![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIEVhLTVrNUgr4911W5LLCEODFzUy0sgSdIhBxIdY-kzPfH5B8YJux5kjfUy0zg1LW1LQb8ginfb1GirCHCBfsyXoI8N2cFD7kSxsE2ZrmestTz2EQUrmftYr6UF1gOex4dNu3wMhpVBY/s400/IMGP1744-flickr.jpg)
"Fönstret finns på ett gammalt hus i Jakobstad.
Jag tycker att det påminner om ett kattöga.
Kramar och hälsningar
Jom."
Βήμα 1 :Επιλογή Διαδρομής
Παρακαλούμε επιλέξτε τη διαδρομή & ημερομηνία αναχώρησης του δρομολογίου, όπως και τον αριθμό των ατόμων και των οχημάτων που θα ταξιδέψουν. Έπειτα πατήστε το κουμπί "Παρουσίαση" για να δείτε τις ημερομηνίες και ώρες αναχώρησης & άφιξης, καθώς και το όνομα του πλοίου που πραγματοποιεί το δρομολόγιο.
"Dansk dokumentär från 2008.
Under tre år får vi följa Frank Ørum, som vid drygt 50 års ålder drabbas av semantisk demens. Sjukdomen ödelägger hjärnans språkcenter och får omfattande konsekvenser för Frank och hans anhöriga: hustru och tre vuxna barn."
Allt känner jag igen.
Ångesten och rädslan och uppgivenheten och detta att sakta se en anhörig försvinna .., så där som en båt som ger sig av ut på havet och till slut är allt man ser en liten, liten prick.
Just så.
Och telefonen ringer och det blir prat om dejtingsidor och vad det är som gör att man faller för vissa människor men inte för andra och hur svårt det är, detta att man i veckor och månader kan maila med en supertrevlig människa som man blir oerhört attraherad av och sedan, när man träffas i verkliga livet, så bara susar alla dom där känslorna iväg och man förstår inte varför?
Och vi pratar om fenomenet som finns på dejtingsidor där man ska svara på x-antal frågor och sedan jämför man sina resultat och får på så sätt reda på hur väl man passar ihop, rent procentmässigt.
Om pensionatsvärden och bloggmadamen hade gjort ett sådant test, hade vi aldrig träffats.
I hur mycket som helst har vi olika åsikter och även i en del rent grundläggande frågor, ändå fungerar det hela hur bra som helst.
Ja, sånt kan man fundera över en alldeles vanlig kväll i mitten av augusti år 2008 2009, förstås.
Om man nu inte har nåt annat för sig.
"Tack för dikten om skottet.
Jag är en 75 år gammal tant, som har bott 45 år i Danmark.
När jag var 6 år läste jag dikten och frågade, vad "sörjde" betydde.
Då jag fick svaret, grät jag hejdlöst, varefter de vuxna skrattade åt mig.
Har aldrig glömt det och har aldrig skrattat åt barn och hundar, så de sett det.
Det enda jag har kunnat komma ihåg är sista linjen, som jag nu använde i Google och fann dikten hos dig.
Tårarna kom igen - minnet av min mor, som skrattade och gjorde mig besviken. Hun skrattade nog, för att jag var söt som grät över skottet, så som vi vuxna skrattar över barn ibland - inte elakt, tvärtom.
Min mor hade cancer och dog ett år senare.
Vad hon tänkte, när hennes barn frågade vad "sörjde" betyder, kan man bara ana."
Tack igen, för att jag på ålderns höst fick uppleva barndomsminnet.
Om några människors livsöden i olika europeiska storstäder.
Del 3 av 5.
Wien.
Vi möter den 70-årige gatuartisten Werner som går sin egen väg och tillbringar hela dagarna på Wiens gator och John från Kanada, en 35-årig radiopratare som på grund av gamla parkeringssynder dras med en jätteskuld som överskuggar hela hans liv. Vi träffar också läkaren Elia som under de senaste åren haft ett ganska ovanligt kärleksliv.