fredag 3 februari 2012

Dagens fönster ...


"Numera kan jag ju inte vistas någonstans utan att se olika fönster utan att vilja skicka dem till dig.

De här är tagna från sonens lägenhet i ett typiskt femtiotalsområde i södra Stockholm.

Lugnt och skönt, bra arkitektur som håller än idag
.

Monet."

torsdag 2 februari 2012

Och så ett eftermiddagsfönster ...



"Hej Elisabet!

När jag letade födelsedagsfönster hittade jag några andra som jag tänkte skicka då och då.
Använd om du vill.

"Om man är en liten kattfröken gäller det att hitta på sätt att visa att man vill bli insläppt.
Att hänga i fönsterspröjsen är toppen, då blir man mycket längre..."

De här korten är några år gamla, men hon gör fortfarande likadant.

Hälsa pElle och de andra djuren!

Mvh Kerstin."

Stolt och lycklig ...



Ja, förut kröp han genom staketet.

Ååå, så glad han blir när han nu suuuuusar över hindret!

Högtryck ...


Under mina fyra år (inte helgjutna fyra år, men jag har i alla fall varit här väldigt ofta under den perioden!) har jag aldrig upplevt att havet dragit sig tillbaka så som det gör nu.

Det är väl högtrycket, förstås.

Där vi i vanliga fall simmar sommartid, där kan man nu spatsera lite som man vill!


Och över lilla ön och holmen som inte syns i bild, hörs tjattret från hundratals sjöfåglar och det är som ett sillstim av flygande fåglar just ovanför vattenytan ..., bara så vackert är det!

Men inget av det får jag med på bild.


Och här och där små bristningar i isen.

På hemväg möter vi en man som röjer nära bäcken.
En rejält stor eld brinner där intill och mannen hejar och småpratar med harry som blir så glad, så glad.

"Ja, du är norrifrån du .., får man fråga varifrån ..?" frågar mannen, som har fällt upp hörselkåporna.

"Jaa .., Västerbotten .., Malå", svarar jag.

"Okej ., ja, jag har jobbat i Vilhelmina ...", förklarar mannen leende.

Det var därför dialekten kändes bekant, förstås.

Och sen går vi hemåt och harry är sprallglad efter att ha fått leta kasslerbitar som jag stuckit fast på små trädgrenar eller kvistar eller gömt under enrisbuskarna och nu är han nöjd och belåten och jag med och snart är det jobb och snart ledig dag.

Envise harry ...


Det här är harry nilsson, en alldeles undebar hund på alla sätt och vis.
Ja, förutom att han v ä g r a r delta i kloklippning!

Jodå, baktassarna går g a n s k a bra, men så snart vi rör framtassarna, då gömmer han dem eller rycker och sliter eller .., ja, det går helt enkelt inte!

Inte en enda gång har jag kommit åt pulpan, tvärtom, jag klipper sååå försiktigt, men icke.

Ytterst irriterande är att mina barns pappa, han klippte harrys klor (när harry var där en helg) utan några som helst bekymmer ...., ("lätt som en plätt!" sa han ...) och jag kan inte tänka mig annat än att det beror på att han har nån slags inuti-ugn-pondus som gör att det går så bra.

Herr Cocker som bodde hos mig, hans klor klippte jag och han tyckte väl inte att det var särskilt kul, men det funkade.

Nu ger jag nästan upp.

Så i morgon, på min lediga dag, då ska jag ta harry och åka till en kvinna som klipper klor och trimmar hundar.

Tjugo kronor kostar det för kloklippning och det är ju en baggis.

"Kom du vid tiotiden, det där går ju så fort ...!" sa hon.

Jo, jo.

Tror hon, ja.

Tänkte jag.

Jag lovar att ta med kameran.

Ny sorts hälsobars ....


Häromdagen kom ju med posten ett litet paket från företaget Bettankry AB.
"Hälsobars", var det.
Skrev hon.

Nu är jag ju ingen större fantast av såna här "bars", så jag har låtit det fina paketet ligga här vid datorn och vila till sig lite och så, nu på morgonen, så tänkte jag att ..."ja, men jag kan ju ta en sån där nyttig grej innan frukosten".

Och så tog jag bort omslagspapperet ....


Och där i ..., låg det bästa jag vet .., åååå, sicken fröjd och lycka!

Där låg nämligen marsipanbröd från Anthon Berg och detta är nästan det bästa jag vet!!!

"Hälsobars", jo, jag tackar jag ,-)

Och har nu syster Bettankax ordinerat en sådan (säkert menade hon två per dag), så vem är jag att motsätta mig den säkerligen oerhört beprövade vetenskapen?

Ååå, tack igen, syster Bettan!
I-landsproblem, avsnitt 17.

Nu ska jag berätta om nånting som jag tycker är oerhört irriterande.

I radiokanalen P1 finns åtminstone en kvinnlig programledare som, när hon intervjuar någon uppringd människa, nästan alltid avslutar varje fråga med ett "då"?
Vad tycker du då, då?
Vad sa du då då?
Varför det då?
Hon säger det korthugget och i mina öron låter det så vansinnigt nonchalant och för min inre syn ser jag en kaxig reporter som står där lojt tillbakalutad och på ett överlägset sätt slänger sig ur frågorna.
Och sällan eller aldrig ett "tack" till den som just har intervjuats .., nä, bara hugg av en telefonintervju, så där tjopp-tjopp!

Sånt irriterar mig.

Nu ska jag fixa frukost och bli på gott humör.

Torsdagsfönstret ...



"Hej Elisabet!

Här kommer det ett vinterfönster från mitt vardagsrum i Lysekil.
Bilden är tagen 27. januari.
Snön som syns på bilden ligger fortfarande, så nu dröjer det nog länge till vi får värmegrader igen.

Den fina blomman i fönstret fick jag av en väninna från Trollhättan när hon var på besök hos mig.
Askbägaren i trä med en hund på, är pappas gamla askbägare med plats för plån på sidan och en låda för tändstickor - när man trycker ned den lilla knappen i trä så åker lådan ut.
Stenarna plockade min man med sig på en av våra semestrar vid medelhavet, och porslinsasken med fåglar på är en gåva från någon jag känner.
Lampan var också i ett vardagsrumsfönster i Oslo.

Många vinterhälsningar med varma kramar från Monica i Lysekil."

onsdag 1 februari 2012

Femtio sekunder i pElles liv ...

Och så ett litet annorlunda fönster ...


.... ett fönster som gör hjärtat glatt!

Och ja, för den här lille gossen är nog tvättmaskinsluckan också ett fönster!

Så här skriver gossens farmor:

"Hej Elisabet.
Har inte reparerat mitt misstag sen din födelsedag.
Inga fönster tagna.!!
Tänkte att denna bild kan vara nåt. Det finns olika slags fönster onekligen.
Gossen är mitt barnbarn o heter Ingmar. 10 mån idag.
Många kramar
fru Grå i Ystad."

Och så kommer ett mejl, apropå den här bilden och jag bara m å s t e ta med det.
Så här skriver avsändaren, en god vän hemma i Västerbotten.

"När jag såg ditt "tvättmaskinsfönster" påmindes jag om en händelse som plötsligt
kändes dagsfärsk trots sina mogna 32-33 år.

Vår pojke var liten och hade just förstått hur en sax skulle användas...eller rättare
sagt förstått funktionen men inte syftet med en sax.

Hur han hade kommit över redskapet har jag förträngt.

Hur som helst, han kom in till mig i köket och sa: Kom pappa ska du få se vad fint jag har gjort, och det lät rätt illavarslande tyckte jag.

Han hade klippt sönder den gummipackning som finns (eller fanns) mellan lucka och
trumma.
Listen på torkskåpsdörren hade också fått sig en ansiktslyftning."

Glädjepost ...


Från Lund kommer ett paket tjoppande ner i postlådan här i landet Halland.
Det visar sig vara från hälsocoachen bettankax (ja, hon har nu lämnat barnpsykiatrin och driver företaget Bettankry AB) och bettan tycker nog att den andra bettan borde satsa på lite mer hälsosam kost, alltså finns där bifogat en "hälso-bar", inslagen i tjusigt papper!


Att bettankax är sjuksköterska går inte att missta ta sig på .., nej, där finns t.om. nedskrivet om eventuella biverkningar ("viss viktuppgång", t.ex. ...) och så får man kryssa i om man önskar månatligt utskick och det är klart att man önskar sig ett sådant!

Ni är kanske många som önskar få del av det här fantastiska företagets erbjudanden, ja, mejla mig då bara så ska ni få hennes adress, så kommer det att skickas hälsobars över hela världen ,-)

Stort tack till vd:n i Bettankry AB!!!
Ja, en kram kan du också få.

Förra veckans vinnare ...


... blev alltså Bente i Hamar, Norge, och anna of sweden i Skåne.

Bente norpade förstapriset - boken om soppor - och anna lyckades få sina egna örhängen, men dessa bytte vi ut mot filmen med den granne danske skådisen, ni vet, Mads.

Bente, som jag bara känner via bloggen, kom faktiskt och hälsade på i Ystad och tillsammans med hennes son Ola, hade vi några härliga dagar vid havet och det blev utflykter runt Österlen.

Lejon är hon .., arbetar inom psykiatrin, handarbetar, kan mjölka kor, är en fantastisk lyssnerska .. och tycker om färgen turkos.


Här är hennes vänstra hand och duken som hon förärade mig under besöket.
Den duken ligger nu och pryder loppisbyrån i gästrummet!



anna of sweden ., ja, henne har jag aldrig träffat på riktigt, men det känns ju så ändå, när man i ett par års tid har läst och följt med i en annan bloggares liv och leverne.

Att anna har bott i såväl Portugal som USA och nu återvänt hem till Sverige med familjen, det vet jag .., och att hon skriver personligt och är en fena på att fotografera, det vet jag också.

Filmen här ovanför, den är förstås till henne.

Och idag åker paketen iväg!

Grattis igen till er båda!

Tycke och smak ...


harrys husse är väldigt förtjust i lampetter.

Själv har jag väl försökt uthärda och på väggen i sängkammaren har en lampett fått sitta kvar.

Tills igår.

Då fick harry nog.

Oj, så förgrymmad husse var!

Husse, alltså ,-)
Skottlossning i Malmö.

En man "avrättad".

Och sen attentat mot Fosie polisstation.

Gissa, var sonen arbetar ....

Ps. Man är förvånad ("man" = intervjuaren i P1) över att ingen har gripits.
Det är inte jag.
Om såna här uppgörelser sker mellan kriminella gäng och ingen vågar vittna .,. hur inbillar man sig att sånt här ska lösas snabbt?
I Sydsvenskan ser jag att en man som råkar vara ute för att rasta sin hund, ja, när det här har hänt, inte vågar säga mer än att han heter Reza och han lär väl knappast ha med mordet att göra.
Och att ta någon på bar gärning när det händer ..., hur lätt är det?
Poliser i varje buske? Ds.

Onsdagsfönstret ...


... är Eckes.

Lilla gula huset, förstås.

Bilden togs igår innan jag åkte till jobbet och jepp .., ni har helt rätt, jag älskar det här fönstret.

Den som har god syn, kan skymta harry i den högra delen av bilden.

tisdag 31 januari 2012

På väg till och ifrån ...


På väg till jobbet ser jag stora, stora sjok med kajor som flyger i flock .., av och an .., av och an .., det är som den allra mest fantastiska flyguppvisning och jag stannar bilen och bara tittar och det gör andra bilister också!

Plötsligt delas flocken och en mindre del flaxar iväg till toppen av trädet, det som står mitt emot återvinningscontainrarna, bara en bit från affären.

Ni kanske kan a n a ljudet!


Och på väg hem igen.

Klockan är tio över sju (vi stänger 19.00 vintertid) när telefonen på lagret ringer.
Det visar sig vara en kvinna som vill veta om charkpersonalen kan göra festtallrikar?

Ja, inte själva tallriken, men det som ska vara på den.



Underbart rara Malin svarar, men måste först fråga Peter i charken.

Själv är jag på väg ut till bilen.

Och när jag kommer hem blir det pizza (mozarella och pesto ..,. så god köpepizza! från frysdisken i affären - och jag jämför alltid med pizzan som vi köpte i Sälen, från pizzerian inte långt från där vi bodde .., fem ynka salamiskivor och åtta oliver = kostade 99 kronor och smakade ingenting!! - och jag har mejl från dr Böhlander och telefonsamtal från AP och därmed blir hjärtat såååå fyllt av glädje!

Har jag bara pratat med barnen, då känns allt bra.
Då är det liksom lugnt.

Efter en stund ringer även Linda från Mr Jet och säger att jag får tillbaka en liten del av det jag har betalat.

Trehundrafemtio kronor.

Ja, ja.
Jag får skylla mig själv och har i alla fall lärt mig en dyrbar läxa och om Mr Jet´s kundtjänst kan jag i alla fall säga att oj, oj, så vänliga dom har varit!

Idag ...



.... ser det ut så här i landet Halland.

Eller i alla fall i Stensjö.

Och jag har fyra eftermiddagspass på raken och det känns bra, det är det allra, allar bästa när det gäller harry som då hinner rastas rejält och så kommer husse hem några timmar senare.

För en stund sedan hörs dånet och mullret från grannarna en bit bort .., där det på deras tomt ska byggas ett sommarhus och nu har det sprängts i berget.

Alltsammans påminde om jordskalvet i Skåne för ett par år sedan, med den skillnaden att nu "kliiiiiiirrrrade" inga glas i skåpet .., och där var inget dovt dååååån från underjorden, inte på samma sätt.

Och när ni läser det här, då är jag redan på jobbet.

anna of sweden .., om du tittar in här idag .., kan du väl mejla mig din adress?

Klappat och klart ...


Ja, om än med visst besvär.

Så här är det: en av mina absolut sämsta sidor, det är att jag ibland har för bråttom, särskilt när jag blir ivrig och väldigt glad.

Just så var det på lördageftermiddag när jag bestämde mig för den där resan till London, tillsammans med Emma.

Att gå in på alla turer som jag haft med den här bokningen, det är i det närmaste omöjligt .., och mest hela förmiddagarna har jag suttit och pratat med en vänlig Katja eller Linda hos mr Jet (jag hade bokat med British Airways) och sist av allt med en inte alltför pratglad herre hos flygbolaget Norwegian.

Kontentan av alla dessa samtal är som följer: om du bokar en tur-och-retur-resa med ett bolag och sedan vill ändra det hela, så att du t.ex. flyger ut med ett annat bolag och hem med det bolag som du bokat tur-och-retur-biljetten på, så kan du inte alls vara säker på att det går.
Nej, då kan man bli av med hela resan!
Så är det här i världen, eller så kan det vara allt som oftast.

Kundtjänsten hos mr Jet visade sig i alla fall vara vänligheten personifierad och det tackar jag för, även om det i slutänden blir så att vi åker med ett annat bolag.

Den 6:e september - en torsdag - flyger vi från Arlanda tidigt på morgonen och återvänder till Sverige söndagkväll vid tiotiden.
Nästan fyra hela dagar i London, alltså.

Hotellrum är också bokat - samma som jag bodde på tillsammans med dr Böhlander - för drygt ett år sedan. Inget luxuöst, men bra rum och förvaringsmöjligheter (där man kan ställa bagaget i väntan på avresa eller incheckning) och så hittar jag ju betydligt enklare.
Bara några minuters promenad från hotellet ligger dessutom T-banestationen.

Jo, men det blir nog bra.

Bilden längst uppe visar ett av dom där allra, allra bästa ögonblicken i London.

Jag hade promenerat alldeles för mig själv genom Kensington Gardens och nu kom jag till ett liten servering och jag beställde lime/ingefärate och en bulle och så slog jag mig ner och tittade ut över vattnet och hade småfåglar runt bordet och jag tog upp min mobiltelefon och ringde till vännen bettankax i Lund och berättade för henne om allt som jag såg .., om solen som värmde ansiktet .., och om den där stillsamma glädjen - den som svämmade över - just i det ögonblicket!

Där och då ..., kände jag mig som den lyckligaste människan i världen.


Och mötet med "Viv" (ja, vi presenterade oss för varandra) som berättade var jag kunde köpa t-banekortet och som gav mig en såååån varm kram innan vi skildes åt.

Det var också ett sånt där guldstjärneögonblick.


Eller George som klädde om möbler och visade sig vara stenbock som jag själv.
Och som var så vänlig och rar.


Och inte att förglömma: Celia, drygt 70 år, f.d. journalist som tillbringat mesta delen av sitt liv i Sydafrika och som bodde i just det här huset med den vackra framsidan och den lilla trädgården som sköttes så omsorgsfullt av en kvinna från Filippinerna ("hon arbetar som städerska och lägger alla pengar på blommor!" berättade Celia).

Å, alla dessa underbara möten.

(Men Emma vill förstås shoppa och det ska hon få göra, men vi ska hinna med annat också!)

Tisdagsfönstret ...


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och lilla pelargonian börjar ana ljuset .., om några månader får den komma ut i det fria!

måndag 30 januari 2012

Och så ett eftermiddagsfönster ...



"Hej Elisabet.

I helgen var vi ut och tittade till i vår stuga som ligger i Stensöfjärden utanför Hudiksvall(Glada Hudik) i Hälsingland.

Då tog jag mej en tur till dasset och när jag satt därinne och inte såg ut för all snö gick tankarna till dej ;) På sommaren har jag en fantastisk havsutsikt och det är så häftigt att sitta där och titta ut men nu var det igensnöat och idén om att mejla dej mitt fönster dök upp.

Så varsågod här får du en titt på mitt fönster i vinterskrud.

Tittade nyss igenom din bildblogg, oj va många fina bilder du har där.

Vänliga hälsningar
Ann-Katrin. (Glada AnnKan)."