![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha35m-XVvhZOT6MOWZoAkLh8UakZWmUCmVrXzzwmiiH152PnNmPDxuP5DTvBtDaDS1R8PoSIeD4t8GbObxHZ2Bv4sYXLv4qh_FwZOqH0R7yklN0FfKzUQvakbYF_tCZRY7ivIZHZCB-R0/s400/abes%C3%B6kben.jpg)
Mellandottern.
Efter läkarbesöket blir jag ännu sämre.
Illröda och feberheta kinder .,. våldsam hosta.
Så jag drar täcket över mig och ligger på soffan Ektorp och halvsover, mellan varven som jag tv-lyssnar till en kvinna med glittriga ögon; det är Annika Östbergs mamma och jag känner hur glad jag blir för hennes skull.
Telefonen ringer.
Mellandottern är glad och pratig och det blir långsurr och efteråt känner jag mig så lycklig.
Och från Västerbotten ringer en gammal skolkamrat som brukar höra av sig när han är mer än lovligt sprallig och var gång pratar han om det som hände för fyrtio år sedan och det låter som om det vore igår.
Det är som om tiden har stannat för honom.
"Minns du när du blev så full och jag bar hem dig till hyresrummet.., det var i Lycksele när du gick kamerala ..,minns du det ...?" frågar han och jag säger att ja, tvyärr minns jag det, då var jag femton år och vi var tre väninnor som inom loppet av någon timme hade stjälpt i oss en helflaska Silverrom, elegant nedsköljt med Coca Cola.
En kräkhink hade vi i närheten, för säkerhets skull.
Allt sånt kommer han ihåg.
Nu är han ett år äldre än bloggmadamen och har problem med hjärtat och just idag har han fått urindrivande tabletter på Malå Sjukstuga, ja, det är det vanliga pratet .., och jag säger att snart är det bara nya höftleder eller brutna lårben som fattas.
Senare på kvällen ser jag Färjestad vinna SM-guld i hockey (nu är nog Turtlegirl lycklig ) och jag tar hostmedicin och packar och gör klart för resan til landet Halland imorgonförmiddag.
Till pensionatsvärden och till pElle.
Grannen har högljudd fest.
Ute kör bilar förbi.
Det är onsdagkväll.