söndag 12 september 2021
Efteråt ....
Dagens fönster ...
Lördagen den 28:e augusti kom den här bilden susande genom rymden.
Texten löd: "Ett byxfönster har jag nog aldrig skickat förut!"
Det tror inte jag heller.
Tack annannan!
När det händer mycket på en gång ...
Ett telefonsamtal som närapå skrämmer livet ur en ..., och en dröm som skapar ångest, men även glädje. I drömmen är jag hemma i Malå och har gått ner till sjön - som då plötsligt är ett stort hav - och utan att jag riktigt vet hur det har gått till, har jag doppat mig - helt och hållet - och det är så ofattbart skönt så det är inte sant!
Där är även andra människor som badar och en av dem läxar upp mig och säger att jag nu kommer att få röda prickar på kroppen när jag har varit så olydig och badat i ett kylslaget hav! När jag senare vaknar, är jag fortfarande uppfylld av det där doppet. Så verkligt det var! Så underbart härligt!
Läkare varnar för kallbad, men dom läkarna är väl förstås såna som slutar bada när det är under plus tjugotvå i havet! Det är ju inte fråga om att jag ska hoppa från en klippa rakt ner i vattnet, det handlar om gå lugnt och sansat och nedsänka sin lekamen. Till en början behöver man inte ens simma!
lördag 11 september 2021
Resumé över en dag i september ...
Helg i stugan .... i alla fall inte i timmerkojan.
Det regnar ute, men det gör inte så mycket. Egentligen inget alls.
På spisen puttrar en vegansk rätt och en helt vanlig, ty Pv: s födelsedag den 1:a september ska firas idag och det blir nog bra. Testade ett för mig nytt recept .., njaaaa, men det får gå.
Medan jag legat på sal 2 hämtade pv ut bilder som jag låtit förstora hos Göte Karlssons Foto. Bilder som verkligen betyder nånting. Nu ska dom upp på väggen! Jag minns att någon såg den här bilden på bloggen och menade att dom såg så sura och puttriga ut och så är det kanske, men jag fylls av kärlek när jag ser dem alla. Jag minns mammas släktingar som gladlynta människor fyllda med humor!
Och där är mammas morfar P-O Hansson (samma namn som Sjöräddningens båt hade, den som en gång hämtade oss!) med sin hustru Vilhelmina Charlotta och lilla mamma intill sig. Längst bak mormor och hennes syskon. Fem var dom. Fanny, Nestor, Gerda, mormor (Anna Fransiska) och Hanna.
Det tycks inte vara nån högtidlighet ., dom flesta har väl fått komma ungefär som dom var, förutom herr Hansson. Och lille blinde Ivan i sin morfars knä.
Ska vidarebefordra originalet till mina kusiner, utifall att dom är intresserade.
Nu kommer snart gästerna!