Klappat och klart ...

Såja.

Sonen önskade sig "ja, men din tårta mamma ...", till lunch eller middag.

Och då gör man ju en sån förstås.

Nötkakebotten .., mosad konserverad persika/hallonsylt mellan bottnarna.

Svenska jordgubbar, färska hallon och björnbär ovanpå det hela.

Hur enkelt som helst!

Mums!

När flickorna var små, eller yngre, - väldigt unga -, berättade jag ofta om Ekorren Kurre.

Å, sickna äventyr den ekorren fick vara med om!

Kurre bodde uppe i Tjamstanberget och det hände att han tog sig ner till Ringvägen och hälsade på Anna-Panna och Dr Böhlander (som vid den tiden inte hade fått sin läk.leg ...) och det hände också att Kurre fick sitta i älgens krona och på så sätt ta sig över sjön .., ja, älgen simmade förstås!

Det gick så långt, så yngsta dottern till slut knappt visste vad som var hitte-på, eller verklighet.

Och tänk .., nu har jag en alldeles egen liten Kurre här hos mig!

Här och nu ....

Blå himmel.

Lätta vindar.

Glädje.

Förmiddag i Ystad ..

Lördagar betyder loppis på Österporttorg och eftersom jag tillbringar nästan alla lediga lördagar i landet Halland - utom den här -, så beslutar jag mig för att gå dit och titta.

På loppisen, alltså.

Åååå, där står ju Tao!

Hon är kund i affären och har bott i Sverige i ett par år och alltid när hon kommer in i affären, får man en varm kram av henne!

Tänk, vad såna människor betyder!



Och här står en annan glad och rar kund!

En bra stund blir vi stående och pratar om flytten till Halland och allt sånt och vi får sällskap av en äldre herre som också handlar i affären och jag får veta det mesta om hur det har sett ut på Regementsgatan, då, förr i tiden.

Att min lilla lägenhet har varit frukt,-& blomsteraffär, det har jag vetat, men nu pekar mannen och visar att "där borta, där var det minsann mjölkaffär och där ...!"

Sånt.

Och kvinnan är vänligheten personfierad och jag förstår precis varför jag, under alla sjutton år, har tyckt så mycket om ystadborna.

Och jag tänker att det är verkligen så, att ..."små, små ord av kärlek, sagda varje dag, till hemmet sprider solsken, värme och behag".

Man hade lika gärna kunnat skriva "till hjärtat sprider solsken ...".



Närmast gågatan, vid ett stånd där en man från Kristianstadtrakten säljer allt möjligt underligt, hittar jag en liten uppstoppad ekorre.

Och tänk, när jag går hemåt igen (efter att först ha handlat tre petit pain från bageriet ...), då sticker den lille ekorren upp sitt huvud ur min väska!

Lördagmorgon.


Tvättstugan från klockan 7.00.

Ett fönster på glänt.

Och en liten tillbakablick.

Dagens fönster ...

.... kommer från järnvägsstationen i Moskosel.

Jom tog bilden och den passar väl bra just idag ...?

Nu ska här göras natt.

I morgon är en lång dag ..., med bröllop och allt och sonen kommer hit lagom till vigseln och jag har lovat att bjuda på "mammas tårta", dvs, min variant, med nötkakebotten och så färska jordgubbar och hallon och lite annat smått och gott.

Så roligt det ska bli!

Och så ovant att inte vara i landet Halland en ledig fredagkväll.

Trots att pv är så helt emot monarki och allt vad det innebär, längtar jag efter honom.

Kan man tänka sig.

Från Frankrike

Närmare bestämt från Omaha Beach i Normandie, kommer dom här bilderna.
Det är fru Grå som är avsändare och titta, vilken skillnad på ebb och flod!

Den här delen av Frankrike besökte vi (exet, två av våra tre barn och jag själv) hösten 2002.

Hur intressant som helst var det och dessa enorma krigskyrkogårdar med tusentals och åter tusentals vita kors ..., åååå, vilken syn!

Resans mål var en liten fiskarby i Bretagne, alldeles vid en vik av Atlanten.



Och jag minns hur overkligt det var .., detta att vattnet bara drog sig undan.

Vilka naturkrafter!

T A C K ....!

... till SVT .. men mest av allt till den som har hållit i trådarna för den här underbara festkvällen i Sthlms konserthus!

Tack till den suveräne konferencieren .., till den som ställt samman programmet .., till den som kom på idén med alla härliga småttingar som kom in på scenen i slutet, ja, för allt!

Såååå himla trevligt det har varit!

Å, Gud .., så vacker kronprinsessa vi har!!!

Nej, jag ångrar mig.

Bevara kungahuset!


,-)

På vift ...

Tar Skånetrafikens sommarkort och susar iväg med tåget från Ystad till Tomelilla.

Svindelvacker är omgivningen, ja, Edens Lustgård kan omöjligen vara vackrare!

Tittar in hos Bo Ohlssons i Tomelilla - "där får man mer för pengarna!"- lyder reklamrefrängen och finns det en enda skåning som inte kan den trailern utantill ???

Hittar i n g e n t i n g i butiken som faller mig i smaken.

Går därifrån, sneddar över vägen och tar en sväng förbi Lidl.

Urtrist butik!

Köper billig broccoli och zucchini, samt en bit gravad lax.

Står i lång kö ., kunderna får skynda sig att packa i sina kassar.

Aldrig i livet att jag ville arbeta i en sån affär!

Sen hemåt, men med buss.

Kalle P. kör; han som ändrade sitt liv från grisbonde till busschaufför.

Småprat.

Solsken.

Hemma.

Det gäller att hålla tyst ...

När vingarna inte riktigt bär, kan man vila sig på en liten gren.


Inte långt från affären finns en talldunge.

Där, i toppen av tallarna, häckar ett stort antal Råkor.

Nu har råkorna fått småttingar som övar sig i flygandets svåra konst och gissa, hur svårt det är att lära sig att navigera i luften .., och så spännande är det, att småråkorna skriiiker av skräck-glädjekänslor.



Död.

Nästan varje morgon när jag cyklar till affären, ser jag döda råkor som ligger i gräset.

Herr eller fru Råka.

Skjutna.

Det är väl någon hyresgäst förstås, som retar sig på allt skränadet.

Talldungen har stått där i hur många år som helst och jag tänkte, när det byggdes lägenheter bara en bit därifrån, att hur ska detta gå?

Inte en aning har dom om vilket oväsen råkor kan föra?

Nu vet dom.

Och fy, vad jag tycker att det är ledsamt.

På kontoret ...

Underbara arbetskamrater.

U N D E R B A R A.

Så här såg det ut ...

Då förstår ni.

På den där ystadväggen som jag ska ha i pensionatet, där ska jag ha det här kortet.

Inramat.

Och var gång jag går förbi, ska jag bli alldeles varm i hjärtat av tacksamhet.

Ytterligare en insikt ...


När jag ska gå hem för dagen, öppnar jag dörren till mitt skåp, ja, jag ska byta om.

Där, på kroken, hänger en liten rosa kasse.

Och jag kikar häpet i kassen och upptäcker en sååå vacker sjal i rosa och guld och där är ett kort också, med den allra mest underbart rara text.

Avsändare är Helene.

Idag var sista dagen som vi arbetade tillsammans, ty i morgon går hon på semester.

Och jag går ut på lagret där hon håller på med frukten och jag kramar om henne och det blir förfärligt känslosamt och jag känner hur svårt det här kommer att bli.

Dagens fönster ...

... finns i ett av alla växthusen i Åbergs Trädgård, här i Ystad.

Och har ni vägarna förbi åt det här hållet, så gör ett besök just där.

Det är som paradiset!

Och ja, himlen fick allt bli lite blåare när jag tog mig an bilden.

Pling i min inkorg ....!

Mail från min storasyster i Australien.
Och helt tydligt märker jag vissa släktdrag.
Det är väl det där med maten.


"Oj, vilken rolig teater vi såg i lördags.
Det var enmansteater - ENNIO MARCHETTO -, "A-ONE-MAN-LIVING-CARTOON", och vi skrattade nästan oupphörligt i en timmes tid.

Efteråt åkte vi hem till Bosse o Inga och åt middag - räkcocktail, jättegod
fiskgratäng med green beans och sedan kaffe och urgod kaka bakad på bl.a.
morötter och nötter.

Mycket prat och väldigt trevligt.

Vi har strålande sol men KALLT.
Två nätter i rad har temperaturen gått ner till 2C, så jag har fått gå upp mitt i natten och sätta på värmen, och på dagen har det inte blivit mer än ca 14 C.
Så nu måste jag ha jacka på mig utomhus för att stå ut!!!

Men Sophia blev av med en stor del av pälsen i dag hos hundfrissan.
Innan var hon så långhårig att man knappt kunde se hennes ögon och hon såg tämligen rultig ut,
men nu är hon smal och elegant igen med röd rosett i luggen.

Det sätter de alltid på henne när hon är klippt, men den brukar inte sitta kvar särskilt länge.

Kram. Birgitta."

På menyn ...

Ni ser väl banditen som skymtar till vänster om sonens axel ...?


I helgen kommer sonen till Ystad.

Och själv blir jag hemma och tittar på bröllop i tv, ja, från morgon till kväll.

"Men då kanske jag kan bjuda dig på middag nån av dagarna ..., ja, vad vill du ha i så fall ..?" frågar jag.

Svaret kommer nästan bums.

"Ja, din tårta .. med jordgubbar på ...", säger sonen.

Jaha.

Det var ju också en middag.

Arbetskväll ...

På väg hem ...,nästan i Ystad.


Den unge mannen kommer in i affären bara några minuter innan stängningsdags och så frågar han på engelska om det är möjligt att ta ut pengar på ett bankkort, ja, hos oss då?

Nja, säger jag, inte om det är ett utländskt kort.

Då tar mannen upp ett svenskt bankkort och jag frågar var han kommer ifrån, egentligen?

"From Umeå ...", svarar han.

"Umeå ...??" säger jag förvånat.

Jo, det visar sig att han har läst på universitetet i Umeå och nu är han på väg till Trondheim för nya studier, men egentligen kommer han från Leipzig, i Tyskland.

Och jag berättar att jag egentligen hör hemma i Västerbotten, eller så har jag i alla fall vuxit upp där.

"Skelleftå ..?" undrar han.

"Nej, Malå ...", förklarar jag.

Då ler mannen (som just har fått ut sina pengar ...) och säger smajlande att jo, men det hörde han, ty när han var inne och handlade, ja, för bara femton minuter sedan, då hörde han att jag inte talade "that strange language ...".

Skånska, alltså.

Jaha ja, på det viset!

Och strax efteråt kommer en lång, slank mörkhårig kvinna med en stilig man med aningen gråsprängt hår och två söta småkillar i tioårsåldern kanske, i släptåg.

Det är bråttom .., vakten står och väntar och vi vill förstås stänga (det är fotboll på tv .. och Maria H är jättetrött, hon har lagt om ostdisken idag och har haft fullt upp hela tiden ...) och kvinnan och mannen och pojkarna skyndar sig att handla (såna kunder älskar man högt och innerligt ..!) och jag frågar var dom kommer ifrån ..., från England eller USA?

Nej, dom är från Bahamas!

Ojojoj, säger jag .., och kvinnan berättar att hon kommer från Malmö, men lika länge som jag har bott i Ystad, lika länge har hon bott på Bahamas, - i sjutton år - "jag är helt mixed up", säger hon leende.

Och sen stänger vi.

När jag cyklar hemåt, upptäcker jag en råka som ligger med näbben i gräset.

Skjuten.