till en tös i Västmanland och det går åt hur mycket som helst till henne ..., och nej, hålla-ordningsgenenerna är slut för dagen ..., allt susade iväg till en ung fröken i Ångermanland ..., och det är likadant på hyllan för matlagningsglädje, men se här .. här har vi en låda med God Aptit, den kan vi ta .., och här är en annan låda med "lust att ta det lugnt gener",  perfekt, jaså, inte för många av den varan, ja, men ni får ta den här lådan och här har vi en burk med Förnöjsamhet, det kan hon behöva, ty förmögen kommer hon aldrig att bli .., förlåt? tekniskt kunnande ..? nej, det är lika illa där, där är leveransen försenad, men hon kan ju få lust-att-skriva-och fotografera-generna, det har vi till extrapris .., det nöjer ni er med, men så bra, ja, tack så mycket, vi har mycket att göra här på lagret, adjö, adjö!"

Men pv, han fick kanske några monteringsgener.

Det är vad jag hoppas på.

Och så ett kvällsfönster ...

"Fönster mot försommarkvällen på Söderslätt ...", skriver Madame Hedgren.

Tack snälla! säger jag.

Och man nästan  k ä n n e r   hur den lite svala vårluften singlar in i huset.

Den där mannen ...

... som glömde sitt lilla barn i bilen och barnet dog ...

 nej, jag kan inte tänka mig nånting mer förfärligt.

 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan var nog träffen med Eva, hon som har företaget Nordic fields och gör så fina smycken. Vi har planer på att starta ett samarbete och det ser jag verkligen fram emot.

Hon är gift med en amerikan och har barnbarn, vars föräldrar är inbitna fotbollsfans – ja, alltså amerikansk fotboll.

 

En liten fluga måste man ha ...

 

Hon ville ha virkade converse i lagets färger till den nyfödde och jag gjorde ett par sådana och en liten fluga.

 

 Nu föddes idéen om att sätta ihop ett “christening kit” tillsammans med hennes smycken och marknadsföra i USA! Vild idé men en rolig sådan!

“Hennes” fotbollslag finns i Florida och heter förstås “Gators”. 

Färgerna är brandgult och blått!

Go Gators!!

 

Tack för paket som anlände i går! Tvålen doftar härligt och marsipanbrödet delade vi systerligt till eftermiddagskaffet hos STORARTAT!

 

Det var mumsfilibabba! Tusen tack! 

 

Ann.

Ni glömmer väl inte DBIV ....

Kerstin i Dalarna berättade om en härlig resa till Uppsala och ett besök i garnaffären.
Glädje, glädje! 

Det inlägget genererade en liten pratstund mellan Kerstin och Ulrika.
Så här gick det:

Ååh, Kerstin, var det Yll o Tyll?
Namnam!! :-)

5 maj 2013 09:27

Kerstin i Dalarna sa...

Javisst :-) Fick lov att göra två besök innan jag lyckades bestämma mig ;-)
Det ska bli en GRÖN Lilium av Alt Herzog. Har hunnit ca fyra cm, och tyvärr dröjer det några veckor innan jag kan fortsätta :-( Livet kommer emellan ibland, bara att acceptera. Har iaf något att längta till.

5 maj 2013 09:50

Anonym sa...

Amy heter hon, inget annat.
Kerstin igen

5 maj 2013 09:53

Ulrika sa...

Den är jättefin!
Vad köpte du för garn?

Jag har inte varit i Yll o Tylls butik än, men jag handlar ofta av dem via nätet.

5 maj 2013 10:12

Kerstin i Dalarna sa...

Ullgarn Extra 1 från Hjelholts Uldspinderi. 400m/hg.
"En exklusiv blandning av Gotländsk Pälsull och Merinoull från Falklandsöarna." står det på etiketten. Tror det blir bra. Funderar på att göra ärmarna lite längre bara. Stickar framstyckena tillsammans med bakstycket för att slippa sy ihop sidorna.  

Mossfolk hade - tillsammans med make och hunden Cosmos - varit i skogen.

Så här skriver hon: 

"Det är mycket som skulle kunna ha varit bäst i veckan. 

Underbara skogsturer. Majbrasa. Musikal. Fina vänner.

Ledig dag. Magnolian som slagit ut. Det har helt enkelt varit en bra vecka. Men det allra allra bästa, det var nog att komma hem till ett tyst hem igår. Cosmos, som hade varit själv i drygt två och en halv timme, kom utlufsande ur sovrummet och gäspade stort när vi kom hem. Har man tidigare haft en hund som inte gått att lämna ensam, då känns det här helt underbart!"

ellem från Skellefteå hade besökt hemtrakterna i Värmland och tog en ljuvlig bild av en hel matta med blåsippor! 

 Och så såg hon ett halofenomen .., andra gången i hennes liv! 

I Skåne hade hedgrenskan deltagit i en trail-tävling (med häst .., man ska öppna grindar och lite sånt, nästan som en riktig kofösare) och inte hade hon bara deltagit; hon hade dessutom vunnit! 

"Jag som ALDRIG någonsin vinner nånting!" skrev hon efteråt.

Tala om glädje! 

 

Ulrika i Västmanland .., ja, det är bara att titta på hennes bildcollage, så förstår man.

Det är glädjen över Marcus .., katten Virka, rallyt, stickningen förstås, och sonen Chrille som fyllde sexton.

Så här skrev Turtlan om sin glädje: 

"För mig blir Veckans bästa att s n a r t är det dags att lägga i båten. Inte än men det närmar sig. Nu putsas, lackas och fixas det för fullt. Fint blir det! 

Jag har inte bidragit med så mycket jobb än utan jag tar hand om städningen och fixa i ordning "interiören". ( uh så manligt / kvinnligt det är ibland då...) 

Men men, var och en gör väl så gott en kan. 

Turtlan mitt i natten som har en h e l veckas ledigt framför mig.

Gôtt!"

Och det bästa för mig ...

Lilla Blåmesen som flög fram och åter till den tömda komposten och jag själv som satt på stentrappan och bara njöt av sol och värme och fågelkvitter.

Här är paketet till förra veckans vinnare, nämligen Eva på Frösön.

Tejpen - som nu är på upphällningen .., tänk, vad den har räckt länge!! - kommer från Portugal och från den rara annannan, vars pappa har så där måttlig tilltro till den yngre generationen.

Fler som vill vara med?

Mejla då det som gjorde dig varm i hjärtat till bisse151@gmail.com, så är du med i dragningen som blir på lördag.

Välkomna!

Tidsmaskinen ...

Hanhängen av Asp ...? Jag tror det.

Titta, här ligger dom .., överallt på vägen .. och jag åker baklänges i tiden.

Jag blir en liten tös som bor i norra norrlands inland och fjälltrakter (men några fjäll ser vi inte hemifrån ..)  och i hörnan av tomten finns en lekstuga som är min och där bjuder jag ibland pappa och mamma på lunch eller middag.

Under en period heter min bästa kompis Eilert.

Han är två år äldre, går nästan hela sommaren klädd i khaki-shorts och skjorta .., och kan och vet allt, i alla fall tror han det.
Storebror till två yngre bröder är han också.
Småbröderna heter Runar och Bo, men den senare kallas alltid för Lille-Bo.
Eilert och hans familj bor i ett gult trähus och hans mamma - Sylvia -, bjuder alltid på hemkokt "mormors-saft".
Sylvia skrattpratar liksom.
Och ofta spelar dom kort och coronne.
Eilerts pappa är storvuxen, heter Sigfrid .., och arbetar i gruvan.
Dom är dom första på vår gata som köper tv-apparat.

Även Eilert bjuds på ibland på middag i lekstugan.

Det här användes också som spaghetti.

Det är på den tiden när man inte säger "pasta".

Som en kaskad av lurviga maskar är det som ligger där!

Fast nu i ett annat liv.

Så här skriver Cruella ....

När jag var fem år var mina bästa kompisar två grannpojkar, en i vart hus. Patrik och Peder.
Den ena ett år och den andra två år äldre än jag.
Åh vad vi lekte och sprang omkring i den stoooora skogen intill (den lilla dungen alltså). Och åkte skidor och pulka i backen nedom Peders hus. Han brukade ha sin nalle uppstickande ur ryggsäcken:-) Sedan byggdes det nedanför så då fick vi åka skidor på annat håll.
 En liten skridskobana fanns också en bit från huset. Skridskorna fick vi hjälp med hemma, och sen åkte vi spark nedför backen till den lilla planen.


Och hedgrenskan minns ...

Och jag bjöd grabben i grannhuset på "saft" som i själva verket var hemgjorda såpbubblor.
Jäklar, vad arg han blev! Nu, nästan 50 år senare, har vi fått kontakt igen och jag fick äntligen chans att be om ursäkt för det som jag haft dåligt samvete för i så många år.
Och så gapskrattar han bara och säger att det där minns han inte...
Jaha, som det kan vara här i livet...
Hedgren


Cruella minns ännu mera ...

Åh, såpbubbelvatten! 
När villaområdet där jag, Patrik och Peder bodde byggdes i slutet av 60-talet var det spännande! Jag gjorde mig snabbt kompis med en snäll murare som hette Pelle och hängde honom och de övriga i hasorna och pratade och pratade. (Jag var ett lillgammalt och mycket pladdrigt barn.) 

En dag ville jag visa Pelle hur fint jag kunde blåsa såpbubblor. Men det gick lite snett och jag fick munnen full av det beska otäcka såpvattnet. Och började tjuta. 

Snälle Pelle såg ingen annan råd än att bjuda mig på öl för att skölja munnen. 
De hade matlådor och drack varje dag öl ur små bruna knubbiga flaskor av plast. 
Ett mycket tydligt barndomsminne.