Dagens fönster ...
söndag 1 augusti 2021
Det tog aldrig slut ...
Kanske står det på servettpaketet vem som har designat dem, det har jag faktiskt inte tänkt på, men det borde det ju göra, tycker jag.
Vi åt lunch på Haverdals golfrestaurang idag (Slottsstek, stekt potatis, en ljuvlig sås, gelé, inlagd gurka ..., och sallad, för 100 kronor!) och vi hann knappt komma hem, så var vi bjudna till Ecke och Britt och där var även äldste sonen Jonas (det är han som sitter på hörnan). Jonas är en vittberest man (ungkarl) som har längtat väldeliga efter att tiderna ska bli som förut, så där så att resandet kan återupptas.
Britt, vacker som alltid och så f i n.
Har arbetat som speciallärare för mindre barn.
Mjuk (men jag anar en inombordsstyrka).
Nu bjöds vi på en "kesokaka" med vispad grädde, nyplockade björnbär och kaffe till detta.
Några timmar senare vankades besök hos Eva och hennes halvlånge man. Harry fick göra oss sällskap och hoppade vant upp i soffan där han brukar ligga när han är hos dem. Där är han verkligen hemtam.
Efter någon timmes surr eller kanske lite mera, tackade vi för oss.
I rabatten visade Eva mig den här skönheten .., en höstanemon. (Tack Google lens, jag hade redan glömt namnet)!
Ja, jag säger som jag brukar: det här är väl den berömda ketchupeffekten. Lugnt i en veckas tid och sen tjoppar det till och blir hur mycket som helst! Men en fin dag blev det.
Den avslutar jag med lite vilsam musik.
Typ sån här.
Söndag .... Per-dagen.
När jag berättade för mamma att sonen skulle få Per som en del av sina tre namn, så blev hon sååå glad. Tänk, att vi hade kommit ihåg hennes morfar Per-Olof Hansson, hennes farfars far Per-Erik Westerlund och hennes farfar Per Johan Westerlund, ja, men nog var vi väl ändå snälla!
Detta hade jag absolut noll koll på, men n u .., är jag glad att det blev som det blev.
Den där träskålen på övre bilden, den kom från mammas föräldrahem och den här lilla vasen, den brukade stå på byrån i sängkammaren hemma i Malå, ja, ibland nere i vardagsrummet.
Skulle jag ha köpt den om jag sett den på en loppis eller i en affär?
Nja.
Men nu, nu älskar jag den!
I skrivande stund, eller i alla fall för en timme sedan, plockade jag in blommor och satte i vasen och nu står dom där och gör mig så glad när jag kommer in i hallen.
För övrigt har pv åkt rullskidor (undrar om han tänker sig en klassiker nästa år?) och själv har jag gått med motorgräsklipparen och ansat där inte roboten kommer åt. Det blir fint.
Dryper av svett och snart är det ju middag tillsammans med Sonja, så bäst att duscha iskallt.
lördag 31 juli 2021
Lördagkväll ...
Alldeles nyss ringde Ecke. Han frågade om vi vill komma över på för, - eller eftermiddagskaffe i morgon? Jag väljer det senare. Så vänligt av dem!
Det är annat nu.
Nästan hela dagen har vi tittat på OS-sändningar och vi har glatts omåttligt åt ett diskusguld och ett silver också och allra mest gläds jag med silvermedaljören Simon Pettersson.
Det regnar våldsamt ute just nu.
Smatter mot uterumstaket.
Och Kent som sjunger "Sverige" - vilken underbar sång -.
Igårkväll, just när cyklade ner till stranden för att fånga solen (liknade en apelsin) på väg ner i havet, mötte jag Pelle och Maria, grannar som bor på andra sidan kustvägen. Ja, det är Pelle som bor där och jag blir så häpen, för jag vet ju att paret levt åtskilda ett bra tag, men nu kommer dom gående hand i hand.
Så g l a d jag blir!
Jag vet få människor som jag tycker passar så bra tillsammans, som Pelle och Maria.
Ganska länge blir vi stående där och pratar om allt och inget.
Om covid, handledsfraktur, om ny höft (Maria) och Pelle tar fram sin mobil och visar bilder av tavlor som han målat; mäktiga landskap med havet i centrum.
Efteråt, när vi skiljts åt, känner jag mig så varm inombords.
Dom är så o ä n d l i g t rara.
På stentrappan av granit låg idag en död fjäril. En Amiralfjäril berättade såväl Mari Friberg som Bert i Luleå. Jag fick också veta att den flyger hit från Afrika, ja, ändå upp till Norrbotten. Otroligt.
Bilden: småprat med Harry i soffan.
Lyssnade till Ring-så-spelar-vi i morse och då ringde en man in och önskade den här låten och jag skruvade upp ljudet och kom så väl ihåg känslorna som tumlade omkring och hur jag började gråta. Det var på sjukhuset.
Det är annat nu.
Fortfarande så innerligt tacksam.
Ps. Jag har inte kunnat koncentrera mig på att läsa en enda bok på evigheter, knappt en tidning. Men nu! Fick tips på instagram, (tyckte att den verkade aningen banal när jag läste på omslaget) men laddade ner romanen i textform och har nu närapå sträckläst den. Å, så jag tyckte om den. Det var den här. Ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)