tisdag 15 maj 2018

Mitt eget bästa ...


Jo, men det är flera saker.
Att minnet kom tillbaka efter dom där olycksaliga timmarna när det enda jag tycktes komma ihåg var namnen på medlemmarna i vårt kungahus, det kändes skönt. Kanske någon form av inutistress? Kanske det här Transitorisk Global Amnesi?


Att jag inte slog ihjäl mig när jag i förrgår halkade och slog ryggen i dörrtröskeln - det kunde lika gärna ha varit huvudet som dunkat i stentrappan - det var i sanning också nånting att bli tacksam över! Nu blev det en övernattning på soffan Ektorp, då jag omöjligen kunde ta mig upp till sovrummet och som nattlinne fungerade min älsklingsklänning, den jag redan hade på mig.
Det gick det med.


Ljuvliga, somriga dagar .., hela helgen som gick och jag var ledig .., vilken glädje!
Arbetet i växthuset .., pysslandet med små plantor och släktbesök.
Middag på altanen .., middag i uterummet.


Roligt åt mig själv hade jag också!
Det är så  t y p i s k t  mig .., detta att jag råkar komma åt mobilen som nästan alltid ligger i min klänningsficka. (Vi har ingen "vanlig telefon" längre).
Och så upptäcker jag ett missat samtal och letar på hitta.se .., ja, men där är en man i Karlskoga som har sökt mig, men  v a d  kan han vilja?
Så jag skickar ett artigt sms och frågar .., ja, så han inte ska känna sig fånig som kanske ringt fel?
När jag får svaret gapskrattar jag högt .., ååå, det är så tokigt så det är inte sant!

Mina barn brukar säga att när dom ser på sina mobiler att mamma startat en gruppvideochatt, då vet dom att jag råkat komma åt fel knapp ,-)
Alltså svarar ingen.


Och så sommaren som kommit med besked!
Allt ljus!
Igårkväll när jag var ute var det som att bada i ett hav av syréndoft!
Men det går fort nu .., snart är allt utblommat!
Eckes rhododendron blommar .., aklejorna är på gång .., nävorna likaså .., men klematisen håller på sig.
Tur det.

I det stora hela alltså .., en hel svärm av glädje!
Siri, Jesus, dukarna och Hudiksvall ...


Helt ärligt finner jag det helt genialiskt, detta när den eminente bloggaren Sven Teglund i Luleå, målade av sin mamma Siris virkade dukar ..., samt tog vara på hennes efterlämnade dagboksanteckningar och gav ut  dessa - samt bilderna av dom målade dukarna - i form av en bok, som så småningom också blev en utställning.
Liljevalchs, t.ex.
Och det blev tv-program och podcast och allt möjligt och Sven, denne i mina ögon så begåvade skribent, blev något av en kändis.
K a n   man tänka sig!

Akvarell av Sven Teglund


Vi stod i kön till just Liljevalchs där Sven kommit med i våruställningen (med just akvarellerna av Siris dukar), det var för några år sedan, ja, det var innan jag opererat mitt högra knä igen och kön tycktes oändlig och jag fick ge upp ..., men boken har jag (och har gett vidare).

Nu finns i alla fall den här utställningen "Mors virkade dukar" på Hälsinglands museum i Hudiksvall och jag ska kontakta Sven och höra om utställningen möjligen drar sig söderut så småningom. Utställningen pågår fram till den 25:e augusti.

Om någon har missat det hela, vad det handlar om .., kan man förkovra sig här.

måndag 14 maj 2018

Dagens fönster ...


... hittade jag i Kalvträsk, på den tomt där min pappa och hans syskon en gång växte upp.

Eva i Tyresö om sitt bästa ...


Det bästa har varit vårt barnbarn Karin som tillbringat några dagar hos oss i Haverdal.
Inget gnäll, inget tjat, men visst har vi prioriterat hennes behov!
Hon har fått älsklingsmat och hon har fått botanisera i affärens godisdisk.
Och i stan fick hon önska små saker i affären Tigr.
Hon gillade loppisen i Hansagård och köpte en nalle och olika småsaker.



Vidare lånade vi böckeri ckra biblioteket i Halmstad och har läst och läst "De små deckarna".
Det är roligast att få lyssna och titta på bilderna.
Sedan leker hon detektiv och det gör hon nog idag också på förskolan?


Och hon och morfar badade i havet flera gånger.



Hon flög hem igår eftermiddag och det är sååå roligt så det killar i magen .., mamma mötte ...

Och idag vilar vi pensionärer.
Det bästa för Ulrika ....


Ännu en vecka som är sprängfylld med bästa-stunder!

Vi har firat våra födelsedagar, sönerna och jag. Chrille blev 21, Andreas 25 och jag 47. Jag känner mig ungefär jämngammal med dom. :-)
Vädret har varit så härligt med sol och sådan värme (+26 idag!), lite regn och åska och dofter som gör en så lycklig så man nästan spricker. Nu blommar häggen och man förstår precis varför detta kallas hänryckningens tid!


Jag har badat flera gånger. Isande kallt i vattnet men luften är ju varm och hur som helst så får man en sån lyckofnattkick i kroppen efteråt så det finns nog inget i världen som slår den känslan. :-)
Inget nytt jobb har jag än och inte vet jag var eller hur jag kommer att bo men äh, sånt löser sig.
Det är ju inte lycka hela tiden, men det är definitivt den dominerande känslan. :-)
 
 
Igår en såå fin födelsedag att den kommer att glädja mig länge, länge. Lammsläpp, världens finaste presentbrev från Chrille, fika med kompis och mycket annat.
 

söndag 13 maj 2018

Dagens fönster ...


Från Lissabon kom den här bilden farandes genom rymden och landade i vår dator.
Det var annannan som hade håven redo och så här skriver hon:

"Taget från en taxi i Lissabon i fredags. Mitt för Eurovision Village dessutom. Jag bryr mig återigen inte ett skvatt om hur det går. Inget kommer någonsin att slå upplevelsen när Salvador Sobral vann förra året!"

Sen kommer hon på en sak:
"Inte mitt för, men strax före eller strax efter, Eurovision Village som är på Lissabons paradtorg Terreiro de Paço.

Tack Anna!


Ett på-sladden-det-bästa från Ulrika ...


Det bästa veckan som var, var det fina vädret och alla härliga dofter.
Samt självklart Christians födelsedag igår. 21 år! Helt otroligt. 
En fin dag med mycket glädje var det. 
 
Födelsedagspresenter med fokus på kök eftersom han tycker mycket om att laga mat och så flyttar han ju snart till sitt första alldeles egna hem. :-)
 
//Elisabet skriver: Christians födelsedag är på samma datum som min mammas .., den 29:e april, så ni förstår att det här mejlet från Ulrika har sannerligen legat och vilat till sig. Förlåt Ulrika!
När man är flexibel ....
(i alla fall på vissa områden)


I växthuset har vi haft det så här: på ena sidan tomat,- gurk, - och chiliplantor.
På högra sidan har pv:s hembyggda bänkar stått och på dem mest mina blommor och ganska många kryddväxter.
Vid gaveln mot grannen Inger har vi haft två stolar (på slutet bara en) och där har sigge tillbringat många kulna dagar, liggandes på en grön fleecepläd i ena stolen.

Tanken, när vi köpte växthuset, var att vi skulle tillbringa hur mycket tid som helst där inne.
Vi skulle sitta där och läppja på något drickbart och känna doften av alla kryddväxterna och kanske skulle vi ha en fin matta där också, precis som i visnings-växthuset i Helsingborg.(Där hängde t.om en kristallkrona över ett bord i växthuset ,-)

Så blev det nu inte.
Jag kan nog räkna gångerna jag suttit i växthuset och druckit kaffe, däremot vet jag att min svägerska i Alingsås - Elenor - hon älskade att sitta där när hon i fjolsomras skötte hus och hem åt oss när vi styrde kosan söderut.

Idag, i värsta hettan, kom pv på att han skulle rena bort all kirskål som tagit sig in från jordgubbslandet och till den högra sidan av växthuset.
Då gav det ena det andra. Bänkarna åkte ut och rengjordes av mig och så kom vi (jag) på att ....


.. vi sätter bänkarna på altanen så kommer blommorna upp rejält och så ska pv frilägga högra sidan av växthuset och bli trädgårdsmästare på riktigt .., mera plantor att vårda!

Ja, men det kan bli bra.
Det bästa för Walkaboutsweden ....
(Barbro i Brämhult ..)


Hej!

Skickar tre bilder från torsdagens (Kristi Himmelsfärdsdag) besök i Apladalen, i Värnamo.


 
 Tror inte att jag behöver skriva någon text till.
 

Kram/Barbro ♥
 
//Elisabet skriver: Det här med Apladalen .., ååå, så mycket det kickar till i minnets arkiv!
Mamma brukade sjunga just om "Apladaaaalen i Värnamoooo".
Ledig söndag ....

Foto: Ylva Sundgren

Inga måsten.
Jag ligger på soffan Ektorp och läser tidningen Vi som Eva i Tyresö så generöst lånade ut.
I maj-numret finns ett reportage om Andrea Ydring, 75 år, som med nål och tråd trollar fram bostäder och planritningar från hem där hon tillbringat delar av sitt liv.
Det är ju så påhittigt så det är inte sant!
Bildtexten ovan lyder: Nytorget 3. "Den här var en riktig utmaning - att få rätta glansen på snön var inte lätt!"

Foto: Ylva Sundgren

Titta här!
Nytorget 3, den sjätte bostaden.
Bildtext:
"Det här är vårt nuvarande hem. Huset är från 1700-talet men har byggts om många gånger. Den stora runda växten är en änglatrumpet."

Foto: Ylva Sundgren

Den övre bilden på höger sida.
Regeringsgatan 67.
Andra bostaden.
"Det är våra fönster som lyser på tredje våningen."

Foto: Ylva Sundgren

En till, den sista.
Hornsgatan 26. Femte lägenheten.
"Från köksfönstret ser man Riddarholmen, åt såder Maria Magdalena kyrka och kyrkogård."¨¨

Vad som inte syns riktigt bra med min mobilkamera, är att från trådrullen till vänster ringlar sig tråden nerför sidan. Så genialiskt!


Och alldeles underbart skriver Stina Jofs om detta med minnesrunor som satt spår.
S o m   jag känner igen mig!


På vår kylskåpsdörr sitter den här texten, författad av någon "Lisa", barnbarn till den farfar som var den som "skojade mest."


Och så igårkväll.
Vi får överraskningsbesök av Hilda och Patrik och till vår oerhörda glädje tar sig Patrik an den gamla tv:n som i månader, kanske ett par års tid, har tronat i sängkammaren men aldrig använts.
Nu hade vi ju bestämt oss för att  i n t e  ha en tv i uterummet, nej, där skulle vi ju bara umgås.
Stillhet och ro.
Inga krigsrapporter eller annat elände.


Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Nu ser vi fram emot att sitta i den inte alltför sköna soffan (man kan puffa upp med kuddar) och titta på fotbolls-VM i Ryssland och tänk, prinsbröllopet i England nästa lördag .., då ska jag verkligen ha det mysigt där inne .., kanske med ett glas rosévin och något gott till och Meghan och Harry som blir äkta makar .., jo, men man kan verkligen ändra sig.

Vän av ordning tänker förstås ..., va, ska dom ha tv:n ståendes på bordet?
Njaaa, bara tillfälligt.
Mellan varven får tv-skärmen flytta under bordet.
Det gäller att vara flexibel.

För övrigt?
Masten ska på plats idag (segelbåtens mast) och jag är verkligen i valet och kvalet och har hårfärgningspaketet inom räckhåll och sneglar ibland åt det hållet. Jag må bli rynkigare och se anskrämlig ut i mörkt hår, men hjälp, så mycket trevligare det var!

Ja, jag får se hur det blir.
För övrigt anser jag att tidningen Vi är någons gåva till mänskligheten.

Ajöken, sa fröken.

lördag 12 maj 2018

Dagens fönster ...


... följde med i Babsans "Det bästa"., men det får bli ett alldeles eget fönsterinlägg .., så somrigt och så fint och gardinerna känner jag igen, det är likadana som finns i vårt uterum!


Det bästa för Barbro i Uppsala ....
(Babsan, alltså)


.... är mycket.


Extra lediga dagar ute på öm.
All underbar grönska och bäst av allt bäddsoffa på plats.Rummet blev så bra.



 Samt att vi kommit igång med brädfodringen på baksidan av skolan.

Kram Babsan

//Elisabet skriver: eftersom jag på inga villkors vis vill pådyvla någon det här med "Det bästa" och tjata och skriva "glöm nu inte ...!", så gör jag helt enkelt så här att jag lägger in era bidrag när dom kommer. Jag samlar inte ihop dem just på en gång .., men är så himla glad när ni delar med er!
Så  t a c k  Barbro!
Idag är det Ulrikas dag ...


Fina Ulrika som lever ett liv fyllt av känslor.
Som älskar sina söner mer än allting.
Och sina katter och Qvick.


Som har varit och hälsat på mig flera gånger och som tvekade länge inför det gigantiska gapet mellan segelbåtens för och kajen (jag är likadan) ...


Och som har varit livrädd för alt som har med vatten att göra, men som i fjol gjorde en mental resa som nog var lika lång som runt jorden och hon räknade precis alla dopp och jag kan säga att det blev hur många som helst!

Idag fyller hon 47.
Jag började blogga 2005 tror jag .., då bodde jag i Ystad .., alltså har vi känt varandra länge och Ulrika var en av dom första att kommentera på min sida!

En virtuell bukett kommer här Ulrika och stor och varm kram också!

Här är födelsedagsbarnet.

fredag 11 maj 2018

Den andra maj var det Karins dag ...


Och Karin - eller lill-karin - är barnbarn till Eva i Tyresö och för nio dagar sedan fyllde hon (inte Eva) sju år och nu är hon på besök hos mormor och morfar i Haverdal.
Just av den anledningen tog vi bilen till Haverdal och jag hade plockat ihop en liten vårlig bukett och köpt en bok som Karin kan ge till någon yngre, för maken till att läsa flytande och med INLEVELSE, det har jag väl aldrig varit med om!

Eva bjöd på god äppelkaka, allt medan Karin ägnade sig åt att måla så här fint!


Det blev många blommor och fjärilar!


Är man hos sin mormor och morfar, då kan man ägna sig åt sånt här .., att göra ett litet landskap av upphittade små saker.


På söndag är det dags för Karin och Rävis att sätta sig på flyget från Halmstad till Stockholm.
En egen flygbiljett har Rävis fått och att han är 1 år ser man också.

Och jag tänker, vilken underbar mormor hon har, denna lilla tös, ja, bättre kan man nog inte tänka sig!

Väl hemkomna från besöket planterade jag blommor och möblerade om på altanen .., duschade, duschade sedan om igen med trädgårdsslangen för att få vattnet isande kallt (det är fel på termostatvredet så jag får det inte så kallt som jag vill ha det, pv däremot är helt nöjd) och nu ska det bli lite lunch innan jag ger mig av till affären.

Tjugotre arbetspass kvar.
Dagens fönster ...


Från Anna-Lena i ... Tumba, höll jag på att skriva, men så är det ju inte längre, dom har flyttat till rena himmelriket; i alla fall Sir John som blivit friherre och så småningom kommer hustrun efter.
Så här skriver hon:

"Hej, här kommer en bild med utsikten från vårt badrumsfönster.
Ljuvligt ...

Hoppas ni hinner svänga förbi någon gång på väg uppåt eller hem.

Kram
Anna-Len".

torsdag 10 maj 2018

Torsdag ...


Men det känns mer som en lördag eller t.om söndag.
Arbetade från kvart i åtta till ett, men åkte dit vid sjutiden. I vanliga fall är vi bara två på morgonen, men nu var det jättebra bemannat så det flöt på som det skulle!

Eftersom det vimlar av sommarhusgäster fick Karolina baka frukostbröd enligt löpande-band-principen ..., det gick hur mycket som helst, allt medan jag själv och Joakim tog var sin kassa och sen anslöt Brooks och då var alla kassor igång. Chefen var också på plats.

Ljuvligt att bli hämtad av pv när passet var överstökat och sen har det rullat på.
Grannen Birgitta - änka sedan nåt år tillbaka - bjöd såväl Ecke och Britt som oss på rabarberkaka och kaffe ute på skuggaltanen och så har mina barns pappa varit förbi och hämtat några flak ägg (han hade varit i Göteborg och sett handbollsfinalen mellan Malmö och Kristianstad och sa att hela avenyn var orangefärgad av alla Kristianstadanhängare!!) och nu är det hockey på tv.

Jag  b r u k a r  tittat på Eurovisionuttagningarna, men bryr mig inte den här gången.
Ingen kan ju ändå slå förra årets vinnare, som enligt mig är den bästa någonsin!
Har jag spelat den tusen gånger?
Säkert.



Ser att den har visats mer än tio miljoner gånger på youtube .., jag har sannerligen bidragit till den summan ,-)


För övrigt intet.
Jo, hade en trevlig man i kassan idag.
Från Åre i Jämtland.

Det är ju helt obegripligt att man nästan  s e r  p å - särskilt män - om dom är norrifrån.


Idag är det Mors Dag ...


Ja, i alla fall för min del, ty idag för fyrtiotvå år sedan kom AP (Anna) till världen på Karolinskas BB. Kastanjerna slog ut just den dagen och barnmorskan var ett under av vänlighet och hade arbetat som missionär någonstans i Afrika.

På bilden kramar Anna och Tyra om varandra, eller om det är Anna som kramar om Tyra.
Tyra sover ibland över hos Anna och Micke och så rider hon och Anna tillsammans.

"Som jag älskar den flickan!" skrev Anna häromdagen.

Om jag ska beskriva henne .., hon som är mellanbarn, nummer två av dom tre jag har fått.
Jo, hon är Oxe, viljestark, envis, lojal, rättfram, omtänksam, snäll, klok, måste-ha-mat-i-rätt-tid annars blir hon vrång .., älskar smågodis och att vara i stallet .., arbetar som projektledare .., tycker om att lösa korsord när vi är i Sälen (några minuter var) .., har tävlat i längdskidåkning när hon var yngre .,. funderar på Vätternrundan .., orädd och lite räddlivad på samma gång ...,trivs bäst hemma .., ingen globetrotter .., vågade ändå åka ensam till Ghana för att arbeta nåt halvår eller mer innan Micke anslöt .., ja, lite så är hon.
Går alltid i klänning på jobbet.
Och så är hon vansinnigt lik sin mormor till utseendet.

Så .., grattis på Mors Dag Elisabet!
(Jo, men tack så mycket).

Och grattis Anna!

onsdag 9 maj 2018

Ledig dag ...


Och nu är allting i blom!
Körsbärsträden och spireabuskarna .., allt händer över en dag och det är som att befinna sig i paradiset, om nu paradiset ser ut så?

I trädgårdsbutiken nära affären där jag arbetar, där såg jag idagservetter med texten "Tänk, om paradiset är här på jorden! Lev nu!" Egentligen är jag allergisk mot såna där texter (jo, jo .., människor i Syrien anser sig knappast vara i paradiset ...!) eller uppmaningar om att allt handlar om hur man tar det (så den som fått dagens cancerbesked ska börja kämpa och vara vid gott mod, då ordnar allt sig!) och egentligen tror jag ju inte på vare sig himmel eller helvete, men OM paradiset är så där som predikanterna i pingstkyrkan berättade om .., då kanske det ser ut så här som på bilden.
Kanske.

Tittade in i affären nästan när den öppnade, i akt och mening att slippa den värsta anstormningen.
Där rådde full fart!
Och jag kom lagom till fikat och slog mig ned bland de övriga och det var så himla trevligt att sitta där - inte ensam som annars - och det var mycket skratt och prat.

Vid grönsaksdisken upptäckte jag Eva från Tyresö med barnbarnet Lill-Karin som glatt berättade att hon nyss hade fyllt år och Eva i sin tur vittnade om hur rar och trevligt bemött hon blivit av Pernilla bakom charkdisken, å, så roligt att höra! När jag en stund senare vidarebefordrade detta till Pernilla, så sa hon leende ..."ja, men jag tycker såååå mycket om henne!" (Eva, alltså).


Nu är klockan halv två och nej, jag sitter inte i nattlinnet, men jag ska försöka hitta ett sånt på nätet.
Det här med att pv och jag sover i skilda rum numera, det har inneburit ett nytt liv för oss båda.
Såååå utvilade vi är på morgnarna!
Och så har jag förgäves letat efter en vanlig, vit bomullskofta (även det på nätet), men allt visar sig vara i helt andra material.

Ikväll blir det grilltajm på klipporna i Steninge, tillsammans med friherrinnan och så mina barns pappa, som stannar till ett slag på sin väg till Göteborg och en viktig handbollsmatch i morgon.
Och pv ska såklart vara med, ja, inte till Göteborg, men till grillningen.


Mera ..?
Bara tre veckor kvar tills min australiensyster Birgitta kommer hem på månadslångt besök.
Mesta delen av tiden ska hon tillbringa i Skåne, men så hämtas hon  (i Skåne) av Maria .., det blir övernattning här nån natt och så vidare mot Väsby och Stockholm (och Emils studentexamen).
Det är väl tjugo år sedan Birgitta besökte Stockholm där hon bodde i ungefär lika många år, innan hon, hennes man och en då tvåårig Fredrik blev emigranter och gav sig av, så det blir säkert trevligt för henne.
Mycket har sannerligen förändrats på två decennier!

Av bilden att döma har hon i alla fall inga bekymmer med sina knän, däremot har hon bytt ut en höftled

Nu mot stranden!
Ajöken, sa fröken.


Nej, en sak till!
Det handlar om källkritik och vad avsaknad av källkritik gör.
En mig närstående var med vid det här tillfället som det skrivs om och häpnade över vad han läste.
Det var inte alls så!
Det handlade i stället om att hjälpa en äldre människa!

Här har i alla fall någon kollat upp det hela.

tisdag 8 maj 2018

Dagens fönster ...


Behövs nån förklaring?

Nej, jag tänkte väl det.

Ulrika tog bilden.
Tack snälla, rara!
Uppbrott ....

Malå. Så vackert att man kan dåna. Utsikten är från Tjamstan, berget mitt i samhället.

Det var någon gång på hösten 1992 som vi bestämde oss för att flytta från Malå.
Då hade vi, i femton års tid, bott i det som en gång var mitt barndomshem och den äktenskapliga skutan hade tagit in vatten och var nära att gå på grund, men så skulle vi flytta söderut och börja om på nytt. Så där som man ofta gör.
(Man kan också köpa ny, fin soffa, tapetesera om i vardagsrummet eller åka på semester. Jodå, för vår del fungerade det i tio år).

Jag minns att sista veckorna hemma gick jag omkring och liksom insöp allt det jag tyckte om.
Packade ner minnen, kan man säga.
Jag gick ner till sjön där jag badat som lillflicka eller suttit på sommarstugeräcket och låtsats rida över prärien .., jag cyklade Lindenäsrundan och kände doften av pors och jag försökte ta in allt som hade betytt så mycket för mig.


Det var precis samma sak när flyttlasset från Ystad skulle gå till Halland. 

I ett par veckors tid gick jag omkring med ett slags vemod i hjärtat.
I Ystad fanns det som varit - och till viss del ännu var - min trygghet.
Där fanns mina barns pappa (som trots skilsmässan ju ändå var en slags trygghet) och där fanns Anders och bara några mil norrut hade jag ju min rödvitrandiga  storasyster med familj.

Och jag kände nånting som liknade sorg över att behöva ta farväl av rara arbetskamrater och när flyttlasset skulle gå, bara någon timme innan, ringde det på ytterdörren och där stod en kvinna som varit kund i kvartersbutiken där jag arbetat och kvinnan hade så bråttom och verkade nästan generad .., så räckte hon över en fin krukväxt, kramade om mig och tackade för vänligt bemötande under dom tretton åren i affären och vips, så var hon försvunnen.
Så många gånger jag har tänkt på den kvinnan!
Och jag tänkte också att aldrig kommer jag väl att få uppleva nåt sånt igen; så underbart vänliga människor!

Och lilla lägenheten som var så sliten och som var mitt livs allra första  e g n a  bostad .., hur svårt var det inte att lämna den? I sju år hade även den varit min trygghet.
Så mycket som hade hänt på dessa 31 kvadratmeter!

Juli 2010 ..., flyttlasset går till landet Halland.

Men allting går här i världen, i alla fall om man får vara frisk.
Den hyrda släpvagnen packades .., soffan Ektorp och alla pelargoniorna trängdes bland mina få pinaler och så åkte vi norrut. Det var pv som hämtade sin blivande sambo.

I åtta år har jag nu bott i landet Halland .., i sju år har jag arbetat i affären och aldrig har jag väl haft mer underbara arbetskamrater än just här?  Och tänk, lika vänliga kunder!

Vad ville jag då med det här inlägget?
Vad hade jag för tanke?
Jo, så här.

Det är precis samma sak nu som i Malå och i Ystad .., nästan varje dag tänker jag att nu ska jag verkligen  n j u t a  av den här sista tiden i affären! Och nej, det fungerar inte alltid .., ibland är jag för trött och slut på, men i det stora hela .., jo, men då försöker jag verkligen.

Lite drygt en månad kvar bara, tills grinden i den andra hagen öppnas.
Ååå, så spännande det är!