Det finns många minnen.
I en kommentar i går nämner vännen Torun månlandningen, som ett exempel.
Det var den 20:e juli 1969, jag var fjorton år och minns att vi stod och spanade upp mot månen.
Fullständigt magiskt var det.
Och hjälp, så vackra dom var! |
Eller mordet på president Kennedy, då var jag nio år - men minns fortfarande - alldeles glasklart - bilderna från Dallas och den vackra presidentfrun som kasar sig över mot den skjutne maken.
Och pappa och mammas oro för vad som nu skulle hända.
Och senare .., mordet på presidentens bror, Robert, det minns jag också.
Hans fru Ethel och alla barnen.
Den där förbannelsen som tycktes vila över familjen Kennedy.
Inne i bankvalvet. |
Och september 1973 ..., Norrmalmstorgdramat som visades på tv!
Ropen från åskådarna när rånaren förs ut i handklovar!
Och i samma veva, Gamle Kungen, Gustav VI:e Adolf som, efter en tids sjukdom, dör.
Då bor vi på Malmvägen 63 C i Sollentuna, dr Böhlander har just fyllt 1 år och jag är på väg till en bensinstation för att - för första gången i mitt liv - köpa mögelost.
På tv har visats bilder från sjukhuset i Helsingborg där kungen har vårdats och när jag kommer hem igen, får jag veta att kungen är död.
Hans "livmedikus" syns i tv-rutan.
Livmedikus.
Vem hade hört talas om nån sån innan detta hände?
Och elfte september förstås.
Då står jag i kassan i lilla kvartersbutiken och i fönstret bakom mig finns radion ., och när den kvinnliga reportern berättar om vad som händer, stannar allting upp ..., och en äldre kvinna med rullator, lämnar sina varor och skyndar sig hemåt.
"Nu blir det världskrig igen!" säger hon förskräckt.
Men ingenting har varit så magiskt - naturligvis för att det slutar lyckligt - som det som hände igår och natten till idag, med de trettiotre männen som en efter en plockas upp från underjorden och ställer sig i den rymdraketliknande kapseln och återvänder till livet.
Och kvinnan som kramar om och säger ...: "Bienvenido a la Vida!"
Och när lillkillen ser sin pappa kliva ut ur kapseln .., och när all spänning släpper och han - den lille pojken - gråter alldeles hejdlöst, då vet jag, att det här ögonblicket kommer jag aldrig att glömma.