Köksfönstret.
Och titta, där ligger ett kvarglömt hårspänne!
Bakom kullen är solen på väg upp.
Femton grader varmt (kallt!) i köket när man
äntligen vågar lämna sängvärmen!
Det blir sticketröja och yllehalsduk, medan kaffebryggaren sörrrplar och brödet rostas.
Jag säger till pensionatsvärden att det
lär finnas människor som använder sig av en uppfinning som heter "elektrisk uppvärmning", men pensionatsvärden har
förfärligt brått att hämta in ved och hör inte alls på det örat.
När han kommer in igen, berättar han lyriskt att sigge nilsson minsann har upptäckt att man kan
kissa i rabatten, ja, den som vetter mot väster, den utanför pannrummet.
"Ja, det är väl ingenting .., det gör väl alla katter ..?" kanske ni tänker.
Då vill jag bara meddela att så är
det inte alls. pElle kan tillbringa fyra timmar utomhus, men så snart vi öppnar ytterdörren springer han likt en hundrameterslöpare som äntligen nått OS-final ..., sladdar i hallen ..., rusar uppför trappan och sist av allt: in i badrummet där kattlådan står gå golvet!
Ty så är det, att pElle, han vill på
inga villkor göra sina behov utomhus,
nej, usch så äckligt! tycker han.
Så är det.